Utmärkelsen Örtugen

Skogshistoriska Sällskapet delar varje år ut Örtugar till amatörforskare som gjort skogshistoriska insatser under lång tid och/eller till unga, lovande forskare. Örtugarna finansieras genom avkastningen på fonderade medel. En örtug består av ett diplom och en penningssumma som för närvarande uppgår till 5 000 kronor.

Läs nedan om ursprunget till namnet Örtug.


Örtugar 2017
Örtug nummer 50 tilldelades Daniel Persson för hans 30 hp Examensarbete Engreppsskördarens tekniska utveckling – The technical development of single-grip harvesters på Jägmästarprogrammet i Umeå 2016.

Daniel har beskrivit den historiska utvecklingen av avverkningsmaskinerna i Sverige från introduktionen 1965 till 2015. Han har i detalj analyserat faktorer som motoreffekt i relation till totalvikt, kranens lyftmoment i förhållande till totalvikt, medelmarktrycket och maximal fälldiameter i förhållande till vikten på engreppsaggregatet och matningshastigheten.

Han konstaterar att samtliga dessa studerade faktorer har ökat under den studerade perioden. Han summerar slutligen att utvecklingen av engreppsskördare och aggregat går mot både kraftfullare och tyngre modeller.

En intressant aspekt på den framtida utvecklingen av avverkningsmaskiner är att han förutser en återgång till tvågreppstekniken, då den arbetar med två moment samtidigt varför effektiviteten då kan ökas till upp emot 2 000 träd per dag.


Örtug nummer 51 tilldelades Ulla Lovén
, Danderyd, för sin bok En skog, en tid – Håbo Häradsallmänning 1912-2016, utgiven 2016.

Frilansjournalisten Ulla Lovén skrev boken på uppdrag av styrelsen för Håbo Häradsallmänning och är en historik över allmänningen. Totalt omfattar denna 2 255 hektar varav drygt 1 900 hektar är produktiv skogsmark. Allmänningen ligger i Upplands-Bro kommun nordväst om Stockholm och är en av landets 61 häradsallmänningar.

När drottning Kristina år 1647, med anledning av bergshanteringens och bruksdriftens allvarliga hot mot skogarna, skrev förordet till Sveriges första skogsordning, hade häradsallmänningarna funnits i minst 600 år. Ödemarker blev allmänningar vid 1000-talets mitt. I boken beskrivs utförligt häradsallmänningarnas långa historia i perspektivet – ”från medeltida kulturarv till modern samverkan”.

Under fyra år gick Ulla Lovén igenom samtliga styrelse- och stämmoprotokoll i Håbo Häradsallmänning, varav 119 handskrivna, från perioden 1912-2016. Detta tillsammans med intervjuer och ett rikhaltigt bildmaterial har utgjort underlag när hon beskrivit allmänningens utveckling fram till idag – mycket baserat på styrande personers öden och äventyr under de senaste 100 åren.

Ett av kapitlen ägnas åt hålvägar som är rikligt förekommande i området. Det är medeltida, väl trampade färdvägar som med regnvattnets och erosionens hjälp blivit djupt nerskurna i den mjuka sandjorden. Här finns det största upptäckta hålvägssystemet i Mellansverige.

Boken är i första hand tillägnad Håbo Häradsallmänning och dess delägare, men är intressant även för en vidare krets genom den omfattande beskrivningen av de svenska häradsallmänningarnas mångåriga och spännande historia.


Örtug nummer 52 tilldelades Bosse Johansson
 för hans bok Flottare med färg, utgiven på Stigfinnarens förlag år 2007 och i sin helhet tillgänglig på internet.

Bosse Johansson har på ett mycket levande sätt skildrat flottningsepoken i Norrbotten, med tonvikt på hans hemtrakter i Kalix och i Tornedalen. Efter många år som postmästare sadlade han år 1992 om och blev journalist. Sedan dess har han bevakat detta stora område som lokalkorrespondent för först Norrbottens-Kuriren och därefter Norrländska Socialdemokraten.

Genom sitt arbete kom han i kontakt med många intressanta människor och upptäckte snart vilken kulturskatt deras samlade kunskaper och erfarenheter utgjorde. Han utvecklade en metod där han ensam på småvägar färdades genom bygderna och mer eller mindre på chans stannade till och inledde samtal med de människor som han stötte på. Det resulterade i en lång och mycket uppskattad reportageserie om människorna och deras olika livsöden i denna del av Norrbotten. De bildade också stommen till hans första bok Dit vägarna bär, utgiven år 2006.

Författaren är själv uppväxt i flottningsmiljö invid Ängesån. I företalet till Flottare med färg beskriver han sina barndomsvårar då isen släppte greppet och ”storspovens drillande blandades med det trygga dunket från älven då flitioxarna, (Överkalixmål för flottare starka som oxar) drog ut flottningsbommarna”. Med den bakgrunden var det naturligt att söka vidare i bygderna för att fånga upp minnena från flottningsepoken – innan det var för sent. I boken myllrar det av människor och minnen tillsammans med sakliga redogörelser om hur flottningen gick till.

Bosse Johanssons bok är en kärleksfull dokumentation av en svunnen epok då skogsarbete, kolning och tjärbränning tillsammans med flottning av timmer och tjärtunnor var viktiga näringsfång för människorna i norra Sverige. Inte minst värdefullt är att boken skildrar flottningen i Norrbotten som är mindre omskriven än den i andra delar av landet.

 

Örtugar 2016
Örtug nummer 47 tilldelades Elisabeth och Roland Lyhagen för boken ”Strömmen – ett gammalt frälsehemman under Torpa”.

Gården Strömmen ligger invid Ätran i Sjuhäradsbygden, dryga två mil öster om Borås. Den nuvarande fastigheten består av fyra tidigare frälsehemman som alla räknar sina anor till första halvan av 1500-talet, då de lydde under slottet Torpa stenhus.

Makarna Lyhagen övertog Strömmen år 1997 och har på ett makalöst sätt skildrat sin gård ur nära nog alla aspekter. Dess historia är ytterst noggrant beskriven och beledsagas av markägarkartor och dokument från skilda epoker. Här stiger också tidigare arrendatorer och torpare fram ur arkiven – inte bara med sina namn utan ofta också med små historier som går att uttyda ur kyrkoböcker och andra noteringar.

Jordbruket och skogen avhandlas i ett av bokens tolv kapitel. Här får man ta del av metoder och de olika grödor som odlats genom tiderna. Även vilka slags kreatur som funnits på gården och hur förödande getters och fårs betande var för återväxten i de samfällt ägda skogarna. Det framgår också att den bästa timmerskogen var svårt uthuggen redan i slutet av 1700-talet. I de övriga kapitlen behandlas också byggnadshistorien, där några av husen med hjälp av dendrokronologi fått sin ålder fastställd. Också fiskeri- och vattenfrågorna belyses liksom de fornlämningar som finns på gårdens marker. Plus djurliv, geologi och mycket, mycket annat.

Elisabeth och Roland berättar i förordet till boken att de fick impulsen att ta reda på mer om sin gård efter att ha deltagit i en kurs i Hållbart familjeskogsbruk vid Linnéuniversitetet i Växjö. En uppgift om att beskriva en skogsfastighets olika natur- och kulturförhållanden fick dem att börja nysta.

Boken om frälsehemmanet Strömmen är inte bara till glädje för dem själva och deras familj. Den kan även tjäna  som inspirationskälla för alla de många andra som likt Elisabeth och Roland också äger gårdar med lång historia. De har visat hur det går att finna de mest spännande och intressanta uppgifter – bara man börjar leta i arkiven.

 

Örtug nummer 48 tilldelades Sandra Laestander för hennes examensarbete i biologi på Jägmästarprogrammet vid SLU med titeln ”Den kemiska bekämpningen av skadlig lövskog har öppnat helt nya vyer för skogsbruket – flygbesprutning med herbicider i Arjeplog 1953-1978”.

Sandra Laestander har i sitt examensarbete undersökt hur användningen av herbicider (hormoslyr) mot lövträd på skogsmark har påverkat skogstillståndet i Arjeplogstrakten. Inom Domänverkets förvaltning i Arjeplog flygbesprutades 23 000 ha skogsmark under perioden 1953 till 1978. Besprutningarna utfördes för att ge föryngrade barrplantor en minskad konkurrens från lövträd.

Med hjälp av fältinventeringar jämförde hon två områden (Loholm och Bäcknäsberget), där en besprutat och en obesprutad del inventerades. Fältinventeringarna kompletterades med en analys av historiskt källmaterial och en intervju med en pensionerad, tidigare ansvarig jägmästare. Trots att besprutningen utförts för länge sedan så visade resultaten att besprutade områden fortfarande har en betydligt lägre andel lövträd och att de lövträd som etablerats i området är betydligt yngre än i de obesprutade, samt att besprutningen medfört en hög andel lövträdstammar med en märklig stamform.

Sandra Laestanders examensarbete ger en tydlig bild att effekten av herbicidanvändningen på beståndens trädskikt faktiskt påverkar beståndsstrukturen ännu drygt 50 år efter utförd besprutning.

 

Örtug nummer 49 tilldelades Daretorpsbygdens Intresseförening, representerad av dess ordförande Else-Marie Bertilsson, för uppbyggnaden av Daretorps Skogsmuseum.

Daretorpsbygdens Intresseförening i Daretorp, strax öster om Tidaholm, bildades 1995. Föreningen är mycket aktiv och har idag cirka 150 medlemmar. Redan vid starten fanns idéer om att uppföra ett skogsmuseum. Man började verksamheten med att överta och flytta ett förfallet parhus från Hökensås till dess nuvarande plats i Gälleberg. Huset renoverades och stod färdigt år 2005.

Året därpå togs det första spadtaget till Kulturladan/Skogsmuseet som uppfördes av föreningens medlemmar. Virket, företrädesvis vindfällen från stormen Gudrun, skänktes av traktens skogsägare och företag, med Hökensås häradsallmänning som störste givare.

Upparbetning, sågning och torkning utfördes ideellt av föreningens medlemmar, med bara mindre EU-bidrag. Byggnaden stod färdig 2008 då arbetet med att inreda museet med skogsredskap och utrustning påbörjades. Mycket utrustning och redskap skänktes – och skänks fortfarande – till museet. Kulturladan/Skogsmuseet invigdes sommaren 2014.

I museet, som speglar ortens skogsbruk, finns idag mellan 300 och 400 redskap. Ett antal bildspel från hästkörning till slutavverkning med moderna maskiner finns också att beskåda. Likaså finns information om några av ortens tidigare skogliga verksamheter, som till exempel fröklängning, tjärframställning och tillverkning av tallbarrstvål. Allt presenteras mycket pedagogiskt och överskådligt.

Skogsmuseet besöks årligen av mellan 1 500 och 2 000 personer. Föreningen har också startat och genomfört ett antal studiecirklar om bygdens historia som resulterat i två böcker om Daretorpsbygden. En tredje lär vara på gång. För närvarande pågår en studiecirkel om ortens alla tidigare och numera nedlagda sågverk.


Örtugar 2015

Rolf DSC_9545

Örtug nummer 45 tilldelades Rolf Sievert för hans bok ”Tvartorp. Berättelsen om en skogsgård”.

Rolf Sievert beskriver i sin bok historiken kring den gård som varit i familjens ägo sedan 1920-talet. Genom sitt gedigna arbete och sökande i allehanda arkiv och andra källor förmedlar han en utförlig bild av brukandet av skogen och jorden på gården genom tiderna. Den ger dessutom en initierad bild av de personer som verkat där sedan 1600-talet.

Rolf Sievert beskriver också ingående hur mycket kolningen och flottningen betytt för utvecklingen av gården. Därutöver är boken kryddad med fantastiska fotografier, gamla såväl som nytagna, samt kartor som sammanfattningsvis gör boken till ett riktigt praktverk.

 DSC_0146
Örtug nummer 46 tilldelades Emil Öhman för hans examensarbete i skogshushållning på Jägmästarprogrammet vid SLU, ”Hjulskotarens tekniska utveckling”.

Emil Öhman visar i sitt examensarbete vid SLU, ”Hjulskotarens tekniska utveckling”, hur skotarna starkt bidragit till den kraftigt ökade produktiviteten i det svenska skogsbruket i under det senaste halvseklet.

I arbetet har han dessutom utfört statistiska studier av trender vad avser lastindex, motoreffekt i förhållande till totalvikt och medelmarktryck. Slutsatserna var att lastindex och medelmarktryck minskat över tid medan motoreffekten i skotarna ökat.

Emil Öhmans examensarbete belyser ett avgörande skeende i det svenska skogsbruket då hästarna fick stiga åt sidan till förmån för mångdubbelt effektivare skotare. Det är ett värdefullt bidrag till den svenska skogsmaskintillverkningens historia.


Örtugar 2014

Anna low

Anna Hallmén visar i sitt examensarbete vid Jägmästarprogrammet vid SLU att även till synes orörda skogar i norra Sverige i många fall brukats intensivt. Hon bygger sina slutsatser på en analys av ett skyddsvärt, 3 100 hektar stort område i Peltovaara, beläget inte långt från Gällivare. Sedan 2013 är det en av SCA:s mångfaldsparker.

Med hjälp av dendrokronologiska dateringar av kulturspår i träd och fynd av offerplatser och härdar, visar hon att det funnits ett nästan tusenårigt samiskt utnyttjande av området. Hon har också visat att området brukats intensivt både av nybyggare och senare tiders skogsbruk.

 

Bosse low

Bo Backström beskriver i boken En bruksskogs historia – Finspångs bruk under 300 år, som han skrivit med viss assistans av professor Lars Östlund vid SLU, de skogar som en gång hörde till Finspångs Bruk. Med avstamp från en kvarlämnad kolmila tar sig Bo an brukets historia.

Här skildras bland annat hur 1860-talets skogvaktare av eget intresse sparade skogsholmar och tjäderspel, vilket bidragit till flera av de biologiska värden som idag finns i dessa skogar.

