Skogshistoriska SällskapetFinspångs styckebruks skogar en guldgruva för forskningen

Finspångs styckebruks skogar en guldgruva för forskningen

Man kan hitta höga naturvärden även i skogar som brukats under mycket lång tid. Vad det beror på har dock hittills inte analyserats närmare. Den vetenskapliga förstudie som gjorts vid SLU om skogarna i norra Östergötlands bergsbygder visar på goda möjligheter att öka kunskaperna inom detta intressanta ämnesområde. Inte minst också att dra slutsatser om framtiden.

I skogarna norr om Finspång i Östergötland bröt människor malm och avverkade skog redan på 1300-talet. Här var det tätt mellan gruvhålen, här tillverkades järn i flera hyttor. Vintertid låg röken tät från otaliga milor i skogarna.

Idag finns nästan inga spår kvar av detta. De forna gruvhålen är vattenfyllda och det krävs fackmannakunskaper för att se att här en gång var ett betydande område för järnframställning. Skogen, som var lika viktig som malmen för järnframställningen, förädlas sedan länge istället till trävaror och papper.

Dokumentationen om detta medeltida bergs- och skogsbruk är mycket ofullständig. Men flyttar vi oss fram några århundraden klarnar bilden. Då hade Finspångs styckebruk kommit igång. Det finns statistik redan från 1580-talet om hur mycket järn som tillverkades och hur mycket träkol som förbrukades.

En som trängt in i dessa arkiv och även digitaliserat flera tusen gamla skogskartor, är amatörforskaren och den välkände fotografen Bo Backström, som bor strax utanför Finspång, mitt i tidigare kolningsskogar.

– Jag är fascinerad av vilken mängd uppgifter det går att få fram, säger han. Ändå har vi ännu bara skrapat på ytan. Det finns massor av osorterade dokument som väntar på att bli genomgångna.

Med kunniga valloners hjälp och under ledning av den mäktige Louis De Geer, utvecklades Finspångsbruket under första halvan av 1600-talet till ett av landets främsta. Tillverkningen av bestsellern kanoner, krävde stora mängder träkol. Med Finspång som epicentrum kom bruket att påverka både skogar och befolkning i ett område med många mils radie.

Utifrån bevarade dokument om produktionen vid masugnarna och med kännedom om hur långt man på 1600-talet kunde transportera träkol utan att det förvandlades till kolpulver, går det också att någorlunda uppskatta hur mycket skog som avverkades.

rkiven. Men från 1782 finns en bevarad skogvaktarinstruktion, som kan antas spegla de metoder som var etablerade även dessförinnan.

Några instruktioner om hur skogarna skulle skötas vid den här tiden finns inte bevarade – eller har ännu inte hittats i de enorma arkiven. Men från 1782 finns en bevarad skogsvaktarinstruktion, som kan antas spegla de metoder som var etablerade även dessförinnan.

– Den är intressant för den visar att man redan då hade goda insikter i skogsodling, säger Lars Östlund, professor i skogshistoria vid SLU. Det handlade i första hand om att odla skog för att få kolved. Men man förordade också att särskilt vackra och växtliga träd skulle gynnas för att kunna utvecklas till ”storwerksträd”, det vill säga mastvirke.

Vid den här tiden fanns inga tankar om naturvård i den bemärkelse vi numera lägger i ordet.

– Men instruktionen ger ändå en fingervisning om vilken typ av skog som blev resultatet, säger Lars Östlund. Vi kan också bedöma intensiteten i skogsbruket. Utifrån sådana uppgifter går det att dra vissa slutsatser om den biologiska mångfalden. Men av naturliga skäl går det förstås inte att exakt fastställa den dåtida artsammansättningen i skogarna.

Lars Östlund tonar också ned den gängse schablonbilden av virkesbrist i de forna bruksskogarna.

– Vissa områden var säkert väldigt hårt huggna. Men samtidigt fanns det områden som man inte kom åt, eller där bristen på vägar och arbetskraft gjorde att trycket på skogen
var betydligt lägre. Äganderätten är också en faktor som påverkade intensiteten i skogsutnyttjandet.

Han menar att en sannolikt riktigare bild är att bruksskogarna var en mosaik av intensivt och extensivt utnyttjade områden.

– Utmaningen för forskningen är att förstå varför vissa arter finns kvar medan andra trängts tillbaka och sätta detta i relation till hur skogarna brukats tidigare. Det var ju heller inte bara de gryende industriella verksamheterna som påverkade skogarna.

Människor högg brännved och hämtade där sitt byggnadsvirke. Regelmässigt släppte man också sina kreatur på bete i skogen.

– I det långa loppet är påverkan av detta småskaliga nyttjande mycket större än man tror, säger Lars Östlund. Därmed inte sagt att det bara var negativt ur ett naturvårdsperspektiv, tvärtom kan det vara positivt för vissa skogslevande arter.

Han hoppas nu att den förstudie som gjorts ska leda till ett fullskaligt forskningsprojekt.

– Det rika källmaterialet, den månghundraåriga och obrutna brukningsperioden plus det faktum att kalhyggesbruk förordades redan vid mitten av 1800-talet, gör Finspångsskogarna till en guldgruva för forskningen.

Författare

Lars Klingström