Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

27 februari, 2024
Välkommen till ett nytt skogshistoriskt år

Detta inlägg presenterades i Tidender nr 1, 2024

HÄR KOMMER DET FÖRSTA NUMRET AV Skogshistoriska Tidender för 2024, fullmatat med årets exkursionsprogram och ingående berättelser från den mycket uppskattade studieresan till Vietnam i november förra året.

Inklusive årsstämman bjuder vi in till tio aktiviteter och startar redan den 20 mars med den första, i Snogeholm i sydligaste Skåne. Här kommer företrädare för SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, att presentera det så kallade Landskapslaboratoriet. Det anlades för 30 år sedan för att visa hur man vid nyplantering kan öka ett landskaps rekreationsvärden och samtidigt tillfredsställa en mängd andra behov. Det är nu aktuellt att gallra och kommer framöver att bli allt intressantare att följa.

ÅRSSTÄMMAN ÄGER RUM i Alnarp den 21 mars, även den i samarbete med SLU, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap. Utöver den formella årsstämman kommer vi att få lyssna till flera forskare som ska berätta om den pågående verksamheten inom forskning och utbildning. På temat ”Då skogen kom till Alnarp” kommer vi få presenterat historien bakom satsningen på sydsvensk skogsvetenskap.

I FÖRRA NUMRET AV TIDENDER inbjöd vi dig som medlem att svara på en enkät via en QR-kod. Till de medlemmar som vi har e-postadress till, skickades enkäten ut direkt. Syftet med enkäten är att vi vill veta vad du vill få ut av ditt medlemskap i Skogshistoriska Sällskapet. Svaren kan bidra till att utveckla vårt erbjudande och göra oss till en ännu bättre förening.

Vi fick in glädjande många svar med många kommentarer, tips och uppmuntran. Det visar på engagerade och intresserade medlemmar med ett stort och allmänt intresse för skog och historia. Enkätsvaren sammanställs nu och kommer att analyseras närmare.

Vi noterar att den typiske medlemmen är en 70-årig man med högre utbildning som har arbetat i skogssektorn, bor på landsbygden, äger skog och är allmänt skogshistoriskt intresserad. En sak är klar: Av flera olika skäl behöver vi jobba för att vidga medlemskretsen!

NYLIGEN GENOMFÖRDE INITIATIVET Skogsprogram Västerbotten en inspirationsdag om stigars berättelser. Den utgick bland annat från en artikel i tidningen Forskning och Framsteg, skriven av tre forskare, som belyser det diskreta kulturarv som stigarna utgör. Att de fungerar som ett gemensamt minne av hur vi rört oss genom landskapet. Och att det är dags att vårda dem. Det är bara att hålla med. Skogshistoriska Sällskapet får anledning att återkomma till stigarna.

AVSLUTNINGSVIS HOPPAS JAG ATT du finner något intressant att deltaga i när du nu tar del av årets exkursionsprogram. Kanske vi ses redan på årsstämmodagen i Alnarp den 21 mars. Välkommen!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

22 december, 2023
Fokus på medlemsvård

Detta inlägg presenterades i Tidender nr 4, 2023

I EN NYUTKOMMEN BOK OM svenska vårdträd, berättas hur man av hävd alltid respekterat och slagit vakt om sådana träd. Åtskilliga gårdsmiljöer i vårt land präglas av vackra gamla vårdträd. Förr ansågs de vara ett hägn för den familjs trevnad och välfärd som bodde på gården. Idag vårdar vi dem mer av tradition.

I en ideell förening som vår är medlemsvård ett nyckelbegrepp. Det är medlemmarna som gör verksamheten, brukar det heta. Därför är det viktigt för oss att känna till vad våra medlemmar efterfrågar och anser. Inte minst behöver vi ha bra kontaktuppgifter. Allt mer i vårt samhälle sker ju idag digitalt. Att kunna kommunicera med våra medlemmar via mejl och sms kan göra Skogshistoriska Sällskapet flexiblare. Med kort varsel blir det på ett helt annat sätt möjligt att flagga för lokala aktiviteter och andra företeelser värda att uppmärksamma.

Av de skälen går vi nu ut med en enkät till våra medlemmar. Vi önskar få svar på ett antal frågor för att ytterligare kunna trimma verksamheten. Om du inte redan fått enkäten i din mejlbox kan du enkelt öppna den i din mobiltelefon med QR-koden på nästa sida.

ETT HÄNDELSERIKT VERKSAMHETSÅR ÄR till ända och vi kan summera. I maj besökte vi Hargs bruk i Uppland och fick ta del av järnhanteringens historia och järnbrukens stora påverkan på skogen. Senare i samma månad medverkade vi i Föreningen Skogens uppmärksammade 140-årsjubileum i Sollefteå, där dag två innebar båtfärd på nedre Ångermanälven och dess rikliga skogsindustrihistoria. Det finns anledning att återkomma till denna skogshistoriskt intressanta del av Sverige.

Visingsö i försommartid, de skogliga försöksparkernas hundra år i Västerbotten, Hallands skogar i ett förändrat landskap, den återuppförda träkyrkan i Södra Råda i Värmland, skogs- och renskötsel i ett gruv- och vattenkraftspåverkat Norrbotten – ja nog har vi tagit del av rejält med skogshistoria under det gångna året. Finalen var den nyligen genomförda studieresan till Vietnam och pappersbruket Bai Bang. Det är det största svenska biståndsprojektet någonsin och var länge ifrågasatt men ses idag, 40 år senare som en stor framgång. Intressant läsning utlovas i Tidender nr 1 2024.

NÄR VI NU SOM BÄST HÅLLER PÅ med planeringen av nästa års aktiviteter kommer vi att vara särskilt lyhörda för vad som kommer fram i enkätsvaren. Tillsammans kan vi göra Skogshistoriska Sällskapet ännu attraktivare – och bidra till att i linje med det KSLA-projekt som nu startar gör Sveriges skogliga kulturarv mer känt.

Till sist en liten påminnelse: Då och då får vi frågor om det går att få tag på äldre årsskrifter. Med detta vill vi göra uppmärksamt att det finns en efterfrågan på sådana. Hör av dig till någon av oss i styrelsen om du, eller någon du känner, planerar att rensa i bokhyllan eller i något förråd.

MED TILLÖNSKAN OM trevlig läsning, angenäma helger och ett Gott Nytt År!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

7 november, 2023
Ett lyft för skogshistorien

Detta inlägg presenterades i Tidender nr 3, 2023

Begreppet skogshistoria avser inte bara skogens och skogsindustrins historia. Det ska tolkas som betydligt bredare än så. Skogen är, och har alltid varit, en viktig del i berättelsen om Sverige – socialt, ekonomiskt och kulturellt. Det handlar om skogarnas kulturarv, det som vi i Skogshistoriska Sällskapet ser som vår främsta uppgift att uppmärksamma, berätta och skapa nyfikenhet om.

Vid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens, KSLA, öppna seminarium i augusti på temat Nya dimensioner i skogarnas kulturarv, erbjöds Skogshistoriska Sällskapet möjligheten att framföra denna vår vision och hur vi arbetar för att förverkliga den.

Den informella arbetsgrupp som under flera år drivit frågan kring skogarnas kulturarv, arrangerade under förra året tre välbesökta rundabordssamtal. Deltagandet var brett med representanter från såväl departement och myndigheter som museer och företag. Med resultaten från dessa som grund har KSLA nu beslutat att starta ett regelrätt projekt för att driva frågan om det skogliga kulturarvet. Målet är att ge det en tydligare plats i det svenska medvetandet. Detta är glädjande! (Se artikel längre in i tidningen.) Det är ju precis det som är drivkraften för Skogshistoriska Sällskapets verksamhet.

