Stora, grova, höga, gamla och speciella. Träd som sticker ut har alltid fascinerat oss människor. Här har vi samlat lite information om stortallar i övre Norrland, andra stora tallar och dessutom ett tips om en entusiast i Småland som ”samlar” på stora träd. Materialet bygger på en artikel i Tidender nr 3, 2020.
Stortallar och märkestallar i övre Norrland
Stortallen vid Inneråträsk är ihålig varför det inte går att räkna årsringar. Men beräkningar visar att den är minst 450 år gammal. Foto: Björn Elfving.
– Stortallar är vördnadsbjudande. De kan ha 400, ibland ända upp till 600 år på nacken och har överlevt bränder, sjukdomar och avverkningshot i åtskilliga mänskliga generationer.
Det säger Björn Elfving, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, som under många år har samlat på sig bilder och data om särskilt stora eller på annat sätt bemärkta tallar i de nordligaste delarna av landet.
I den skogliga statistik som insamlas av riksskogstaxeringen genom årliga mätningar av tusentals provytor i hela landet är det ytterst få träd som uppnått en diameter i brösthöjd på över 80 cm, det vill säga en omkrets av mer än 251 cm.
– Det är den gränsen jag valt för att definiera en tall som ”stortall”. De är alltså sällsynta i skogen men vanligare på gårdstun och i parker.
– Den sammanställning av stortallar som jag gjort är sådana som jag träffat på utan djupare efterforskningar. Listan omfattar också några klenare tallar som på olika sätt utmärker sig och som jag i sammanställningen valt att kalla märkestallar.
Björn Elfving har ägnat hela sitt yrkesliv åt forskning i ämnet skogsproduktion som handlar om hur skog och enskilda träd växer under olika förutsättningar.
– Särskilt har jag intresserat mig för extremerna. För att modellerna av verkligheten ska bli realistiska bör även sådana täckas in. Förutsättningarna för en tall att bli stortall är förstås att den har bra tillväxtförmåga och ett i något avseende speciellt skydd. Den måste också ha en rejäl portion tur, det vill säga att den undgår eller överlever alla de skador som normalt drabbar skogsträden: Älgbetning, svampar, vind, snöbrott och skogsbrand. Och förstås inte minst att den klarat sig från att avverkas.
I historisk tid, det vill säga sedan det ”moderna” skogsbruket blev norm vid mitten på 1800-talet har ”dålig kvalitet” varit ett utmärkt skydd. Det handlar alltså om träd som var så grova, krokiga eller kvistiga att de inte lönade sig att avverka dem och som därför fick stå kvar.
– En sentida företeelse är också de många naturvärdesträd, ofta enstaka tallar, som skogsbruket numera regelmässigt lämnar vid slutavverkning. Även om naturvärdesträden ofta blåser omkull ger det ändå förutsättningar för att det i framtidens skogar kommer att finnas fler stortallar.
Den vanligaste orsaken till att stortallar dör är röta. Kärnveden hos tall är kådindränkt och motståndskraftig mot rötangrepp, men i det långa loppet drabbas alla av röta. Det gör att de inre årsringarna ofta saknas varför den exakta åldern då inte kan fastställas.
– I min beskrivning av tallarna har jag fotograferat, noterat var träden finns med koordinater samt mätt deras omkrets, höjd, och volym. Årsringsutvecklingen har noterats för en borrkärna uttagen vid brösthöjd. Syftet med mitt arbete är att ge fler möjlighet att besöka träden och följa deras utveckling samt att undvika upprepad borrning. De insamlade borrkärnorna finns bevarade vid SLU och mätdata är tillgängliga i datafiler.
Läs den fullständiga rapporten
Björn Elfvings sammanställning Några stortallar och märkestallar i övre Norrland innehåller geografiska koordinater och (oftast) bilder samt uppgifter om ålder, diameter, omkrets och höjd för de 31 tallar han besökte under åren 2002 och 2018. Läs rapporten här..
Björn Elfving
är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet och har ägnat hela sitt yrkesliv åt produktionsforskning. Han har bland annat byggt väsentliga funktioner i Heurekasystemet som gör det möjligt att göra såväl kort- som mycket långsiktiga prognoser av virkesproduktion, ekonomi, naturvård, rekreation och kolinlagring. Som professor emeritus fortsätter han att forska om trädtillväxt, bland annat i relation till klimatet.
Mattias håller koll Sveriges största träd
Mattias Glad från Växjö skaffade sig för några år sedan en ovanlig hobby. Han började leta upp stora tallar som han fotograferade och presenterade på internet.
– Min webbsida heter visserligen tallar.se men numera dokumenterar jag inte bara stora tallar utan grova exemplar av alla trädslag, säger han.
I mitten av januari 2021 fanns 225 stora träd dokumenterade med text och bild på Mattias webbsida.
Mattias tar gärna emot tips om stora och grova träd av alla slag. Kontaktadresser finns på hans webbsida tallar.se.
Läs mer om Mattias Glads projekt i en artikel i Ekbladet från 2021.
Sannolikt Sveriges grövsta tall. Omkretsen i brösthöjd mättes till 523 cm år 2018. Jättetallen påminner i växtsättet om en ek och står på tomtmark strax utanför Säter i Dalarna. Mattias Glad står bredvid tallen.
Andra gamla och stora tallar
Methusalem – Bristlecone pine. Foto: Dsrcjr, Wikipedia.
Den äldsta tallen på jorden (Methusalem, av arten Pinus longaeva) växer i Kalifornien och anges vara 5000 år gammal.
Ormskinnstall. Foto: Orjen, Wikipedia.
Den äldsta tallen i Europa (av arten Ormskinnstall, Pinus heldreichii) växer i en bergtrakt i norra Grekland och är 1075 år gammal.
Den äldsta tallen i Sverige finns på Hornslandet norr om Hudiksvall. Den var minst 757 år gammal när den mättes 2002.
På Tjudek-heden i Muddus nationalpark finns flera gamla tallar varav den äldsta beräknas ha grott omkring år 1250 och alltså bör vara ungefär lika gammal som den på Hornslandet.
Sveriges högsta tall växer vid Mölnbacka i Värmland. När den mättes 2018 var den 40,6 meter hög. Tallen växer på hyperitmark* i nedre delen av en sluttning och är omgiven av höga granar. Sveriges högsta gran på 49,4 meter växer i närheten. Den dog tråkigt nog år 2020 efter granbarkborreangrepp.
* Hyperit är en mineralrik lavabergart och förekommer framförallt i västra Värmland. På platser med rörligt markvatten frigörs mineralerna ur hyperiten vilket gynnar trädtillväxten.
Den allra högsta tallen av arten Pinus sylvestris finns i Ootsipalu i Estland och är 46,6 meter hög.
Den grövsta tallen på jorden (Pinus canariensis) växer på Tenerifa och har en omkrets på 975 cm.
Logga in och läs Tidender!
Tidender är Skogshistoriska Sällskapets tidskrift, fylld av skogshistoriska reportage och beskrivningar av våra aktiviteter. Som medlem loggar du in och läser det senaste numret. Tidigare nummer hittar du här.
Senaste från Facebook
Söndagen den 8:e september samlades ett 60-tal intresserade i Baggböle i Västerbotten för en lärorik fältutflykt, med fokus på både historiskt och nutida skogsbruk samt de metoder som format dess utveckling.
Eftermiddagen inleddes inne i Baggböle herrgård, där vi fick en inblick i skogsbrukets historia och dess koppling till regionen. Vi fick höra två föredrag på temat "baggböleri", som syftar på olaglig avverkning och tvivelaktig handel med avverkningsrätter och skogsfastigheter i norra Sverige under 1800- och 1900-talet.
Svenbjörn Kilander, professor emeritus vid Mittuniversitetet, talade om baggböleriet kring sekelskiftet 1900. Han presenterade ideologiska anmärkningar kring den tidens skogsbruk, och hur exploatering av vattendrag och timmer i norra Sverige var en symbol för industrialiseringens framfart. Han reflekterade även över hur både lokala och nationella maktstrukturer gynnade storskalig avverkning på bekostnad av lokala behov.
Nästa föredrag hölls av Erik Törnlund, fil. dr i ekonomisk historia vid Umeå universitet, som fördjupade sig i när timmerfronten anlände till Västerbotten. Hans föredrag behandlade utvecklingen längs Ume- och Vindelälven, och hur de stora flottlederna formade skogarna och regionens ekonomi. Genom att sätta skogsbrukets framväxt i ett bredare historiskt perspektiv visade han på de långsiktiga effekterna, både för samhället och landskapet.
Efter en inledning av Johnny Schimmel, jägmästare, ekolog och föreståndare för Arboretum Norr, begav sig deltagarna på en guidad vandring i mindre grupper. Under vandringen fick deltagarna en kort visning av arboretet där flera olika träd och buskar från olika delar av världen odlas.
Med älven som bakgrund bjöds det på gemensamt fika med tid för att utbyta tankar och reflektioner kring skogens roll genom historien. Efter fikat följde två föredrag som belyste nutida aspekter av skogsbruket, och hur baggböleriets arv fortfarande gör sig påmint.
Irma Olofsson, fil. dr i kulturgeografi vid Umeå universitet, presenterade föredraget "Vad göms i skogen? – Arbetsvillkor för den utländska arbetskraften i det svenska skogen". Hon belyste de tuffa förhållanden som många migrantarbetare möter i bärplockning och skogsvård, och kopplade detta till en större global arbetsmarknad.
Erland Mårald, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, talade om den gröna omställningen i sitt föredrag "Från grå till grön omställning: Hur förhåller sig dagens utveckling till historien?" Han jämförde hur dagens hållbarhetssträvanden förhåller sig till de industriella metoder som en gång utnyttjade skogen på ett ohållbart sätt.
Evenemanget är ett bra exempel på hur ideella organisationer kan samarbeta med forskningsorganisationer för att tillsammans utbyta kunskap och diskussioner med lokal förankring.
Evenemanget arragerades gemensamt av forskningsplattformen Future Forests, Kungliga Skytteanska samfundet, Arboretum Norrs vänner, Skogshistoriska Sällskapet och Hembygdsföreningen Umbygda.
www.umu.se/reportage/baggboleri-fran-historisk-exploatering-till-gron-omstallning/
1 CommentKommentera
Topppppenförening. Kolla på hemsidan och kika. Bli medlem och du får träffa många, många kunniga på ek, lövskog mm. / Mats på Höjden
Vilken insats!Det har varit en intensiv vecka för oss i Skogsmuseet. Alla Moras 5:e klassare har fått tillbringa en dag i Museet. De har bjudits på en film, musik och teaterföreställning med Sofia Sandéns ensemble som visar hur skogsbruket gick till förr. Sedan har de fått besöka en kolmila där kolningen pågick, sett utställningen om skogsbruk och flottning och hur skogsbruket fungerar i dag. Allt med guider. Ett väldigt dyrt upplägg men som vi klarat tack vare sponsorer.
2 CommentsKommentera
Nässjö kommun hade en skogsdag för alla 5:e klassare tills för 4-5 år sedan då man lade ner för man tyckte det var för dyrt. Var välbehövligt för såväl elever som lärare. Var så man blev mörkrädd hur låg kunskapen om träd, skog och produkterna därav är.
Var nyss där med Spillkråkan, förening för skogsägande kvinnor. Fantastiskt fint, innehållsrikt museum!
Det blev en intressant dag för de 35 deltagarna i Skogshistoriska Sällskapets exkursion på temat skogsbrand förr och nu i Bjurholm-Fredrika den 30 augusti.
Exkursionen inleddes vid Kvillträsk naturreservet med att Anders Granström från SLU demonstrerade de olika bränslen som har betydelse för antändning och spridning av skogsbränder. Andreas Garpebring från Länsstyrelsen i Västerbotten berättade och visade resultatet av den naturvårdsbränning som genomfördes i reservatat i slutet av maj 2024.
Efter ett besök på platsen för en tjugo år gammal skogsbrand vid skjutbanan i Nedre Nyland var det fältlunch vid Lillängets naturcamping vid Lögdeälven. Från scenen förmedlade Anders Granström resultat från en unik kartläggning av brandhistoriken i området och berättade om hur tidigare invånare har påverkat brandregimen i området. Citat från äldre rättegångsprotokoll och domböcker gav insikt i markkonflikter under kolonisationsprocessen samt tidigare levnadsbetingelser i området.
Vid Övre Nyland demonstrerade Daniella Andersson från Sveaskog olika sätt att skada träd som ett alternativ där det inte går att genomföra naturvårdsbränning. I områden med mycket marklav är det olämpligt att bränna. Där görs istället andra åtgärder för att efterlikna de olika effekter på träden som orsakas av en skogsbrand. Vi fick se en demonstration av hur en "bärbar brasa" tillverkad av spillvirke kan användas för att skapa brandskadade träd.
Exkursionen avslutades i ekopark Käringberget på en tio år gammal naturvårdsbränning med strålande utsikt över Lögdasjön och Käringberget. Mer om exkursionen går att läsa i kommande nummer av Tidender.
0 CommentsKommentera
Det blev två trivsamma och intressanta dagar för de trettio deltagarna i Skogshistoriska Sällskapets exkursion i Ådalen den 22-23 augusti. Den visade ett Ådalen bortom de företeelser som etsats in i den svenska historien: de tragiska händelserna 1931 och de många sågverken och massabruken som gjorde Ådalen till Sveriges livligaste industriområde vid förrförra sekelskiftet.
I skönt sensommarväder tog man del av både den vackra naturen och bygdens äldre historia med stenåldersboplatser, 1300-talets sjörövande Vitaliebröder och den allra förfärligaste av 1600-talets många häxprocesser i Sverige.
Exkursionen inleddes i SCA:s mångfaldspark Sörgraninge där hälften av arealen sköts med mål att öka naturvärdena. Utifrån sin avhandling berättade ekologen Per Simonsson om drivkrafterna till 1990-talets omsvängning till ett mer naturanpassat skogsbruk i Sverige. Han visade sedan exempel på hur naturvärdena kan höjas genom att bland annat kata tallar, bränna skog och hugga fram lövträd.
Efter att ha besökt Holms säteri gick färden vidare till Björkån, en gång en viktig flottled för det idag helt försvunna Björkå bruk. Ån har under de senaste tio år återställts till ett mer naturligt tillstånd. Bortrensade stenar har lagts tillbaka och vattnet getts tillfälle att på flacka partier åter breda ut sig. Mikael Berg, SCA, som varit djupt engagerad i projektet, berättade om hur livet i och omkring ån stimulerats och att bland annat den sällsynta kungsfiskaren nu åter häckar här. Som syn för sägen tog han upp den kräftbur han lagt ut dagen innan. Den visade sig innehålla fem svenska kräftor (alltså inte signalkräftor) en idag exklusiv art i den svenska faunan.
Exkursionen avslutades i Bollstabruk med besök i den gamla masugnen och det intill liggande Bollsta sågverk tillhörigt SCA.
Denna hypermoderna anläggning är en av Sveriges största sågar och kontrasten mot dess 43 föregångare i Ådalen är total.
Mer om Ådalen i Tidender nr 3 som kommer ut i början av oktober
3 CommentsKommentera
Tack för en helt fantastisk och intressant exkursion! Så spännande att höra om alla historiska platserna och miljöåtgärderna både i skogen och i Björkån! 🌲🌲🌲
Nämndes Holms stora betydelse som uppfödare av nordsvenska hästar? Det skedde på den tiden hästarna drog fram virket.
Två jättefina och intressanta dagar. Tack alla inblandade!
