Skogshistoriska SällskapetResedagbok från Slovenien

Resedagbok från Slovenien

Skogshistoriska Sällskapets resa till Slovenien sep-okt 2021

I slutet av september anlände resans 22 deltagare till huvudstaden Ljubljana tillsammans med Specialresors färdledare Ann-Christine Gell.

I samband med första dagens lunch presenterade sig deltagarna för varandra. Med något undantag idel seniorer med en enorm samlad erfarenhet utifrån många olika professioner och med skogs- och kulturhistoria som ett gemensamt intresse. Många intressanta och glada samtal utspann sig under måltider och bussfärder, i stort och i smått. Coviduppehållet har definitivt skapat ett behov av social samvaro.

Initiativtagare till resan var Staffan Berg. Med en lång forskarkarriär vid Skogforsk bakom sig och särskilt stort intresse för Europas historia och specifikt för Slovenien, var han den rätte att sätta ord på nutid och dåtid i Sloveniens historia. Staffans goda kontaktnät i landet visade sig ovärderligt för en resa som denna där vi sökte det lilla extra.

Resan inleddes med en stadsvandring i centrala Ljubljana under ledning av svensktalande guiden Eva Ferlič. Hon berättade mycket initierat om stadens historia och om byggnader som överlevde jordbävningen 1895, som till exempel Franciskanerkyrkan belägen centralt i den gamla stadskärnan där åtskilliga broar leder över floden Ljubljanica. Efter avslutad guidning kändes det lite lyxigt att utomhus och i torgmiljö inta en öl på närbelägen restaurang.

Niko Rainer, numera pensionerad skogstjänsteman och mångårig vän till Staffan Berg, var vår mycket uppskattade följeslagare under resans tre exkursionsdagar.

Första exkursionsdagen ägnades världsarvsstaden Idrija med besök i den forna kvicksilvergruvan, världens näst största. Vi for även upp i bergen för att ta del av hur man under gruvans aktiva tid i den mycket kuperade terrängen med vattnets hjälp transporterade ner i dalen den väldiga mängd virke som kvicksilverbrytningen krävde. Den lokale jägmästaren Emil Pelhan berättade om detta fascinerande flottningsprojekt som pågick fram till 1926. I övrigt berättades om hur skogarna skötts historiskt.

På återresan till Ljubljana besöktes ett partisansjukhus, Franja, från andra världskriget. Här fick vi en guidning som verkligen berörde. Anläggningens 14 små hus ligger i en otillgänglig klyftdal och upptäcktes aldrig av de ockuperande tyskarna. Numera finns detta på UNESCO:s världsarvslista.

Den andra exkursionsdagen ägnades åt Sloveniens tekniska museum som är inrymt i ett före detta kloster i Bistra och Sloveniens största museum. Vi hälsades välkomna av museets nytillträdda direktör Barbara Juršič tillsammans med Vladimir Vilman, skogsutbildad och verksam i museivärlden. Vårt besök uppmärksammades på olika sätt. Bland annat trädde en företrädare för Slovensk-svenska förbundet in i museilokalen där vi var samlade och höll ett anförande som i huvudsak handlade om den store industrimannen Gustav Tönnies och hans betydelse för Slovenien.

Gustav Tönnies var född i Stralsund 1814 som på den tiden var svenskt territorium. Han var en industriell pionjär som sedermera verkade i Slovenien och byggde järnväg Ljubljana-Trieste och även fabriker för sockertillverkning, bryggeriverksamhet och mycket annat. Efter den stora jordbävningen 1895 medverkade Gustav Tönnies i återuppbyggandet av Ljubljana. Han tilldelades en kejserlig förtjänstorden, Goldenes Verdienstkreuz mit der Krone, av Kejsar Frans Josef 1899.

Inte många av oss hade nånsin hört talas om Gustav Tönnies. Påpassligt överlämnade vi ett svenskt flaggstandar till detta förbund vars bärande tanke är att uppmuntra vänskapliga förbindelser mellan svenskar och slovener.

Damjan Oražem, tidigare chef för slovenska skogsstyrelsen och verksam med nordiska skogskontakter under en period berättade om de slovenska skogarna och om myndighetens verksamhet. Han överraskade oss med att avslutningsvis utnämna Natura 2000 till ”en dinosaurie som inte tar hänsyn till vare sig klimat eller evolution”.

Med stort engagemang guidade Vladimir Vilman oss runt framförallt i den delen av museet där skog och natur, biologi och skogsbruk illustrerades.

Efter en trivsam musikstund avrundades museibesöket i en hall med förnäma gamla veteranbilar. Här kunde bland annat marskalk Titos Rolls Royce beskådas. I Slovenien är man stolt över sitt tekniska museum.

Den tredje exkursionsdagen kom vi ut i skogen igen. Väl framme vid kartusianerklostrets ägor i Pleterje tog vi oss i buss högt upp i det omväxlande skogslandskapet. Här berättade den lokale jägmästa- ren Jože Smolic om bokskogsskötsel och hur skogsbruk praktiskt bedrivs i marker med många smala skiften.

På väg ner från höjderna fotograferades det. Utblickarna i det slovenska landskapet är fantastiska. Framme vid klostret fick vi en filmpresentation av dess mycket mångsidiga verksamhet. Vinprovningen som vi bjöds på i det lilla Friluftsmuseet piggade upp.

Efter lunch, på väg till ekskogsområdet i Krakovo, besökte vi den solitära eken i Malence. Åldern uppskattas till 300 år och kubikinnehållet till 65 m³sk. En av deltagarna noterade att en svampfruktkropp på den grova stammen sannolikt är arten tårticka.

Ekskogsområdet vi därefter besökte är beläget på slätten. Här berättade Niko Rainer att gammal ek är känslig för grundvattenförändringar. Jordbrukarna runt omkring gräver diken för att få ner den höga grundvattennivån. Det påverkar eken negativt. Det komplicerar skötseln och förnyelsen av ekskogen. Andra trädslag som till exempel avenbok drar fördel av detta. En reflektion: Området liknar i vissa avseenden lövskogarna i Bialowieza i Polen.

Vi avslutade denna intressanta skogsdag med att under mycket gemytliga former inta en typisk slovensk middag på en familjeägd lantgård. Sonen i huset var en hejare på dragspel och underhöll med alla typer av musik. Detta blev den perfekta arenan för avtackning av Niko Rainer som lagt ner hur mycket tid som helst för att få till denna mycket omväxlande och intressanta resa.

Efter en fridag på spa blev det så dags att fara hem till Sverige via flygplatsen i Zagreb i Kroatien. Av utvärderingarna att döma hade vi alla väldigt trevligt denna knappa vecka i vackra Slovenien. Och busschauffören var kanonbra!

Författare

Hans-Jöran Hildingsson