Efter flottningen

Sammanfattning

Flottningen var fiskens värsta fiende

Med samma energi som flottlederna förbättrades på 1900-talets första hälft pågår idag en återställning av bäckar och älvar för att minska de skador som flottningen utgjorde för fiskens vandringar.

– Varje ingrepp som gjordes för att underlätta flottningen i form av rensningar och sprängningar i flottlederna var negativt för fisken. Det sade Daniel Holmqvist, Ume/Vindelälvens fiskeråd och projektet Vindeln River LIFE vid Skogshistoriska Sällskapets exkursion i Vindeln den 17 augusti.

Målet med projektet är att återskapa miljövariation och ökat livsutrymme för arter i älvssystemet.

Jodå, visst fanns det ärrade skogsveteraner, forskare och sakkunniga på fiske som höjde lite på ögonbrynen när Daniel Holmqvist presenterade på vilket sätt man mäter hur det ditfraktade gruset i en bäck kontrolleras.
De små stenarna har, förenklat uttryckt, försetts med sändare som borrats in i vissa stenar. På så sätt kan man se förflyttningen och även få ledtråd om lämplig kornstorlek.

Under flottningsepoken förstördes många av fiskens naturliga lekområden det vill säga grusbäddar. En del lekområden som blev kvar spolades bort med de starka strömmarna i de kanaliserade vattendragen. Under exkursionen gavs också exempel på vägtrummor som anlagts ur fiskens vandringssynpunkt på rätt sätt och även mindre lyckade.

När Daniel Holmqvist berättade om länsstyrelsens återintroduktion av flodpärlmusslan i Stor-Kvarnbäcken utanför Storsandsjön, gavs åter exempel på detaljer i arbetet. Musslorna har satts ut på fem lokaler. Av musslorna som sattes ut märktes 50 på respektive lokal. Numren ristades in i skalet med hjälp av gravyrpennor som drevs på plats med bensindrivna elverk. Samtliga märkta musslor är mätta med skjutmått på längden, bredden och höjden. Detta för att i framtiden kunna följa musslornas tillväxt.

Även om elfiske, för att övervaka laxfisk i rinnande vatten, har tillämpats i nära 50 år var det premiär för många av deltagarna i den här exkursionen. Daniel Holmqvist berättade att längs Vindelälven genomförs elfiske varje år i syfte att dokumentera och övervaka fiskebeståndets status. Genom att fiska på samma plats och vid samma tidpunkt under flera år får man en bra bild av fiskebeståndens status och karaktär över tiden.
Inom loppet av fem minuter hade fångsten i form av en liten öring både granskats och släppts tillbaka från den plasthink som varit en tillfällig enrummare.

– Ni fattar hur det går till, sa Daniel Holmqvist och så sattes kursen mot de brusande Vindelforsarna, (Degerforsen och Renforsen.) Vindelälven är något av laxens E4. Men just i Vindeln finns inte enbart de vackra mäktiga forsarna och numera en hygglig laxuppvandring utan också otaliga exempel på hur högt flottningen var prioriterad i Sverige. Stenkistor, avstängningar, överledningar och en rad arrangemang för att underlätta den då viktiga virkestransporten i älven byggdes.
Timmerbrötarna var ett plockepinn som var tidsödande att reda ut. Dessutom fanns det flottningschefer som inte alltid hade något större samråd innan åtgärder som sprängningar i flottleder genomfördes.

Det blev ibland gigantiska timmerbrötar. Några i gruppen mindes att det kunde bli upp till en halv miljon stockar som fastnade i Vindelforsarna.

Pensionerade jägmästaren Gunnar Andersson berättade att när flottningen låg i topp fanns inte mindre än 160 mil insynade flottleder i Vindelälvssystemet.

Och den röststarke Daniel Holmqvist fick som tack för en intensiv och skicklig guidning en bok av professor Erik Valinger, SLU, där ytterligare frågetecken om skogshistorien kan rätas ut.

Text: Ove Eliasson

Vindeln River LIFE är ett samarbetsprojekt mellan Ume/Vindelälvens fiskeråd och Umeå universitet, SLU samt Havs- och Vattenmyndigheten.