Under exkursionen Gällivare-Tärendö besöktes en av de finaste bygdegårdarna i Norrbotten. Här har man under lång tid målmedvetet samlat en mängd byggnader och mer än tvåtusen bruksföremål från 1700-talet och framåt. Gården är resultatet av kunniga och hängivna människors arbete under lång tid. Men hur ser fortsättningen ut för detta ambitiösa projekt? Vem tar vid när allt fler av de yngre lämnar bygden?

Detta är bara ett av många exempel som visar hur viktigt det är att vidmakthålla det kulturarv som finns i våra bygder och skogar.

Återuppbyggnaden av Södra Råda träkyrka, som blev offer för en pyroman för drygt 20 år sedan, är ett fint exempel på samarbete mellan forskning, utbildning och kunniga hantverkare. Det har resulterat i att medeltida metoder rekonstruerats och dokumenterats. De kunskaper som projektet genererat kommer att gagna den framtida vården och underhållet av andra, äldre träbyggnader. Den återuppbyggda kyrkan i Södra Råda är en kulturarvsbedrift av rang!

Vi ska inte ta ut något i förskott, men visst känns det som begreppen skogshistoria och det skogliga kulturarvet håller på att få en tydligare plats i samhället. Vi drar våra strån till stacken!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

16 augusti, 2023
Nu är vi igång igen

Detta inlägg presenterades i Tidender nr 2, 2023

NÄR DETTA NUMMER AV TIDENDER KOMMER i brevlådorna en bit in i juni är tre av årets planerade exkursioner precis genomförda.

I vackraste försommarväder togs ett 50-tal deltagare emot och guidades av Simone och Jakob Tufvesson på Hargs Bruk. Bruket har en lång järnbrukshistoria. Redan under stormaktstiden 1668 anlades här två hammare. Idag handlar det om skog, lantbruk, fastigheter och industri- mark. Längre in i tidningen finns ett reportage från Harg.

DEN ANDRA EXKURSIONEN GENOMFÖRDES tillsammans
med Föreningen Skogen i Sollefteå med efterföljande båtfärd på Ångermanälven. Vi fick i höstas den angenäma frågan om vi ville medverka i arrangerandet av föreningens 140-årsjubileum. Självklart tackade vi ja. Knappast någon annanstans är skogs- och industrihistorien så intimt sammanflätade som i Ådalen. Ångermanälvens nedre del och utloppet i Bottenviken var en gång Sveriges allra livligaste industribygd. På en sträcka av knappt fyra mil fanns här 43 sågverk och sju massafabriker. Alla byggde sin verksamhet på det flottningsvirke som kom flytande i den mäktiga älven.

VI HAR ÄVEN HUNNIT BESÖKA FAGRA VISINGSÖ som också har en nog så intressant skogshistoria. Det var ju här som staten i början av 1800-talet lät anlägga en ekskog för att täcka en befarad framtida brist på skeppsbyggnadsvirke. Mer om Ådalen och Visingsö i kommande nummer av Tidender.

FÖRBEREDELSERNA INFÖR FÖRENINGEN SKOGENS 140-års- jubileum födde tankar. Det slog mig att jag själv – liksom många av våra medlemmar – har varit med i ungefär halva den tiden. Vi har nu egna erfarenheter av det vi räknar som historia. Bland annat minns jag från min barndom hur min far, som då var anställd i Skogssällskapet, en dag berättade för familjen att han nu minsann kunde gå till Gumperts bokhandel i Göteborg och inhandla nya kollegieblock. Tidigare hade man av kostnadsskäl använt baksidan av uppsprättade kuvert att göra sina anteckningar på. Detta nyvunna ekonomiska välstånd var en effekt av den så kallade Koreaboomen 1951 som hade skapat en närmast osannolik efterfrågan på skogsprodukter. Den svenska skogsnäringen tjänade storkovan vilket avspeglade sig i både stort och – som i det här fallet – smått. Så kan skogshistorien också se ut.

I SKRIVANDE STUND FINNS PLATSER KVAR på resan i Norrbotten, Gällivare – Tärendö, den 16–18 augusti. Ansvarige Hans Winsa utlovar ett spännande och intres- sant program. Boendet blir på Hotell Arctic River Lodge vid Tärendöälven. Hela resan företas med buss.

Sensommaren anses av många som bästa tiden att uppleva norra Sverige på. Du hänger väl med!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

1 mars, 2023
Tänkvärt om kolningens historia

Detta inlägg presenterades i Tidender nr 1, 2023

FÖRESTÄLL DIG ETT SKOGSDOMINERAT LANDSKAP där man runt järnbruket kan räkna till 140 kolmilor. Vi är i slutet av 1800-talet, den importerade stenkolen har ännu inte helt tagit över. Det ryker och pyr i skogarna från alla milorna, var och en uppbyggd av 60–70 kubikmeter virke som fått torka över sommaren. Röken från dem känns i hela landskapet. Man kan fråga sig hur skogarna egentligen såg ut runt järnbruken, där man varje år inom några mils radie avverkade tusentals kubikmeter klenvirke för att framställa den eftertraktade träkolen?

GUNNAR NYGREN, PROFESSOR EMERITUS VID Södertörns högskola, levandegjorde under en webbinariekväll i januari denna nästan bortglömda verksamhet. Med egna erfarenheter av kolning hemma i Skottvång i norra Sörmland, utgick han från sin bok om kolningens historia i Sverige. Det blev en intressant kväll som väckte tankar. Jag drar mig till minnes kaffestunden under lingonplockningen i augusti förra året då vi råkade hamna på just en gammal kolbotten. Nu har åtminstone en trädgeneration passerat sedan milan pyrde. Vid förrförra sekelskiftet lär 47 000 milor ha varit igång. Sedan laserskanningen av hela Sverige blev klar förra året uppskattar man antalet kolbottnar till omkring 200 000. Tanken svindlar över allt det arbete som en gång lagts ned i våra skogar.

I DET HÄR NUMRET AV TIDENDER presenterar vi årets exkursioner och resor. Med god hjälp av våra regionala kontaktpersoner har programmet mejslats fram. Vi hoppas att det ska tillgodose de flesta smakriktningar. Hargs Bruk i norra Uppland blir skådeplatsen för den omfattande järnhanteringens historia. Visingsö, med bland annat sin ekskog, är en klassiker i exkursionssammanhang. Hantverksprogrammet i Mariestad tar vi del av, liksom återuppbyggnaden av Södra Råda träkyrka. Och på grund av förra årets stora intresse, tar vi åter upp granens historia i södra Sverige, denna gång med en exkursion i södra Halland.

SOM UTLOVADES FÖR ETT ÅR SEDAN arrangerar vi också två exkursioner i nordligaste Sverige. Med Gällivare som utgångspunkt tar vi under tre dagar del av landskapets historia, natur, skogsbruk och renskötsel. I Vindeln kommer vi tillsammans med SLU att uppmärksamma att det är 100 år sedan försöksparkerna etablerades. Vi uppmärksammar också att Föreningen Skogen under olika namn i år kan fira sin 140-åriga historia. Tillsammans arrangerar vi en tvådagarsaktivitet med start i Sollefteå och båtfärd genom Ådalen. Exkursionsåret toppas med en exklusiv resa till Vietnam, där vi bland annat besöker det en gång Sidafinansierade pappersbruket Bai Bang.

