Skogshistoriska SällskapetOlofstorp: I granskogsdunklet döljer sig en tusenårig historia

Olofstorp: I granskogsdunklet döljer sig en tusenårig historia

Granskogen är högvuxen och tät. Det finns inte ett enda lövträd. På marken växer inget annat än mossa och kruståtel. Men marken avslöjar också att denna virkesrika granskog bär på mer historia än den själv varit med om. Mossan växer på några av de odlingsrösen som omgärdar de många små åkrarna i Olofstorps gärde.

Gården Olofstorp, Fänneslunda socken, Ulricehamns kommun, anlades för närmare tusen år sedan av en man vid just namnet Olof. Sedan dess har många livsöden passerat och historia skrivits. Från 1600-talet och fram till mitten av 1800-talet samsades vanligen två eller tre familjer på Olofstorp. Boskapslängder från 1620 visar att gården då beboddes av tre familjer och en inhyses kvinna.

Tillsammans ägde dessa bönder tjugo kor, nio stutar och oxar, fem hästar, sjutton getter, fjorton får och fyra grisar. Djuren leddes av vallbarn till de bästa betesmarkerna på utmarken väster om gården tillsammans med djur från ett tiotal granngårdar. Som mest betades markerna av ca 300 nötkreatur och 300 får och getter. Från 1800-talets andra hälft fanns endast en familj kvar och gårdens sista bonde, Johan Andersson, lämnade Olofstorp 1896. Trots hög aktivitet av såväl människor som djur under lång tid finns idag inte många spår kvar av gården Olofstorp. En källarruin, en lagårdsgrund och växter som humle, syrén, krusbär, akleja och äpple påminner om mänsklig existens.

Men öde är det inte. Området håller istället på att utvecklas till en kulturhistorisk mötesplats – ett offentligt rum för forskning, utbildning, natur- och kulturupplevelser, turism och rekreation med det äldre bondesamhällets landskap, människor och djur som den röda tråden.

Åkrarna på Olofstorp brukades till ”ensäde”, vilket betyder att de såddes och skördades årligen utan trädesperioder. Enligt kartbeskrivningen från 1724 fick man bara dubbelt tillbaka av utsädet, men spannmålsförråden kunde drygas ut med hjälp av svedjebruket, som var vanligt förekommande i det gamla bondesamhället fram till slutet av 1800-talet. På svedjorna fick man en kortvarig men kraftfull gödslingseffekt genom huggningen och bränningen.

Som en del av den verksamhet som bedrivs på Olofstorp idag har man gjort ett uppmärksammat och lyckat försök med att återskapa en svedja.

På dagens Olofstorp väcks det förflutna till liv igen.

Samarbetsprojektet Olofstorp – ett jordearv levandegör och gestaltar denna kulturhistoriska plats. Syftet är att göra platsen till ett offentligt rum i skogen för forskning, kultur, utbildning, turism och rekreation med det äldre bondesamhällets landskap och människor som den röda tråden.

Händelser som utspelats i det svunna kan man åter ta del av genom Olofstorps skogsteater, som arrangerar guidade upplevelsevandringar med skådespel och musik. Dramatiska scener ur gårdens historia framförs på de platser där de en gång utspelade sig. Här finns alla tänk bara ingredienser; krig, häxprocesser, otrohet, svartsjuka och onda godsherrar, men också mer lågmälda teman som hjälpsamhet, läkekonst, diktning och mycket annat. Och allting är alldeles äkta!

Författare

Karin Öhman

Olofstorp: I granskogsdunklet döljer sig en tusenårig historia

Fakta