Löa

Upcoming Events

No Events

Logga in och läs Tidender!

Tidender är Skogshistoriska Sällskapets tidskrift, fylld av skogshistoriska reportage och beskrivningar av våra aktiviteter. Som medlem loggar du in och läser det senaste numret. Tidigare nummer hittar du här.

Läs senaste numret -
för medlemmar

Senaste från Facebook
Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Skogen har haft en undanskymd roll i diskussionen om Sveriges beredskap för kris och krig. Men historien visar att den varit enormt viktig, inte minst under de två världskrigen när bränsleimporten blev avsnörd. I Tidender nr 3, som når medlemmarna denna vecka, finns en läsvärd beskrivning av hur skogen räddade energiförsörjningen. När första världskriget inleddes stod importerade kol- och oljeprodukter för över 50 % av landets bränsleförsörjning, men snart ströps importen ner mot nära noll. ”1917 års bränslekommission” fick i uppgift att sörja för både hushållens och industrins bränslebehov. Kronoskogarna togs i beslag för vedfångst, och de volymer som skulle avverkas motsvarade hela landets årliga tillväxt. Hösten 1917 var närmare 60 000 man i arbete för kommissionens räkning. Totalt uppgick det nationella vedlagret 1918 till 20 miljoner fastkubikmeter, som ofta fick transporteras långt till städerna i söder med störst bränslebehov. Efter krigsslutet minskade vedbristen men det återvände när kanonerna ännu en gång började mullra i Europa. Nu var läget också ett annat än vid första världskriget. Bilismen hade vuxit sig stark och industrier och byggnationer hade bidragit till ett ännu större energibehov. Rekordkalla vintrar i början av andra världskriget förvärrade situationen. En ny bränslekommission av 1940 fick ännu större befogenheter än sin föregångare. Skogsägare kunde bli leveranspliktiga av huggen och framkörd ved. Den årliga avverkningen av brännved steg till i genomsnitt 25 miljoner skogskubikmeter under perioden 1940-1945. Samtidigt som vedtravarna växte i städerna fanns krav på god skogshushållning, vilket var en utmaning. Uttagen av bränsleved skulle i första hand vara av kastved - en meter långa vedstycken, företrädesvis kluvet klenvirke eller kluvna grövre dimensioner av sämre kvalitet. Som det står i artikeln: ”En del menade att landets skogar med detta fick en ordentlig bortrensning av skräpskog och ett andrum för den värdefullare skogens utveckling.” Men med skogen som hjälp lyckades svenskarna hålla värmen i sina hus och många bilar kunde rulla på gengas. Vilken beredskap har vi för nästa kris?

Artikeln är öppen att läsa för alla medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet. I samma nummer av Tidender kan vi läsa om de avgörande vägvalen för kyrkan och skogen, både då och nu, om hur volymen gamla och grova träd har ökat de senaste 100 åren i Sverige, om det småländska landskapets förändring över tid och om en intressant resa i nordöstra Polen.

Skogen har haft en undanskymd roll i diskussionen om Sveriges beredskap för kris och krig. Men historien visar att den varit enormt viktig, inte minst under de två världskrigen när bränsleimporten blev avsnörd. I Tidender nr 3, som når medlemmarna denna vecka, finns en läsvärd beskrivning av hur skogen räddade energiförsörjningen. När första världskriget inleddes stod importerade kol- och oljeprodukter för över 50 % av landets bränsleförsörjning, men snart ströps importen ner mot nära noll. ”1917 års bränslekommission” fick i uppgift att sörja för både hushållens och industrins bränslebehov. Kronoskogarna togs i beslag för vedfångst, och de volymer som skulle avverkas motsvarade hela landets årliga tillväxt. Hösten 1917 var närmare 60 000 man i arbete för kommissionens räkning. Totalt uppgick det nationella vedlagret 1918 till 20 miljoner fastkubikmeter, som ofta fick transporteras långt till städerna i söder med störst bränslebehov. Efter krigsslutet minskade vedbristen men det återvände när kanonerna ännu en gång började mullra i Europa. Nu var läget också ett annat än vid första världskriget. Bilismen hade vuxit sig stark och industrier och byggnationer hade bidragit till ett ännu större energibehov. Rekordkalla vintrar i början av andra världskriget förvärrade situationen. En ny bränslekommission av 1940 fick ännu större befogenheter än sin föregångare. Skogsägare kunde bli leveranspliktiga av huggen och framkörd ved. Den årliga avverkningen av brännved steg till i genomsnitt 25 miljoner skogskubikmeter under perioden 1940-1945. Samtidigt som vedtravarna växte i städerna fanns krav på god skogshushållning, vilket var en utmaning. Uttagen av bränsleved skulle i första hand vara av kastved - en meter långa vedstycken, företrädesvis kluvet klenvirke eller kluvna grövre dimensioner av sämre kvalitet. Som det står i artikeln: ”En del menade att landets skogar med detta fick en ordentlig bortrensning av skräpskog och ett andrum för den värdefullare skogens utveckling.” Men med skogen som hjälp lyckades svenskarna hålla värmen i sina hus och många bilar kunde rulla på gengas. Vilken beredskap har vi för nästa kris?

Artikeln är öppen att läsa för alla medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet. I samma nummer av Tidender kan vi läsa om de avgörande vägvalen för kyrkan och skogen, både då och nu, om hur volymen gamla och grova träd har ökat de senaste 100 åren i Sverige, om det småländska landskapets förändring över tid och om en intressant resa i nordöstra Polen.
... Mer textMindre text

2 CommentsKommentera

I november kommer boken Älgen och människorna i Sverige under 8 000 år av forskarna Kjell Danell, Roger Bergström, Leif Mattsson och Margareta Stéen. Hett julklappstips för alla med intresse för skogen och jaktens historia. Boken finns sedan tidigare utgiven på engelska. https://www.gidlunds.se/enbok.php?isbn=978-91-7844-564-6
Cirkapris i handeln: 250 :-

Bokens syfte är att ge en bred, populärvetenskaplig inblick i relationerna mellan älg och människor i Sverige under de senaste 8 000 åren. Älgen och älgjakten är utan tvekan en del av den svenska kulturen. Boken inleds med älgens invandring till Sverige efter att
inlandsisen dragit sig tillbaka och den ger i populärvetenskaplig
anda glimtar av älgen och människorna under 8 000 år. Det blir en genomgång av artens biologi, nytta, skada på skog och gröda, inverkan på biologisk mångfald, jakt och fångst, vapen och hundar, lagstiftning, förvaltning, kvinnor i jakten, tama älgar och folktro.

I november kommer boken "Älgen och människorna i Sverige under 8 000 år" av forskarna Kjell Danell, Roger Bergström, Leif Mattsson och Margareta Stéen. Hett julklappstips för alla med intresse för skogen och jaktens historia. Boken finns sedan tidigare utgiven på engelska. www.gidlunds.se/enbok.php?isbn=978-91-7844-564-6
Cirkapris i handeln: 250 :-

Bokens syfte är att ge en bred, populärvetenskaplig inblick i relationerna mellan älg och människor i Sverige under de senaste 8 000 åren. Älgen och älgjakten är utan tvekan en del av den svenska kulturen. Boken inleds med älgens invandring till Sverige efter att
inlandsisen dragit sig tillbaka och den ger i populärvetenskaplig
anda glimtar av älgen och människorna under 8 000 år. Det blir en genomgång av artens biologi, nytta, skada på skog och gröda, inverkan på biologisk mångfald, jakt och fångst, vapen och hundar, lagstiftning, förvaltning, kvinnor i jakten, tama älgar och folktro.
... Mer textMindre text

2 CommentsKommentera

Ekar och äpplen i fokus på Vibyholm 3 september:
På slingrande vägar genom Sörmland kommer man till slut fram till en holme i sjön Båven – som hämtat från sagorna träder Vibyholm fram på en liten höjd. Av gamla tiders renässansslott återstår inte så mycket, men dagens praktfulla huvudbyggnad mötte det morgonpigga sällskapet med en nyfiken blick. Klockan halv tio var de dryga 50-talet förväntansfulla exkursionsdeltagarna samlade nedanför slottstrappan till huvudingången, där släkten Bondes heraldiska emblem med den karaktäristiska båten kunde skönjas mellan två vita sagoväsen. Det gamla fideikommisset förvaltas nu av Axel Öberg som, tillsammans med Skogshistoriska sällskapets Nils Carlborg, hälsade alla välkomna. 

Efter intag av smörgås och kaffe i det lite kyliga septembervädret påbörjades först en vandring kring slottet, där Axel bjöd på många intressanta anekdoter från slottets långa historia. Vi fortsatte ut på Djurön i Båven över en pontonbro, som också använts vid avverkningar på ön, och fick nu beskåda ekbeståndet på nära håll. Hagmarksekarnas vidsträckta kronor och produktionsekarnas mer slimmade kroppar fanns närvarande och utöver ekens anatomi och ekonomi fick vi, av Kährs representant, också veta en hel del om dess slutanvändning. 

Vandringen fortsatte ut mot öns inre och den synnerligen intressanta äppelträdgård som där anlades under mitten av 1800-talet av den legendariske pomologen Olof Eneroth (1825–1881). Här finns en hel del rariteter, till exempel Rehnskt Bönäpple som infördes på 1860-talet. Maria Nyman-Nilsson, ordförande i Sveriges Pomologiska Sällskap, gav en mycket intressant inblick i Eneroths liv och gärning på Vibyholm. Tillsammans med Axel Öberg beskrev hon hur arbetet med att restaurera äppelträdgården nu pågår för fullt.

Efter lunch fortsatte färden till ett ekbestånd i en annan del av den ca 4000 ha stora egendomen och nu hade solen tittat fram och skänkte en mycket skön höstvärme över deltagarna som fick alltmer fördjupande kunskaper om ekens hårda virke. Vid Sigridslunds gamla skola intogs slutligen kaffe och kaka till allas stora trivsel och av småpratet kring borden att döma fanns en stor belåtenhet med dagen.

Medan vi nöjda åkte hemåt på slingriga vägar genom Sörmland, blickade Bondes båt ut över Båven och våra ryggar, och lär så göra i många generationer framöver – förvissad om ekarnas rikedom.
/ Per CarlborgImage attachmentImage attachment+2Image attachment

Ekar och äpplen i fokus på Vibyholm 3 september:
På slingrande vägar genom Sörmland kommer man till slut fram till en holme i sjön Båven – som hämtat från sagorna träder Vibyholm fram på en liten höjd. Av gamla tiders renässansslott återstår inte så mycket, men dagens praktfulla huvudbyggnad mötte det morgonpigga sällskapet med en nyfiken blick. Klockan halv tio var de dryga 50-talet förväntansfulla exkursionsdeltagarna samlade nedanför slottstrappan till huvudingången, där släkten Bondes heraldiska emblem med den karaktäristiska båten kunde skönjas mellan två vita sagoväsen. Det gamla fideikommisset förvaltas nu av Axel Öberg som, tillsammans med Skogshistoriska sällskapets Nils Carlborg, hälsade alla välkomna.

Efter intag av smörgås och kaffe i det lite kyliga septembervädret påbörjades först en vandring kring slottet, där Axel bjöd på många intressanta anekdoter från slottets långa historia. Vi fortsatte ut på Djurön i Båven över en pontonbro, som också använts vid avverkningar på ön, och fick nu beskåda ekbeståndet på nära håll. Hagmarksekarnas vidsträckta kronor och produktionsekarnas mer slimmade kroppar fanns närvarande och utöver ekens anatomi och ekonomi fick vi, av Kährs representant, också veta en hel del om dess slutanvändning.

Vandringen fortsatte ut mot öns inre och den synnerligen intressanta äppelträdgård som där anlades under mitten av 1800-talet av den legendariske pomologen Olof Eneroth (1825–1881). Här finns en hel del rariteter, till exempel Rehnskt Bönäpple som infördes på 1860-talet. Maria Nyman-Nilsson, ordförande i Sveriges Pomologiska Sällskap, gav en mycket intressant inblick i Eneroths liv och gärning på Vibyholm. Tillsammans med Axel Öberg beskrev hon hur arbetet med att restaurera äppelträdgården nu pågår för fullt.

Efter lunch fortsatte färden till ett ekbestånd i en annan del av den ca 4000 ha stora egendomen och nu hade solen tittat fram och skänkte en mycket skön höstvärme över deltagarna som fick alltmer fördjupande kunskaper om ekens hårda virke. Vid Sigridslunds gamla skola intogs slutligen kaffe och kaka till allas stora trivsel och av småpratet kring borden att döma fanns en stor belåtenhet med dagen.

Medan vi nöjda åkte hemåt på slingriga vägar genom Sörmland, blickade Bondes båt ut över Båven och våra ryggar, och lär så göra i många generationer framöver – förvissad om ekarnas rikedom.
/ Per Carlborg
... Mer textMindre text

0 CommentsKommentera

Nu har styrelsen gnuggat geniknölarna under två dagar i Sigtuna. Vi fick träffa vårt nya redaktörspar Lena Lidberg och Maimi Laks, och vi drog upp ramarna för nästa års aktiviteter. Dessutom: granskning av nya filmer beställda av sällskapet, diskussion om administrativa rutiner och mycket mer. Sällskapet satsar nu på att ge medlemmarna ännu mer!Image attachmentImage attachment

Nu har styrelsen gnuggat geniknölarna under två dagar i Sigtuna. Vi fick träffa vårt nya redaktörspar Lena Lidberg och Maimi Laks, och vi drog upp ramarna för nästa års aktiviteter. Dessutom: granskning av nya filmer beställda av sällskapet, diskussion om administrativa rutiner och mycket mer. Sällskapet satsar nu på att ge medlemmarna ännu mer! ... Mer textMindre text

0 CommentsKommentera

Visa fler
Kommande aktiviteter

Visa alla

Välkommen som medlem

Vi lyfter fram den svenska skogshistorien och tar vara på minnen från dem som varit verksamma i skogen. Ju fler vi blir desto mer kan vi uträtta.

Läs mer och anmäl dig här!

Ja, jag är intresserad

 
 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng