Gåramålarnas tid
Ur Tidender nr 3 2019 Ett falurött bostadshus och trädgård med blommande fruktträd. Välhållna och lika röda ekonomibyggnader. En blank sjö bekransad av mörk barrskog med ljusa inslag av löv. Mer typisk kan en bild av ett stycke Sverige för ett sekel sedan knappast bli.
I TUSEN SINOM TUSEN skepnader hängde en gång sådana här målningar i finsalarna hos den svenska landsbygdsbefolkningen. De var alla tillkomna av kringvandrande män som försörjde sig på att porträttera hus och gårdar. Gåramålare kallar vi dem idag, ett sent begrepp med ursprung i Skåne som blivit det gängse.
En gåramålning var ett beställningsarbete och en ofta förskönad avbildning av en gård och dess omgivningar. Perspektivet var det inte så noga med, huvudsaken var att alla byggnader kom med. Fanns det en kyrka i trakten kunde den flyttas närmare. Om det fanns granngårdar kunde de flyttas längre bort. Allt för att framhäva den egna gården, förstora dess ägor och betydelse i bygden.
JUST DEN HÄR MÅLNINGEN ÄR utförd av en av landets mest produktiva gåramålare, Hed Olof Olsson, O.Olsson eller HedOlle, som han oftast signerade sina tavlor. Han föddes 1855 på gården Hed i Vikarbyn stax norr om Rättvik och försörjde sig i yngre år som yrkesmålare.
Sedan han gift sig bodde familjen på flera håll i landet. År 1886 gick flytten till Stockholm där man kom att leva under mycket små förhållanden. Det var då som Olofs vagabondliv tog sin början. Likt den tidens luffare gav han sig vår, sommar och höst ut på vandring med staffli och penslar. Med dem försörjde han sig genom att måla av gårdar, hus och byar som han kom förbi. Ersättningen var blygsam: någon tia, nattlogi eller en måltid. Gärna också några supar.
I de årliga mantalsskrivningarna i Stockholm antecknas han oftast som ”boende på annan ort” och dyker upp i hemstaden vid bara enstaka tillfällen. År 1920 förs han slutligen över till mantalslängdens bilaga över ”obefintliga”. Men tio år senare dyker han åter upp, förmodligen därför att han då inte längre klarar av sitt vagabondliv. Sina sista år tillbringade han på ett vårdhem i Stockholm där han avled år 1940.
GENOM DET NYVAKNADE INTRESSET för gåramålningar och de upprop och inventeringar som gjorts går det att följa hur Hed Olof Olsson under fyra årtionden målade sig fram genom landet. Först i Dalarna och angränsande landskap, därefter i Sörmland och under 1920-talet i Östergötland och Västergötland.
Länge fnyste konstkännarna åt gåramålarna och såg deras alster som hötorgskonst. Men idag är synen en annan. Gåramålningarna är en kulturhistorisk skatt. De skiljer sig också i hög grad från hötorgskonsten som ju handlar om massproducerade ”tavlor” med för det mesta påhittade motiv. Gåramålarnas verk är däremot noggrant utförda avbildningar av ofta hög konstnärlig kvalitet.
SYNEN PÅ GÅRAMÅLARNA FÖRÄNDRADES efter en utställning på Österlen 1970. Sedan dess har det genomförts flera inventeringar där allmänheten uppmanats att dela med sig av sina ofta undanställda målningar. Det har också skrivits ett antal böcker om såväl enskilda gåramålare som om genren som sådan.
Epoken inleddes i slutet av 1800-talet och blomstrade fram till 1940-talet. På 1950-talet togs marknaden över av fotografer som från flygplan och helikoptrar dokumenterade gårdar och samhällen. Kulturhistoriskt intressanta de också – men inte med samma naiva charm som de gamla gåramålarnas verk.
Författare
Lars Klingström
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information
Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.