Det boreala skogsekosystemet
De boreala skogarna är i princip ett och samma ekosystem som sträcker sig över hela den norra hemisfären.

De boreala skogarna är i princip ett och samma ekosystem som sträcker sig över hela den norra hemisfären.

Sverige ligger i vad som kallas det boreala barrskogsbältet, ofta benämnd taigan. Taigaskogarna sträcker sig över hela jorden från Sibirien i öster till norska kusten och vidare via Skottland till Nordamerika. Jämfört med tropiska skogsekosystem är det artfattiga. Även om det är stora skillnader i klimat, markförhållanden och topografi över detta väldiga området är det i huvudsak en och samma skogstyp. Som svensk känner man sig i hemma i vilken skog som helst i det här området.

De här delarna av världen har i återkommande intervall varit täckta av kilometertjock is. Den senaste istiden varade i hela 120 000 år och det är bara 10 000 år sedan som isen släppte sitt grepp. Egentligen är således istid det normala på dessa delar av jorden. Det vi idag upplever är en kort glimt av drägligt klimat. Enligt forskarna kommer kylan och inlandsisen att åter ta komandot om ytterligare lika många år. Om nu inte växthuseffekten kullkastar beräkningarna åt ena eller andra hållet…

För oss människor framstår den här glimten som en evighet. Men ur evolutionärt perspektiv är den bara ett ögonblick. Flera lika långa istider har föregått den senaste. Och vad är något hundratals tusen år för en jord som räknar sin ålder i miljoner och miljarder år. Det är i just det här ögonblicket – de senaste tiotusen åren – som alla de arter av växter, djur och organismer som idag finns i den svenska naturen har vandrat in. Jämfört med de delar av världen som aldrig drabbats av nedisning är våra nordiska ekosystem således mycket unga.

I denna klimatförändringens tid kan det också vara intressant att notera att klimatet förändrats flera gånger efter istiden. Först var det kyligt och starkt påverkat av de kvardröjande ismassorna. Sedan blev det så varmt att ädla lövträd kunde växa långt upp i Norrland. Därefter blev det åter kallare. Under de senaste 4 000 åren har klimatet varit ungefär som idag – men med återkommande något kallare eller något varmare perioder.

Livet i de boreala skogarna är anpassat till återkommande bränder.

Elden är en del av dynamiken i de boreala skogarna. Många arter är anpassade till bränderna, en del är till och med beroende för sin fortlevnad av att det brinner.

Livet i taigaskogarna har anpassat sig till de bränder som ofta svepte fram över landskapen. Det kunde brinna i veckor eller månader. Enorma arealer skog kunde brinna innan vädret slog om eller vinden vände. Svenska studier visar att nästan all skog, framför allt i landets norra delar är brandpåverkad. Ofta har branden hälsat på flera gånger per århundrade. Så är det än idag i inre Rysslands skogar och även i Nordamerika. Dessa återkommande bränder har format skogslandskapen och mejslat ut olika biotoper med delvis olika förutsättningar och artsammansättningar. De flesta bränder var dock lågintensiva markbränder som innebar att grova träd ofta överlevde bränderna. Tallar har till exempel utvecklat sin tjocka bark just för att den hjälper dem att klara en brand. I de skogar som oftast brunnit har dess flora och fauna anpassat sig till bränderna. Det finns flera arter som är beroende av bränder för att kunna fortleva.

I det inre av Ryssland fungerar fortfarande taigaskogens naturliga branddynamik. De ljusgröna partierna i bilden domineras av lövträd, vilket indikerar att skogen brunnit för inte så länge sedan. I de mörkare gröna områdena är marken fuktig. Elden har inte kommit åt där vilket gör att de domineras av gran.

I det inre av Ryssland fungerar fortfarande taigaskogens naturliga branddynamik. De ljusgröna partierna i bilden domineras av lövträd, vilket indikerar att skogen brunnit för inte så länge sedan. I de mörkare gröna områdena är marken fuktig. Elden har inte kommit åt där vilket gör att de domineras av gran.

Taigaskogarna skiljer sig från tropiska skogar också på andra sätt: I de tropiska skogarna finns merparten av näringskapitalet i träden. Om man avverkar en tropisk skog och för ut träden så tar man också bort merparten av näringen på platsen. Det är därför som den avskogning som länge ägt rum i många tropiska länder är så allvarlig. Det är i princip omöjligt att inom rimlig tid återskapa de förhållanden som rådde innan skogen avverkades. Däremot kan man anlägga plantager med bara enstaka arter som man odlar genom att fortlöpande tillföra konstgödsel. Sådana skogar är dock biologiskt helt utarmade och kan närmast liknas vid en intensivgödslad åker.

I de boreala barrskogarna finns merparten av näringen och mineralerna i marken och bara till mindre del i de levande träden och växterna. Brinner skogen upp eller den avverkas finns det gott om näring i marken som gör att nya träd omgående kan börja växa i de gamlas ställe. Av det skälet är vare sig skogsbränder eller avverkningar långsiktigt något hot mot de boreala skogarna. Men – för den skull går det inte att likställa skogsbränder och avverkningar med varandra. För skogens mångfald av arter är en avverkning en betydligt mer omvälvande störning än en skogsbrand – som ju arterna är anpassade till.

Välkommen som medlem

Vi lyfter fram den svenska skogshistorien och tar vara på minnen från dem som varit verksamma i skogen. Ju fler vi blir desto mer kan vi uträtta.

Läs mer och anmäl dig här!

Ja, jag är intresserad

Ordlista

Här finns förklaringar till knepiga ord och begrepp, se vår ordlista.

Kommande aktiviteter
 
 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng