Pörtet: Sotigt, trångt och ändamålsenligt

Ett hus utan fönster och en stor stenugn utan skorsten låter inte som någon dröm- bostad. Men sin påverhet till trots erbjöd finnarnas universalbostad, pörtet, ett ändamålsenligt boende.

Pörtet var en verklig familjebostad. Det bestod alltid av ett enda rum där generationerna samsades med varandra. Ofta kunde det bo 20, 30 personer i ett pörte.

Pörtena timrades av grova stockar. Istället för fönster fanns gluggar som kunde täckas för med luckor. Invid den enda dörren stod den väldiga rökugnen. Denna murades av gråsten och såg ut som en stor öppen spis. Den saknade skorsten och röken samlades under taket då man eldade. Där fick den leta sig ut bäst den kunde genom springorna.

– Röken inne i pörtet stod tät från takåsen och nedöver som en mörk molnvägg med skarpt avgränsad kant nedtill så att den räckte en upprättstående karl till hårfästet, skriver Richard Gothe i sin bok Hasselafinnarna.

Han citerar också Johan Ludvig Runeberg, vars beskrivning av ett finskt pörte är ännu mustigare:

En ofantlig brasa blossar i ugnen och kastar ett bländande sken i stugan. I detta skimmer rör sig eller vilar en tallös människoskara. Kvinnorna sitter vid sina spinnrockar eller sysslar med degtråg och gryta. Männen gör korgar, slädar, skidor eller liknande. Tiggare och inhysningar sträcker sig för elden. Barnskaran har krupit upp på muren där den i all samdräkt lever och skriker ikapp medan tuppen gör visiter i varje vrå av rummet och överallt är lika hemmastadd.”

Det låter inte som någon mysbostad precis, men ändå var pörtet ett ändamålsenligt boende i det kalla, nordiska klimatet. Den ständiga eldningen och draget sörjde för god luftväxling. Under rökplymen var det varmt och skönt.

Men naturligtvis blev det sotigt och det fanns därför alltid ytterligare en byggnad på finngårdarna: saunan, bastun. Den var byggd efter samma princip som pörtena och användes flitigt. Och som vi vet är bastutraditionen ännu stark i vårt östra broderland. Den mest exklusiva bastuvarianten, som de flesta bara hört talas om är, ja just det – rökbastun.

Författare

Lars Klingström

 
 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng