HÄROMVECKAN MÖTTE JAG under en exkursion en kollega, som även är medlem i Skogshistoriska Sällskapet. Spontant berömde han Sällskapets tidning Skogshistoriska Tidender och berättade att när den kommer i brevlådan så läggs det mesta annat åt sidan för en stunds läsning.

En annan medlem brukar närmast regelmässigt höra av sig varje år strax efter nyår och berätta att bland de drygt 15-tal skogstidningar han läser, så har Tidender hög prioritet. I hans hem idkas ibland till och med högläsning av extra intressanta artiklar i Tidender och årsskrift.

DET ÄR UPPMUNTRANDE OCH stimulerande att direkt från medlemmar få sådana positiva reaktioner. Med omtyckta och läsvärda trycksaker följer samtidigt ett stort ansvar att hålla rätt kvalitet på deras innehåll.

Lars Klingström har sedan 2010 varit ledamot i Sällskapets styrelse och nästan från början upprätthållit redaktörskapet, det vill säga tagit det fulla ansvaret för Tidender och årsskrift. Valet av Lars har för Sällskapet varit en lyckträff! Genom sitt växande intresse för den svenska skogens och skogsbrukets historia har Lars utvecklat en särskilt god förmåga att hitta skogshistoriskt material, relevant för läsekretsen.

Detta hans genuina intresse har dessutom varit gynnsamt för medlemsutvecklingen, vilket är särskilt värdefullt! Det framgick tydligt i den medlemsundersökning som genomfördes för ett drygt år sedan.

Lars aviserade för några år sedan att han ville bli avlöst på redaktörsposten, vilket ledde till ledarens rubrik ”Redaktör sökes” i Tidender nr 2, 2022. Uppropet gav inga napp, men vi rörde om i grytan en del och insåg så småningom att det behövs ett redaktionsråd som tillsammans med ny redaktör ska hålla skutan på rätt kurs.

SOM FRAMGÅR AV TEXTEN i Tidender nr 2 så kommer Lars under det närmaste året att främst ägna sina krafter åt en skogshistorisk bok. Och det känns extra roligt att få berätta att vi har en ny redaktör! Lena Lidberg, frilansande journalist, är beredd att ikläda sig redaktörsrollen.

Varmt välkommen, Lena!

Inlägget Redaktörsjobbet! dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Inlägget Kunskap om skogens historia dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Inlägget Summering av året som gått dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Inlägget ”Nu börjar planeringen av nästa års exkursioner” dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Så benämns utställningen som visades under större delen av 2023 och fram till i slutet av januari i år på Västerbottens museum i Umeå. Den byggdes upp i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, med anledning av att Riksskogstaxeringen och de skogliga försöksparkerna fyllde 100 år 2023.

Utställningen speglar skogens roll ur flera olika perspektiv och hur vi i Sverige strävat efter att öka kunskapen om skog, i synnerhet under de senaste 100 åren. Vi ställer samma fråga idag som för hundra år sedan, fast ur olika aspekter – räcker skogen till för allt vi vill använda den till?

– Det var intressant att bygga upp utställningen tillsammans med företrädare för skogsvetenskapen och med mycket faktabaserat material, berättar Helena Magnusson, utställningsansvarig på museet. Det blev en lite annorlunda utställning som lockade nya besökskategorier: skogsägare, skogsintresserad allmänhet, familjer samt forskare och studenter från SLU. Uppskattningsvis besöktes utställningen av omkring 100 000 personer, en siffra som vi är väldigt nöjda med.

Nu är utställningen nedmonterad, men finns som vandringsutställning. Närmast ska den till Jamtli i Östersund där den öppnar i oktober och kommer att kunna ses under ett år framåt.

Varför allt detta om en utställning? Berättelsen ramas in av ett historiskt perspektiv på skogens betydelse med de spår vi kan se ute i skogen. Olika skogliga intressen kommer till tals i utställningen beträffande synen på hållbar användning av skogen idag. Det finns goda argument för att utställningen på sikt borde göras tillgänglig för många fler, särskilt som den successivt kommer att uppdateras och har en tydlig röd tråd i berättandet. Det handlar mycket om det skogliga kulturarvet.

Utifrån Riksskogstaxeringens inventeringar tar SLU, som ansvarig myndighet, fram officiell statistik om tillståndet och förändringen i landets skogar. Uppgifterna används exempelvis för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik. Undersökningar som rör klimatet rapporteras internationellt.

Så hur många träd finns det då i skogen? Jo, idag finns det 28,1 miljarder träd grövre än 5 cm i diameter. För att sätta siffran i relation till något så blir det 2 702 träd per svensk invånare. År 1926 fanns det 22,4 miljarder träd i Sverige.

Inlägget ”Hur många träd finns det i skogen?” dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

HÄR KOMMER DET FÖRSTA NUMRET AV Skogshistoriska Tidender för 2024, fullmatat med årets exkursionsprogram och ingående berättelser från den mycket uppskattade studieresan till Vietnam i november förra året.

Inklusive årsstämman bjuder vi in till tio aktiviteter och startar redan den 20 mars med den första, i Snogeholm i sydligaste Skåne. Här kommer företrädare för SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, att presentera det så kallade Landskapslaboratoriet. Det anlades för 30 år sedan för att visa hur man vid nyplantering kan öka ett landskaps rekreationsvärden och samtidigt tillfredsställa en mängd andra behov. Det är nu aktuellt att gallra och kommer framöver att bli allt intressantare att följa.

ÅRSSTÄMMAN ÄGER RUM i Alnarp den 21 mars, även den i samarbete med SLU, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap. Utöver den formella årsstämman kommer vi att få lyssna till flera forskare som ska berätta om den pågående verksamheten inom forskning och utbildning. På temat ”Då skogen kom till Alnarp” kommer vi få presenterat historien bakom satsningen på sydsvensk skogsvetenskap.

I FÖRRA NUMRET AV TIDENDER inbjöd vi dig som medlem att svara på en enkät via en QR-kod. Till de medlemmar som vi har e-postadress till, skickades enkäten ut direkt. Syftet med enkäten är att vi vill veta vad du vill få ut av ditt medlemskap i Skogshistoriska Sällskapet. Svaren kan bidra till att utveckla vårt erbjudande och göra oss till en ännu bättre förening.

Vi fick in glädjande många svar med många kommentarer, tips och uppmuntran. Det visar på engagerade och intresserade medlemmar med ett stort och allmänt intresse för skog och historia. Enkätsvaren sammanställs nu och kommer att analyseras närmare.

Vi noterar att den typiske medlemmen är en 70-årig man med högre utbildning som har arbetat i skogssektorn, bor på landsbygden, äger skog och är allmänt skogshistoriskt intresserad. En sak är klar: Av flera olika skäl behöver vi jobba för att vidga medlemskretsen!

NYLIGEN GENOMFÖRDE INITIATIVET Skogsprogram Västerbotten en inspirationsdag om stigars berättelser. Den utgick bland annat från en artikel i tidningen Forskning och Framsteg, skriven av tre forskare, som belyser det diskreta kulturarv som stigarna utgör. Att de fungerar som ett gemensamt minne av hur vi rört oss genom landskapet. Och att det är dags att vårda dem. Det är bara att hålla med. Skogshistoriska Sällskapet får anledning att återkomma till stigarna.

AVSLUTNINGSVIS HOPPAS JAG ATT du finner något intressant att deltaga i när du nu tar del av årets exkursionsprogram. Kanske vi ses redan på årsstämmodagen i Alnarp den 21 mars. Välkommen!

Inlägget Välkommen till ett nytt skogshistoriskt år dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

I EN NYUTKOMMEN BOK OM svenska vårdträd, berättas hur man av hävd alltid respekterat och slagit vakt om sådana träd. Åtskilliga gårdsmiljöer i vårt land präglas av vackra gamla vårdträd. Förr ansågs de vara ett hägn för den familjs trevnad och välfärd som bodde på gården. Idag vårdar vi dem mer av tradition.

I en ideell förening som vår är medlemsvård ett nyckelbegrepp. Det är medlemmarna som gör verksamheten, brukar det heta. Därför är det viktigt för oss att känna till vad våra medlemmar efterfrågar och anser. Inte minst behöver vi ha bra kontaktuppgifter. Allt mer i vårt samhälle sker ju idag digitalt. Att kunna kommunicera med våra medlemmar via mejl och sms kan göra Skogshistoriska Sällskapet flexiblare. Med kort varsel blir det på ett helt annat sätt möjligt att flagga för lokala aktiviteter och andra företeelser värda att uppmärksamma.

Av de skälen går vi nu ut med en enkät till våra medlemmar. Vi önskar få svar på ett antal frågor för att ytterligare kunna trimma verksamheten. Om du inte redan fått enkäten i din mejlbox kan du enkelt öppna den i din mobiltelefon med QR-koden på nästa sida.

ETT HÄNDELSERIKT VERKSAMHETSÅR ÄR till ända och vi kan summera. I maj besökte vi Hargs bruk i Uppland och fick ta del av järnhanteringens historia och järnbrukens stora påverkan på skogen. Senare i samma månad medverkade vi i Föreningen Skogens uppmärksammade 140-årsjubileum i Sollefteå, där dag två innebar båtfärd på nedre Ångermanälven och dess rikliga skogsindustrihistoria. Det finns anledning att återkomma till denna skogshistoriskt intressanta del av Sverige.

Visingsö i försommartid, de skogliga försöksparkernas hundra år i Västerbotten, Hallands skogar i ett förändrat landskap, den återuppförda träkyrkan i Södra Råda i Värmland, skogs- och renskötsel i ett gruv- och vattenkraftspåverkat Norrbotten – ja nog har vi tagit del av rejält med skogshistoria under det gångna året. Finalen var den nyligen genomförda studieresan till Vietnam och pappersbruket Bai Bang. Det är det största svenska biståndsprojektet någonsin och var länge ifrågasatt men ses idag, 40 år senare som en stor framgång. Intressant läsning utlovas i Tidender nr 1 2024.

NÄR VI NU SOM BÄST HÅLLER PÅ med planeringen av nästa års aktiviteter kommer vi att vara särskilt lyhörda för vad som kommer fram i enkätsvaren. Tillsammans kan vi göra Skogshistoriska Sällskapet ännu attraktivare – och bidra till att i linje med det KSLA-projekt som nu startar gör Sveriges skogliga kulturarv mer känt.

Till sist en liten påminnelse: Då och då får vi frågor om det går att få tag på äldre årsskrifter. Med detta vill vi göra uppmärksamt att det finns en efterfrågan på sådana. Hör av dig till någon av oss i styrelsen om du, eller någon du känner, planerar att rensa i bokhyllan eller i något förråd.

MED TILLÖNSKAN OM trevlig läsning, angenäma helger och ett Gott Nytt År!

Inlägget Fokus på medlemsvård dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Begreppet skogshistoria avser inte bara skogens och skogsindustrins historia. Det ska tolkas som betydligt bredare än så. Skogen är, och har alltid varit, en viktig del i berättelsen om Sverige – socialt, ekonomiskt och kulturellt. Det handlar om skogarnas kulturarv, det som vi i Skogshistoriska Sällskapet ser som vår främsta uppgift att uppmärksamma, berätta och skapa nyfikenhet om.

Vid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens, KSLA, öppna seminarium i augusti på temat Nya dimensioner i skogarnas kulturarv, erbjöds Skogshistoriska Sällskapet möjligheten att framföra denna vår vision och hur vi arbetar för att förverkliga den.

Den informella arbetsgrupp som under flera år drivit frågan kring skogarnas kulturarv, arrangerade under förra året tre välbesökta rundabordssamtal. Deltagandet var brett med representanter från såväl departement och myndigheter som museer och företag. Med resultaten från dessa som grund har KSLA nu beslutat att starta ett regelrätt projekt för att driva frågan om det skogliga kulturarvet. Målet är att ge det en tydligare plats i det svenska medvetandet. Detta är glädjande! (Se artikel längre in i tidningen.) Det är ju precis det som är drivkraften för Skogshistoriska Sällskapets verksamhet.

Under exkursionen Gällivare-Tärendö besöktes en av de finaste bygdegårdarna i Norrbotten. Här har man under lång tid målmedvetet samlat en mängd byggnader och mer än tvåtusen bruksföremål från 1700-talet och framåt. Gården är resultatet av kunniga och hängivna människors arbete under lång tid. Men hur ser fortsättningen ut för detta ambitiösa projekt? Vem tar vid när allt fler av de yngre lämnar bygden?

Detta är bara ett av många exempel som visar hur viktigt det är att vidmakthålla det kulturarv som finns i våra bygder och skogar.

Återuppbyggnaden av Södra Råda träkyrka, som blev offer för en pyroman för drygt 20 år sedan, är ett fint exempel på samarbete mellan forskning, utbildning och kunniga hantverkare. Det har resulterat i att medeltida metoder rekonstruerats och dokumenterats. De kunskaper som projektet genererat kommer att gagna den framtida vården och underhållet av andra, äldre träbyggnader. Den återuppbyggda kyrkan i Södra Råda är en kulturarvsbedrift av rang!

Vi ska inte ta ut något i förskott, men visst känns det som begreppen skogshistoria och det skogliga kulturarvet håller på att få en tydligare plats i samhället. Vi drar våra strån till stacken!

Inlägget Ett lyft för skogshistorien dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Inlägget Nu är vi igång igen dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

FÖRESTÄLL DIG ETT SKOGSDOMINERAT LANDSKAP där man runt järnbruket kan räkna till 140 kolmilor. Vi är i slutet av 1800-talet, den importerade stenkolen har ännu inte helt tagit över. Det ryker och pyr i skogarna från alla milorna, var och en uppbyggd av 60–70 kubikmeter virke som fått torka över sommaren. Röken från dem känns i hela landskapet. Man kan fråga sig hur skogarna egentligen såg ut runt järnbruken, där man varje år inom några mils radie avverkade tusentals kubikmeter klenvirke för att framställa den eftertraktade träkolen?

GUNNAR NYGREN, PROFESSOR EMERITUS VID Södertörns högskola, levandegjorde under en webbinariekväll i januari denna nästan bortglömda verksamhet. Med egna erfarenheter av kolning hemma i Skottvång i norra Sörmland, utgick han från sin bok om kolningens historia i Sverige. Det blev en intressant kväll som väckte tankar. Jag drar mig till minnes kaffestunden under lingonplockningen i augusti förra året då vi råkade hamna på just en gammal kolbotten. Nu har åtminstone en trädgeneration passerat sedan milan pyrde. Vid förrförra sekelskiftet lär 47 000 milor ha varit igång. Sedan laserskanningen av hela Sverige blev klar förra året uppskattar man antalet kolbottnar till omkring 200 000. Tanken svindlar över allt det arbete som en gång lagts ned i våra skogar.

I DET HÄR NUMRET AV TIDENDER presenterar vi årets exkursioner och resor. Med god hjälp av våra regionala kontaktpersoner har programmet mejslats fram. Vi hoppas att det ska tillgodose de flesta smakriktningar. Hargs Bruk i norra Uppland blir skådeplatsen för den omfattande järnhanteringens historia. Visingsö, med bland annat sin ekskog, är en klassiker i exkursionssammanhang. Hantverksprogrammet i Mariestad tar vi del av, liksom återuppbyggnaden av Södra Råda träkyrka. Och på grund av förra årets stora intresse, tar vi åter upp granens historia i södra Sverige, denna gång med en exkursion i södra Halland.

SOM UTLOVADES FÖR ETT ÅR SEDAN arrangerar vi också två exkursioner i nordligaste Sverige. Med Gällivare som utgångspunkt tar vi under tre dagar del av landskapets historia, natur, skogsbruk och renskötsel. I Vindeln kommer vi tillsammans med SLU att uppmärksamma att det är 100 år sedan försöksparkerna etablerades. Vi uppmärksammar också att Föreningen Skogen under olika namn i år kan fira sin 140-åriga historia. Tillsammans arrangerar vi en tvådagarsaktivitet med start i Sollefteå och båtfärd genom Ådalen. Exkursionsåret toppas med en exklusiv resa till Vietnam, där vi bland annat besöker det en gång Sidafinansierade pappersbruket Bai Bang.

VÄLKOMMEN MED DIN exkursions-/reseanmälan. Dröj inte för länge. Trycket är hårt. Och välkommen även med din anmälan till årsstämmodagen på Jernkontoret i Stockholm nu den 23 mars. Vi ses.

Inlägget Tänkvärt om kolningens historia dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.