VÄLKOMMEN MED DIN exkursions-/reseanmälan. Dröj inte för länge. Trycket är hårt. Och välkommen även med din anmälan till årsstämmodagen på Jernkontoret i Stockholm nu den 23 mars. Vi ses.

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

18 januari, 2023
Inte bara skogshistoria

Detta inlägg presenterades i Tidender nr 4, 2022

ÅRETS EXKURSIONER OCH ANDRA AKTIVITETER har varit välbesökta. Referatet från försommarens exkursion på Kinnekulle kan du ta del av i detta nummer av Tidender. Ett par ifrån Alnarp som deltog, tyckte att Kinnekulle bör ägnas en tvådagarsexkursion.

Jag är benägen att hålla med. Så här i efterhand kan det kännas aningen skämmigt att i till exempel det stora kalkbrottet riva av årmiljoner av geologiska skeenden på futtiga 13 minuter! Antingen vi står i kalkbrottet och begrundar innebörden i geologiska tidsåldrar eller står framför en av jätteekarna på Hjelmsäter, så borde deltagaren erbjudas tid för lite mer reflektion. Medges absolut.

SKOGEN ÄR LEDMOTIVET under våra exkursioner. Begreppet ”skogshistoria” tolkar vi bredare än enbart som skogens och skogsnäringens historia. Skogen utgör en viktig del i den samlade berättelsen om Sverige.

Den har påverkat, och påverkar vår sociala och kulturella historia. Med det synsättet blir de enskilda exkur- sionerna än mer engagerande och berörande.

I samråd med våra regionala kontaktpersoner pågår planerandet för fullt av nästa års aktiviteter. Vi strävar efter att sprida dem över landet för att så många som möjligt ska ha en chans att deltaga.

Redan i januari 2023 arrangerar vi tillsammans med Kolarorden ett kvällswebbinarium kring kolning. Håll utkik på webbsidan (skogshistoria.se).

SOM VANLIGT PRESENTERAS programmet för nästa års aktiviteter i Tidender nr 1, som utkommer i slutet av februari. De presenteras också på webbsidan vid samma tid.

Utöver dessa väl förberedda, större arrangemang är vi nyfikna på att med kortare varsel och mer lokalt pröva att inbjuda till enklare exkursioner. Skogshistorien är rik på företeelser ute i bygderna och vi är med våra regionala kontaktpersoner hyggligt representerade både här och där. Och jag vet att många medlemmar har intressanta idéer. Skrid till verket och få några timmar tillsammans ute i naturen och med termosen i ryggsäcken! Hör av dig och håll koll på webbsidan.

JERNKONTORET MITT I STOCKHOLM är platsen för årsstämman i mars. En fin möjlighet öppnas till närmare kontakt med en urgammal institution som verkligen månar om sin rika historia. Under årsstäm- modagen kommer vi även att få möta Sveriges Hembygdsförbund. Kanske kan vi på något sätt agera tillsammans för att lyfta fram skogens kulturarv?

Välkommen till ett nytt spännande år med Skogshistoriska Sällskapet!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

25 oktober, 2022
Välkommet att det skogliga kulturarvet nu diskuteras

Det här inlägget publicerades i Tidender nr 3 2022

Sverige är ett skogsland. Närmare 70 procent av landytan är täckt av skog. I alla tider har skogen haft stor betydelse för människan. Sillfiskeperioderna i Bohuslän, framställningen av trätjära, pottaska och träkol, bergsbruket, timmerfronten, flottningen, vattendrivna sågar och kvarnar, nykolonisationen, svedjebruket, fäbodarna, slåtterängarna, skogstorparna, papperstillverkningen med mera. Listan blir lång över företeelser som visar hur vi levt och verkat med skogen som en resurs.

Med Karin Perers, Lars-Olof Österström och Elisabet Salander Björklund som några av de drivande, har äntligen en första omgång rundabordssamtal genomförts kring frågan varför skogen är så osynlig i den svenska kulturpolitiken. Det arbete som nu sannolikt tar vid efter dessa samtal kommer att ta tid, men kontakterna är etablerade och samtalen dokumenterade. Det vore något riktigt stort om det skogliga kulturarvet kan få en tydligare plats i vårt land.

Det saknas också historiska perspektiv i skogsdebatten. I Tidender nummer 4, 2021 skrev Jan Fryk en artikel om just detta. Åke Wikström i Ramsele, med långt yrkesförflutet i svensk skogsindustri, har som senior intresserat sig alltmer för mikrolivet i skogsmarken. I ett inlägg i detta nummer påminner han om vilket komplext ekosystem som skogen är, med miljoner olika arter som samverkar på ett för oss människor okänt sätt. Så länge vi inte är överens om en beskrivning av själva skogen som inte är bara träd, blir det svårt att uppnå en samsyn, skriver Åke i sitt tänkvärda inlägg.

I det sammanhanget kan nämnas boken ”Allt jag lärt mig av träden” av den kanadensiska skogsekologiprofessorn Suzanne Simard. Med sin banbrytande forskning har hon funnit att träden inte bara samarbetar och kommunicerar med varandra utan att de också lär av varandra. Detta går stick i stäv med tidigare uppfattningar om att skogen präglas av konkurrens och den starkes överlevnad.

Med årets aktiviteter inräknade har vi i Skogshistoriska Sällskapets 32-åriga tillvaro arrangerat drygt 200 exkursioner, resor och seminarier. Varje nytt arrangemang tillför nya aspekter på skogshistorien. Våra regionala kontaktpersoner är ovärderliga i det sammanhanget. Därför utökar vi successivt skaran för att täcka in alla Sveriges landskap.

Ett varmt tack till årets aktörer – ingen nämnd ingen glömd – för utmärkta arrangemang. I det här numret berättar vi om några av årets exkursioner. I nästa nummer kommer fler. Trevlig läsning!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

28 februari, 2021
Vi tror på ett bättre år

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 1 2021.

Riksskogstaxeringen, som är en del av Sveriges officiella statistik, har funnits sedan 1923. Dess främsta syfte är att beskriva tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Basen i Riksskogstaxeringens verksamhet är det årliga inventeringsarbete som utförs under barmarksperioden. Då inventeras 12 000 provytor där 95 000 träd mäts och en stor mängd variabler registreras för att beskriva såväl beståndet, ståndorten som historiken. Uppgifterna används exempelvis för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik.

Riksskogstaxeringen presenterar alltså skogsdata från taxeringar gjorda sedan 1923, nästan 100 år tillbaka. För den skogshistoriskt intresserade finns här hur mycket som helst att hämta. Så kan till exempel konstateras från taxeringen 1923-1929 att det stående virkesförrådet på produktiv skogsmark då var knappt 72 skogskubikmeter per hektar. Senaste taxeringen från 2019 visar ett virkesförråd på 140 skogskubikmeter per hektar.

Det finns med andra ord oerhört mycket mer virke i våra skogar idag än för 100 år sedan. Virkesförråd och tillväxt är nästan dubbelt upp – trots att skogen skördats under hela perioden. Mycket av Rikstaxens data kan sannerligen betraktas som skogshistoria i statistikform och utgöra underlag för en saklig skogsdebatt!

Vi lever under en pandemi som skakar om världen. Det tydliga budskapet från Folkhälsomyndigheten är att hejda all smittspridning genom att hålla ut, hålla distans, tvätta händerna och stanna hemma när man känner sig sjuk. Ingen kan ha missat budskapet som upprepas dagligen. Statsepidemiologen Anders Tegnell – ”Sveriges tålmodigaste person” –  framförde häromsistens angående förestående sportlov att ”livet måste få fortsätta, allt ligger inte i ena vågskålen, det handlar om balans i tillvaron…”.

Även om vaccinerandet mot corona fördröjts så torde en hög andel av våra medlemmar ändå vara vaccinerade när vi kommer in en bit i maj månad. Styrelsen har tagit beslutet att presentera ett exkursions- och reseprogram där alla rimliga försiktighetsåtgärder kommer att beaktas inför och under varje aktivitet. I slutänden är det förstås du som medlem som får ta beslutet om deltagande eller inte deltagande.

Under rådande omständigheter har vi med framgång prövat på webbinarieformen. Sannolikt blir det ytterligare tillfällen när vi presenterar något skogshistoriskt den digitala vägen. Fördelarna är uppenbara. Trots det, så är det fysiska mötet närmast en överlevnadsfaktor.

Varmt välkommen att ta del av årets program!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

4 januari, 2021
Ett märkligt år!

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 4 2020.

Alldeles nyligen fick jag berättat för mig om en medlem som varit ute i en betesmark och kapat upp några stamdelar av hägg i syfte att såga upp dessa till bräder. Varför just hägg kan man undra? Jo, därför att i boken Gott Virke står det att virke av hägg med fördel kan användas i krubban i hästboxen beroende på att virket smakar illa. Så nu skulle det skridas till verket för att ge den krubbitande hästen en match!

Boken Gott Virke som skickades ut till alla medlemmar tillsammans med Tidender nr 3 har rönt stor uppskattning. Även om det gamla kulturlandskapet är på väg att försvinna så kan man till viss del förstå varför det såg ut som det gjorde när man i Gott Virke läser om hur de olika trädslagen nyttjades.

Detta märkliga, omtumlande och mycket dramatiska år med en pandemi, har påverkat oss alla. Med vaccin i sikte finns ändå hopp om att vi bör kunna närma oss någon form av normaltillstånd under nästa år. Mycket i våra beteenden och vardagsrutiner har förändrats för att hejda smittspridningen. Det lär vi fortsätta med under lång tid framöver.

Vi rivstartar på det nya året med det tidigare utlovade Norrlands-webbinariet. Det är professor emeritus Kjell Danell på SLU som den 18 januari utifrån sin nyutkomna bok ”Vilt, jakt och människor i Norrlands skogar 1870-1900” ger en presentation kring ämnet. I slutet av mars genomförs Sällskapets årsstämma samt ett webbinarium som blir en nedbantad version av det seminarium som var planerat att genomföras i samband med vårt 30-årsjubileum i våras.

Resan till Bialowieza i Polen bedömer vi kan genomföras först i maj 2022. Istället planeras en resa frampå vårkanten med egna bilar kring Bergslagens skogshistoria. Därefter genomförs ett antal exkursioner på coronasäkert sätt runtom i landet. Resan till Slovenien i månadsskiftet september/oktober bedömer vi som möjlig att genomföra. Mer om allt detta kommer i nästa nummer av Tidender. Följ oss även på hemsidan skogshistoria.se.

Och på tal om hägg så kan påminnas om Albert Engströms Kolingen som en morgon, när han vaknade upp, överraskades av häggens fantastiska blomning. Så uttrycksfullt han förmådde utbrast han:

– Och du blommar du häggj-vel!

Välkommen till ett nytt år med Skogshistoriska Sällskapet.

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

23 november, 2020
Vi anpassar oss till tiden

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 3 2020.

Kulturarvsdagen är ett årligt och rikstäckande evenemang i september med Riksantikvarieämbetet som initiativtagare. Årets tema var Kulturarv och lärande – om lusten att upptäcka eller att inspireras av historien. Själv besökte jag Bävsjöryds såg i hemtrakten – ett litet sågverksmuseum där äldre och yngre, familjer och enskilda tog del av hur man i en från början vattendriven ramsåg sönderdelade timmerstockarna i plank och bräder. Det blev ett besök med många intryck: Dunkandet i såghuset, dofterna av nysågat virke, oväsendet när stocken passerar genom ramen och slamret av färdiga bräder på sågbordet. Det var något som också bör ha gett avtryck hos yngre generationer, nämligen att det var så här man en gång, utan vare sig fossil energi eller elektronik, framställde de trävaror man byggde hus av. Inte alls så gammalmodigt som det i förstone kan framstå som, utan väldigt smart. Och ur alla aspekter hållbart!

Som noterats har planerna för Skogshistoriska Sällskapets aktiviteter under det här året helt kullkastats av coronapandemin. Den enda exkursion vi bedömde kunde genomföras med distanshållande var den i Björnlandets nationalpark i början av augusti. Det blev en fin dag med mycket lärande. Ett perfekt exkursionsupplägg i en mycket spännande miljö! Bilden på sidan 18 i den här tidningen förmedlar bara en aning om vad vi som deltog i exkursionen upplevde. Det är sådana upplevelser som Skogshistoriska Sällskapet arbetar för att fler ska få ta del av. Det är därför vi varje år bjuder in till exkursioner, seminarier och resor.

Så hur anpassar vi oss till delvis nya förutsättningar i en verksamhet som till största del bygger på umgänge och kunskapsutbyte? En möjlighet vi tänker pröva senare i höst, och som vi nu bjuder in till, är ett digitalt seminarium, eller som det kallas med ett nyord: webbinarium. Du deltar alltså via egen dator eller telefon, avnjuter en föreläsning och kan till och med ställa frågor och komma med inlägg. Kjell Danell, professor emeritus på SLU, föreläser om jakt och människor i det sena 1800-talets Norrland. Detta utifrån sin bok på samma tema som kommer ut senare i höst.

Med nummer tre av Tidender följer också den lilla skriften Gott Virke. Den förmedlar kunskaper om hur trä användes förr och är ett något redigerat och förkortat nytryck av jägmästaren Bengt Anderssons examensarbete från 1987. Se det som en liten kompensation för uteblivna aktiviteter tidigare i år och som ett bevis för att vi saknar mötena med våra medlemmar. För den som vill ha ett extra exemplar finns skriften till försäljning genom Skogshistoriska Sällskapet för endast 100 kronor (medlemspris).

Trevlig läsning!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

23 juni, 2020
Tid för tankar och funderingar

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 2 2020.

I Borås har man tagit fram en mycket ambitiös och trevligt upplagd friluftsguide i fickformat. Med tillhörande karta beskriver den utförligt 43 utflyktsmål i staden och dess omgivningar. Borås stad är en förhållandevis stor skogsägare med egen förvaltning. Det märks i guidens presentationer. Återkommande berättas om besöksvärda företeelser i det gamla skogs- och kulturlandskapet. Denna lilla behändiga bok, som ska inspirera till besök i naturen, måste vara den närmast perfekta investeringen i en tid när vi på grund av coronavirusets härjningar måste hålla social distans.

Det kan inte ha undgått någon att vi i Skogshistoriska Sällskapet med anledning av rådande pandemi ställt in vårens och försommarens alla aktiviteter. Vi följer Folkhälsomyndighetens anvisningar och vill självklart inte riskera våra medlemmars liv och hälsa. Många av oss är 70-plussare och viruset är oberäkneligt. Känslan man får är att pandemin tyvärr kan bli långdragen. För oss i Skogshistoriska Sällskapet känns det vi nu upplever som extra märkligt. Vi fyller ju 30 och hade planerat att fira detta rejält.

Vi saknar verkligen kontakten med dig som medlem. Hela Sällskapets tillvaro bygger ju till stor del på umgänge och kunskapsutbyte. Men det ska vara lustfyllt att mötas på en skogshistorisk exkursion. I mitten av juni tar vi beslut om hur det blir med höstens aktiviteter. Tvingas vi ställa in även dessa har vi för avsikt att upprepa årets program under 2021. Givetvis under förutsättning att man till dess får kontroll över smittoläget i Sverige och i världen.

Medan styrelsen nu funderar över hur vi ska hantera den uppkomna situationen vill vi uppmuntra var och en att gräva bland sina minnen och sina erfarenheter. Många av oss har ju nu mer tid än vanligt för sådant. Kanske dyker det upp ett och annat som kan vara värt att förmedla till fler. Som framgår på vidstående sida efterlyser vi tips och förslag som kan bli exkursioner eller artiklar i Tidender och årsskriften. Eller varför inte en egen liten berättelse. Kanske känner du till någon som kunde vara värd en Örtug för sina skogshistoriska insatser?

Låt oss ta del av dina tips och funderingar. Vi skulle verkligen uppskatta din kontakt!

Trevlig sommar!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

9 januari, 2020
30 år av positiv utveckling

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 4, 2019.

UTAN TVEKAN VAR DET EN SKOGSHISTORISK HÄNDELSE när Bengt Lyberg, tidigare MoDo-bas och landshövding, klubbade beslutet: Nu är Skogshistoriska Sällskapet bildat! Det skedde under det konstituerande årsmötet på Jernkontoret i Stockholm i februari 1990, alltså för 30 år sedan.

SYFTET MED BILDANDET VAR ATT främja skogshistorisk forskning i vid bemärkelse och underlätta att forskningsresultat når ut till en bred allmänhet, samt verka för att skogshistoriska värden tas till vara.

REDAN 1983 TILLSATTE Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, ett skogshistoriskt utskott i syfte att avhjälpa den brist på dokumentation som förelåg beträffande skogsbrukets utveckling i Sverige i synnerhet för perioden efter 1945. Vidare bedrevs forskning och undervisning inom ämnesområdet ”Skogens och skogsbrukets historia” i synnerligen blygsam skala vid SLU:s skogliga fakultet. Man ansåg bestämt att ämnesområdet borde stimuleras och ges ökade möjligheter, på sikt genom inrättandet av en professur i ämnet.

FALK KUYLENSTIERNA, MED FÖRFLUTET FRÅN skogsvårdsorganisationen, skrev efter sällskapets bildande i en facklig tidskrift:
– Som följd av skogens långa omloppstider lär man i få branscher ha så god nytta av historiskt kunnande som i skogsbruket. Av skogshistoriken kan man lära och se resultaten av tidigare generationers åtgärder. Det kan ge ledning för dagens skogsbruk. Därtill får vi bättre förståelse för och känner samhörighet med våra föregångare i skogen. Det behövs i dessa tider av historielöshet.

PROFESSOR LARS KARDELL BLEV styrelsens första sekreterare tillika kassör. Han drog ett enormt lass för sällskapet under de första åren. När Lars Kardell inför årsstämman 1993 avböjt omval, avtackades han bland annat med orden ”har genom enastående insatser varit av avgörande betydelse för sällskapets tillkomst och utveckling”.

VÄGEN TILL DAGENS SITUATION HAR periodvis varit krokig och mödosam mycket på grund av att höga ambitioner inte alltid varit i harmoni med ekonomi och medlemsintäkter. De penningmedel som av skogsföretag och organisationer generöst ställdes till sällskapets förfogande under de första åren och som fonderades, utgör en ekonomisk bas till stor nytta för sällskapets verksamhet.

IDAG FINNS EN ANSENLIG MÄNGD skogshistoriska publikationer fullt tillgängliga för vem som helst. SLU har en professur i skogshistoria. Linnéuniversitetet planerar för en kurs i skogshistoria. Våra exkursioner är fullspikade. Det har hänt mycket positivt under 30 år sedan sällskapet bildades, och allt detta tack vare engagerade, intresserade och målmedvetna människor.

Välkommen in i jubileumsåret 2020!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

25 september, 2019
Funderingar om framtiden

Detta inlägg publicerades i Tidender nr 3, 2019.

”De skogar som människor formar idag ska användas av ännu ofödda i en tid som ingen nu levande vet något om.”

Texten är hämtad ur Ola Engelmarks bok En skog av möjligheter, där författaren vill inspirera läsaren att se på skogen med nya perspektiv. Hans utgångspunkt är att skogsägaren har ett ansvar att vårda livet, skogens alla livsmiljöer och de arter som där ryms. I nyttjandet av skogens tjänster och produkter förväntas skogsägaren göra det med respekt för det levande så att resursuttaget sker på sådana sätt och i sådan omfattning att det inte äventyrar skogens liv.

Vi kan idag konstatera att förväntningarna på skogen som en förnybar råvaruresurs, klimatförbättrare, hälsokälla och plats för upplevelser är enorma. Det är relevant att fråga sig hur den ska kunna räcka till allt. Och hur vi kan utnyttja den utan att föröda den. Ola Engelmark ger inga svar i sin bok. Men han pekar på att det med största sannolikhet finns en mängd andra sätt än dagens  att förädla skogens värden – utan att gräva ner sig dagens debattdiken: Industriråvara eller allt mer skydd.

Det finns anledning att ta Engelmarks tankar ad notam: Skogen är utan tvekan en kvalificerad framtidsbransch. En bransch med otaliga möjligheter och utmaningar. Men vägarna till framtiden är ännu inte utstakade. För unga människor borde det vara attraktivt att vara med och forma detta nya som kan bidra till att forma en ur alla aspekter hållbar värld.

I det perspektivet blir man fundersam när det rapporteras att endast 50 av  jägmästarutbild­ningens 80 platser på SLU har besatts i höst. Vad innebär det för framtiden?

Sociala medier innebär nya sätt att kommunicera. Vi reagerar snarare än reflekterar. Det gör debatten torftigare. Under årets mycket välbesökta exkursioner och seminarier har det i alla fall reflekterats åtskilligt över ämnesområden som skogsägarrörelsens historia, sågverksindustrins framväxt, svedjefinnars bosättningar ocharkiv som berättar och många andra företeelser där skogen haft en avgörande roll.

I stort sett samtliga årets aktiviteter har varit fulltecknade, vilket är väldigt inspirerande. Även den förestående industrihistoriska exkursionen i Grums den 23 oktober är fulltecknad. Samtidigt är det tråkigt att alla som vill delta inte får plats. I sammanhanget ska framhållas hur mycket vi från Sällskapets sida uppskattar exkursionsvärdars och aktörers stora tillmötesgående och generositet. Med så fina bemötanden är det riktigt spännande att arrangera exkursioner!

Planeringen av nästa års aktiviteter pågår för fullt. Som inledning på året har vi för avsikt att tillsammans med Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, uppmärksamma Skogshistoriska Sällskapets 30-åriga existens. Medlemmar och kolleger i det nordiska nätverket har första tjing!

 

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

28 juni, 2019
Högt tryck på våra exkursioner

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 2, 2019.

Nyligen fick jag berättat för mig historien om hamling av lövträd. Hamling var ursprungligen ett sätt att gödsla marken. Ytliga rottrådar som hämtat kraft i djupare liggande jordlager dog och avgav sin näring till markskiktets gräs och örter.

Man blir lätt ödmjuk inför insikten om våra förfäders kunskaper och arbetssätt.

Lika nyligen pratade jag med en bankföreträdare med anledning av byte av firmatecknare. Jag berättade om Sällskapets verksamhet och noterade att vederbörande nog hade svårt att förstå det märkvärdiga med att delta i en skogsexkursion.

