Så benämns utställningen som visades under större delen av 2023 och fram till i slutet av januari i år på Västerbottens museum i Umeå. Den byggdes upp i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, med anledning av att Riksskogstaxeringen och de skogliga försöksparkerna fyllde 100 år 2023.

Utställningen speglar skogens roll ur flera olika perspektiv och hur vi i Sverige strävat efter att öka kunskapen om skog, i synnerhet under de senaste 100 åren. Vi ställer samma fråga idag som för hundra år sedan, fast ur olika aspekter – räcker skogen till för allt vi vill använda den till?

– Det var intressant att bygga upp utställningen tillsammans med företrädare för skogsvetenskapen och med mycket faktabaserat material, berättar Helena Magnusson, utställningsansvarig på museet. Det blev en lite annorlunda utställning som lockade nya besökskategorier: skogsägare, skogsintresserad allmänhet, familjer samt forskare och studenter från SLU. Uppskattningsvis besöktes utställningen av omkring 100 000 personer, en siffra som vi är väldigt nöjda med.

Nu är utställningen nedmonterad, men finns som vandringsutställning. Närmast ska den till Jamtli i Östersund där den öppnar i oktober och kommer att kunna ses under ett år framåt.

Varför allt detta om en utställning? Berättelsen ramas in av ett historiskt perspektiv på skogens betydelse med de spår vi kan se ute i skogen. Olika skogliga intressen kommer till tals i utställningen beträffande synen på hållbar användning av skogen idag. Det finns goda argument för att utställningen på sikt borde göras tillgänglig för många fler, särskilt som den successivt kommer att uppdateras och har en tydlig röd tråd i berättandet. Det handlar mycket om det skogliga kulturarvet.

Utifrån Riksskogstaxeringens inventeringar tar SLU, som ansvarig myndighet, fram officiell statistik om tillståndet och förändringen i landets skogar. Uppgifterna används exempelvis för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik. Undersökningar som rör klimatet rapporteras internationellt.

Så hur många träd finns det då i skogen? Jo, idag finns det 28,1 miljarder träd grövre än 5 cm i diameter. För att sätta siffran i relation till något så blir det 2 702 träd per svensk invånare. År 1926 fanns det 22,4 miljarder träd i Sverige.

Inlägget ”Hur många träd finns det i skogen?” dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

HÄR KOMMER DET FÖRSTA NUMRET AV Skogshistoriska Tidender för 2024, fullmatat med årets exkursionsprogram och ingående berättelser från den mycket uppskattade studieresan till Vietnam i november förra året.

Inklusive årsstämman bjuder vi in till tio aktiviteter och startar redan den 20 mars med den första, i Snogeholm i sydligaste Skåne. Här kommer företrädare för SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, att presentera det så kallade Landskapslaboratoriet. Det anlades för 30 år sedan för att visa hur man vid nyplantering kan öka ett landskaps rekreationsvärden och samtidigt tillfredsställa en mängd andra behov. Det är nu aktuellt att gallra och kommer framöver att bli allt intressantare att följa.

ÅRSSTÄMMAN ÄGER RUM i Alnarp den 21 mars, även den i samarbete med SLU, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap. Utöver den formella årsstämman kommer vi att få lyssna till flera forskare som ska berätta om den pågående verksamheten inom forskning och utbildning. På temat ”Då skogen kom till Alnarp” kommer vi få presenterat historien bakom satsningen på sydsvensk skogsvetenskap.

I FÖRRA NUMRET AV TIDENDER inbjöd vi dig som medlem att svara på en enkät via en QR-kod. Till de medlemmar som vi har e-postadress till, skickades enkäten ut direkt. Syftet med enkäten är att vi vill veta vad du vill få ut av ditt medlemskap i Skogshistoriska Sällskapet. Svaren kan bidra till att utveckla vårt erbjudande och göra oss till en ännu bättre förening.

Vi fick in glädjande många svar med många kommentarer, tips och uppmuntran. Det visar på engagerade och intresserade medlemmar med ett stort och allmänt intresse för skog och historia. Enkätsvaren sammanställs nu och kommer att analyseras närmare.

Vi noterar att den typiske medlemmen är en 70-årig man med högre utbildning som har arbetat i skogssektorn, bor på landsbygden, äger skog och är allmänt skogshistoriskt intresserad. En sak är klar: Av flera olika skäl behöver vi jobba för att vidga medlemskretsen!

NYLIGEN GENOMFÖRDE INITIATIVET Skogsprogram Västerbotten en inspirationsdag om stigars berättelser. Den utgick bland annat från en artikel i tidningen Forskning och Framsteg, skriven av tre forskare, som belyser det diskreta kulturarv som stigarna utgör. Att de fungerar som ett gemensamt minne av hur vi rört oss genom landskapet. Och att det är dags att vårda dem. Det är bara att hålla med. Skogshistoriska Sällskapet får anledning att återkomma till stigarna.

AVSLUTNINGSVIS HOPPAS JAG ATT du finner något intressant att deltaga i när du nu tar del av årets exkursionsprogram. Kanske vi ses redan på årsstämmodagen i Alnarp den 21 mars. Välkommen!

Inlägget Välkommen till ett nytt skogshistoriskt år dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

I EN NYUTKOMMEN BOK OM svenska vårdträd, berättas hur man av hävd alltid respekterat och slagit vakt om sådana träd. Åtskilliga gårdsmiljöer i vårt land präglas av vackra gamla vårdträd. Förr ansågs de vara ett hägn för den familjs trevnad och välfärd som bodde på gården. Idag vårdar vi dem mer av tradition.

I en ideell förening som vår är medlemsvård ett nyckelbegrepp. Det är medlemmarna som gör verksamheten, brukar det heta. Därför är det viktigt för oss att känna till vad våra medlemmar efterfrågar och anser. Inte minst behöver vi ha bra kontaktuppgifter. Allt mer i vårt samhälle sker ju idag digitalt. Att kunna kommunicera med våra medlemmar via mejl och sms kan göra Skogshistoriska Sällskapet flexiblare. Med kort varsel blir det på ett helt annat sätt möjligt att flagga för lokala aktiviteter och andra företeelser värda att uppmärksamma.

Av de skälen går vi nu ut med en enkät till våra medlemmar. Vi önskar få svar på ett antal frågor för att ytterligare kunna trimma verksamheten. Om du inte redan fått enkäten i din mejlbox kan du enkelt öppna den i din mobiltelefon med QR-koden på nästa sida.

ETT HÄNDELSERIKT VERKSAMHETSÅR ÄR till ända och vi kan summera. I maj besökte vi Hargs bruk i Uppland och fick ta del av järnhanteringens historia och järnbrukens stora påverkan på skogen. Senare i samma månad medverkade vi i Föreningen Skogens uppmärksammade 140-årsjubileum i Sollefteå, där dag två innebar båtfärd på nedre Ångermanälven och dess rikliga skogsindustrihistoria. Det finns anledning att återkomma till denna skogshistoriskt intressanta del av Sverige.

Visingsö i försommartid, de skogliga försöksparkernas hundra år i Västerbotten, Hallands skogar i ett förändrat landskap, den återuppförda träkyrkan i Södra Råda i Värmland, skogs- och renskötsel i ett gruv- och vattenkraftspåverkat Norrbotten – ja nog har vi tagit del av rejält med skogshistoria under det gångna året. Finalen var den nyligen genomförda studieresan till Vietnam och pappersbruket Bai Bang. Det är det största svenska biståndsprojektet någonsin och var länge ifrågasatt men ses idag, 40 år senare som en stor framgång. Intressant läsning utlovas i Tidender nr 1 2024.

NÄR VI NU SOM BÄST HÅLLER PÅ med planeringen av nästa års aktiviteter kommer vi att vara särskilt lyhörda för vad som kommer fram i enkätsvaren. Tillsammans kan vi göra Skogshistoriska Sällskapet ännu attraktivare – och bidra till att i linje med det KSLA-projekt som nu startar gör Sveriges skogliga kulturarv mer känt.

Till sist en liten påminnelse: Då och då får vi frågor om det går att få tag på äldre årsskrifter. Med detta vill vi göra uppmärksamt att det finns en efterfrågan på sådana. Hör av dig till någon av oss i styrelsen om du, eller någon du känner, planerar att rensa i bokhyllan eller i något förråd.

MED TILLÖNSKAN OM trevlig läsning, angenäma helger och ett Gott Nytt År!

Inlägget Fokus på medlemsvård dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Begreppet skogshistoria avser inte bara skogens och skogsindustrins historia. Det ska tolkas som betydligt bredare än så. Skogen är, och har alltid varit, en viktig del i berättelsen om Sverige – socialt, ekonomiskt och kulturellt. Det handlar om skogarnas kulturarv, det som vi i Skogshistoriska Sällskapet ser som vår främsta uppgift att uppmärksamma, berätta och skapa nyfikenhet om.

Vid Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens, KSLA, öppna seminarium i augusti på temat Nya dimensioner i skogarnas kulturarv, erbjöds Skogshistoriska Sällskapet möjligheten att framföra denna vår vision och hur vi arbetar för att förverkliga den.

Den informella arbetsgrupp som under flera år drivit frågan kring skogarnas kulturarv, arrangerade under förra året tre välbesökta rundabordssamtal. Deltagandet var brett med representanter från såväl departement och myndigheter som museer och företag. Med resultaten från dessa som grund har KSLA nu beslutat att starta ett regelrätt projekt för att driva frågan om det skogliga kulturarvet. Målet är att ge det en tydligare plats i det svenska medvetandet. Detta är glädjande! (Se artikel längre in i tidningen.) Det är ju precis det som är drivkraften för Skogshistoriska Sällskapets verksamhet.

Under exkursionen Gällivare-Tärendö besöktes en av de finaste bygdegårdarna i Norrbotten. Här har man under lång tid målmedvetet samlat en mängd byggnader och mer än tvåtusen bruksföremål från 1700-talet och framåt. Gården är resultatet av kunniga och hängivna människors arbete under lång tid. Men hur ser fortsättningen ut för detta ambitiösa projekt? Vem tar vid när allt fler av de yngre lämnar bygden?

Detta är bara ett av många exempel som visar hur viktigt det är att vidmakthålla det kulturarv som finns i våra bygder och skogar.

Återuppbyggnaden av Södra Råda träkyrka, som blev offer för en pyroman för drygt 20 år sedan, är ett fint exempel på samarbete mellan forskning, utbildning och kunniga hantverkare. Det har resulterat i att medeltida metoder rekonstruerats och dokumenterats. De kunskaper som projektet genererat kommer att gagna den framtida vården och underhållet av andra, äldre träbyggnader. Den återuppbyggda kyrkan i Södra Råda är en kulturarvsbedrift av rang!

Vi ska inte ta ut något i förskott, men visst känns det som begreppen skogshistoria och det skogliga kulturarvet håller på att få en tydligare plats i samhället. Vi drar våra strån till stacken!

Inlägget Ett lyft för skogshistorien dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Inlägget Nu är vi igång igen dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

FÖRESTÄLL DIG ETT SKOGSDOMINERAT LANDSKAP där man runt järnbruket kan räkna till 140 kolmilor. Vi är i slutet av 1800-talet, den importerade stenkolen har ännu inte helt tagit över. Det ryker och pyr i skogarna från alla milorna, var och en uppbyggd av 60–70 kubikmeter virke som fått torka över sommaren. Röken från dem känns i hela landskapet. Man kan fråga sig hur skogarna egentligen såg ut runt järnbruken, där man varje år inom några mils radie avverkade tusentals kubikmeter klenvirke för att framställa den eftertraktade träkolen?

GUNNAR NYGREN, PROFESSOR EMERITUS VID Södertörns högskola, levandegjorde under en webbinariekväll i januari denna nästan bortglömda verksamhet. Med egna erfarenheter av kolning hemma i Skottvång i norra Sörmland, utgick han från sin bok om kolningens historia i Sverige. Det blev en intressant kväll som väckte tankar. Jag drar mig till minnes kaffestunden under lingonplockningen i augusti förra året då vi råkade hamna på just en gammal kolbotten. Nu har åtminstone en trädgeneration passerat sedan milan pyrde. Vid förrförra sekelskiftet lär 47 000 milor ha varit igång. Sedan laserskanningen av hela Sverige blev klar förra året uppskattar man antalet kolbottnar till omkring 200 000. Tanken svindlar över allt det arbete som en gång lagts ned i våra skogar.

I DET HÄR NUMRET AV TIDENDER presenterar vi årets exkursioner och resor. Med god hjälp av våra regionala kontaktpersoner har programmet mejslats fram. Vi hoppas att det ska tillgodose de flesta smakriktningar. Hargs Bruk i norra Uppland blir skådeplatsen för den omfattande järnhanteringens historia. Visingsö, med bland annat sin ekskog, är en klassiker i exkursionssammanhang. Hantverksprogrammet i Mariestad tar vi del av, liksom återuppbyggnaden av Södra Råda träkyrka. Och på grund av förra årets stora intresse, tar vi åter upp granens historia i södra Sverige, denna gång med en exkursion i södra Halland.

SOM UTLOVADES FÖR ETT ÅR SEDAN arrangerar vi också två exkursioner i nordligaste Sverige. Med Gällivare som utgångspunkt tar vi under tre dagar del av landskapets historia, natur, skogsbruk och renskötsel. I Vindeln kommer vi tillsammans med SLU att uppmärksamma att det är 100 år sedan försöksparkerna etablerades. Vi uppmärksammar också att Föreningen Skogen under olika namn i år kan fira sin 140-åriga historia. Tillsammans arrangerar vi en tvådagarsaktivitet med start i Sollefteå och båtfärd genom Ådalen. Exkursionsåret toppas med en exklusiv resa till Vietnam, där vi bland annat besöker det en gång Sidafinansierade pappersbruket Bai Bang.

VÄLKOMMEN MED DIN exkursions-/reseanmälan. Dröj inte för länge. Trycket är hårt. Och välkommen även med din anmälan till årsstämmodagen på Jernkontoret i Stockholm nu den 23 mars. Vi ses.

Inlägget Tänkvärt om kolningens historia dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

ÅRETS EXKURSIONER OCH ANDRA AKTIVITETER har varit välbesökta. Referatet från försommarens exkursion på Kinnekulle kan du ta del av i detta nummer av Tidender. Ett par ifrån Alnarp som deltog, tyckte att Kinnekulle bör ägnas en tvådagarsexkursion.

Jag är benägen att hålla med. Så här i efterhand kan det kännas aningen skämmigt att i till exempel det stora kalkbrottet riva av årmiljoner av geologiska skeenden på futtiga 13 minuter! Antingen vi står i kalkbrottet och begrundar innebörden i geologiska tidsåldrar eller står framför en av jätteekarna på Hjelmsäter, så borde deltagaren erbjudas tid för lite mer reflektion. Medges absolut.

SKOGEN ÄR LEDMOTIVET under våra exkursioner. Begreppet ”skogshistoria” tolkar vi bredare än enbart som skogens och skogsnäringens historia. Skogen utgör en viktig del i den samlade berättelsen om Sverige.

Den har påverkat, och påverkar vår sociala och kulturella historia. Med det synsättet blir de enskilda exkur- sionerna än mer engagerande och berörande.

I samråd med våra regionala kontaktpersoner pågår planerandet för fullt av nästa års aktiviteter. Vi strävar efter att sprida dem över landet för att så många som möjligt ska ha en chans att deltaga.

Redan i januari 2023 arrangerar vi tillsammans med Kolarorden ett kvällswebbinarium kring kolning. Håll utkik på webbsidan (skogshistoria.se).

SOM VANLIGT PRESENTERAS programmet för nästa års aktiviteter i Tidender nr 1, som utkommer i slutet av februari. De presenteras också på webbsidan vid samma tid.

Utöver dessa väl förberedda, större arrangemang är vi nyfikna på att med kortare varsel och mer lokalt pröva att inbjuda till enklare exkursioner. Skogshistorien är rik på företeelser ute i bygderna och vi är med våra regionala kontaktpersoner hyggligt representerade både här och där. Och jag vet att många medlemmar har intressanta idéer. Skrid till verket och få några timmar tillsammans ute i naturen och med termosen i ryggsäcken! Hör av dig och håll koll på webbsidan.

JERNKONTORET MITT I STOCKHOLM är platsen för årsstämman i mars. En fin möjlighet öppnas till närmare kontakt med en urgammal institution som verkligen månar om sin rika historia. Under årsstäm- modagen kommer vi även att få möta Sveriges Hembygdsförbund. Kanske kan vi på något sätt agera tillsammans för att lyfta fram skogens kulturarv?

Välkommen till ett nytt spännande år med Skogshistoriska Sällskapet!

Inlägget Inte bara skogshistoria dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Sverige är ett skogsland. Närmare 70 procent av landytan är täckt av skog. I alla tider har skogen haft stor betydelse för människan. Sillfiskeperioderna i Bohuslän, framställningen av trätjära, pottaska och träkol, bergsbruket, timmerfronten, flottningen, vattendrivna sågar och kvarnar, nykolonisationen, svedjebruket, fäbodarna, slåtterängarna, skogstorparna, papperstillverkningen med mera. Listan blir lång över företeelser som visar hur vi levt och verkat med skogen som en resurs.

Med Karin Perers, Lars-Olof Österström och Elisabet Salander Björklund som några av de drivande, har äntligen en första omgång rundabordssamtal genomförts kring frågan varför skogen är så osynlig i den svenska kulturpolitiken. Det arbete som nu sannolikt tar vid efter dessa samtal kommer att ta tid, men kontakterna är etablerade och samtalen dokumenterade. Det vore något riktigt stort om det skogliga kulturarvet kan få en tydligare plats i vårt land.

Det saknas också historiska perspektiv i skogsdebatten. I Tidender nummer 4, 2021 skrev Jan Fryk en artikel om just detta. Åke Wikström i Ramsele, med långt yrkesförflutet i svensk skogsindustri, har som senior intresserat sig alltmer för mikrolivet i skogsmarken. I ett inlägg i detta nummer påminner han om vilket komplext ekosystem som skogen är, med miljoner olika arter som samverkar på ett för oss människor okänt sätt. Så länge vi inte är överens om en beskrivning av själva skogen som inte är bara träd, blir det svårt att uppnå en samsyn, skriver Åke i sitt tänkvärda inlägg.

I det sammanhanget kan nämnas boken ”Allt jag lärt mig av träden” av den kanadensiska skogsekologiprofessorn Suzanne Simard. Med sin banbrytande forskning har hon funnit att träden inte bara samarbetar och kommunicerar med varandra utan att de också lär av varandra. Detta går stick i stäv med tidigare uppfattningar om att skogen präglas av konkurrens och den starkes överlevnad.

Med årets aktiviteter inräknade har vi i Skogshistoriska Sällskapets 32-åriga tillvaro arrangerat drygt 200 exkursioner, resor och seminarier. Varje nytt arrangemang tillför nya aspekter på skogshistorien. Våra regionala kontaktpersoner är ovärderliga i det sammanhanget. Därför utökar vi successivt skaran för att täcka in alla Sveriges landskap.

Ett varmt tack till årets aktörer – ingen nämnd ingen glömd – för utmärkta arrangemang. I det här numret berättar vi om några av årets exkursioner. I nästa nummer kommer fler. Trevlig läsning!

Inlägget Välkommet att det skogliga kulturarvet nu diskuteras dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Riksskogstaxeringen, som är en del av Sveriges officiella statistik, har funnits sedan 1923. Dess främsta syfte är att beskriva tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Basen i Riksskogstaxeringens verksamhet är det årliga inventeringsarbete som utförs under barmarksperioden. Då inventeras 12 000 provytor där 95 000 träd mäts och en stor mängd variabler registreras för att beskriva såväl beståndet, ståndorten som historiken. Uppgifterna används exempelvis för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik.

Riksskogstaxeringen presenterar alltså skogsdata från taxeringar gjorda sedan 1923, nästan 100 år tillbaka. För den skogshistoriskt intresserade finns här hur mycket som helst att hämta. Så kan till exempel konstateras från taxeringen 1923-1929 att det stående virkesförrådet på produktiv skogsmark då var knappt 72 skogskubikmeter per hektar. Senaste taxeringen från 2019 visar ett virkesförråd på 140 skogskubikmeter per hektar.

Det finns med andra ord oerhört mycket mer virke i våra skogar idag än för 100 år sedan. Virkesförråd och tillväxt är nästan dubbelt upp – trots att skogen skördats under hela perioden. Mycket av Rikstaxens data kan sannerligen betraktas som skogshistoria i statistikform och utgöra underlag för en saklig skogsdebatt!

Vi lever under en pandemi som skakar om världen. Det tydliga budskapet från Folkhälsomyndigheten är att hejda all smittspridning genom att hålla ut, hålla distans, tvätta händerna och stanna hemma när man känner sig sjuk. Ingen kan ha missat budskapet som upprepas dagligen. Statsepidemiologen Anders Tegnell – ”Sveriges tålmodigaste person” –  framförde häromsistens angående förestående sportlov att ”livet måste få fortsätta, allt ligger inte i ena vågskålen, det handlar om balans i tillvaron…”.

Även om vaccinerandet mot corona fördröjts så torde en hög andel av våra medlemmar ändå vara vaccinerade när vi kommer in en bit i maj månad. Styrelsen har tagit beslutet att presentera ett exkursions- och reseprogram där alla rimliga försiktighetsåtgärder kommer att beaktas inför och under varje aktivitet. I slutänden är det förstås du som medlem som får ta beslutet om deltagande eller inte deltagande.

Under rådande omständigheter har vi med framgång prövat på webbinarieformen. Sannolikt blir det ytterligare tillfällen när vi presenterar något skogshistoriskt den digitala vägen. Fördelarna är uppenbara. Trots det, så är det fysiska mötet närmast en överlevnadsfaktor.

Varmt välkommen att ta del av årets program!

Inlägget Vi tror på ett bättre år dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.

Alldeles nyligen fick jag berättat för mig om en medlem som varit ute i en betesmark och kapat upp några stamdelar av hägg i syfte att såga upp dessa till bräder. Varför just hägg kan man undra? Jo, därför att i boken Gott Virke står det att virke av hägg med fördel kan användas i krubban i hästboxen beroende på att virket smakar illa. Så nu skulle det skridas till verket för att ge den krubbitande hästen en match!

Boken Gott Virke som skickades ut till alla medlemmar tillsammans med Tidender nr 3 har rönt stor uppskattning. Även om det gamla kulturlandskapet är på väg att försvinna så kan man till viss del förstå varför det såg ut som det gjorde när man i Gott Virke läser om hur de olika trädslagen nyttjades.

Detta märkliga, omtumlande och mycket dramatiska år med en pandemi, har påverkat oss alla. Med vaccin i sikte finns ändå hopp om att vi bör kunna närma oss någon form av normaltillstånd under nästa år. Mycket i våra beteenden och vardagsrutiner har förändrats för att hejda smittspridningen. Det lär vi fortsätta med under lång tid framöver.

Vi rivstartar på det nya året med det tidigare utlovade Norrlands-webbinariet. Det är professor emeritus Kjell Danell på SLU som den 18 januari utifrån sin nyutkomna bok ”Vilt, jakt och människor i Norrlands skogar 1870-1900” ger en presentation kring ämnet. I slutet av mars genomförs Sällskapets årsstämma samt ett webbinarium som blir en nedbantad version av det seminarium som var planerat att genomföras i samband med vårt 30-årsjubileum i våras.

Resan till Bialowieza i Polen bedömer vi kan genomföras först i maj 2022. Istället planeras en resa frampå vårkanten med egna bilar kring Bergslagens skogshistoria. Därefter genomförs ett antal exkursioner på coronasäkert sätt runtom i landet. Resan till Slovenien i månadsskiftet september/oktober bedömer vi som möjlig att genomföra. Mer om allt detta kommer i nästa nummer av Tidender. Följ oss även på hemsidan skogshistoria.se.

Och på tal om hägg så kan påminnas om Albert Engströms Kolingen som en morgon, när han vaknade upp, överraskades av häggens fantastiska blomning. Så uttrycksfullt han förmådde utbrast han:

– Och du blommar du häggj-vel!

Välkommen till ett nytt år med Skogshistoriska Sällskapet.

Inlägget Ett märkligt år! dök först upp på Skogshistoriska Sällskapet.