Trakthyggesbruk, dimensionsavverkning och blädning

Trakthyggesbruk, det vill säga att ta upp sammanhängande ytor i skogen och sedan återplantera dem var en vanlig metod i södra Sveriges järnbruksskogar redan på 1860-talet. Den började tillämpas därför att man insåg att det med de exploaterande metoder som tidigare tillämpats, stod inför risken att en dag det skulle bli brist träkol som var en så viktig råvara för järntillverkningen. Trakthyggesbruket fick en renässans i början av 1950-talet som ett resultat av 1948 års skogspolitiska beslut som bland annat innebar en ensidig och mycket kraftig satsning på hög virkesproduktion. Samtidigt var det en tydlig strävan att de oväxtliga ”restskogar” som i norra Sverige fanns kvar efter 1800-talets exploatering skulle avvecklas och ersättas av ny skogar.

Dagens hyggen skiljer sig från de tidigare genom mängden kvarlämnade träd och småbiotoper. Det ser inte vackert ut för mänskliga ögon men gynnar de arter som behöver död ved och gamla träd för att kunna fortleva. Det här sättet att utforma hyggena infördes i början av 1990-talet i samband med att en modifierad skogsvårdslag då infördes. Livsprocesserna i skogen är långsamma och det är ännu för tidigt att avgöra om det som gjorts är tillräckligt, men färsk forskning visar att naturhänsyn av detta slag gör nytta.

Dimensionsavverkning. Det vanligaste sättet att avverka skog på i de norrländska skogarna på 1800-talet var så kallad plockhuggning, eller dimensionsavverkning. Det innebär att man bara tar ut de största och mest värdefulla träden och lämnar de övriga. På 1800-talet var det den i särklass vanligaste metoden i norra Sverige vilket fick förödande effekter för virkeskapitalet. Efter flera omgångar av plockhuggningar återstod till slut en gles ”restskog” bestående av träd som tidigare huggare hade ratat. Återväxten i den här typen av skog var så gott som obefintlig.

Blädning. Tankarna om den skogsskötselmetod som kallas blädningsbruk nådde Sverige vid slutet av 1800-talet och sågs från början som en beståndsvårdande åtgärd där man skulle ta vara på den naturliga återväxten. Metoden anammades storskaligt vid början av seklet men man var inte medveten om att blädningsbruk kräver stor omsorg och stora kunskaper för att fungera. Man gallrade alldeles för hårt och tog som förut ut bara de största träden, vilket successivt minskade virkesförrådet i den blädade skogen. Det gjorde att blädningen snart övergavs till förmån för trakthyggesbruk. Men den gjorde comeback under 1920- och 1930-talens ekonomiska depressionsår, främst för att undvika dyrbar plantering. Blädning i den tidens ofullständiga form tillämpades sedan fram till mitten av 1940-talet då man till slut hade insett att metoden gradvis minskade mängden växande skog i Sverige.

Välkommen som medlem

Vi lyfter fram den svenska skogshistorien och tar vara på minnen från dem som varit verksamma i skogen. Ju fler vi blir desto mer kan vi uträtta.

Läs mer och anmäl dig här!

Ja, jag är intresserad

Ordlista

Här finns förklaringar till knepiga ord och begrepp, se vår ordlista.

Kommande aktiviteter
 
 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng