En historieintresserad mor och stort eget intresse för äldre människors hågkomster parat med ett passionerat intresse för skog och skogsbruk. Se där några av de förutsättningar som gjorde att Rolf Sievert kunde skriva boken Tvartorp – berättelsen om en skogsgård. Tidigare i år tilldelades han Skogshistoriska Sällskapets Örtug för arbetet.
Tvartorp ligger i norra Östergötlands skogsbygder, strax utanför glasbrukssamhället Rejmyre. Till Finspång är det fyra mil och till Norrköping ytterligare något längre. Platsen är gudomligt vacker. Skogen viker undan för öppna fält och betade ängar. Ålderdomliga byggnader ger karaktär och på andra sidan den lilla sjön Hemtvaren lyser huvudbyggnaden som ett smycke i grönskan. Det är fascinerande att det här, mitt inne i storskogen etablerades ett hemman redan på 1400-talet. Och att ägandet ända fram till slutet av 1700-talet gick i stafett mellan olika frälsemän, bland annat Louis de Geer.
– Ägande på den tiden var något annat än idag, säger Rolf Sievert, när Tidender träffar honom i hans arbetsrum. Frälsemännen ägde gården och rätten till allt som kunde säljas externt, framförallt träkol. Bönderna ägde jorden och fick bruka den för eget behov. De fick också ta vad de behövde i skogen för att hålla gårdens byggnader i stånd – och förstås betala skatt till ägaren.
Impulsen att skriva Tvartorps historia var en förfrågan för fyra år sedan från Skedevi hembygdsförening som var nyfikna på den ensligt belägna gården i församlingens periferi.
– Det fanns ett skåp med mängder av historiska handlingar, dokument, album och bilder som min mor hade samlat under åren. Själv hade jag också fyllt på genom åren. Allt var osorterat och helt omöjligt att överblicka. Men när jag började botanisera i högarna och fick till en liten artikel insåg jag att här fanns underlag för mycket mer.
Det blev början till en intensiv, tre år lång period av sökande i allehanda arkiv och intervjuer med människor i bygden som kunde ha något att berätta.
Rolf har redan från barndomen ett starkt intresse för historia. Han hade också öronen öppna när de vuxna kom in på flydda tider, och lagrade i minnet episoder och historier från det förgångna.
– Jag hade en bra grund när jag sedan började att mer systematiskt söka efter information i arkiven.
En del gamla uppgifter har jag fått bekräftade, andra har visat sig vara oriktiga. Som när jag lät göra en dendrokronologisk undersökning av de äldre husen och fann att det hus som ”alltid” ansetts vara byggt i slutet av 1600-talet i själva verket var 100 år yngre.
Rolf noterar också att vartefter sökandet börjat har han hela tiden hittat nya uppslagsändar att nysta i. Till exempel har protokoll från gamla ting varit en givande källa att ösa ur.
– Men tyvärr är inte alla arkiv digitaliserade ännu, vilket begränsat mina möjligheter. Sedan tolv år är jag inte lika rörlig som förr vilket gjort att jag inte kunnat resa runt och söka efter handlingar på plats.
– Tvartorp har under århundradena varit en stor och välkänd gård som omnämns lite varstans i de historiska handlingarna. Och det är intressant att även till synes obetydliga uppgifter kan bidra till att skapa en bild av de större skeendena. Det är som att lägga pussel eller, kan jag tänka mig, som i en brottsundersökning när man beaktar och undersöker varje liten detalj.
Du kan knappast ha haft tråkigt under de tre år du jobbat med boken?
– Nej, verkligen inte. Det har varit väldigt spännande att se min välbekanta hemmiljö få en struktur och ett tidigare till stora delar okänt djup.
Inte minst tycker han det varit intressant att ta del av vilka de tidigare ägarna varit. Allt har inte varit positivt: På 1600-talet beskrivs ”Tvartorps-Bengt” som både mördare och tjuv. Men det finns också framstående ägare som till exempel handelsmannen Olof Lindahl från Norrköping. Denne var en betydande man i Ostindiska kompaniet och gjorde sex resor till Kina i dess namn. Sista gången stannade han i sju år och kom sedan hem som en förmögen man.
– Än idag lever minnena av ”Sjörövarn”, som han kallades i folkmun. Olof Lindahl fick rykte om sig att ha tjänat sina pengar på sjöröveri. Och när han valde att bygga sin bostad på en liten i ö i Hemtvaren tolkades det som att det var för att kunna försvara sig mot fiender.
Under arbetets gång har Rolf, bland många andra intressanta personer, också funnit en anfader till Greta Garbo i form av 1600-talsmajoren Gabriel Gyllenståhl som då ägde Tvartorp.
Familjen Sievert kom till Tvartorp 1926. Det var Rolfs pappa, som också hette Rolf, som köpte den då nedgångna gården för 100 000 kronor. Det var också han som lät bygga den nuvarande, vackra huvudbyggnaden. Rolf Sievert d.ä. var fysiker och arbetade med strålskyddsfrågor. Hans namn lever kvar som enheten millisievert som används världen över som ett mått på radioaktiv strålning.
Sedan Rolf d.ä. gått bort 1966 kunde Rolf så småningom lösa ut sina syskon och själv ta över Tvartorp. Han är jägmästare och var fram till 1972 delägare i ett skogstekniskt företag. Sedan det sålts blev han skogsteknisk chef i Fiskeby och därefter skogschef i Holmen. Efter att MoDo köpt Holmen slutade han som vice VD i MoDo Skog 1992.
Rolf rekommenderar fler att börja söka i sina fastigheters historia.
– Det är roligt att börja söka. Det ena ger det andra och med allt fler arkiv tillgängliga via Internet blir det lättare för varje år. Inte minst är det något som kommande genera- tioner kommer att ha stor glädje av.
Författare
Lars Klingström
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information
Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.