Genom det omfattande bakgrundsmaterialet och alla de fantastiska fotografierna i boken ger Bo Backströms arbete läsaren en mycket intressant inblick i brukandet av skogen utifrån de behov som Finspångs bruk hade på råvaruförsörjning.

Örtugar 2014

DSC_1765

Felicia Olsson har gjort en studie om det en gång omfattande skogsbetet i Klövsjö socken. Det stora antalet hästar, kor, får och getter hade där stor påverkan på skogen och bidrog starkt till att skogarna blev mer homogena och likåldriga. Samtidigt gick många naturskogskvaliteter förlorade. Men hon konstaterar också att betade skogar har högre biologisk mångfald än obetade.

Felicia Olsson anser att samhället bör bevara de ännu aktiva fäbodarna eftersom de bidrar till att både kulturella och biologiska värden bevaras.

 

DSC_1727

Bengt Stjernlöf tilldelades en örtug för boken Transporter på Klarälven som är resultatet av hans långvariga och djupa intresse för historia, teknik och transporter. Här redovisar han utvecklingen från början av 1600-talet och fram till 1900-talet.

Läsaren får ta del av den industriella utvecklingen i Klarälvdalen med biflöden och hur det var möjligt att transportera malm och träkol till hyttorna enbart med hjälp av hästar och ”folkkraft”.

Bland annat berättar han historien om Johan Gustav Klarström som 1668 uppförde ett järnbruk som utvecklades till Uddeholm AB.

 

Örtugar 2012

Hanna Lundin

Hanna Lundin har med hjälp av Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift från åren 1882 till 1950 och indelningshandlingar från Kronoparken Västra Anundsjö analyserat argumenten för, respektive mot, trakthyggesbruket under dessa år. Hon fann att diskussionerna i ämnet var intensiv fram till 1927 varefter debatten avtog.

Hanna Lundin kunde med hjälp av resultaten i sin studie konstatera att trakthyggesbruk under första halvan av 1900-talet var betydligt vanligare i norra Sverige än vad som tidigare beskrivits.

 

anna_stjernstrom

Anna Stjernströms bok Skogen – guldet från Norden är en både initierad och lättillgänglig beskrivning av vad skogsbruket betytt för såväl några byar i Jämtland och som för landet. Med stor behållning kan den läsas även av den som inte är specifikt skogligt intresserad. Boken är kryddad med en mängd svart/vita fotografier av hög kvalitet.

Hennes arbete ger en initierad bild av en landsdel vars utveckling och fortlevnad i hög grad är beroende av att skogen utnyttjas.


Örtugar 2011
Rolf Albertsson, Anna-Maria Rautio och Arnold Ahlbeck.

De tre örtugsmottagarna Rolf Albertsson, Anna-Maria Rautio och Arnold Ahlbeck.

Anna-Maria Rautio har i sin avhandling studerat de norrländska ”svältsnören”, det vill säga de cykelstigar som anlades för Domänverkets personal att ta sig fram på i de då nästan helt väglösa delarna i de inre delarna av norra Sverige.

Rolf Albertsson och Arnold Ahlbäck uppmärksammades för sina insatser med att dokumentera den en gång omfattande och idag nästan okända timmerflottningen i södra Sverige. Tillsammans har de skrivit boken Flottning och flottleder i södra Sverige.

.

Årets mottagare

2017 års mottagare av Skogshistoriska Sällskapets utmärkelse Örtugen.

Ulla Lovén som belönats för sin historik om Håbo Häradsallmänning, som ligger i Upplands-Bro kommun nordväst om Stockholm.  

 

2016 års mottagare av Skogshistoriska Sällskapets utmärkelse Örtugen.

DSC_0077

Roland och Elisabeth Lyhagen framför den gamla frälsegården Strömmen vars historia de dokumenterade och skrev en bok om.

Else-Marie Bertilsson ordförande i Daretorpbygdens Intresseförening tog emot en örtug vid årsstämman i Örebro. Här flankerad av maken Ulf Bertilsson och Peter Dagman, som båda är djupt engagerade i föreningen.

Sandra Laestander tilldelades en örtug för sitt examensarbete vid jägmästarprogrammet vid SLU om hur användningen av hormoslyr för mer än ett halvt sekel sedan påverkat skogarna i trakten av Arjeplog.

 

 

Örtug – en gammal historia

ortug_Gustav_Vasa

Örtug var ett silvermynt som infördes på Gotland på 1300-talet. Det kom senare att användas i hela det dåtida Sverige och hade lite olika värde i olika delar av landet. Myntet användes fram till slutet av 1500-talet. Den avbildade örtugen ovan är slagen i Västerås under Gustav Vasas tid.

Namnet örtugh kommer sannolikt från det fornnordiska ordet arutmalm och det urgermanska teuhan som betyder draga. Alltså egentligen en tråd av malm.

 

 

 

 
 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng