Görings bisarra planer på ett ”Jurassic park” i Bialowieza

Ur Tidender nr 3 2019

Året är 1937. Över en reliefkarta av Bialowieza med miniatyrmodeller av jaktbara vilt diskuterar Lutz Heck, längst till vänster, och ett gäng högt uppsatta nazister med Hermann Göring i spetsen (längst till höger). Redan före kriget planerade man alltså att anlägga en stortysk jaktpark här.

HERMANN GÖRING HADE INTE BARA grundat Gestapo och var chef för det tyska flygvapnet. Från 1934 kunde han också titulera sig ”Reichsjägermeister”, en titel han säkert var stolt över, inbiten jägare som han var. Det var därför inte någon slump att han kom att varmt omfamna det projekt som de båda zoologerna, bröderna Lutz och Heinz Heck arbetat med sedan tidigt 1920-tal. De var övertygade om att även utdöda raser gick att återskapa genom att systematiskt välja ut sentida ättlingar med önskade egenskaper och korsa dem med varandra.

UNDER ANTIKEN BETRAKTADES uroxen som ett farligt djur. Den romerske kejsaren Julius Caesar beskrev att den var nästan lika stor som en elefant, mycket aggressiv och med horn som kunde vara åttio centimeter långa.

Bröderna Heck reste därför världen runt för att hitta kor som såg ut som uroxar eller var särskilt aggressiva, för att använda dem till aveln.

Projektet stämde med den nazistiska ideologin. Varför skulle inte en regim som strävade efter att skapa en elitmänniska också skapa ett elitvilt.

I Görings föreställningsvärld skulle de återskapade uroxarna vara ”germanska, gigantiska och blodtörstiga”. Ett monsterdjur som skulle bli en attraktion i en blivande nazistisk jaktpark.

HÖSTEN 1938 MEDDELADE Lutz Heck att deras försök hade lyckats. Ett antal djur släpptes ut i en av Görings jaktparker utanför Berlin. De var inte lika stora och grova som uroxen, mankhöjden var bara 140 cm (uroxen 180 cm), men de liknade den till sin form. Däremot hade de den önskade aggressiviteten, och var så farliga att människor inte vågade närma sig dem i reservaten.

Sedan den tysk-ryska överenskommelsen om att dela upp Europa i intressesfärer mellan sig spruckit, gick Tyskland till anfall mot Ryssland 1941. Polen kom då i tyska händer. Skogen i Bialowieza hade redan då status av nationalpark, vilket passade utmärkt för Görings och bröderna Lutz syften. Där skulle ett reservat för den ”germanska uroxen” kunna etableras – och utvecklas till ett jaktparadis för Göring själv och andra nazistiska koryféer.

DET FÖRSTA MAN GJORDE VAR att rensa Bialowieza och byarna i dess omgivningar från människor. I juli 1941 ombesörjdes detta av bataljon 322 från tyska ordningspolisen. Invånarna fick en halvtimme på sig att packa. Mer än 900 män sköts omgående, de flesta sannolikt ryssar som förflyttats dit i ansträngningarna att förryska den här delen av Polen. Den judiska befolkningen avrättades eller deporterades till ghettot i Kobryn. Alla hus i 116 byar brändes. På tre dagar förvisades 20 000 personer från Bialowieza. Bara två år tidigare hade ryssarna gjort samma sak, men då handlade det om att sända den polska befolkningen till Gulag och Sibirien.

Görings bisarra planer på att skapa världens största jaktpark med återskapade uroxar i Bialowieza kom dock aldrig att fullföljas. Krigslyckan för Tyskland vände. Redan i oktober 1941 hade dess armé kört fast utanför Moskva.

BRÖDERNA HECKS AVELSSTATION i Berlin bombades 1943. Efter kriget fanns bara ett 30-tal djur av den nya rasen kvar. Kritiken mot deras experiment var massiv: Det går inte att återskapa en utdöd ras, Heck-korna är inte mer uroxar än alla andra av deras avläggare i världen – tam-korna. Men än idag vandrar ättlingar till de Heck-kor som överlevde kriget på avlägsna och glest bebyggda trakter i Europa där de gör landskapsvårdande insatser.

Författare

Lars Klingström