Samtalet gjorde mig lätt förundrad; så skilda världar vi människor tycks leva i. Ändå är det ju en och samma. Det är ju av naturen vi lever – lika mycket idag i våra städer och samhällen som vi gjort i alla tider.

Att hålla den insikten levande är ett av syftena med våra exkursioner, kanske det viktigaste. Vi ser som vår uppgift att förmedla kunskaper om historien och visa vad skogen betytt – och fortfarande betyder – för människor, för samhället och för det välstånd den utgör en grund för.

Uppenbarligen är det många som nått samma insikt. Vi är mitt inne i exkursionssäsongen och möter ett intresse som aldrig förr. Det råder högtryck, vilket naturligtvis gläder oss.

Det har gjort att flera exkursioner blivit fullbokade och vi tyvärr har tvingats tacka nej till många som varit intresserade. Så rådet blir: Anmäl dig tidigt till den eller de exkursioner du önskar delta i!

Vi gläds också åt att antalet medlemmar fortsätter att öka. I rask takt närmar vi oss 1 400. Jag vidarebefordrar gärna vad skogsdebattören, med mera, Leif Öster brukar framföra: ”Alla skogsägare i Sverige borde vara medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet”.

Medlemsökningen är något som även Riksantikvarieämbetet noterat. För tredje året i rad har vi beviljats ett organisationsbidrag, denna gång på 70 000 kr. Det har motiverats utifrån den ökande verksamheten och det växande medlemsantalet. Vi inser samtidigt att det ökar kraven på innehåll och kvalitet i våra aktiviteter.

Avslutningsvis: Tidender-redaktören och undertecknad fick i början av maj chansen att följa med en grupp studenter inom SLU:s Euroforester-program till det stora urskogsområdet Bialowieza i nordöstra Polen på gränsen till Vitryssland. Det gav mersmak. Faller pusselbitarna på plats är det vår ambition att till ett kommande år kunna erbjuda en skogshistorisk studieresa dit. Tyvärr är den äldre granskogen över stora arealer i Bialowieza, liksom i många andra delar av Europa, svårt drabbad av granbarkborren. Skogsanalytikern Sten B Nilsson nämner i sin nyligen presenterade studie ”Omvärldsanalys för svensk skogsnäring” att den faktor som designar skogsbruket är klimatet, inte människan! Att EU-valet gjorde Europa grönare kan man ur den aspekten se som ett steg i rätt riktning.

Trevlig sommar!

Erik Valinger

3 oktober, 2017
Vi verkar för att minska historielösheten

I det här numret av Skogshistoriska Tidender redovisar vi flera av de exkursioner som vi arrangerat i år. Exkursioner är ju en av våra basverksamheter som ger möjlighet att på plats fördjupa kunskaperna om vår svenska skogshistoria.

Att de är uppskattade syns på deltagarantalet som i år har varit högt. Vid exkursionen i Runtorp, Småland, deltog till exempel över 60 personer. Mer om den i Tidender nr 4. Att arrangera en exkursion är ingenting som lätt låter sig göras utan kräver gedigna förberedelser under lång tid. De lokala kontaktpersonerna drar ett tungt lass och vi är dem alla ett stort tack skyldiga.

Nu återstår ett arrangemang: Seminariet på KSLA om Sveriges skogliga biståndsarbete.

Gensvaret på årets exkursioner sporrar och styrelsen har redan börjat att planera inför nästa år. Jag utgår från att det också i år finns flera medlemmar som ruvar på intressanta uppslag. Min styrelsekollega Jan Sandström och jag brukar göra den första grovplaneringen och vi är tacksamma att redan nu få förslag på ämnen och platser som kan vara skogshistoriskt lockande.

Apropå lockande så ser vi i styrelsen ett stort behov av att kunna locka fler yngre medlemmar till vår förening. Medelåldern hos medlemmarna är idag relativt hög. Vi har noterat att den gradvis höjts sedan Skogshistoriska Sällskapet bildades för 27 år sedan. Det är naturligtvis oroande mot bakgrund av den tilltagande historielösheten i samhället. Det gäller inte minst i ämnet skogshistoria, vilket vi uppmärksammat tidigare i olika sammanhang. I våras tillskrev vi till exempel SLU och påpekade att det saknas en obligatorisk kurs i skogshistoria inom den högre skogliga utbildningen. Skogshistoriska kunskaper anser vi vara viktiga för de personer som inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att vara verksamma på olika, ofta ledande, befattningar i skogsbranschen. Även om skogshistoria i sig tillhör dåtiden så är de erfarenheter den förmedlar i hög grad värdefulla för framtiden.

Förutom att ge våra medlemmar intressanta upplevelser och insikter ser vi det som vår mission att också verka för öka medvetenheten och intresset för den svenska skogshistorien. Det finns otaliga exempel på hur grunda kunskaperna i detta ämne är. Till exempel finns det fortfarande de som tror att äldre skogar i Mellansverige är jungfruliga urskogar – när de i själva verket oftast är anlagda av människor knuta till industriella verksamheter av olika slag.

När skogen nu av allt att döma kommer att få en större roll i det framtida samhället är det viktigt att den allmänna bilden av historien är så korrekt som möjligt.

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

15 juni, 2017
Skogshistorien – viktig att känna till?

För ett tag sedan lyssnade jag i ett radioprogram på statsvetaren, med mera, Peter Olsson som intervjuades angående sin bok ”Det nya folkhemmet”. Han berättade om ett sammanhang där en invandrad person höll upp den nya 50-kronorssedeln och frågade vem den avporträtterade är. Svaret blev kort och gott: Evert Taube. Den som svarade trodde att frågeställaren visste vem Evert Taube var. Så var dock inte fallet.

Är det viktigt att som invandrad känna till vem Evert Taube var? I relation till allt möjligt annat som en invandrare måste känna till i sitt nya hemland, så kan det inte vara prio ett. Till saken hör att frågeställaren i det här fallet bott i Sverige ganska många år. Samtidigt kan konstateras att Evert Taube är en av Sveriges nationalskalder, mest känd för sina mer än 200 visor. Och han är alltså avporträtterad på den svenska femtiolappen.

Exemplet, mer eller mindre långsökt, kan ändå vara en intressant parallell till vår syn på Sveriges skogshistoria. Genom århundraden av brukande och nyttjande har människan framskapat ett kulturlandskap präglat av hur vi använt oss av resurserna skog, mark och vatten för vår överlevnad. Mycket av Sveriges välstånd bygger på detta. Betyder det något att ha kunskaper och insikter om allt detta inför framtiden? Så klart att det gör! Det finns åtskilliga exempel bara i detta nummer av Tidender på hur värdefullt det kan vara att ha koll på det förflutna.

Det saknas i den högre svenska skogsutbildningen en obligatorisk, bred och grundläggande kurs i skogs-historia. Detta har vi i särskild skrivelse tidigare i år påpekat för skogsfakultetens ledning på SLU. Vi finner det lite märkligt att utbildning inom ämnesområdet skogshistoria inte prioriteras högre.

Sverige är ett stort skogsland med en lång och synnerligen innehållsrik historia om sin skog. Detta har konstaterats i många olika sammanhang. En kurs i skogshistoria, likartad för alla studenter, borde utgöra en väldigt bra bas för de fortsatta skogsstudierna och för att kunna förklara olika mer eller mindre komplexa samband under långa tidsepoker.

Midsommar stundar. Sannolikt kommer du vara med om att stämma upp någon av de kända Taubevisorna. Ha det så fint!

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

22 februari, 2017
Fler förtjänar att ta del av de skogshistoriska godbitarna

Författaren och vetenskapsjournalisten Maja Hagerman skrev nyligen i DN en gripande berättelse om kvarnstensbrottet i Malung och om det lokalhistoriska sällskapet Quarnstensgruvans vänner som stolt berättar om ett kulturarv som verkligen förtjänar att uppmärksammas. Så märkligt träffsäkert att en av Skogshistoriska Sällskapets exkursioner i år har just Malung som utgångspunkt. Den handlar om skogens betydelse för bland annat den kvarnstensbrytning som pågick där som mest under andra hälften av 1800-talet.
Kvarnstensbrottet är ett exempel på vilka skogshistoriska godbitar det finns runt om i vårt land. Men det gäller att hitta dem. Vårt regionala nätverk av kontaktpersoner är i sammanhanget en ovärderlig tillgång.

Vi får en hel del uppmärksamhet kring våra exkursioner. Det märks inte minst på det ökande antalet deltagare i dem. Detta ställer i sin tur högre krav på vår organisation och pedagogik kring varje aktivitet. Kraven på kvalitet smittar efterhand av sig. Jag vill med detta lite kaxigt hävda att årets aktiviteter blir superintressanta. Så du, gör slag i saken och ta med dig någon eller några på exkursion i år!
Fler förtjänar att få se och höra. Det gagnar den skogshistoriska allmänbildningen och ökar förståelsen för att det skogliga kulturarvet måste vårdas, antingen det nu gäller kvarnstensbrytning, gamla flottleder eller någon annan av de många företeelser som ryms under begreppet skoglig kulturhistoria.

Utöver exkursionerna arrangerar vi i år också en längre utlandsresa i skogshistoriens tecken, nämligen till USA. Resan blev fulltecknad ganska kvickt. Mycket glädjande! Naturligtvis stimulerar detta till nya resmål. Mycket finns att se här i Europa. Den uppmärksamme kan också notera att vi under 2016 har minskat med 9 medlemmar. Trots att 124 nya medlemmar rekryterats, så har 133 medlemmar av olika skäl tyvärr lämnat oss, många naturligt på grund av uppnådd hög ålder. Dock, vi arbetar målmedvetet för att bli fler. Fram till mitten av februari i år har vi redan fått 30 nya medlemmar.

Varmt välkommen till en spännande och innehållsrik exkursionssäsong. Vi börjar med årsstämman i Staberg, Falun med Bergvik Skog som värd. Utöver formalia guidas vi runt i Bergsmansgårdens barockträdgård och får även lära mer om hur vi under självhushållets tid valde träslag till våra föremål.

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

16 december, 2016
Antar du utmaningen?

När denna krönika skrivs i mitten av december 2016 söker KSLA, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, en efterträdare till nuvarande VD:n och akademisekreteraren Carl-Anders Helander som går i pension till sommaren. För oss i Skogshistoriska Sällskapet framstår frågan som närmre än den rent formellt är.

När Sällskapet bildades för mer än 25 år sedan, var KSLA en stark tillskyndare. Det känns som om KSLA är lite av en fadder för vår verksamhet. Vår höge beskyddare rentav! Akademien är den gröna sektorns mötesplats. Den utlysta tjänsten som akademisekreterare är synnerligen betydelsefull för vår bransch. Akademien är viktig för att hålla kunskapens fana högt och motverka den faktaresistens som alltmer kommit att prägla samhällsdebatten. Inte minst behövs KSLA för att visa på de areella näringarnas  stora betydelse.

I Skogshistoriska Sällskapet gör vi vad vi kan för att med de medel vi förfogar över att göra skogshistorien tydlig. I den breda remissen inför ett nationellt skogsprogram tryckte vi bland annat på behovet av att göra skogshistoria till ett obligatoriskt ämne i all skoglig utbildning. Vi pekade också på det faktum att skogslandet Sverige fortfarande saknar ett nationellt skogsmuseum.

Sällskapet har för närvarande cirka 1 300 medlemmar. Det är glädjande att notera att vi sakta men säkert blir fler. Ställt i relation till att finns 330 000 privata skogsägare i landet så vore det väl märkligt om vi inte skulle kunna bli rejält många fler medlemmar. Och därmed också bli en starkare röst i skogsdebatten. Det behövs! I skogshistorien finns svaren på många av de frågor som idag diskuteras.

Tänk dig nu att du som medlem – ja, just du – under 2017 åtar dig att rekrytera en ny medlem till Skogshistoriska Sällskapet. Det är ingen omöjlig uppgift. Då skulle vi kunna bli fler än 2 000. Det skulle innebära ett lite annat styrkeförhållande i debatten. Inte minst också bättre ekonomiska möjligheter att ytterligare utveckla tidningen och årsskriften. Spännande, eller hur? Antar du utmaningen?

Och på tal om årsskrift så kan jag utlova mycket intressant läsning. För att nämna något så tror jag att du kommer fascineras av berättelserna om flottning och hur det gick till när avvittringen och storskiftena genomfördes i slutet av 1800-talet.

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

11 oktober, 2016
Berättelsen om skogen!

Regeringen arbetar just nu i bred dialog med organisationer och myndigheter för att ta fram ett nationellt skogsprogram. Visionen för programmet är ambitiös: Skogen – det gröna guldet – ska bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi”. Arbetet sker i fyra arbetsgrupper utifrån olika ämnesområden och leds av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

I december 2015 sände vi från Skogshistoriska Sällskapet en skrivelse till programledningen där vi framhöll betydelsen av att lyfta fram skogens historia i arbetets olika delar. Därefter har vi vid några tillfällen muntligen framfört detta till personer knutna till programarbetet. Helt nyligen lämnade de fyra arbetsgrupperna över underlagsrapporter med strategiska rekommendationer. Rapporterna, som kan läsas på nätet, är under hösten ute på remiss. Arbetsgrupp 1 har utifrån rubriken Tillväxt, mångbruk och värdeskapande av skogen som resurs lämnat sina rekommendationer och åtgärdsförslag.

Ett av arbetsgruppens åtgärdsförslag är benämnt Mer folk i skogen och mer skog i folket. Här talas om nödvändigheten av en skoglig allmänbildning. En mening i förslaget är särskilt intressant. Där står att ”en särskild satsning ska göras på berättelsen om skogen”. Väldigt mycket kan utläsas ur denna enda mening på nio ord. Berättelsen om skogen kan vara berättelsen om hur en skog uppstår, hur en skog utvecklas och lever, hur en skog nyttjas som råvara för byggnation, för svampplockning och rekreation. Berättelsen om skogen kan vara berättelsen  om hur människan under alla tider använt skogen för sin överlevnad. Berättelsen om skogen kan avse korta ögonblick eller långa tidsaspekter, nu eller då. Alla har vi någon relation till skogen.

Jag har ägnat några dagar åt att fixa sittkubbar till barnbarnens Ur och Skur-dagis. Kubbarna som kapats ur en stormfälld ek har lite olika skepnader. En riktigt trivsam ansträngning med motorsåg och armkraft där belöningen förhoppningsvis blir att dagisbarnen funderar lite över kubbarnas tillkomst. Och så kanske berättelsen om skogen är igång. Vem vet, i det lilla kan det bli hur spännande som helst.

När detta nummer av Tidender når dig som läsare har vi en exkursion kvar på årets program, nämligen ”Träden och skogen på Djurgården” i Stockholm. Även om vi fick ställa in Gotlandsexkursionen så har årets exkursioner haft många deltagare och stort intresse har visats. Vi har ett bra inflöde av nya medlemmar vilket stimulerar till nya satsningar.

Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

27 januari, 2016
Styrelsens förlängda arm

Vi har utvidgat och i någon mån förnyat kretsen av regionala kontaktpersoner i landet. Varför gör vi detta? Jo, hela idén med regionala kontaktpersoner är att, så gott det går, vara närvarande i alla delar av landet och därmed komma närmare medlemmarna. Kontaktpersonerna blir styrelsens förlängda arm ut i landskapet. Vi vet att det finns åtskilligt intressant i stort och i smått att fånga upp där ute i verkligheten. Uppgiften för kontaktpersonen är att nätverka lokalt och regionalt för att därigenom knyta kontakter och få tips och idéer som underlag för exkursioner och artiklar i Tidender och Årsskrift. Naturligtvis ingår även att locka nya medlemmar!

För Skogshistoriska Sällskapets verksamhet och utveckling är vi mycket beroende av vad kontaktnätet kan åstadkomma. Det gäller hela tiden för oss att hålla igång ett bra idéflöde. Ju fler som är engagerade, desto fler kontakter skapas. Rätt förvaltat utmynnar detta i nya spännande och intressanta möten med vår skogs- och kulturhistoria.

Alla de insatser som gjorts och som görs av de regionala kontaktpersonerna är oerhört värdefulla för sällskapets verksamhet. Eftersom insatserna i princip bygger på frivillighet och personligt engagemang är en viss succession i nätverket nödvändigt över tid. Nya krafter innebär oftast en vitalisering. Sidledes kontakter inom nätverket, som exempelvis sker med viss regelbundenhet i Värmland–Dalarna och även på andra håll, vill vi verkligen uppmuntra till.

Årets exkursions- och seminariearrangemang är presenterat. Tack vare engagerade personer på plats inbjuder vi till en tvådagars exkursionsresa till Gotland. I övrigt är arrangemangen spridda över landet för att så många som möjligt ska ha en chans att delta utan att behöva resa alltför långt. Årsstämman äger rum i Örebro med HäradSkog AB som värd.

Då och då har frågan dykt upp om man måste vara skogsutbildad för att bli medlem i Skogshistoriska Sällskapet. Det är ganska naturligt att många medlemmar är det, men definitivt inget krav. Det är i mötet mellan människor med olika bakgrund som det intressanta samtalet uppstår.

Välkomna alla till ett nytt verksamhetsår!

Logga in och läs Tidender!

Tidender är Skogshistoriska Sällskapets tidskrift, fylld av skogshistoriska reportage och beskrivningar av våra aktiviteter. Som medlem loggar du in och läser det senaste numret. Tidigare nummer hittar du här.

Läs senaste numret -
för medlemmar

Senaste från Facebook
Comments Box SVG iconsUsed for the like, share, comment, and reaction icons
Det finns fortfarande kvar några platser på Gotlandsexkursionen 1-2 juni. Se och anmäl på hemsidan: https://skogshistoria.se/aktivitet/skogshistorisk-resa-pa-gotland/
Under exkursionen ska vi bland annat få veta mer om Gotlandsrussen på Lojsta hed, Sveriges äldsta inhemska hästras som troligen användes redan under järnåldern. Vi besöker också Torsburgen, en mäktig inlandsklint som också är en av Nordens största fornborgar. Där får vi också beskåda ett landskap härjat av brand. Och Ojnareskogen, många kommer kanske ihåg 
konflikten mellan storskalig kalkbrytning och bevarande av höga biologiska värden?

Det finns fortfarande kvar några platser på Gotlandsexkursionen 1-2 juni. Se och anmäl på hemsidan: skogshistoria.se/aktivitet/skogshistorisk-resa-pa-gotland/
Under exkursionen ska vi bland annat få veta mer om Gotlandsrussen på Lojsta hed, Sveriges äldsta inhemska hästras som troligen användes redan under järnåldern. Vi besöker också Torsburgen, en mäktig inlandsklint som också är en av Nordens största fornborgar. Där får vi också beskåda ett landskap härjat av brand. Och Ojnareskogen, många kommer kanske ihåg
konflikten mellan storskalig kalkbrytning och bevarande av höga biologiska värden?
... Mer textMindre text

0 CommentsKommentera

Skogshistoriska Sällskapet sväller av stolthet och vördnad för vår skicklige redaktör och expert Lars Klingström, som tilldelas Föreningen Skogens högsta pris Greve Carl Bernadottes skogspris. Ur motiveringen går att läsa ”har bidragit till att höja intresset för Sveriges skogshistoriska arv, såväl inom som utanför de skogliga rågångarna. Genom att förstå historien kan vi bättre navigera i samtiden och möta framtiden, och det senaste decenniet har Lars i sina uppdrag inom Skogshistoriska sällskapet gjort betydelsefulla insatser inom området.” Det är bara att instämma. Grattis Lars! Det är sällan någon varit så välförtjänt.🥇 🥇 🥇Image attachmentImage attachment+1Image attachment

Skogshistoriska Sällskapet sväller av stolthet och vördnad för vår skicklige redaktör och expert Lars Klingström, som tilldelas Föreningen Skogens högsta pris Greve Carl Bernadottes skogspris. Ur motiveringen går att läsa ”har bidragit till att höja intresset för Sveriges skogshistoriska arv, såväl inom som utanför de skogliga rågångarna. Genom att förstå historien kan vi bättre navigera i samtiden och möta framtiden, och det senaste decenniet har Lars i sina uppdrag inom Skogshistoriska sällskapet gjort betydelsefulla insatser inom området.” Det är bara att instämma. Grattis Lars! Det är sällan någon varit så välförtjänt.🥇 🥇 🥇 ... Mer textMindre text

0 CommentsKommentera

För 30 år sen lerig åkermark, idag attraktiv strövskog. Snogeholms landskapslaboratorium i Skåne visades upp onsdagen 20 mars för en imponerad skara från Skogshistoriska Sällskapet. Tack till både SLU (Pelle Gemmel, Emma Holmström, Gudmund Vollbrecht) och Stiftelsen Skånska landskap (Anders Rosell) för kunnig och rolig guidning. En motsvarande skog visades upp dagen efter i Alnarp i anslutning till årsstämman som hölls i Crafoordsalen. Här fick vi också en bred genomgång av dagens sydsvenska skogsforskning följt av en historisk exposé om hur skogsforskningen byggdes upp från nästan ingenting för 35 år sedan till ett av norra Europas  ledande forskningscenter i skogsskötsel.Image attachmentImage attachment+7Image attachment

För 30 år sen lerig åkermark, idag attraktiv strövskog. Snogeholms landskapslaboratorium i Skåne visades upp onsdagen 20 mars för en imponerad skara från Skogshistoriska Sällskapet. Tack till både SLU (Pelle Gemmel, Emma Holmström, Gudmund Vollbrecht) och Stiftelsen Skånska landskap (Anders Rosell) för kunnig och rolig guidning. En motsvarande skog visades upp dagen efter i Alnarp i anslutning till årsstämman som hölls i Crafoordsalen. Här fick vi också en bred genomgång av dagens sydsvenska skogsforskning följt av en historisk exposé om hur skogsforskningen byggdes upp från nästan ingenting för 35 år sedan till ett av norra Europas ledande forskningscenter i skogsskötsel. ... Mer textMindre text

0 CommentsKommentera

Visa fler
Kommande aktiviteter

Visa alla

Välkommen som medlem

Vi lyfter fram den svenska skogshistorien och tar vara på minnen från dem som varit verksamma i skogen. Ju fler vi blir desto mer kan vi uträtta.

Läs mer och anmäl dig här!

Ja, jag är intresserad

 
 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng