Vid förra seklets början befann sig Sveriges skogar i något av en brytningstid. De hade då intagit rollen som en ekonomisk bas i Sverige. Man insåg att det krävdes både forskning och utbildning för att behålla den positionen för framtiden. År 1915 startade Skogshögskolan i Frescati hage i Stockholm. Men det första läsåret tillbringade de blivande jägmästarna i Garpenberg – i den del av Sverige där skogarna brukats i århundraden.

Idag är åter en brytningstid för skogen. Klimatfrågan rymmer både möjligheter och hot. Samtidigt ifrågasätts skogsbrukets metoder av grupper med urbana värderingar.

Professor em. Lars Kardell berättar om hur både skogsforskningen och den skogliga utbildningen tog fart vid 1900-talets början.

Professor Sten Nilsson, en av världens främsta skogsanalytiker, redogör utifrån en färsk studie om de framtida förutsättningarna för skogen.

Efter förflyttning till Leif och Cecilia Östers anläggning Dalagård får vi ta del av hur de framgångsrikt kompletterar traditionellt skogsbruk med hyggesfria metoder och upplevelser.

Jennie Tiderman-Österberg från Dalarnas museum avslutar med att berätta om fäbodkultur och ge prov på vallmusik.

Samling i Garpenbergs herrgård. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet, Mellanskog och Leif och Cecilia Öster, Dalagård.

Exkursionsledning: Leif Öster och Lars Klingström.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats – kontant eller Swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast torsdagen den 9 maj till: Lars Klingström. E-post: lars@klingstrom.net Tel: 070-523 51 70

EXKURSIONEN ÄR FULLTECKNAD MEN DET GÅR ATT ANMÄLA SIG PÅ VÄNTELISTA OM DET BLIR NÅGRA AVHOPP.

Skogsägarrörelsen har en historia fylld av dramatik, framgångsrika och djärva satsningar – men också kriser. Det framgår med all tydlighet av den historik som efter omfattande forskning i arkiven tagits fram av en arbetsgrupp bestående av Ola Persson, Jan Sandström, Sven Sjunnesson och Ulf Österblom.

Historiken lyfter också fram den stora betydelse skogsägarrörelsen haft, och har, för svenskt skogsbruk. Där konstateras också att den svenska skogsägarrörelsen är unik i ett internationellt perspektiv.

Under seminariet kommer arbetsgruppen att redovisa sitt arbete. Personer som har verkat och verkar i rörelsen idag kommer att ge synpunkter på hur historien utövat inflytande på deras arbete och hur man ser på framtiden. Starka profiler från forna dagar får träda fram i bild och ord. Till skogsägarrörelsens historia hör också en omfattande utgivning av tidskrifter, böcker och broschyrer, vilket kommer att visas med många exempel på seminariet.

Samling: LRF:s huvudkontor, Franzéngatan 6, Stockholm. Kaffe serveras från 09.30.

Hitta hit: Franzéngatan ligger på Kungsholmen. Närmaste T-banestation är Stadshagen. Begränsade parkeringsmöjligheter.

Seminarievärd: Skogshistoriska Sällskapet och LRF Skogsägarna

Seminarieledning: Karin Tormalm, Skogshistoriska Sällskapet och Marianne Eriksson, LRF.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kr. Ännu ej medlem: 300 kr. Betalning görs på plats – kontant eller Swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast måndagen den 22 mars till: Karin Tormalm. E-post: karin.tormalm@gmail.com Tel: 070-3827956

Skogshistoriska Sällskapets sedvanliga årsstämma genomförs i år i Jönköping. Värd för stämman är Sydved.

Jönköping har en intressant industrihistoria, till stor del baserad på råvaror från de svenska skogarna.

En dryg mil söder om staden ligger Taberg med sin gruva där man redan på 1400-talet började bryta järnmalm. År 1618 utfärdade Gustav II Adolf privilegier som gjorde Taberg till en bergslag. Runt gruvan fanns som mest tolv masugnar. Järnet från Taberg gjorde sig snart känt för sin höga kvalitet.

Mest känd är dock Jönköping som tändsticksstad. Tillverkningen inleddes redan 1845, inledningsvis enligt den då rådande metoden med fosfor som tändmedel. Sådana kunde självantända och var mycket hälsovådliga för dem som tillverkade dem. Sedan den så kallade säkerhetständstickan sett dagens ljus år 1853 blev Jönköpings Tändsticksfabrik under många år världsledande leverantör av sådana tändstickor.

I samband med årsstämman kommer vi att få höra mer om både Jönköpings och dess omlands intressanta historia. Vi räknar också med att en av årets Örtugsmottagare kommer att delta och själv berätta om sitt arbete.

Stämman genomförs i konferenslokaler tillhöriga Immanuelskyrkan, som ligger i Jönköpings centrum. Det är gångavstånd till såväl Munksjös industrimuseum som Tändsticksmuseet och Jönköpings läns museum för dem som vill avsluta besöket i Jönköping på något av dem.

Hitta hit:  Immanuelskyrkan ligger på Oxtorgsgatan 15 i centrum av Jönköping. Det finns flera parkeringsplatser i närheten, bland annat Västra Torget, Oxtorgsgatan 26 och parkeringshuset Per Brahe, Smålandsgatan 27.

Anmälan:  Senast fredagen den 15 mars till Hans-Jöran Hildingsson. E-post: hans-joran.hildingsson@skogssallskapet.se. Tel: 0706-83 61 19 eller 0730-70 10 87. Meddela samtidigt särskilda önskemål om kost.

PROGRAM:

09.30 Samling med kaffe i Immanuelskyrkan.
10.00 Skogshistoriska Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson hälsar välkommen. Thomas Agrell, från årsstämmans värdföretag Sydved, berättar om dess historik och ger en dagsfärsk bild av marknadsläget för vedråvara.
11.00 Årsstämma. Efter stämman berättar en av årets Örtugsmottagare om sitt arbete.
12.15 Lunch
13.15 Ådel Vestbö Franzén, antikvarie vid Länsmuseet, ger en bild av skogens och trädens roll i 1500– 1700-talens försörjningsstrategier. Ulla Ekedahl, Munksjö museum, berättar om skogsindustrins framväxt i Jönköping.
15.00 Avslutning

Detta är ett arrangemang av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, men av stort intresse för oss i Skogshistoriska Sällskapet. Deltagarantalet är begränsat.

Ett samtal med Gunnar Wetterberg

”Sverige skapades ur skogen. Välfärden är byggd av trä. Träden kan vara nyckeln till att lösa några av framtidens svåraste frågor.”

Så inleder historikern Gunnar Wetterberg sin nya bok Träd – en vandring i den svenska skogen. Boken har vuxit fram ur en ”skoglig lekmans nyfikenhet”. Gunnar Wetterberg låter skogen vara den tråd som håller samman historien om det som idag är Sverige. Från skogens återkomst till södra Skandinavien omkring 9500 f.Kr. över medeltidens sågkvarnar, massaindustrins genombrott och skogens framtid som kolsänka och oljeparentesens slut får vi följa människans arbete med och tankar kring skogen.

Gunnar Wetterbergs samtalspartner är akademiledamoten Åke Barklund.

Boken finns till försäljning i anslutning till boksamtalet.

Anmälan senast tisdag 20 november.

Välkommen!

Under dagen belyser vi vad kvinnor har arbetat med i skogen och vilken betydelse detta har haft för skogsanvändningen i Sverige. Intressanta föreläsningar varvas med spännande berättelser. Detta blir även en dag för de kvinnliga skogliga nätverken att träffas och utbyta erfarenheter.

Arrangörer: De kvinnliga skogsnätverken (Dryaderna, Grenverket, Linnéorna, Skogskvinns, Skogskällingarna, Skogsstjärnorna samt Spillkråkan i Skåne respektive i Kronoberg), Skogshistoriska Sällskapet och Linnéuniversitetet, i samarbete med Skogsstyrelsen.

Lördagen den 27 oktober kl. 10.00–15.00

Samling: M-huset på Linnéuniversitet i Växjö. Kaffe serveras från 09.30. Vi kommer att vara inomhus under hela dagen.

Program, kl. 10-12: Föreläsningar av Anna Maria Rautio, Skogsmuseet Lycksele (skogshistorisk forskning), Cecilia Malmqvist, Linnéuniversitetet (om Sofia Drake), Håkan Nordmark, Kulturparken i Småland (om Maria Sophia de la Gardie), Gert Lagerstedt, skogsbrukare och hembygdsforskare (om Christina Piper och alunbrytningen).

Program, kl. 13-15: Föreläsningar av Pär-Olof Högstedt, Vetlanda kommun (småländska torparkvinnor), Örjan Kardell, Skogsstyrelsen (kvinnors arbete på utmarkerna), Anna Maria Rautio, Skogsmuseet Lycksele (skogsbrukets glömda hjältar), Helene Reiter, Grenverket (om Elsie Bengtsson, skogsbrukare och plantor). Avslutande reflektioner med moderator Johanna From, Skogsstyrelsen: ”Hur kan de kvinnor som arbetar med skog och äger skog bli ihågkomna i framtiden?”. Programmet avslutas med kaffe.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet eller någon av föreningarna: 200 kronor. Övriga: 300 kronor. Betalning görs på plats. Kontant eller Swish. Priset inkluderar lunch samt för- och eftermiddagskaffe.

Anmälan senast söndagen den 14 oktober till: Helene Reiter, 070-820 74 08, E-post: helene.reiter@grenverket.se

År 1913 startade smeden Jonas Östberg en liten bysmedja i Alfta. Där tillverkade han redskap för hanteringen av virke i skogen, bland annat timmerkälkar. Verksamheten utvecklades och fem år senare, 1918, startade det företag som nu heter ÖSA. På 1950-talet började man tillverka skogsmaskiner. Det började med en jordbrukstraktor som försågs med halvband. Den banade väg för den första riktiga skogsmaskinen, Bamse, alla moderna skotares anfader, som lanserades 1957.

ÖSA växte sedan till en jätteindustri med som mest 700 anställda i Alfta, egen skogsteknisk skola och ledande i sin bransch.

Under dagen får vi ta del av ÖSA:s spännande historia ända fram till 1993 då det inte längre räckte med uppköp och sammanslagningar i den smala branschen för skogsmaskiner. Fabriken i Alfta stängdes och tillverkningen flyttades till Finland. Dock klarade samhället förlusten av arbetstillfällen på ett bra sätt vilket också är intressant del av historien om ÖSA.

Torsdagen den 25 oktober kl. 09.30–15.00

Samling: Alfta Skogstekniska Skolas lokaler. Kaffe serveras från kl. 09.00. Lunch i ÖSA:s gamla matsal och i samband med den besöker vi gamla smedjan där allt startade.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och ÖSA historiska förening.

Exkursionsledning: Karl-Erik Jonsson och Hans-Åke Elofsson, Skogshistoriska Sällskapet.

Exkursionsavgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast onsdagen 12 oktober till: Erik Valinger, 073-066 99 83. E-post: erik.valinger@slu.se

Tidningen ATL har gjort en kortfilm om ÖSAs 100-åriga historia, på knappt 7 minuter.

Mårten Sjöbeck läste geografi och botanik vid Lunds universitet men fick avbryta studierna vid faderns död. Istället tog han anställning som kontorsskrivare vid Statens Järnvägar. Där gjorde han sig känd för sina resehandböcker om olika landskap. Det gav honom enastående kunskaper om framförallt södra Sveriges markhistoria.

Han insåg att naturen inte var statisk och att dess utseende var resultatet av människans användning av marken i årtusenden. Det var böndernas yxor, eldar, plogar och kreatur i deras strävan att försörja sig som skapade de skönhets- och naturvärden med öppna landskap, artrikedom och blomsterprakt som idag är så högt skattade.

Dessa insikter gick på tvärs med den rådande akademiska synen på naturtyperna som statiska tillstånd och som låg till grund för tidens beslut om nationalparker. Sist men inte minst insåg Mårten Sjöbeck att dagarna för detta sköna odlingslandskap var räknade, vilket gjorde att han flitigt fotograferade och dokumenterade det.

Seminariet på KSLA handlar om den geniale vetenskapsmannen, stilisten och fotografen Mårten Sjöbeck (1886–1976). Skydd av områden dominerar idag i miljöpolitiken. I vilken utsträckning har Sjöbecks teser om markhistorien beaktats i naturvårdsarbetet? Har han en given plats också i dagens landskapsdebatt?

Onsdagen den 26 september kl. 13.00–16.00

Plats: Kungl. Skogs- och Lantbruksakademin, KSLA, Drottninggatan 95, Stockholm.

Seminarievärdar: Skogshistoriska Sällskapet och KSLA.

Seminarieledning: Urban Emanuelsson, professor vid Centrum för biologisk mångfald, SLU, Widar Narvelo, kommunekolog i Helsingborg och Karin Tormalm, Skogshistoriska Sällskapet.

Seminarieavgift: 200 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish.

Anmälan senast måndagen den 17 september till: Karin Tormalm, 070-382 79 56. E-post: karin.tormalm@gmail.com.

Nationalparken Norra Kvill i Rumskulla socken inrättades 1927. Den ligger idag som en märklig ö av brandpåverkad naturskog i ett i övrigt brukat skogslandskap. Hur detta kommer sig är inte helt klarlagt, men har gett goda möjligheter att studera bland annat brandhistoriken i de småländska barrskogarna.

Skogsbiologen Börje Drakenberg leder exkursionen genom vad som sannolikt är Sveriges mest brandpräglade skog där 41 bränder, mestadels betesbränningar men även naturliga bränder, dragit fram sedan 1400-talet. Här lyfts också angelägna frågor om hur våra skogliga nationalparker bör skötas.

Här kan du ladda ner en kort artikel om brandhistoriken skriven av Börje Drakenberg.

I ett nybildat naturreservat inte långt från nationalparken står, (med viss stöttning) den berömda Rumskullaeken, eller Kvilleken som den också kallas. Den är en 1000-årig relikt från det gamla öppna odlingslandskapet och är med en omkrets på 13 meter Sveriges äldsta och grövsta träd. Den beskrevs första gången 1772 av häradsfogden Magnus Gabriel Craelius i boken ”Försök till landskaps beskrivning”. Vid denna solitär reflekterar vi över landskapets träd och brukande alltsedan dess.

Torsdagen den 13 september kl. 10.00–16.00

Samling: Norra Kvill ligger 7 km söder om Ydrefors längs vägen mellan Tidersrum/Norra Vi och Mariannelund/Vimmerby. Avtagsväg mot nationalparken, 2 km.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Skogssällskapet.

Exkursionsledning: Börje Drakenberg och Mats Hannerz, Skogshistoriska Sällskapet.

Exkursionsavgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast måndagen den 3 september till: Mats Hannerz, 070-528 85 54. E-post: mats.hannerz@silvinformation.se

Enligt Naturvårdsverket tillhör Ire naturreservat kategorin ”Sveriges finaste odlingslandskap”. Ända till sin död 1984 brukade siste ägaren, Josef Elofsson, markerna på samma sätt som hans förfäder gjort. Själva reservatet med sin inriktning mot ett traditionellt småskaligt åkerbruk bildades några år senare. Här har också Ire Natur- och kulturskola sin bas.

Vi vandrar i de båda naturreservaten Ire och Loberget i nordvästra Blekinge. Loberget har fin naturskog där det finns gott om kulturspår både på utmarken och inägomarken, medan Ire med de båda gårdarna, Håkansgården och Josefsgården, är ett mer levande kulturlandskap som bevaras genom ålderdomlig och traditionell hävd.

Exkursionen i detta säregna landskap med sin intressanta historia och spännande biologi leds av Urban Emanuelsson, professor vid Centrum för biologisk mångfald, SLU och Peter Norberg, föreståndare för Ire Natur- och kulturskola.

Tisdagen den 28 augusti kl. 10.00–16.00

Samling: Håkansgården i Ire. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Hitta hit: Ire ligger cirka 1,5 mil norr om Asarum. Avtagsväg från Riksväg 29 (Karlshamn–Växjö) skyltad Ire Natur- och kulturskola.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Ire Natur- och kulturhistoria.

Exkursionsledning: Peter Norberg, Ire Natur- och kulturskola, Urban Emanuelsson, SLU och Jan Linder, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast fredagen den 17 augusti till: Jan Linder, 072-588 20 51. E-post: janlinder48@gmail.com

Vi ägnar hela dagen åt träkolet, den viktigaste insatsvaran i de talrika svenska bergs- och järnbruken från medeltiden ända fram till 1900-talet.

Under förmiddagen på Skogsmästarskolan får vi höra om brukens utveckling i den svenska järnhanteringens hjärtland, Bergslagen, och beroendet av träkolet – ödesfrågan. Vi diskuterar om olika metoder för träkolning i milor och ugnar och får höra om de gamla kolarskolorna. Och vi undrar hur den intensiva, flerhundraåriga träkolningen i Bergslagen har påverkat skogsskötseln och skogstillståndet.

Eftermiddagspasset inleds i Kolarbyns ”stor-mila” där lunchen serveras tillsammans med visor och berättelser om kolarlivet. Huvudnumret blir att tillsammans med erfarna kolare och kolarmärkesaspiranter från Kolarorden ta del i arbetet med att resa, risa och stybba en mila. Sista punkten i programmet blir att besöka en närbelägen gammal kolbotten för att diskutera hur dessa kulturspår kan upptäckas och bevaras.

Lördagen den 11 augusti kl. 09.30–16.00

Samling vid Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg. Kaffe serveras från kl. 09.00.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Kolarbyn.

Exkursionsledning: Erik Valinger, Skogshistoriska Sällskapet och Sten Norén, Kolarorden.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast onsdagen 1 augusti till: Rolf Thorén, 070-241 98 00. E-post: rolf.thoren1@comhem.se

FULLBOKAT – MEN DU KAN ANMÄLA DIG TILL RESERVPLATS

Under 1600-talet koloniserade finska svedjebrukare de vidsträckta skogsområdena i Värmland och östra Norge, det som kom att kallas Finnskogen. Här levde den finska kulturen kvar länge, och fortfarande bär många platser namn som berättar om det finska arvet. På gårdarna Mattila och Juhola har mycket av miljöerna bevarats, och samtidigt har forskare kartlagt den historiska markanvändningen på detaljnivå. Under exkursionen gör vi en tidsresa i området från tiden före, under och efter svedjebruket. Vi funderar över svedjefinnarnas påverkan på dagens skogar, följer med in i timmerepoken och reflekterar över dagens skogsanvändning.

Vi guidas av professor Gabriel Bladh, Karlstad universitet. Gabriel har grävt i skogsfinnarnas historia både i Finland och med fältstudier i Mattilaområdet. Han blev också känd för TV-publiken genom serien Lagom mycket finsk som sändes 2017.

Som en bonus kan den som inte har bråttom hem följa med på en guidad kvällsvandring på sydväxtberget Rännberg, där hyperitbergrunden skapat en unik och rik flora med ett hav av hässleklocka, tolta och strutbräken.

Fredagen den 15 juni 2018. Kl. 10.00-16.00 (och frivillig guidad vandring på Rännberg ca. kl. 17-19)

Samling: Vid restaurangen, Mattila. Kaffe serveras från 9.30.

Hitta hit: Mattila ligger 45 km nordväst om Torsby, 4 km från Röjdåfors nära norska gränsen. Bil är enklast och vi kan hjälpa till att organisera samåkning.

Övernattning: Vi har reserverat boende för den som vill övernatta redan från torsdagen, och få en chans att njuta ännu mer av omgivningarna. Anmäl eventuell övernattning senast 15 maj.

Om Mattila: Mattila är en finngård med rötter från 1640-talet. Här finns en fritidsgård med konferensutrymmen, matsal och uthyrningsstugor. Läs mer.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Mellanskog.

Exkursionsledning: Gabriel Bladh med hjälp av Mats Hannerz och Bengt Algotsson från Skogshistoriska Sällskapet

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch med en lokal specialitet – motti och fläsk!

Anmälan senast fredagen 1 juni till: Mats Hannerz, mats.hannerz@silvinformation.se, 070-528 85 54. Max 30 deltagare – först till kvarn. Meddela om du önskar samåkning eller har plats för andra i din bil.

I Sandslån, vid Ångermanälvens mynning, fanns under mer än hundra år världens största skiljeläge för flottning. Rekordåret 1953 passerade närmare 23 miljoner timmerstockar genom sorteringsverket, som var en stor arbetsplats. Bostadskasernerna från 1800-talets slut finns fortfarande kvar i den kulturhistoriskt intressanta miljön.

Under dagen bekantar vi oss med platsen, tittar på flottningsmuseet och en modell av skiljet samt några filmer. Erik Törnlund, doktor i ekonomisk historia, berättar om flottningsepoken i norra Sverige. De lokala entusiasterna Anders Bergkvist och Bengt Westin bidrar med historik om industrin i Ådalen, de viktiga flottningsbåtarna och sorteringsverkets utveckling och avveckling.

Måndagen den 4 juni kl. 10.00–16.00

Samling: Sandslåns Vandrarhem & Camping. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Hitta hit: Sandslån ligger i två mil norr om Kramfors.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och SCA Skog.

Exkursionsledning: Iréne Gustafson och Per Persson, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast måndagen den 28 maj till: Iréne Gustafson, 070-603 80 39. irene.gustafson@lycksele.se

Bergsbruk var redan på medeltiden en lokal och viktig näring i Sverige. Man bröt malm i traktens gruvor, kolade skogen och utnyttjade vattenkraft för att driva blåsbälgar och hammare. Antalet järnbruk växte kraftigt under stormaktstiden på 1600-talet då järn blev en exportvara av rang. Men skogen räckte inte till i bergsbygderna och nya järnbruk anlades därför i skogrika områden långt från gruvdistrikten, bland annat i Breven. Det bruk som stod klart där år 1676 försörjdes med malm från Utö och Bergslagen.

Under 1800-talet kom ny teknik som gjorde det möjligt att tillverka järn med stenkol istället för träkol. Samtidigt utvecklades nya metoder som de mindre bruken hade svårt att anamma. Det var den tid som brukar kallas ”den stora bruksdöden”. Brevens bruk klarade sig dock igenom denna tid, genom att man satsat på vidareförädling och fått järnvägsförbindelse. Tillverkningen av järn pågick fram till 1933. Verksamheten i gjuteriet fortsatte in på 1980-talet.

Idag är Brevens bruk ett av Sveriges bäst bevarade brukssamhällen och klassat som en kulturhistorisk miljö med riksintresse. Företaget Brevens Bruk AB är inriktat på skötseln av egna skogar, jordbruk och fastigheter samt turism. Under exkursionen blir vi påminda om hur viktiga skogens virke och träkol var långt innan det så kallade skogsindustriella genombrottet.

Tisdagen den 29 maj kl. 10.00-16.00. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Samling: Brukskontoret i centrala Brevens bruk.

Hitta hit: Brevens bruk ligger i sydöstra Närke, inte långt från Kilsmo.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Brevens Bruk AB.

Exkursionsledning: Tomas Thuresson, VD Brevens Bruk AB och Rolf Thorén, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast måndagen den 21 maj till: Rolf Thorén, 070-241 98 00. E-post: rolf.thoren1@comhem.se

Skabersjö slott har befunnit sig i släkten Thotts ägo sedan början av 1600-talet. Godset var ett av de första som införde ett ordnat skogsbruk efter kontinental modell. Den första skogsbruksplanen upprättades redan 1838. Den har därefter fortlöpande följts av nya, vilket skapat unika möjligheter att ta del av hur slottsskogen skötts. Under exkursionen följer vi utvecklingen under fem tidsperioder där markanvändningen gått från ollonskog till dagens rationella brukande.

Under eftermiddagen besöker vi det närliggande 1500-talsslottet Torup som har en helt annan historia. Bokskogen på Torup har lockat besökare alltsedan 1800-talet. Slottet och marken ägs idag av Malmö stad och har ställts i ordning som friluftsområde för malmöborna. Exkursionsdeltagarna bjuds en kulturell runda i slottsparken, och blir förevisade bokskogens rika biologiska mångfald.

Torsdagen den 17 maj kl. 10.00–16.00

Samling: Skabersjö slott. P-plats mellan slottet och silon. Kaffe serveras från kl. 9.30.

Hitta hit: Skabersjö ligger strax söder om Malmö invid E65:an mot Ystad.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Skabersjö Gods.

Exkursionsledning: Jörg Brunet, SLU Alnarp och Hans-Jöran Hildingsson, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller swish. Priset inkluderar förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast måndagen den 7 maj till: Hans-Jöran Hildingsson, 0730-70 10 87. hans-joran.hildingsson@skogssallskapet.se

Skogshistoriska Sällskapet genomför i år sin sedvanliga årsstämma i Skogshögskolans studentkårs hus i Umeå. Värd för stämman är Norra Skogsägarna.

Kårhuset är jägmästarstudenternas mötesplats på campusområdet i Umeå, ett stenkast från Sveriges lantbruksuniversitet. Det invigdes 1983, fem år efter att jägmästarutbildningen flyttade från Brunnsviken i Stockholm till Umeå. Kårhuset har därefter byggts ut i omgångar så att det nu rymmer plats för större samlingar och aktiviteter för studenternas olika sektioner. Huset är naturligtvis en hommage till trä som byggnadsmaterial. På studentkårens hemsida finns en berättelse om hur det första huset kom till, skrivet av dåvarande projektledaren Björn Åström. Eftersom stämman hålls i kårhuset kommer vi under dagen att ha mycket fokus på studenter, utbildning och framtid, och inte minst vilken roll skogshistorien har. Vi kommer att lyssna på anföranden av professor Erland Mårald, VD Pär Lärkeryd, och vi avslutar med en paneldiskussion med studenterna.

Hitta hit: Skogshögskolans kårhus ligger på Barrskogsgränd 10, ett hundratal meter söder om Sveriges lantbruksuniversitet, eller Skogshögskolan som det kallas i Umeå.

Anmälan: Senast onsdag den 14 mars:
Erik Valinger. E-post: erik.valinger@slu.se
Tel: 0730-66 99 83

PROGRAM
09.30 Samling och kaffe
10.00 Skogshistoriska Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson hälsar välkommen.
10.10 Pär Lärkeryd, VD för Norra Skogsägarna, håller anförande under rubriken ”Framtiden för svenskt skogsbruk”.
11.00 Årsstämma.
12.00 Lunch.
13.15 Anförande av professor Erland Mårald, Umeå Universitet med rubriken ”Skogsutbildningen i ett historiskt perspektiv”. Anförandet följs av paneldiskussion kring temat ”Hur kan skogshistorien hjälpa oss att hantera utmaningar i framtiden” med moderator Eva Fridman, Fri Konsulting. I panelen presenterar jägmästarstudenterna sin syn på framtida jobb inom skogssektorn, sin utbildning, ämnet skogshistoria och hur Skogshistoriska Sällskapet skulle kunna bli en länk till ett ökat intresse för skogshistorien.
15.00 Avslutning.

Hösten 2016 utkom professor Sven-Erik Sjöstrand med boken Rethinking corporate governance där han ingående studerar framväxten av och utvecklingen i de bolag som kommit att bygga upp dagens fyra stora globala svenska skogsbolag: Holmen, SCA, Stora Enso och Sveaskog. Med fokus på tiden efter andra världskriget studerar han hur näringens förutsättningar under denna tid förändrades radikalt ett flertal gånger och hur detta fick konsekvenser för såväl de studerade företagen som deras omgivningar.

Svensk skogsnäring befinner sig även idag i ett skede av snabbt ändrade förutsättningar med krav på handling. Boken ger en unik inblick i företagens strategiska arbete och ger nya insikter inte enbart om de krafter som skapar förändringstrycket i skogsnäringen, utan också i hur de olika bolagen historiskt hanterat dessa. Vissa bolag har i kritiska situationer varit särskilt kapabla att skilja mellan tillfälliga variationer, mer bestående trender och radikala omvälvningar. Sjöstrand har bl.a. intresserat sig för det som ligger bakom denna skillnad. I boken behandlas också hur olika intressenter i omgivningen agerat inför sådana ändrade förutsättningar.

Eva Färnstrand, ordförande i Sveaskog, och Per Lyrvall, Sverigechef på Stora Enso, inleder samtalet om studiens viktigaste resultat och slutsatser och förmedlar sina tankar om hur branschens aktörer och andra intressenter framgångsrikt skulle kunna hantera såväl de aktuella som de mer långsiktiga utmaningarna.

Boksamtalet är ett samarrangemang mellan KSLA och Skogshistoriska Sällskapet.
Finansieras med stöd av Stiftelserna Per Palmgren och Carl Fredrik von Horn.

Ingen avgift.
Anmälan senast 7 februari.
Anmäl dig här.

Välkommen!

Under 1960-talet kom det svenska biståndet om skogsodling och skogsbruk till det som då kallades U-länder igång på allvar. På 1980-talet rörde det sig om cirka fem procent av de totala svenska biståndsinsatserna.

Sannolikt var det fler än 500 personer som under ett halvsekel deltog i skogliga biståndsprojekt i drygt 25 länder. I mitten av 1980-talet uppgick det svenska stödet till projekt av den här typen till i storleksordningen 500 miljoner kronor per år. Idag har denna del av Sveriges bistånd minskat till tre promille och det är kanske dags att börja göra ett bokslut?

Under seminariet på KSLA möter vi personer som varit med under denna tid i olika positioner och i olika världsdelar, lyssnar till deras berättelser och erfarenheter samt filosoferar lite över det svenska biståndets framtid.

Samling: Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, Drottninggatan 95, Stockholm.
Kaffe serveras från kl. 09.00.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och KSLA.

Exkursionsledning: Reidar Persson och Björn Lundgren, ännu aktiva veteraner i skogligt bistånd samt Jan Sandström, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast torsdagen den 26 oktober
Jan Sandström, 08-656 23 08, 070-603 98 11. E-post:  jan.g.sandstrom@telia.com

Här finns detaljprogrammet:
USA KANADA SHS -17 161223

Från Seattle till San Francisco
Resans USA-del genomförs i gemensam buss under 13 dagar med start i Seattle i staten Washington, vidare ner genom Oregon till San Francisco i Kalifornien. Det är en resa genom tre delstater och tre olika skogsekosystem. Här finns de gigantiska sequoiaträden, jordens äldsta organismer som kan bli 1 500 år gamla och mer än hundra meter höga. Också douglasgran och sitkagran når här imponerande storlek med diametrar på upp till fem meter och nästan samma höjd som sequoiaträden.

Kanada och Vancouver Island
De som väljer att även följa med till Kanada, kommer under sex dagar bland annat att få se ett fungerande ångsågverk och en renoverad ”steamdonkey”, en ångdriven vinsch som användes för att dra fram virke i brant terräng. Ett besök i Cathedral grove, den häftigaste douglasgranskogen på Vancouver Island, ingår också. Plus valsafari i Stilla havet och besök i ett indianreservat med chans att se fiskande grizzlybjörnar.

Svensk skogshistoria
Deltagarna kommer att upptäcka att svensk skogshistoria inte bara är begränsad till Sverige. Några av de tidigaste pionjärerna i USA:s skogsbruk var svenskar och kom med den stora vågen av invandrare. Det utvecklades till och med svenska kolonier, bland andra sågverkskolonin i Preston i Washington och huggarlägret Swedetown i Oregon. Svenskarna, tillsammans med norrmän och finnar, var erkänt duktiga och hade lätt för att få jobb i skogarna. Samtidigt fanns det också de vars drömmar grusades. Många dog unga och utan att ha skapat sig den framtid de hade hoppats på.

Inte bara skog och skogshistoria
– Utöver de skogligt inriktade upplevelserna ingår också mer allmänna besöksmål under resan, säger reseledaren Jan Hedberg, Skogsresor. Vi kommer också att besöka människor på landsbygden och ta del av deras vardag. Förstås blir det även tillfällen till shopping.

– Men, understryker han, tonvikten ligger på skog och skogshistoria. Vi ska verkligen uppleva barrskogarna i den här delen av världen med alla våra sinnen. Och få höra mer om den intensiva period då västra Nordamerikas skogar närmast var en motsvarighet till guldruschens Klondike och Alaska.

Anmälan
Senaste anmälningsdatum är 1 februari 2017. Deltagarantalet är begränsat till 45 personer och det finns redan drygt 30 intresseanmälningar. Först till kvarn… RESAN ÄR NU FULLBOKAD.

Definitiv anmälan görs skriftligt på blankett som går att ladda ned på Skogsresors hemsida. www.skogsresor.se
Blanketten finns också här: Anmalningsblankett_skogsresor 20150119
De som redan gjort en intresseanmälan kommer att få blanketten tillsänd för ifyllande.

 Definitiv anmälan innebär:
– att blanketten har skickats in tillsammans med en fotostatkopia på pass före den 1 februari 2017.

– att anmälningsavgiften på 2 500 kr per person satts in på Skogsresors bankgiro 5251-4908.

Frågor om resan och anmälan till:
Jan Hedberg, 0706-71 72 22
jan@skogsresor.se

eller
Hans-Jöran Hildingsson, 0730-70 10 87
hans-joran.hildingsson@skogssallskapet.se

USA 13 dagar

Avresa:
Arlanda fredag 8 september.

Hemkomst:
Arlanda  torsdag 21 september

Pris: 31 850 kronor plus flygskatt (f.n. 2 669 kronor)

Tilläggsresa till Kanada 6 dagar

Ankomst:
Vancouver onsdag 20 september

Hemkomst
Arlanda onsdag 27 september

Pris: 9 800 kronor plus flygskatt (f.n. 523 kronor) plus kostnader för aktivitet den valfria dagen.

Under den här exkursionen ska vi följa ett småländskt bondeskogsbruk från tidigt 1600-tal och fram till idag. Östragården i Runtorps by ligger på högsta kustlinjen i genuin skogsbygd. Gården brukas idag av Jan-Olof Thorstensson som är 11:e generationen skogsbrukare. Han kommer att beskriva gårdens historia och markanvändning med stöd av kartor och annan dokumentation. Vilken betydelse ekonomiskt har skogen och skogsmarken haft för föregångarna och vad betyder den idag? Vi får också en inblick i den omfattande samverkan som genom tiderna funnits med övriga gårdar i byn kring sågar, kvarnar, jakt och vägar.

Peter Danielsson, antikvarie vid Kalmar Läns Museum, spanar ut över Kalmarbygden och ger både stora och små berättelser om människornas koppling till skogen och skogsbruket. Efter lunch tar vi en tur på Östragårdens marker där vi gör historiska nedslag bland de många kulturminnena, bland annat tittar vi på tjärdalarna och tjärfabriken och på resterna av torpen och backstugorna. Några av husen står där än idag.

Samling: på Östragården i Runtorp. Kaffe serveras från 09.30.

Hitta hit: Påryd ligger väster om E22 några mil söder om Kalmar. Från väg 529 mitt mellan Påryd och Tvärskog tag norrut mot Runtorp, kör 2 km, sväng sedan höger i fyrvägskorsningen. På hitta.se och eniro.se finns tydliga kartor. Ange Runtorp 401, Påryd.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och familjen Thorstensson.

Exkursionsledning: Jan-Olof Thorstensson, Peter Danielsson och Jan Sandström, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast fredagen den 25 augusti:
Jan Sandström, 08-656 23 08, 070-603 98 11. E-post: jan.g.sandstrom@telia.com

AKTIVITETEN ÄR INSTÄLLD MEN KAN ÅTERKOMMA UNDER NÄSTA ÅR

Alltsedan sågindustrins genombrott strax efter mitten av 1800-talet har skogsnäringen varit en basnäring i Sverige. Mycket har skrivits om sågverken, men sågindustrin i södra Sverige förtjänar en mer framträdande plats i historieskrivningen än den hittills fått. Sågverksboomen var en norrländsk företeelse, men i början av 1900-talet försköts produktionen söderut, baserad på en omfattande småskalig sågverksrörelse. Där fanns nya och framgångsrika sågverksföretag, bland annat ”Anderssons i Derome”.

Från 1970-talet och fram till idag har sågverksbranschen genomgått en kraftig omstrukturering och modernisering. År 2010 svarade sågverken i Götaland för närmare 40 procent av produktionen i landet. Ett antal köpsågverk kom att få en ledande position under dessa expansionsår.

För att följa upp historien på ett levande sätt besöker vi Derome Timber AB. Först får vi en bred information om hur en storindustri växte fram och omvandlades, tekniskt, ägarmässigt och geografiskt. Bilden konkretiseras med en resumé av verksamheten i Derome. Företagets VD Gunnar Jakobsson ger en inblick i hur företaget ser framtiden an för den sydsvenska sågindustrin. Dagen avslutas med en guidad rundvandring i Nostalgimuseet. Här finns Sveriges största samling av verktyg och maskiner för träbearbetning.

Samling: vid huvudentrén Deromegruppen, innanför grinden. Kaffe serveras från kl. 09.00.

Hitta hit: Derome (Åsby) ligger cirka 15 km nordost om Varberg. Kör riksväg 41, vid Derome sväng in på Bjurumsvägen och fortsätt 900 m och upp för backen. Parkera till vänster.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Derome Timber AB.

Exkursionsledning: Ronny Pettersson, KSLA och Hans-Jöran Hildingsson, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast lördagen den 26 augusti:
Bengt Stenerås 0511-167 88, 070-391 67 88. E-post: bengt.steneras@swipnet.se

”Gröna lögner” var en beteckning för mycket glesa och lågproduktiva restbestånd. Dessa uppkom efter upprepade hårda blädningar eller dimensionsavverkningar där allt brukbart virke togs ut och naturlig föryngring uteblev. De kunde också vara följden av att skogsodlingsåtgärder inte utfördes alls, eller misslyckades.

Under exkursionen ges en historisk bild över hur formerna för skogsskörd och anläggning av ny skog har utvecklats. Det har gjort att ”gröna lögner” idag är mycket sällsynta i normala klimatlägen. Vi besöker också ett försök som ingår i en större försöksserie, från 1980-talet, där resultaten av olika grader av skogsvårdsintensitet jämförs efter kalavverkning – från inga åtgärder alls via för trakten normala skogsodlingsåtgärder till ett så kallat expertalternativ som antogs ge extra god återväxt och framtida produktion.

Vi får också en mycket initierad genomgång av hur och varför dagens omfattande naturhänsyn
i skogsbruket har vuxit fram samt dagens praxis för naturhänsyn. Slutligen får vi kanske något, eller några, exempel på bestånd som idag kan liknas vid gröna lögner och varför dessa har uppstått.

Samling vid SCAs huvudkontor på Skepparplatsen i Sundsvall, där parkeringsplatser finns. Vi åker sedan i gemensam buss som avgår kl. 09.15 så kom i tid för parkering. Bussen återkommer senast vid 17-tiden.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och SCA Skog.

Exkursionsledning: Per Persson f.d. skogsvårdschef SCA Skog, Hanna Lundmark, doktorand i skogshistoria vid SLU, Björn Elfving, professor emeritus och Per Simonsson, skog dr och skogsekolog vid SCA.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast onsdagen den 9 augusti:
Per Persson. Tel: 070-311 83 05. E-post: alaper@telia.com

Sin begränsade areal till trots har Dalsland en synnerligen varierande natur, mycket beroende på en intressant geologi som skapat djärva bergsformationer och gjort landskapet rikt på sjöar. Barrblandskogar är den dominerande skogstypen.

Dalslands befolkning ökade kraftigt under 1800-talet. Trots nyodlingar, sjösänkningar och skogsröjningar hade människor svårt att försörja sig. Relativt sett var emigrationen från Dalsland en av de mest omfattande i landet.

Landskapets första järnbruk grundades 1675. Den rikliga tillgången på skog och vattenkraft var de främsta förutsättningarna för järnhanteringen. Malmen hämtades från Bergslagen och fraktades över Vänern till Dalsland. Järnbruken var många och ganska små. En kombination av ny teknik och långa transportavstånd gjorde att Dalslandsbruken konkurrerades ut under det sena 1800-talet. Deras roll togs efter förra sekelskiftet över av massa- och pappersindustrin. Bäckefors var på sin tid en betydelsefull järnbruksort där man 1829, som första bruk i Sverige, införde lancashireprocessen.

Under exkursionen kommer järnbruksepoken i Dalsland och skogens och vattenkraftens stora betydelse att belysas. I Bäckefors kommer vi att få höra om, och bese resterna av ett av Sveriges största järnbruk. I Upperud närmare Vänern tar vi del av hur detta sjörika landskap under järnbruksepoken blev ett maritimt centrum. Exkursionen avslutas med information om Skogsstyrelsens insatser för att vårda det dalsländska skogs- och kulturmiljölandskapet.

Samling vid Bäckegården som ligger vid torget i Bäckefors. Kaffe serveras från kl. 09.15.

Hitta hit: Bäckefors ligger cirka 6 mil norr om Uddevalla där väg 172 korsar väg 166. Från Mellerud och väg 45 är det cirka 2 mil mot nordväst till Bäckefors.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Skogssällskapets Förvaltning AB.

Exkursionsledning: Hans-Jöran Hildingsson, Skogshistoriska Sällskapet och Bertil Lundahl tillsammans med Maylis Svensson, Bäckefors hembygdsförening, Lars Eric Fjellman, Bengtsfors och Rolf Lundberg, Upperud.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast lördagen den 5 augusti:
Bengt Stenerås 0511-167 88, 070-391 67 88. E-post: bengt.steneras@swipnet.se

Exkursionen gör en tidsresa från bronsåldersfolkets odlingsmark till dagens välskötta bokskogar. Vad var det som gjorde att landets största sammanhängande bokskog idag finns på Ryssbergets östra sida. Det är en unik miljö som förutom höga skogliga värden också har stora rekreationsvärden.

I området finns rikligt med historiska lämningar – från stenåldersbosättningar fram till 1900-talets torp. Här på Ryssberget utvecklades tidigt en diversifierad handel med bokträ som råvara – byggnadsvirke, brännved, smörtunnor och andra träprodukter. Här kunde man också hålla svin och betalade för detta skatt till staten i form av ”ollonfläsk”, det vill säga saltat fläsk.

Under exkursionen får vi möta ett antal intressanta personer, med olika bakgrund, som delger oss sina kunskaper om Ryssbergets alldeles speciella historia. En av dem är Nils Gabrielsson som har skött skogen på många av fastigheterna och utvecklat en rationell bokskötselmetod som tillämpats här i över 50 år.

Samling: Ysane kyrka vid gamla riksvägen. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Hitta hit: Sväng av från E22 från norr/öster vid Pukavik eller från söder/väster vid Sölvesborg/Mjällby.
Avfärd mot åsen kl 10.00. Exkursionen görs i bilkortege.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Skogsstyrelsen.

Exkursionsledning: Helene Reiter, Skogshistoriska Sällskapet/Skogsstyrelsen.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor. Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast fredagen den 9 juni:
Helene Reiter, 070-820 74 08. E-post: helene.reiter@skogsstyrelsen.se
Max antal deltagare: 30.

Tjärframställning var ända fram till andra världskriget en viktig näring i Sverige och på många platser kan man än idag se spår från denna epok.

Råvaran utgjordes av döda tallar som var rika på kåda. För att öka tillgången på döda eller döende träd katade man dem. Helst skulle det vara senvuxna tallar med täta årsringar. Det innebar att man nästintill ringbarkade dem – men behöll en cirka decimeter bred livrand som gjorde att trädet inte dog. Det producerade då stora mängder kåda och efter tiotalet år avverkades det som en lämplig råvara för tjärframställning.

Under denna exkursion besöker vi ett unikt område med tallar som katades på 1870-talet. Här finns också nyligen katade tallar samt en tjärdal. Vi får höra hur området nyttjades och hur tjärbränningen gick till. Exkursionen inleds med en guidning på hembygdsområdet i Norra Renbergsvattnet, där vi bland annat får höra om den lokala sågverkshistoriken och se en vattendriven spånhyvel i drift.

Samling: vid hembygdsområdet i Norra Renbergsvattnet. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Hitta hit: Åk väg 364 som går mellan Skellefteå och Burträsk. Cirka en mil norr om Burträsk avtagsväg västerut mot Norra Renbergsvattnet. Se också www.renbergsvattnet.se

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet.

Exkursionsledning: Gunnar Andersson och Johan Renström, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor.
Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast fredagen den 2 juni
Erik Valinger. Tel: 090-786 83 35. E-post: erik.valinger@slu.se

Bakgrunden till denna lilla och kortlivade järnväg var den ställning som det värmländska skogsbruket skaffat sig under 1800-talets första hälft. Via Vänern och Trollhätte kanal kunde virke transporteras ut på den växande världsmarknaden. I början av 1860-talet började dock bristen på lämpliga virkesdimensioner i Värmland att kännas av.

Blickarna riktades nu mot Västerdalarnas outnyttjade urskogar. Problemet var bara att naturen omöjliggjorde flottning därifrån. Under de följande årtiondena drogs ett flertal projekt igång för att lyfta över virke från Västerdalälvens dalgång till flottleder som hade förbindelse med Klarälven. Den tekniska utvecklingen öppnade nya möjligheter för att göra detta. Bland annat via järnväg. Utsjö Järnväg vid Malung togs i bruk 1873 men fick en kort blomningstid. Redan 15 år senare lades den drygt fem kilometer långa banan ned.

Vid Kvarnberget i Östra Utsjö finns ett av Sveriges äldsta och största kvarnstensbrott – ett 1,7 km långt schakt. Fram till slutet av 1800-talet beräknas minst 30 000 kvarnstenspar ha brutits här. För brytning och tillverkning av kvarnstenar krävdes verktyg som tillverkades av myrmalm i de smedjor som låg invid kvarnstensbrottet. På platsen finns lämningar av unika liggmilor och det framgår tydligt vilken betydelse skogen hade som energikälla och livsförutsättning för befolk-ningen i regionen.

Samling: LRF-kontoret i Malung. Kaffe serveras från kl. 08.30.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och BillerudKorsnäs.

Exkursionsledning: Lars-Olof Österström, Rune Dehlén, Lars Henriksson och Bo-Göte Jordansson, samtliga Skogshistoriska Sällskapet och tidigare verksamma i regionens skogsbruk.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor.
Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast onsdagen den 24 maj
Rune Dehlén: Tel. 0730-77 00 23. E-post: rune.dehlen@telia.com

Vid en djup vik av Mälaren låg den medeltida kungsgården Ekoolesund som ägarmässigt vandrade mellan ledande släkter i riket innan den ärvdes av kung Gustav II Adolf. Denne skänkte gården till sin släkting, den ryktbare fältmarskalken Åke Tott, av kungen kallad ”snöplogen”, eftersom han på slagfältet röjde väg med sitt finska rytteri. Marskalken lämnade dock armén och tillkallade den kände franske arkitekten Simon de la Vallée för sitt slottsbygge som påbörjades 1637.

Ekolsund hörde enligt Erik Dahlbergs beskrivningar i Suecia antiqua från denna tid till ”de yppersta och härligaste gods i riket” med omfattande planteringar, många dammar och vattenkonster, prydliga och kostbara byggnader, sex stora alléer och en stor lustgård.

Under Karl XI:s reduktion drogs slottet in till kronan. För den blivande kungen Gustav III blev Ekolsund den käraste uppehållsorten. Men då kungahuset behövde pengar för att bygga Haga slott såldes slottet och har därefter haft flera privata ägare. Idag är Ekolsund helt inriktat på besöksverksamhet.

Exkursionen leds av Nils Lidbaum från den nuvarande ägarfamiljen. Han kommer att berätta om arbetet med att återskapa helhetsbilden av detta märkvärdiga slott. Förutom själva slottet beser vi också dess välkända arboretum från 1800-talet. Denna trädsamling med inhemska och exotiska trädslag har restaurerats under senare år och är Sveriges största i privat ägo.

Samling: Ekolsunds Wärdshus. Kaffe serveras från kl. 09.00.

Hitta hit: Ekolsund ligger 17 km öster om Enköping längs väg 263 (gamla E18) i höjd med fågelreservatet Hjälstaviken.

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Ekolsunds Slott.

Exkursionsledning: Nils Lidbaum, Ekolsunds Slott, skogsbiologen Börje Drakenberg och Gert Magnusson, f.d. Riksantikvarieämbetet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor.
Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast fredagen den 12 maj:
Karin Tormalm: Tel. 070-382 79 56. E-post: karin.tormalm@gmail.com

Historiska kartor ger kunskaper som är värdefulla också idag Historiska kartor har under lång tid använts för att förstå landskapsförändringar. De ger också viktiga ledtrådar till vad vi kan finna i dagens landskap i form av kulturlämningar och biologisk mångfald.

Dagen inleds med en introduktion till det historiska kartmaterialet, framför allt skifteskartor från slutet av 1700-talet och fram till 1900-talets början samt de ekonomiska kartverken från 1859 till 1978.

Vi får en inblick i hur Skogsstyrelsen idag använder historiska kartor i sin operativa verksamhet, till exempel vid allmän rådgivning och för lämplig skötsel av områden som avsatts för naturvård, bland annat biotopskydd och naturvårdsavtal. På plats i landskapet ledsagar oss de gamla kartorna till områdets historia. Vi får tips och kunskaper om hur det går att använda kunskaperna om skogsmarkens historia idag. Centralt är vad som kan utläsas om hävd och vegetation ur de olika kartmaterialen.

Skogsstyrelsens erfarenheter från möten med markägare över historiska kartor är överlag mycket positiva. Kartorna stimulerar och hjälper dagens brukare att se historiska sammanhang i markanvändningen. Härigenom kan också målbilderna  för brukarens olika skötselåtgärder bli tydligare.

Samling vid Adelsnäs Slott, p-platsen. Kaffe serveras från kl. 09.00.

Hitta hit: Väg 35, strax söder om Åtvidaberg: Sväng in på väg 134 mot Kisa. Efter 1,5 km, skylt: Adelsnäs.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet.

Exkursionsledning: Jan Lannér, Skogsstyrelsen och Jan Sandström, Skogshistoriska Sällskapet.

Deltagaravgift: Medlemmar i Skogshistoriska Sällskapet: 200 kronor. Ännu ej medlem: 300 kronor.
Betalning görs på plats, kontant eller Swish. I priset ingår förmiddagskaffe och lunch.

Anmälan senast fredagen den 5 maj:
Jan Sandström, 08-656 23 08, 070-603 98 11, E-post: jan.g.sandstrom@telia.com

Skogshistoriska Sällskapet genomför i år sin sedvanliga årsstämma på bergsmansgården Gamla Staberg, strax utanför Falun. Värd för stämman är Bergvik Skog.

Gamla Staberg är en av de mest välbevarade bergsmansgårdarna runt Falun. Den vackra huvudbyggnaden i karolinsk barockstil är byggnadsminnesförklarad och som sig bör målad i den ursprungliga ljusa nyansen av Falu rödfärg. Trädgården är ett särskilt kapitel och är pietetsfullt restaurerad enligt de ursprungliga ritningarna. Gamla Staberg ger en god bild av hur en framstående bergsmanssläkt på 1700-talet utformade sin gård. Idag har gården kompletterats med restaurang, konferensmöjligheter och allehanda faciliteter som gör den till ett populärt besöksmål. Det är i denna vackra miljö som årsstämman genomförs.

Stämmodeltagarna får en grundlig presentation av Gamla Staberg. Dessutom kommer trähantverkaren Bengt Andersson att berätta om träslag och hur man förr var skicklig på att utnyttja deras egenskaper för olika ändamål.

Hitta hit: Staberg ligger cirka 15 km sydost om Falun längs vägen mot Hedemora och öster om sjön Runn. På GPS:en anges ”Staberg 63”. Vägskylt visar in till Gamla Stabergs Trädgårdscafé & Kök.

Anmälan: Senast fredagen den 24 mars:
Hans-Jöran Hildingsson. E-post: hans-joran.hildingsson@skogssallskapet.se
Tel: 0706-83 61 19 eller 0730-70 10 87

PROGRAM
09.30 Kaffe
10.00 Skogshistoriska Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson hälsar välkommen.
10.10 Elisabet Salander Björklund, Vd i Bergvik Skog presenterar företaget under rubriken ”13 år med Bergvik Skog”.
11.00 Årsstämma.
12.00 Lunch.
13.15 Lotta Örtendahl berättar om Gamla Staberg dess historia och verksamheten idag. Hon  guidar också i den restaurerade och återställda barockträdgården.
14.00 Bengt Andersson, jägmästare och trädesigner, som idag driver slöjdföretaget Gott Virke i Laknäs, berättar om hur han arbetar med olika träslag.
15.00 Avslutning.

Skogarna i den forna, kungliga jaktparken Djurgården, bär spår av 500 års föränderlig markanvändning.

Vi får bekanta oss med människor och målsättningar som förknippas med Djurgårdens skogar under denna tid. Många av jätteekarna har varit med under hela denna långa tid och vi får höra om vad de skulle kunna berätta.

Kungliga Djurgården är också något av en skogshistorisk och skogsvetenskaplig vagga. Här levde och verkade hovjägmästaren Israel af Ström under 1800-talets första hälft. Han brukar kallas “den svenska skogshushållningens fader” och grundade Statens skogsinstitut.

Inom samma område verkade också gustavianen Adam Niclas Edelcrantz, som kom att intressera sig för jordbruk och gjorde Skuggan till en mönstergård. Han medverkade vid tillkomsten av Kungl. Svenska Lantbruksakademien och var pappa till Experimentalfältet; ett centrum för jordbruksforskning under 1800-talet.

Under 1900-talet var lockelsen att exploatera skogarna för bostäder mycket stor, men det blev till slut en nationalstadspark. Vi får också ta del av denna och diskutera skötselplanen för parken.

Tisdag den 4 oktober kl. 10.00–16.00

Samling: Vid Kungl. Djurgårdens förvaltningskontor, Stora Skuggan. Tag Bergiusvägen vid Naturhistoriska muséet och följ sedan Stora Skuggans väg till kontorets parkering. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Djurgårdsförvaltningen.
Exkursionsledning: Henrik Niklasson, Djurgårdsförvaltningen och Jan Sandström, Skogshistoriska Sällskapet.

Anmälan senast fredag den 16 september till:
Jan Sandström 08-656 23 08, 070-603 98 11.
E-post: jan.g.sandstrom@telia.com

Under 1800-talet skedde en väldig strukturomvandling i järnindustrins urområde vilket bland annat fick till följd att stora skogstillgångar sökte ny användning.

Exkursionen visar hur skogs- och skogsindustriklustret i Gävle-Dala föddes och växte fram under 1800-talets andra hälft. Baserat på hela regionens virkesresurser och industriella traditioner vidareutvecklades det under 1900-talet med hjälp av drivande entreprenörer och en stadigt ökande marknad för vedbaserade produkter.

Vi får en översiktlig presentation av hur de tre skogsbolagen Korsnäs, Kopparfors och Stora, som startade nästan samtidigt, växte, förändrades och utvecklades till de företagskonstellationer vi känner idag.

Efter lunch får vi en beskrivning av framväxten av Stora Enso och även något om företagets framtidsvisioner. Exkursionen avslutas med en rundvandring i Kvarnsvedens pappersbruk, ett av Sveriges största och modernaste.

Torsdag den 22 september kl. 09.30–16.00

Samling: Vid entrén till Kvarnsvedens pappersbruk. Bilparkering finns. Kaffe serveras från kl.09.00.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Stora Enso.
Exkursionsledning: Hans Troedsson, f d Stora Enso, Lena Mattsson, Stora Enso och Jan Sandström, Skogshistoriska Sällskapet.

Anmälan senast fredag 9 september till:
Jan Sandström 08-656 23 08, 070-603 98 11.
E-post: jan.g.sandstrom@telia.com

Redan under förhistorisk tid fick Gotland en nyckelroll som handelsplats och länk till fjärran länder. Här berättar de äldsta runstenarna om livet och här slumrar skatter av främmande mynt i jorden. Under vikingatiden var Gotland ett av norra Europas rikaste områden.

Det medeltida, välbärgade Gotland hade nästan hundra stenkyrkor. Med den historien och med dagens bild av Gotland som ett jordbrukslandskap är det lätt att glömma skogen. Sedan urminnes tider användes den för husbehov, till gärdsgårdar och järbränning.

Från och med 1600-talet ökade trycket på skogen. Kalkbränning och trähandel fick allt större betydelse för öns befolkning. Landshövding Psilander skrev 1726 varnande om virkesbristen och att ”skogarna äro den dyraste skatten och det förnämsta medlet”.

Under 1800-talet växte det fram ångsågar som ledde till hård avverkning av den kvarvarande timmerskogen. Lövskogar och ängen förvandlades till jordbruksmark. Mot slutet av 1800-talet såg myndigheterna med stor oro på utarmningen av de gotländska skogarna. Först med den nya skogsvårdslagen kunde skogarna åter börja byggas upp.

Skogshistoriska Sällskapets exkursion levandegör skogens historiska betydelse för Gotlands näringsliv och befolkning. Exkursionen belyser också skogsnäringens nutidshistoria på Gotland och tittar också mot framtiden.

Onsdag 14 september kl. 09.00 – torsdag 15 september, cirka kl 15.30

Samling: Vid Best Western Solhem Hotel i Visby för gemensam bussfärd.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet.
Exkursionsledning: Jan Sandström, Skogshistoriska Sällskapet och Lars Olsson, SBO-ordförande i Mellanskog Gotland.

Anmälan senast söndag 1 maj till:
Jan Sandström 08-656 23 08, 070-603 98 11
E-post: jan.g.sandstrom@telia.com

Antalet platser är begränsat till 30. Skogshistoriska Sällskapets medlemmar har förtur om anmälningarna överstiger antalet platser.
”Först till kvarn” gäller. På grund av det begränsade antalet platser och att medlemmar har förtur, kommer bekräftelser om deltagande i exkursionen inte att kunna meddelas förrän efter den 1 maj.

Pris: Kostnaden för en person (två nätter i dubbelrum), måltider (middag och två luncher), bussresa, kaffe och inträden beräknas ligga strax över 2 000 kr. Enkelrumstillägg: 650 kr. Priset baseras på 30 deltagare. Resor till och från Gotland tillkommer.

Mer information: Jan Sandström, se ovan.

Preliminärt program:

Onsdag 14 september
Bussen för oss norrut på ön. Vi passerar Tingstäde träsk med dess medeltida bulverk (träfästning) och får höra om de skotska bröderna Graham som satte upp ångsågar i mitten av 1800-talet och exploaterade många gårdar. Vid Kalkbruksmuseet i Bläse tar vi del av den historiska kalkbränningen på Gotland.

Efter lunch stannar vi till vid Bräntings haid, som är ett naturreservat dominerat av alvarmark och mager tallskog. På återvägen passerar vi det mäktiga kalkbrottet vid Slite och får en kort presentation av cementfabriken. Turen avslutas på välvårdade Laxare änge, dominerat av ek och ask Gemensam middag på Solhem Hotel där vi också får en initierad skildring av Gotlands historia.

Torsdagen den 15 september
Färden går österut för ett möte med skogsägareföreningen Mellanskog på Lövsta i Romakloster. Berättelsen om föreningens verksamhet på Gotland kombineras med en genomgång av näringens nutidshistoria på ön. Under en skogsvandring ger Skogsstyrelsen sin bild av aktuella skogsskötselfrågor.

Vi lämnar Lövsta och tittar före lunch in i Anga kyrka med dess vackra interiör. Efteråt besöker vi den mäktiga Torsburgen där den stora branden gick fram 1992. Tjärbränning i en sojde var länge en stor verksamhet på ön och vi avslutar exkursionen med att ta del av denna gotländska typ av tjärdal.

Åter i Visby i god tid för eftermiddagsfärjan.

På 1930- talet sammanställde och skrev dåvarande länsjägmästaren John Lindner boken Skogens krönika i Göteborgs- och Bohus. Detta skogshistoriska verk ger läsaren en eminent beskrivning av förutsättningarna för skogsbruk och skogshushållning i Bohuslän från medeltid till nutid.

Under ledning av Mats Niklasson, docent i vegetationsekologi och vetenskaplig ledare på Nordens Ark, kommer exkursionsdeltagarna få god inblick i Bohusläns skogshistoria i allmänhet och i skogarna på Åby Säteri i synnerhet. Mats som också är projektledare för Ekoparken på Nordens Ark, kommer under exkursionen även att visa oss hur ekoparksprojektet framskrider.

Det startade 2011 och är ett artbevarandeprojekt där cirka 300 hektar mark restaureras för att återskapa 1700- och 1800-talets öppna, artrika landskap präglat av betande boskap. Självklart kommer de som önskar, att i anslutning till exkursionen, också kunna besöka djurparken. För långväga deltagare finns möjlighet till logi på Nordens Arks fina hotell till rabatterat pris.

Onsdag den 7 september kl. 09.30–16.30

Samling: Vid Nordens Ark, Åby Säteri kl. 09.30. Kaffe serveras från kl. 09.00

Exkursionsvärdar: Skogshistoriska Sällskapet och Nordens Ark.
Exkursionsledning: Mats Niklasson, Nordens Ark, Anders Söderlund, Skogshistoriska Sällskapet.

Anmälan senast torsdag den 25 augusti till:
Bengt Stenerås 0511-167 88,
070-391 67 88. E-post: bengt.steneras@swipnet.se

Onsdag 31 augusti – söndag 4 september

Finlands Skogsmuseum Lusto och Skogshistoriska Sällskapet i Finland välkomnar alla vänner av nordisk skogshistoria till Rovaniemi i höst!

Det högaktuella temat för årets konferens och dess exkursioner är Brytningsskeden i synen på våra skogar. Vi hoppas kunna belysa skogliga förändringar och brytningsskeden i Finland – särskilt i norra Finland, där Rovaniemi och dess omgivningar bjuder på goda exempel. Mycket har hänt och händer fortfarande vad gäller synen på skogen, vilket vi får tillfälle att jämföra och diskutera under seminariedagen den 3 september, med föreläsningar från alla nordiska länder.

Under tre dagar möter vi olika experter, som både berättar om norra Finlands rika kulturarv och mångsidiga historia, om den finska bioekonomistrategin och om innovativa framtidsorienterade projekt.

Vi besöker bland annat Lapplands Skogsmuseum, Museum and Arctic Science Center Arktikum, Science Center Pilke, Lappi Timber Sawmill och staden Kemijärvi som anpassat sig till de förändrade förutsättningarna för skogsindustrin genom åren. Förstås kommer vi också att göra flera besök i skogarna runt Rovaniemi.

Men – man kan inte resa till Finland utan att också få chansen att uppleva en riktig bastukväll. Vi får möjlighet att prova en traditionell finsk rökbastu från 1940-talet på Sierijärvi Reindeer Farm. Efter allt vi har lärt och hört kommer det att vara härligt och avkopplande.

Ett mer detaljerat program presenteras här: Program_rovaniemi

Sista anmälningsdag är 15 juni.

Pris: Konferensavgiften beräknas till max 480 Euro. Resa till och från Rovaniemi tillkommer.

Mer information: Leena Paaskoski (svensktalande). E-post: leena.paaskoski@lusto.fi

Med utgångpunkt i skogs- och jordbruksbyn Sikås blickar vi tillbaka på det industriella genombrottet i bygden vid mitten av 1800-talet. Vi tittar också på dagens moderna sågverksindustri och dess bakgrund.

Örtugsmottagaren Anna Stjernström delger i ord och bild exempel hämtade från sin forskning vid Mittuniversitetet. Grundaren av byns sågverk och Camforekoncernen, Per Stjernström, berättar om bakgrunden till starten av Sikås Trä 1972 och den fortsatta uppbyggnaden av träförädlingsindustrin inom Camfore. Vi besöker också det numera Norrskogsägda sågverket NWP Sikås.

Dagen avslutas med en biltur genom bygden samt eftermiddagskaffe invid den tidigare flottleden Storån, vars artrika våtmarker för en tid sedan utmärktes till Ramsarområde, det vill säga enligt den internationella Ramsarkonventionen från 1971 om att bevara våtmarker och vattenmiljöer och nyttja dem på ett hållbart sätt.

Fredag den 26 augusti kl. 10.00–16.00

Samling: Hemma hos Anna på Nordgården i Sikås. Kaffe serveras från kl. 09.30.

Vägbeskrivning:  Följ 45:an norrut från Östersund eller söderut från Strömsund riktning Hammerdal. Vid OKQ8 följ skyltarna mot Sikås cirka 7 km. Cirka 500 meter, inne i byn, vik av höger, Norra Byvägen, riktning mot vattnet. Vitt bostadshus och röd ladugård i vinkel, Norra Byvägen 212.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Anna Stjernström.
Exkursionsledning: Anna Stjernström, anna.stjernstrom@telia.com

Anmälan senast den 12 augusti till:
Erik Valinger 090-786 83 35
E-post: erik.valinger@slu.se

På Hamra Gård kommer Södras förre ordförande, Christer Segerstéen, att ta emot oss och berätta om hur traktens herrgårdslandskap förändrats under de senaste tre århundradena. Vi kommer därefter att ta en biltur genom det vackra eklandskapet i Stångångs dalgång.

I den gamla bondbyn Hitthem, norr om Kisa, presenterar professor emeritus Lars Kardell sin utredning om ”Skogens historia i Kisa”.

Vi fortsätter sedan till en utkiksplats där vi samtidigt som vi blickar ut över de vackra nejderna också försöker blicka in i framtiden.

Samling vid Hamra Gård klockan 09.30.
Från Linköping åker man väg 23/34.
I Rimforsa svänger man vänster mot Åtvidaberg i den stora rondellen.
Efter någon kilometer, välj Schedevi slott och fortsätt via Tjärstad kyrka, Valla by och Kättilstad till gården Hamra som ligger invid sjön Ämmern.
Kaffe serveras från 09.00.

Exkursionsvärdar:
Skogshistoriska Sällskapet, Christer Segerstéen, Lars Kardell och Gunnar Andersson, markägare i Hitthem.

Exkursionsledning:
Dag Kihlblom, Skogshistoriska Sällskapet.

Anmälan senast tisdagen den 7 juli till:
Dag Kihlblom 070-623 41 81
E-post: dag.kihlblom@gmail.com

På Tönnersjöhedens försökspark i Halland har SLU och dess föregångare bedrivit skoglig fältförsöksverksamhet sedan 1923. Tönnersjöheden är därmed en av de klassiska lokalerna för den svenska skogsforskningen.

Vi besöker några av försöken och blickar tillbaka på vilken kunskap de bidragit med. Vi kommer också att diskutera vilken information de kan tillföra för att belysa dagens och morgondagens frågeställningar.

Torsdag den 9 juni kl. 09.30–16.00

Samling: Vid SLU:s kontor i Simlångsdalen klockan 09.30. Välj riksväg 25 till Simlångsdalen (18 km öster Halmstad). Vid bensinmack Q-star, sväng av söderut, efter ca 500 m passera bro över Fylleån, därefter andra huset på vänster sida.  Se även kartan här under.

Exkursionsvärd: Skogshistoriska Sällskapet och Enheten för skoglig fältforskning, SLU.
Exkursionsledning: Ulf Johansson, chef för Tönnersjöhedens försökspark, SLU.

Anmälan senast fredag den 27 maj till:
Erik Valinger 090-786 83 35. E-post: erik.valinger@slu.se

Björn Andrén och Björn Hånell förmedlade intressant information om de gödslingsförsök som genomförts i Robertsforsskogarna –det första för snart hundra år sedan.

Onsdagen den 1 juni genomfördes exkursionen ”Robertsfors – ett bruk med spännande historia” under ledning av Björn Andrén, f.d VD i Holmen Skog och Lars Johansson, chef i Holmen Skog distrikt Umeå.

Carl Kempe

Medverkade gjorde också Carl Kempe, vars far var VD på bruket mellan 1948 och 1968 samt Peter Göttfert, chef för Norrlandsgjuteriet som idag driver verksamhet på det gamla bruksområdet.

De drygt 40 deltagarna fick ta del av brukets historia, vilken till stor del tidigare presenterats i förra årets Årsskrift, och Carl Kempes personliga minnen. De fick också i fält bevittna några av de resultat som de drygt 130 milen diken på brukets marker genererat i form av hög skogsproduktion. Norra Hällmyren, som dikades 1910 och som askgödslades 1926 med 12 500 kg aska per hektar, visade sig ha bidragit med ovärderlig kunskap till dagens skogsbrukare. Den höga produktionen på mer än 6 m³sk/ha årligen hade uppnåtts – inte enbart genom dikningen  – utan även med hjälp av gödslingen med både fosfor och kalium (askan).  Detta försök, liksom ett försök anlagt på1980-talet med avseende på skogsförnyelse på bördiga torvmarker, presenterades av professor Björn Hånell från Sveriges lantbruksuniversitet.

Till det goda humöret och de livliga diskussionerna under dagen bidrog säkert den mat och dryck som Holmen Skog bjöd på under dagen.

Läs mer! Exkursionsledningen presenterade en krönika över Robertsfors Bruk: Robertsfors 1750-1968. Historien är inte en heltäckande beskrivning av viktiga händelser i brukets historia, men uppställningen visar lättläst hur ägarintressen och ägandeformer förändrades över tid, hur tekniska utvecklingssteg, konjunkturer och investeringar påverkade företaget och inte minst hur omvärldens hårda villkorssättande obevekligt tvingade fram nya beslut i företagandet. För att förstå svensk historia klarnar mycket när man målar en sådan här rapsodisk bild av våra brukssamhällen. Dessa uppväxande industrisamhällen satte naturligtvis inte bara djupa ekonomiska avtryck i bygderna utan kom också att påverka det sociala livet och landskapet. Ibland ebbade verksamheten ut.

       I ett strålande väder samlades 50-talet deltagare i Röstånga i Skåne för att anträda årets första exkursion i Skogshistoriska Sällskapets regi. Programmet ”Bokskogslagen – värdefull men omtvistad” innebar dels en seminariedel inomhus, dels en rundtur på Knutstorps gods och i Söderåsens nationalpark.

Jesper Witzell

Jesper Witzell, platschef på Söderåsens nationalpark, hälsade välkommen till parken som bildades 2001 och visade exempel på återföring av granskog till bokskog. Ett av målen med parken är att bevara och utveckla ädellövskogen med ek, bok, avenbok, lind, lönn, alm, ask och fågelbär. Stora arealer utgjordes av granskog när parken invigdes.

Bokskogarna bredde ut sig under tidig medeltid över stora delar av Götaland och anses ha haft en avgörande roll för människors överlevnad under hundratals år. Av olika anledningar har arealen bokskog minskat sedan 1600-talet. Särskilt under andra halvan av 1900-talet var granplanteringarna den främsta orsaken. Detta uppfattades som mycket oroväckande av många och ledde fram till en bokskogslagstiftning 1974.

Det finns mellan 70 000 och 75 000 hektar bokskog i Sverige. Det har alltså skett en stabilisering av arealen bokskog sen lagens tillkomst. Av den totala arealen är 10-15 procent skyddad i reservat. Tyvärr finns en oro för framtida skadeeffekter av algsvamparna Phytophthora.

Saga Fogelberg, redogjorde initierat om bakgrunden till bokskogslagen.

Saga Fogelberg berättade utifrån sitt examensarbete vid SLU Hur bokskogslagen blev till – konflikter och lösningar 1964-1974 om bakgrunden till bokskogslagen.  Den gällande lagstiftningen innebär ett generellt förbud mot slutavverkning och omföring av bokskog till annat trädslag. Tillstånd krävdes av länsstyrelsen för genomförande av åtgärder. Avslag gav inte rätt till ersättning. De främsta orsakerna till lagens utformning var att regeringen inte ansåg att bokskogen kunde skyddas genom frivilliga åtaganden. Staten ville undvika höga ersättningsbelopp till markägare. Utebliven ersättning vid vägrad omföring blev den mest diskuterade frågan mellan regering, riksdagsledamöter och remissinstanser. Här fanns principiella meningsskiljaktigheter kring den enskilde markägarens ansvar gentemot allmänhetens intressen.

Rune Frisén

Rune Frisén, med ett långt förflutet från länsstyrelsen och naturvårdsverket, blickade 50 år tillbaka i tiden och berättade om den inventering av naturvårdsvärden som gjordes i Malmöhus län på 1960-tale. Ett problem var skogsbrukets olika brukningsformer. Här var samarbetet med skogsvårdsstyrelsen kring exempelvis kulturminnesvården betydelsefull. Förhandlingar skedde kring hotade bokskogar och gran i känsliga lägen. Generellt hade myndigheten för små ekonomiska resurser för att kunna skydda större arealer av bok- och andra ädellövskogar.

På Knutstorps gods visade Esben Möller Madsen på bokbestånd av mycket varierande kvalitet och konstaterade att det för de sämre bokbestånden inte fanns någon ekonomi.

”Avveckla skogsskräpet”, menade förre ägaren Arvid Wachtmeister. ”Tidigare betalades stockar av bok med i genomsnitt 1 200 kronor per fastkubikmeter. Idag är priset 600-700 kr. Det som stjälpte marknaden var den storm 1999 drog fram över Frankrike. Då fullkomligt översvämmades marknaden av billigt bokvirke.”

”Stabil och robust skog är väldigt viktigt för framtiden” konstaterade Esben Möller Madsen. ”Med anledning av stormrisker och klimatförändringar och följderna av detta med insekts- och svampangrepp så måste vi tänka mycket mer på hur vi bygger upp framtidens skogar.”

Text och foto: Hans-Jöran Hildingsson

Skogshistoriska Sällskapets årsstämma den 6 april var både välbesökt och mycket trivsam. Temat för den allmänna delen av programmet var de svenska allmänningsskogarnas historia.

Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson hälsade välkommen med att konstatera att föreningen seglar i medvind. Antalet medlemmar ligger nu väl över 1 200, alltså cirka 250 fler än för fem år sedan. Det befarade medlemstappet på grund av att kategorien ständiga medlemmar av ekonomiska skäl, avvecklades för två år sedan har således uteblivit.

De svenska allmänningsskogarnas historia rymmer mer dramatik och spännande skeenden än vad de 40 stämmodeltagarna kanske tidigare hade anat. Det är för övrigt inte helt korrekt att tala om en historia – det handlar om flera och lite olika varianter på samfällt markägande.

Erik Petré

Värden för stämman, HäradSkogs VD Erik Petré, inledde med att ge en bild av detta företag, som samlar 15 olika häradsallmänningar i Sörmlands och Örebro län.

– Häradsallmänningars historia sträcker sig ända ner till 700-talet, berättade han. Det finns inga dokument bevarade från denna tid, men i de gamla  landskapslagarna som Magnus Eriksson sammanförde till landslag på 1300-talet, finns passusar som hänvisar till urgamla regler för allmänt ägda marker.

Eric Sundstedt

Eric Sundstedt, lärare vid Skogsmästarskolan, redogjorde sedan mycket medryckande för sina erfarenheter som delägare i Snefringe Häradsallmänning.

– Vi är idag oroade över att urbana värderingar allt mer tar över i samhället, vilket påverkar skogspolitiken – och landsbygdens möjligheter att hävda sina intressen, sade han bland annat.

Rune Dehlén

Rune Dehlen, f.d. ordförande i Orsa besparingsskog, berättade den intressanta historien om hur det gick till när denna allmänning skapades. Det skedde under andra halvan av 1800-talet, på det uppslitande storskiftets tid. Av oro för att all skog skulle köpas upp av bolag beslöt man att bilda en allmänningsskog – eller besparingsskog, som dalfolket föredrog att kalla den. Det var då en ren naturskog med ett enormt virkesförråd – som sedan avverkades under bara tio år. Den förvandlades då till en i verklig bemärkelse besparingsskog.

– Den här skogen, eller rättare sagt virket från den, gjorde Orsa till ett av de rikaste samhällena i hela landet, konstaterade Rune. Besparingsskogens pengar investerades bland annat järnvägar och Orsaborna behövde inte betala kommunalskatt förrän 1934.

Henrik Sandström

Henrik Sandström, f.d. förvaltare vid Tärna-Stensele och Sorsele allmänningsskogar, avslutade programmet med historien om hur det gick till när de fjällnära områdena i norra Sverige började koloniseras på 1600-talet.

– Med hjälp av det så kallade Lappmarksplakatet uppmuntrade staten människor att flytta till de då, till synes outnyttjade markerna. Så många nappade på erbjudandena om skattefrihet att samernas existens 200 år senare hotades. Det var därför odlingsgränsen stakades ut. Den sträcker sig från norra Jämtland till Finland och innebar att ingen nyodling fick göras väster om den. Idag utgör den gränsen för fjällnära skog.

Henrik beskrev dagens verksamhet på ett mycket levande sätt och berättade bland annat om ett allmänningsmöte (för rätt länge sedan) som pågick från klockan tio på förmiddagen och pågick ända till klockan åtta på kvällen. Vad som fick det ut så länge i tiden var tämligen givet: Jaktfrågor förstås.

Årets Örtugar
Vid årsstämman offentliggjordes också årets mottagare av Skogshistoriska Sällskapets belöning Örtugen. De var i år tre till antalet: Daretorpsbygdens Intresseförening, Sandra Laestander och makarna Elisabeth och Roland Lyhagen.

Läs motiveringarna till Örtugarna här.

Endast Else-Marie Bertilsson, ordförande i Daretorpsbygdens Intresseförening, hade möjlighet att komma till Örebro den här dagen och personligen ta emot belöningen. Föreningen tilldelades utmärkelsen för det innehållsrika skogsmuseum man byggt upp på helt ideell basis. Skogshistoriska Sällskapets vice ordförande Erik Valinger överlämnade örtugen till Else-Marie Bertilsson, Daretorps Intresseförening.

Elisabeth och Roland Lyhagen fick en Örtug för sin bok ”Strömmen – ett gammalt frälsehemman under Torpa”. De fick ta emot sin örtug av Skogshistoriska Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson i samband bokskogsexkursionen i Söderåsen den 9 maj.

Sandra Laestander fick ta emot sin örtug i samband med att hon avslutade sin utbildning till jägmästare  med examen i slutet av maj.

Föreningen Skogens silverkvist till Gert Magnusson
För andra året i rad fick Skogshistoriska Sällskapet förtroendet att i samband med årsstämman dela ut en av Föreningen Skogens silverkvistar. Den tilldelades arkeologen Gert Magnusson (bild nedan), i många år verksam vid Riksantikvarieämbetet och välkänd i Skogshistoriska Sällskapet som ledare för många exkursioner.

I motiveringen till utmärkelsen framhålls att han har en unik pedagogisk förmåga som i kombination med ett stort historiskt kunnande gör det nöjsamt att få ta del av kulturarvet i skogslandskapet. Åhöraren slappnar inte av när Gert Magnusson högt och tydligt och med glimten i ögat, stående vid skogens kulturlämningar, berättar om tidigare generationers mödor och livsverk. Åhöraren får då lätt för sig att denne folkbildare borde klonas så att ett rationellt skogsbruk ges de bästa förutsättningarna att väga in kulturarvet i den löpande driften.

Skogshistoriska Sällskapets styrelse
Vid årsstämman, som leddes av förre ordföranden Roger Asserståhl, omvaldes Iréne Gustafson, Lars Klingström och Jan Sandström.

Enligt valnämndens förslag beslöts också att utöka styrelsen med ytterligare en ledamot till åtta. Till ny ledamot valdes Karin Tormalm. Hon kommer att presenteras i nästa nummer av Skogshistoriska Tidender.

Revisorer: Omval av ordinarie revisorerna Siggardt Fahlroth och Hans Troedsson samt suppleanterna Mats Carlbom och Carl Henrik Palmér.

Samtliga ledamöter i valnämnden, Åke Barklund, ordförande samt Jan Fryk och Monika Stridsman ställer sig till förfogande också till nästa år.

Medlemsavgiften är oförändrad: 300 kronor för enskild medlem, 400 kronor för familjer samt 100 kronor för studerande.

Namnen på de regionala kontaktpersonerna framgår här.

Seminariedag

Gösta Edström organiserade skogsägarna i södra Sverige. Om denne föreningsledare och industribyggare arrangerade Skogshistoriska Sällskapet tillsammans med Södra ett välbesökt seminarium i Växjö den 5 oktober.

Läs också den trevliga skrift om Gösta Edström som Södra tog fram i anslutning till seminariet.

Gärningen i skogsägarnas tjänst startade i Kronobergs läns Skogsägareförening i slutet av 1920-talet. Han tog tidigt sikte på ökad samverkan mellan bönderna genom föreningsfusioner. Södra Skogsägarna bildades 1964 och den nya stora föreningen satsade på samverkan över ägogränserna inom så kallade skogsbruksområden. Gösta Edström ägnade också de näringspolitiska frågorna stor uppmärksamhet. Föreningen fick bli bottenplattan för att kunna påverka lagar och regler i skogsbruket. Framgångsrikt näringspolitiskt arbete var också ett konkurrensmedel.

Men Gösta Edström kommer nog i första hand att minnas som en industribyggare. Skogsägarna – föreningens medlemmar – skulle ha del av förädlingsvinsten i industrin. Tidigare än de flesta insåg han vilken stor outnyttjad resurs det fanns i Götalands skogar. Han förekom storkapitalet och investerade stort i nya ”industripaket”. När Gösta Edström avgick som ordförande i Södra 1973 hade föreningen ett betydande industriinnehav med de tre massabruken i Mönstreås, Mörrum och Värö som ess i leken, men det fanns också äldre omoderna anläggningar.

Bland det 60-tal deltagare som möttes på huvudkontoret i Växjö för att diskutera Gösta Edströms mannagärning fanns ett stort antal tidigare förtroendemän. Nuvarande ledningen för Södra fanns på plats. Dagens moderator var passande nog en före detta ordförande, Lars-Eric Åström. Mångårige medlemschefen Ingvar Karlsson glänste som en återblickens primus motor. På podiet fanns också förre styrelseledamoten Carl-Gustav Liderfelt och författaren till detta referat, tidigare vid LRF Skogsägarna.

Förre regionchefen Lennart Rydberg drog slutsatsen att skogsvärdena i södra delen av landet med åren ökat betydligt mer inom de områden som har påverkats av Södras industrisatsningar. Han menade också att Edström tog mycket stora ekonomiska risker i sin offensiva industristrategi, men också att hans marknadskänsla och erkänt goda ”näsa” för konjunktursvängningar kan ha gett viss säkerhetsmarginal.

Idag framhävs innovatörernas stora betydelse i samhället för deras förmåga att utifrån nya förutsättningar bidra till att utveckla näringslivet. Historiskt sett har skogsnäringens innovatörer haft avgörande betydelse för industrialiseringen av Sverige. Detta har mestadels associerats till skogsbolag i Svealand och Norrland medan producentkooperationens innovatörer inte uppmärksammats i tillnärmelsevis samma utsträckning. Seminariet visade onekligen att den vitale kooperatören Gösta Edström kan jämföras med de främsta innovatörerna på bolagssidan.

Förgrundsgestalter i svenskt skogsbruk ska inte glömmas. Gösta Edström var en sådan. Parollen ”Utan kamp ingen seger” är för alltid förknippad med denne skogshövding i söder. Han såg vad som behövde göras och han fick skogsägarna med sig.

TEXT: Jan Sandström.
FOTO: Frida Nielsen

Tema: Skog och klimat

Nordisk skogshistoriska konferens ägde rum i Akershus fylke och Hedmark fylke, med basläger i Elverum, 15 mil nordost om Oslo. Tjugotalet deltagare tog del av ett digert program med Glomma som ”blå tråd”.

Älven, som avvattnar Norges skogrikaste områden, har varit Nordens största flottled. Det avspeglades i Bingen lenser och Fetsund lenser, där vi kunde se ett älvlandskap med stenkistor, gå på sorteringsbryggor och färdas med ångdriven flottningsbåt. En annan höjdpunkt under konferensen var Norsk Skogmuseum i Elverum, där vi fick tjuvkika på ”Det fantastiske treet” – ett konstverk i aluminium som med fiberoptik illustrerar fotosyntesen. Kopplingen till konferensens seminarium om Skog och klimat kunde dessutom inte bli bättre

Konferensen inleddes i Lillestrøm strax utanför Oslo. Staden har fått smeknamnet ”Fliesbyen” på grund av den starka kopplingen till skogsindustrin, med ett stort sågverk på platsen. Här fick vi se – och höra – en kraftig Bolinderångmaskin som var hjärtat i sågverksamheten mellan 1899 och 1965. Timret till sågverket kom via Nitelva. De sågade varorna transporterades från Lillestrøm med järnväg, anlagd redan 1854. Lillestrøm Historielag visade också den bevarade arbetarbostaden Lurkahuset.

Dag två fick vi se en oppgangssag/ramsåg i drift i Mølleparken i Sagdalen. Entusiasterna i Sagelvas Venner kunde också förevisa den lika välbyggda mjölkvarnen.
Bingen lenser gav tillsammans med Fetsund Lenser en god bild av flottningsverksamheten på Glomma. I Bingen i Sørum möts man av en hel armada av lensekar/stenkistor i en särskild utformning, med en ”plog” mot strömmen. De 51 karen, uppförda på 1910-talet, utgör ett otroligt mäktigt flottningsmonument! Guiden Berit Leikhammer som själv vuxit upp i en flottarfamilj förmedlade livfullt både flottningsfakta och -minnen.

Nedströms Bingen, vid Glommas utlopp i Øyeren, visas flottningsanläggningen Fetsund lenser som den såg ut vid nedläggningen 1985. Här finns också ett museum som berättar om flottning på Glomma och i Fetsund samtidigt som museet är en nationell aktör på temat flottning. För ett par år sedan publicerades en fantastiskt fin bok om flottning: ”Stemmer fra elva. Fløtingas historie i Fet” av Thomas Støvind Berg, som också var värd för besöket i Fetsund.

I Fet fick vi också se Nordre Øyeren Våtmarkssenter, ett upplevelsecentrum med barn och unga som främsta målgrupp. Centret bjuder på fantasifulla utställningar om natur och våtmark med utsikt över nordens största inlandsdelta och Norges mest artrika våtmark. Efter en härlig köttsoppalunch fick vi se mer av Nordre Øyeren naturreservat, då två gamla bogserbåtar tog oss ut på sjön.
Konferensens tredje dag hade skogsbrand som tema. Den inleddes vid det brandtorn som rekonstruerats utanför Norsk Skogmuseum i Eleverum. Här visas den skogliga brandbekämpningens historia och något om de utmaningar dagens skogsbruk har vad gäller bränder i skog. Vi hade också möjlighet att se ett inrett rum för brandvakten – tolv meter upp i tornet – och titta på utsikten över Glomma.
Bränder har skapat nya möjligheter, för såväl växter, djur och människor. Ett stort brandområde i utkanten av Elverum blev t.ex. genom en spännande ägarskiftesprocess en golfbana i Starmoen. Representanter från kommunen visade och berättade hur det hela gått till.

Annat intressant under dagen var barrskogsreservatet i Hakaskallen med stora, gamla granar och de sätrar vi fick besöka; Hvarstadssetra och Gardbergssetra. Sätrar i Norge har haft samma ungefär samma funktion som våra svenska fäbodar, dock är byggnadsbestånden av mer permanent karaktär. Dagens sätrar har nya funktioner och förändrad vegetation på grund av bl.a. uteblivet bete, vilket fick se exempel på. Många fungerar som fritidsbostäder, såsom Johan C Løkens stora säter där vi åt middag i god nordisk atmosfär.

Konferensens sista dag ägnades åt de nya utställningarna i Norsk Skogsmuseum i Elverum. ”TRÅKK i mangfoldig natur”, som disponerar hela 1300 kvadratmeter, är en spännande natur- och kulturhistorisk berättelse om jakt, fiske, fångst, råvaror och mat från naturen. Den påverkan människan lämnar efter sig är, liksom ekologi, andra teman i en utställning som andas stor fräschör! Som första grupp fick vi också se det stora träd som ingår i utställningen ”Det fantastiske treet”, konstruerat av flera hundra fiberoptiska kablar. Här ska besökaren uppleva och lära sig om fotosyntesen, kolets kretslopp och skogens roll i klimatfrågan. Fyra årstider kommer att genom trädets olika skepnaderkunna följas när utställningen står klar under 2016. Intressant att notera är den breda uppställningen kring finansieringen av projektet, med departement, skogliga aktörer, banker, museet och akademien.

Alla nordiska länder bidrog med varsin kvalificerad föreläsning i seminariet om Skog och klimat. Samtliga berörde det faktum att skogssektorns potential för att motverka global uppvärmning är stor och underutnyttjad, särskilt om träbyggande och bioenergi tas med i beräkningarna. Från alla länder gavs också exempel på klimatförändringens konsekvenser, med varmare vintrar, mer regn, frostskador, insektsangrepp och nya arter och vegetationsområden, men också längre växtsäsonger och högre produktivitet.
Att framtidsbilden vad gäller skog är oförutsägbar kunde också konstateras, mycket beroende på hur stor temperaturökningen blir. Det finns som bekant olika scenarios för detta som i sin tur hänger ihop med klimatpolitiska beslut, inte minst i Paris i december 2016. Apropå politik och styrmedel pågår en utredning i Norge om privatskogsbrukare är villiga att mot en ersättning bruka sina skogar som ”klimatskogar”, där ett gryende intresse kan anas, berättade Norges föreläsare.

Årets konferens bjöd sammanfattningsvis på ett digert och omväxlande program, under inspirerande ledning av såväl anställda som ideella krafter vid de olika anläggningarna. Bjørn Bækkelund, Norsk Skogmuseum, förtjänar ett särskilt omnämnande som ”uppslagsbok”, ordningsman, busspratare och ordförande i samarbetsgruppen för skogsmuseer och skogshistoriska sällskap i Norden.

Nästa års nordiska konferens äger rum 31 augusti – 4 september i trakten av Rovaniemi i Finland.

/Iréne Gustafson

Spår av järnhantering

Exkursionen i Tvååker den 15 september samlade ett 35-tal deltagare. Under mycket sakkunnig ledning av Gert Magnusson från Riksantikvarieämbetet fick de ta del av ett stycke tämligen okänd skogshistoria. I det då danska Halland bedrev danska munkar både järnframställning och skogsbruk.

Skåneland, det vill säga Skåne, Halland och Blekinge, var under medeltiden en viktig del av Danmark. Här fanns sådant som i stor utsträckning saknades på Jylland och öarna i övriga Danmark: strömmande vatten, skog och järnmalm i sjöar och myrar.

I både Tvååker i Halland och i Göinge i norra Skåne har man i sen tid funnit betydande slaggvarpar som avslöjar att järnhanteringen en gång var betydande på dessa platser.

Detta gällde också skogsbruk som var ett viktigt näringsfång för bönder, munkar, biskopar och kungar. Den danske biskopen Absalon, som också grundade Köpenhamn, donerade år 1197 en skog, idag kallad Munkaskog, i Tvååker i mellersta Halland till Sorö kloster på Själland. Det var ett av cisterciensermunkarnas mest betydande kloster. I donationsbrevet nämnde Absalon vad munkarna kunde använda skogen till. Han nämnde järnhantering, byggnadstimmer samt att man kunde använda veden som bränsle för saltkokning. Han framhöll också värdet av att man i skogen kunde hålla ollonsvin.

Skogshistoriska Sällskapets exkursion i Tvååker leddes av Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet, som mycket sakkunnigt och engagerat berättade om verksamheter från den tid då skogen var en nyckelfaktor för järnverksamheten. Här fanns bland annat en järnmölla, det vill säga, ett vattendrivet järnverk, det äldsta i skrift kända i Europa och ofta uppmärksammat i teknikhistorisk litteratur.

Järnmöllan grävdes ut på 1990-talet. Rester av tre ugnar har påträffats. Resultaten visar entydigt att här har järn framställts ur rödjord och myrmalm som därefter har bearbetats till smidbart järn. Det tyder på att klostret i Sorö var ett storföretag med många olika verksamhetsgrenar, men där järnhanteringen minskade. Det är en spännande historia om makt, företagande och en tidig modernisering av det medeltida nordiska samhället som döljer sig i skogarna vid Tvååker.

Troligen spelade det järn som framställdes i bland annat Tvååker en viktig roll för den omfattande kyrkobyggnationen under medeltiden, liksom också för städernas utbyggnad, framförallt för Köpenhamn.
Bland annat på grund av väg- och järnvägsutbyggnader i Skåne och Halland har bilden av den danska järnframställningen börjat framträda i en allt klarare dager. Fortfarande pågår utgrävningar som så småningom kan ge en än tydligare bild av denna tidigare ganska okända del av skogshistorien.

Av Hans-Jöran Hildingsson

Lettland – ett gammalt ungt land med dramatisk historia

Det blev fyra minnesvärda dagar för de 39 deltagarna i Skogshistoriska Sällskapets rundresa i Lettland veckan efter midsommar. Den bjöd inte bara på pastorala landskap, ståtliga slott, skog och kultur utan också historia i ett land som räknar sina anor till tidig medeltid men som varit en självständig nation bara ett halvt sekel.

Från svensk horisont sågs Lettland under kalla krigets dagar som en del av Sovjetunionen. Järnridån löpte rakt genom Östersjön och föreföll så stabilt murad att den skull bestå för evigt.

Men att det inte finns något som består för evigt visar med stor tydlighet den historia som letterna upplevt. Här har främmande herrefolk kommit och gått under århundradena. Tyskar, ryssar, polacker, litauer och svenskar har turats om att härska över delar och ibland hela det område som idag utgör Lettland. Det fantastiska är att letterna själva under de senaste niohundra åren kunnat behålla sin särart, sin kultur och sitt språk.

Resan började i Riga där ambassadör Henrik Landerholm hälsade välkommen och gav intressanta inblickar i dagens Lettland. Under mycket sakkunnig ledning av Lars-George Hedlund, chef för Bergviks verksamhet i Lettland, gick turen sedan vidare först mot nordöst och därefter till landets södra delar. Ett stort antal intressanta platser besöktes. Under bussfärderna förmedlade Lars-George intressanta fakta om såväl de landskap färden gick igenom, som om politiska förhållanden och förstås också om skog och skogsbruk.

Ett fylligt reportage om Skogshistoriska Sällskapets resa till Lettland finns i Tidender nr 3 2015.

Alla bilder är klickbara och försedda med bildtexter.

Sammanfattning

Viltet och jaktens historia

Den 27 augusti samlade Skogshistoriska Sällskapet i ett gemensamt arrangemang med Jägareförbundet inte mindre än ett 60-tal deltagare vid Svenska Jägareförbundets anläggning i Öster-Malma.

Programmet innehöll glimtar ur en kommande tvärvetenskaplig bok om jaktens historia i Sverige av forskarteamet Kjell Danell och Roger Bergström.

Kjell Danell berättade om jaktmetoder och den viktiga fällfångsten. Roande redogjorde han för tidigare generationers omdömen om viltets smaklighet. Fjällpipare har det läckraste köttet av alla fåglar. Trana gick att äta, helst som soppa för konvalescenter.

Roger Bergström gjorde ett pedagogiskt svep över viltets historia och jaktens sociala organisation medan Staffan Thorman berättade den intressanta historien om hur våra olika jakthundraser växt fram.

Dagen spetsades med att förre jaktvårdskonsulenten Göran Bergman skildrade Gustaf Schröders författargärning medan Jägarförbundets Christina Nilson-Dag påminde om minnesvärda kvinnor i jakten. Som avrundning berättade Ulf Sterler, Jägarförbundet, om hur verksamheten på Öster-Malma vuxit fram. Vapenspecialisten Sven Lord avrundade med att visa de vapen och den vapenteknik som kommit jakten till del. Dagen avslutades som sig bör med att Sven i tidsenliga kläder sköt med sin mynningsladdare så det ekade mellan byggnaderna i slottsträdgården.

/Bengt Stenerås

Läs också Christina Nilsson Dags artikel om kvinnlig jakt i historien i Skogshistoriska Tidender nr 3 2015.

Historian döljer sig under mosstäcket

 Äntligen blev en efterlängtad utbildning av. Den 22 augusti genomfördes en kurs i Grovare med hela 18 deltagare som fick lära sig kan söka sig tillbaka i historien och hitta uppgifter om ett stycke skog – såväl i arkiv och böcker som i ute i naturen.

Det finns många sätt att ta reda på en skogs historia. Under den här kursen fick deltagarna under sakkunnig ledning lära sig att söka i det skriftliga källmaterialet; var man kan hitta arkivhandlingar och kartor och de spår som finns i litteraturen och människors minnen.

– En perfekt storlek på grupp för ett tillfälle som detta, sade Örjan Hill, nöjd kursledare och författare till kursboken Kunskap om skogens historia.

Boken har visserligen ett antal år på nacken men är inte mindre aktuell för det. Det ursprungliga initiativet till den togs av den tidigare ordföranden i Skogshistoriska Sällskapet, Hans Ekelund. Han hade noterat att allt fler människor intresserade sig skogshistorisk forskning och menade att Sällskapet borde bidra på något sätt. Resultatet blev denna bok vars syfte är att underlätta för amatörforskare och alla andra intresserade att finna källorna och lära sig tyda tecknen i naturen. Det kan förklara varför skogen ser ut som den gör och bidra till en tydligare bild av hur bygder och landskap såg ut och utnyttjades i gången tid.

Med nyckelorden inspiration och vägledning syftar kursboken till att väcka nyfikenhet kring skogen hemmavid. Den är utformad som en skogshistorisk forskningsresa där läsaren får följa en forskargrupps arbete med att metodiskt nysta upp en skogs historia.

– Men man hinner inte med allt på en dag, konstaterade Örjan Hill. Jag har framförallt berättat om landskapets utveckling, terminologin kring bondens verksamhet samt svedjebruket. Merparten av tiden inne har ägnats åt att visa var man finner kartor och skriftlig källmaterial. Inte minst också att gå igenom vad man kan utläsa ur de gamla dokumenten.

Örjan gladdes förstås åt den uppskattning som deltagarna tydligt gav uttryck för. Skogshistoriska Sällskapet har förhoppningar om att upprepa kursen till kommande år.

/Hans-Jöran Hildingsson

Sammanfattning

Flottningen var fiskens värsta fiende

Med samma energi som flottlederna förbättrades på 1900-talets första hälft pågår idag en återställning av bäckar och älvar för att minska de skador som flottningen utgjorde för fiskens vandringar.

– Varje ingrepp som gjordes för att underlätta flottningen i form av rensningar och sprängningar i flottlederna var negativt för fisken. Det sade Daniel Holmqvist, Ume/Vindelälvens fiskeråd och projektet Vindeln River LIFE vid Skogshistoriska Sällskapets exkursion i Vindeln den 17 augusti.

Målet med projektet är att återskapa miljövariation och ökat livsutrymme för arter i älvssystemet.

Jodå, visst fanns det ärrade skogsveteraner, forskare och sakkunniga på fiske som höjde lite på ögonbrynen när Daniel Holmqvist presenterade på vilket sätt man mäter hur det ditfraktade gruset i en bäck kontrolleras.
De små stenarna har, förenklat uttryckt, försetts med sändare som borrats in i vissa stenar. På så sätt kan man se förflyttningen och även få ledtråd om lämplig kornstorlek.

Under flottningsepoken förstördes många av fiskens naturliga lekområden det vill säga grusbäddar. En del lekområden som blev kvar spolades bort med de starka strömmarna i de kanaliserade vattendragen. Under exkursionen gavs också exempel på vägtrummor som anlagts ur fiskens vandringssynpunkt på rätt sätt och även mindre lyckade.

När Daniel Holmqvist berättade om länsstyrelsens återintroduktion av flodpärlmusslan i Stor-Kvarnbäcken utanför Storsandsjön, gavs åter exempel på detaljer i arbetet. Musslorna har satts ut på fem lokaler. Av musslorna som sattes ut märktes 50 på respektive lokal. Numren ristades in i skalet med hjälp av gravyrpennor som drevs på plats med bensindrivna elverk. Samtliga märkta musslor är mätta med skjutmått på längden, bredden och höjden. Detta för att i framtiden kunna följa musslornas tillväxt.

Även om elfiske, för att övervaka laxfisk i rinnande vatten, har tillämpats i nära 50 år var det premiär för många av deltagarna i den här exkursionen. Daniel Holmqvist berättade att längs Vindelälven genomförs elfiske varje år i syfte att dokumentera och övervaka fiskebeståndets status. Genom att fiska på samma plats och vid samma tidpunkt under flera år får man en bra bild av fiskebeståndens status och karaktär över tiden.
Inom loppet av fem minuter hade fångsten i form av en liten öring både granskats och släppts tillbaka från den plasthink som varit en tillfällig enrummare.

– Ni fattar hur det går till, sa Daniel Holmqvist och så sattes kursen mot de brusande Vindelforsarna, (Degerforsen och Renforsen.) Vindelälven är något av laxens E4. Men just i Vindeln finns inte enbart de vackra mäktiga forsarna och numera en hygglig laxuppvandring utan också otaliga exempel på hur högt flottningen var prioriterad i Sverige. Stenkistor, avstängningar, överledningar och en rad arrangemang för att underlätta den då viktiga virkestransporten i älven byggdes.
Timmerbrötarna var ett plockepinn som var tidsödande att reda ut. Dessutom fanns det flottningschefer som inte alltid hade något större samråd innan åtgärder som sprängningar i flottleder genomfördes.

Det blev ibland gigantiska timmerbrötar. Några i gruppen mindes att det kunde bli upp till en halv miljon stockar som fastnade i Vindelforsarna.

Pensionerade jägmästaren Gunnar Andersson berättade att när flottningen låg i topp fanns inte mindre än 160 mil insynade flottleder i Vindelälvssystemet.

Och den röststarke Daniel Holmqvist fick som tack för en intensiv och skicklig guidning en bok av professor Erik Valinger, SLU, där ytterligare frågetecken om skogshistorien kan rätas ut.

Text: Ove Eliasson

Vindeln River LIFE är ett samarbetsprojekt mellan Ume/Vindelälvens fiskeråd och Umeå universitet, SLU samt Havs- och Vattenmyndigheten.

Gammelskog och gammelgård

Den 13 augusti bjöd på härligt sommarväder och just den dagen samlade Skogshistoriska Sällskapets kontaktperson i Dalarna Rune Dehlén, tillsammans med ekologen Jan Hedman, ett sextiotal exkursionsdeltagare i Hamra nationalpark och den närliggande Fågelsjö by.

Hamra Nationalpark var en av de nio första nationalparkerna som beslutades år 1909. Redan år 1903 hade en forskare beskrivit området i Hamra som ”Det märkligaste skogsområde, som inom Sveriges egentliga skogsområde ännu torde finnas”. Kungliga Vetenskapsakademien ville att en urskog i området skulle sparas som jämförelseobjekt vid forskning om barrskogens naturförhållanden.

Rubriken är föranledd av att staten idag vill att Sveriges nationalparker – riksklenoderna – ska bli mer kända hos allmänheten. Planen är att modernisera och göra parkerna mer lättillgängliga. För detta nya behövs en gemensam identitet. Pricken över i blir då en utplacerad stor ”guldkrona” i trä som visar att här ligger en riksklenod. Den första placerades i Hamra när parken utvidgades till 1380 ha och återinvigdes 2011.
1909 beslutade riksdagen att Sverige, som första land i Europa, skulle inrätta nio nationalparker varav Hamra var en. Eftersom den produktiva skogen var mycket värdefull ansåg statsmakterna att 20 ha fick räcka. I riksdagsbeslutet fastlades att denna park skulle bli ett ”forstligt experimentalfält” utan någon egentlig estetisk uppgift. År 1922 lade professor Henrik Hesselman från Skogshögskolan ut två provytor: en tallyta och en blandskogsyta. De återuppmättes först 1994 av forskaren Per Linder. Bortåt ett sekel har passerat, vilka slutsatser kan man dra? En värdefull uppgift var att det inte brunnit inom Hamra sedan 1854 och att det är först i vår tid som det skett några egentliga stormskador.

Den årliga tillväxten på tallytan under perioden hade varit 2 m3sk men samtidigt var avgången 1 m3sk. Tallöverståndarna är idag 350 år gamla. Inte oväntat vinner granen mark och björken konkurreras ut i den orörda skogen. Dehlén presenterade uppgifter om den rådande trädslagsfördelningen i finnskogarna från en stor inventering 1882, det vill säga från den tid då de första stora dimensionshuggningarna pågick och det svensk virkesförrådet halverades på ett par decennier. Om lövträd i dessa klimaxskogar fanns då inget att förtälja.

Jan Hedman, som studerar den biologiska mångfalden i Hamra, gav beskedet att med granens återkomst och åldrande dyker det upp vedsvampar som inte observerats på långliga tider. Ekologisk resiliens finns uppenbarligen inbyggd i finnskogarna.

Hur bör nu staten hantera den något bortglömda gammelskogen i Hamra nationalpark? Det kom flera engagerade bud om detta från deltagarna: Återknyt till statuterna om forskningsändamålet och lägg ut några jämförelseytor! Betänk att rekreationsaspekterna växer i betydelse för våra ”riksklenoder”. Men frågan är om inte de hesselmanska ytornas vetenskapliga värde ändå mest sitter i att kunna följa utvecklingen mot ett klimaxstadium utan brandstörning. Förvisso får vi en delvis onaturlig nationalpark, men detta unikum skulle kunna avspalta intressanta och speciella produktionsdata.

Fågelsjö by
Nära nationalparken ligger Fågelsjö by med Gammelgården Bortom´åa. Hit till Fågelsjö invandrade mot slutet av 1600-talet finska skogsbönder. Omfattande markarealer tilldelades av staten. De var inte bara ”svedjefinnar” utan också ”smedjefinnar” och Fågelsjö blev berömt för sina effektiva mynningsladdare med slaglås. Om bössornas förträfflighet på 80 m kunde exkursionsledare Dehlén, som gått kurs i vapensmedjan, berätta.

Gammelgården byggdes i början av 1800-talet. Myrslåttern fick under detta sekel avgörande betydelse för människors överlevnad i finnbygderna. Men med storskiftet och en säkrad äganderätt under andra halvan av 1800-talet uppkom möjligheten att avyttra skog till de nya skogsbolagen. Skogen låg bakom ett starkt ekonomiskt uppsving i dessa fattiga bygder. Det sjöd av liv i byarna under dessa år. Härtill kom inlandsbanan som underlättade det praktiska livet för befolkningen från och med 1908. Någon gång under dessa år damp det ned ett vykort från Amerika, sägs det, som föreställde ett hus som fick dåvarande ägarna Kristina Jonsdotter och Mårten Persson att bestämma sig för att bygga sitt ”Amerikahus”. 1910 flyttade paret helt sonika ut från Gammelgården till det nya huset och då skulle det vara nya möbler och nyanskaffat husgeråd.

Under 1900-talets rationalisering av de areella näringarna och urbanisering tappades finnbygden på sina invånare. Idag bor cirka 20 personer i Fågelsjö. Men den övergivna Gammelgården Bortom´åa i Fågelsjö är ett världsarv, en turistisk sevärdhet med boningshuset, härbret med sju lås, längan där pigorna och drängarna bodde plus den intakta smedjan och snickarboden.

/Jan Sandström

Härjningar i granskog

Närmare 60 personer deltog i den exkursion som den 2 juni genomfördes i de värmländska skogar som på 1970-talet skadades svårt av granbarkborrar.

Exkursionen inleddes vid Solviks bygdegård strax söder om Stöllet i Klarälvsdalen. Skogshistoriska Sällskapets kontaktperson i Värmland, Bo-Göte Jordansson, hälsade  välkommen och presenterade dagens program. Dagens huvudaktörer var Sverker  Rosell från Skogsstyrelsen som tillsammans med kollegan, insektsexperten Gunnar Isacsson, presenterade historik, biologi och åtgärder för att komma tillrätta med de dramatiskt stora granbarkborrehärjningarna i de högväxta granskogarna.

– En lärdom för att undvika något liknande är att man måste vara observant och sätta in åtgärder så snart man ser att barkborrarna börjar gå från vindfällen till stående skog, sade Gunnar Isacsson. Och det är bättre att ta ner hela bestånd än bara angripna träd.

Exkursionsdeltagarna kunde också notera att de skogar som ersatt de skadade, utgörs av blandbestånd av tall, gran och björk. Således mer varierade skogar än de tidigare ensartade granbestånden – och därmed betydligt mindre utsatta för massinvasion av skadegörare av den här typen.

/Hans-Jöran Hildingsson

Läs också reportaget i Tidender nr 2

Om träekonomins tidiga faser

SCA stod för värdskapet vid jubileumsårets andra exkursion, som med utgångspunkt från Sundsvallsregionen skildrade den norrländska skogsindustrins framväxt och utveckling. Exkursionen samlade ett fyrtiotal deltagare.

Träffpunkten var träpatronen Fredrik Bünsows sommarslott Villa Merlo i Timrå, där SCA numera har sitt centrala arkiv. Förre arkivchefen Kjell-Åke Hermansson belyste spännande epoker och händelser i regionens industrihistoria, medan den nuvarande, Monica Jonsson, guidade i sommarslottet, uppfört 1883-1885, och presenterade dess skapare Fredrik Bünsow. Informationschefen Björn Lyngfelt berättade om de omvälvningar som skett i SCA:s närhistoria.

Den österrikiske samhällsvetaren Joseph Schumpeter introducerade begreppet ”skapande förstörelse”. Det är, menade han, innovationer och innovatörer som driver den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i kapitalistiska samhällen genom att ersätta befintlig teknik och förstöra tidigare företagsstrukturer. Innovationer kan handla om nya produkter, produktionsmetoder, marknader, råvarutillgångar och sätt att organisera industriell produktion. Men också de s.k. transaktionskostnaderna är viktiga för den ekonomiska utvecklingen. Det kan handla om hur transporter, kommunikation och kapitalmarknader förändras och fungerar. Innovatörer/entreprenörer kan framgångsrikt kombinera nya möjligheter.*

Före den industriella expansionen vid mitten av 1800-talet fanns många mindre järnbruk och vattensågar utspridda längs vattendrag i det norrländska skogslandet. Men träexporten var länge obetydlig. Utmed norrlandskusten låg också ett stort antal skeppsvarv. I den industriella expansionens första fas vid seklets mitt öppnades möjligheterna att ta skogens slumrande rikedomar i anspråk. Bakom detta låg omfattande förändringar i omvärlden. En kombination av institutionella förändringar i liberalistisk riktning gav fallande transaktionskostnader, internationalisering skapade nya marknader. Ångsågen gjorde att sågverken kunde flyttas från inland till kust, men lika viktigt för flytten var stora investeringar i flottlederna.

Sådana faktorer lade grunden för träekonomins genombrott. Nu aktiverades nya aktörer med goda internationella förbindelser. Välkända pionjärer är James Dickson och Fredrik Bünzow. Men då de oexploaterade tillgångarna var stora och stordriftsdelarna begränsade förblev de många företagen relativt små. Pressade järnbruk började själva ställa om till träekonomin, bl.a. för att få tillgång till billig träkol från sågverksavfallet.

Från 1870-talet inträffade en ny expensionsfas i träekonomin och ett successivt genombrott för den kapitalintensiva massa- och pappersindustrin. Nu kunde träindustrin själv ta hand om sågverksavfallet och utnyttja klenvirket. Inledningsvis dominerade sulfitprocessen, fabriken i Bergvik var först i världen 1874. Runt sekelskiftet inleddes en spekulationsepok i svensk industri. Tekniska innovationer, nya marknadsmöjligheter och sänkta transaktionskostnader gav upphov till en intensiv strukturomvandling. Den gamla bruksekonomin upplöstes.

Träekonomin exploaterades genom nya kapitalintensiva kombinat med skog-sågverk-massa-papper och kraft. Aktiebolagslagen blev en mycket stark drivkraft för denna omdaning. Många företags balansräkningar hade försvagats genom investeringar och uppköp vilket gjorde konsolidering nödvändig och den norrländska skogsindustrin bankberoende eller bankägd. En ny generation företagare med anknytning till kreditmarknaden trädde till. Staten reagerade till sist mot den utstuderade spekulationen bl.a. med regleringar i aktiebolagslagen och mot utländskt ägande.

Norrlands träekonomi drabbades hårt av den försvagade internationella ekonomin efter kriget och kvarvarande företag var i allmänhet starkt skuldsatta vid utgången av 1920-talet. Finansmannen Ivar Kreuger hade en vision om att sammanföra finansiellt nedgångna skogsindustrier till ett norrländskt skogsindustriföretag i ett globalt koncept. Handelsbanken som kreditgivaren till ett flertal av dessa försvagade skogsindustrier såg behovet av sammanläggningar och slöt 1929 ett avtal med Kreuger om att bilda holdingbolaget SCA. Av överenskommelsen framgick också att man skulle satsa stort och nytt genom att bygga den största sulfatfabriken, Östrand. Kreuger blev ägaren. Banken kvarstod som kreditgivare med representanter i styrelsen. Vid Ivar Kreugers död 1932 tog banken över.

SCA är Norrlands dominerande skogsindustri och en aktör i världsklass. Men så har företagets historia från 1929 varit full av skapande förstörelse. Skogsindustrin är viktig för välståndet i vårt land. Välståndsutveckling kan inte programmeras.
Träpatronen Fredrik Bünzow (1824-1897)

Fredrik Bünsow, född i Tyskland, var en av Sveriges rikaste män i slutet av 1800-talet. Han startade Skönviks AB 1861 som blev ett av de mest framgångsrika bolagen och kom att gå upp i SCA 1929. Bünzow blev den verklige innovatören som strategiskt kombinerade industriellt kustläge inkl. hamn med investeringar i flottleder, omvandling av järnbruk till skogsindustri och förvärv av stora skogsfastigheter. Strategin krävde goda förbindelser på kapitalmarknaden. Det gällde att växa med marknaden vilket fordrade känsla för timing.

Referat: Jan Sandström

* Jan Jörnmark (2004), ”Skogen, staten och kapitalisterna – skapande förstörelse i svensk basindustri 1810-1950”.

Se också artikeln i Tidender nr 2

Biologiskt kulturarv

Måndagen den 8 maj, en vårlik försommardag, genomfördes en exursionen om bondeskogens biologiska kulturarv i trakten av Östhammar. Den leddes av Anna Westin och Tommy Lennartsson, CBM, (Centrum för biologisk mångfald) vid SLU. De 35 deltagarna var naturintresserat folk med olika bakgrund och profession.

Bondeskog kallas ibland den skog som bär tydliga spår av äldre tiders mångsidiga husbehovsbruk. Tidigt var utmarken mer eller mindre trädklädd och på inägomarken fanns äng och trädklädda hagar. Brukningsformerna förändrades. Under den agrara revolutionen (ca 1750-1850) intensifierades markanvändningen. Genom nyodlingar lades slåtterängar och betesmarker under plog och betestrycket i skogen ökade.

När den industriella träekonomin växte fram från 1800-talets mitt innebar det början till slutet för den mångsidigt brukade bondeskogen. I en väldig rockad förändrades markanvändningen på gårdarna i början av 1900-talet när foderproduktionen förlades till åkermarken och det propagerades för investeringar i skogsodling. Det utbredda skogsbetet stod i skottgluggen men det hängde sig kvar i vissa trakter, i Roslagen ända in på 1980-talet.

Under 1900-talet övergick skogsbruket successivt till det effektivare och omdanande hyggesbruket. Bondens skog förändrades oundvikligen när generation på generation lämnade sina spår i arv ute i markerna. Eftersom spår av äldre tiders bruk är olika seglivade kan vi i dagens landskap se kombinationer av husbehovsbruk och modernare bruksformer från olika tidsperioder. I vissa trakter, som i Roslagen, är den gamla bondeskogen mer framträdande än på de flesta andra håll.

Begreppet biologiskt kulturarv definierades först i sen tid: Det utgörs av ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utveckats eller gynnats genom människans nyttjande av landskapet och vars långsiktiga fortlevnad och utveckling förutsätter eller påverkas positivt av brukande och skötsel (Riksantikvarieämbetet). Det biologiska kulturarvet är alltså den del av den biologiska mångfalden som är resultat av människans aktiva brukande. I politiken har detta kulturarv fått en roll i hållbar hushållning med naturresurser; beslutsfattare behöver kunskaper om biologiskt kulturarv för att bevara landskapets historiska och biologiska innehåll. Hur myndigheternas ambitioner matchar bondens utgångspunkter förefaller vara mindre diskuterat.

Westin/Lennartssons forskningsprojekt om metoder för att använda kunskapen om biologiska kulturarv praktiskt ingår i CBMs satsning inom ämnesområdet Historisk ekologi.1) När exkursionen under sakkunnig ledning rörde sig framåt över torrbackar och bördiga terrängpartier på Raggarön– med ögonen fästa på kalkbarrskogarnas särpräglade kärlväxter, träd och buskar och med en uppsättning lantmäterikartor och ekonomiska kartblad i näven – sökte vi berättelsen om platsen i en kombination av biologi och historia. Finns arterna här och nu som ett resultat av brukande eller finns det andra förklaringsgrunder?

Det finns idag ett växande intresse hos både kulturvårdande myndigheter och markägare för det biologiska kulturarvet, särskilt för sådana inslag som blivit ovanliga eller bedöms vara på stark retur. Även våra aktiva naturvårdsmyndigheter behöver de berättelser som det biologiska kulturarvet bär på. ”Artbevarande kräver ofta mycket mer detaljerad kunskap om det historiska brukandet än vad man hittills varit medveten om. Schabloniserad naturvård av traditionellt snitt kan i värsta fall bidra till att sällsynta arter minskar eller försvinner”, skriver Riksantikvarieämbetet och CBM i sin småskrift Biologiskt kulturarv – växande historia.

Exkursionen avslutates i den gamla betesskogen vid Gunbyle med en stunds diskussion. Stabila berättelser om det biologiska kulturarvet behövs i naturvårdsarbetet för att myndigheter och markägare ska landa i rätt åtgärder. Kunskapsuppbyggnaden krävs oavsett omfattningen av myndigheternas reservat och landskapsplaner. Representanter från Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen intygade att man tagit intryck av pågående forskning om biologiska kulturarv. Upplandsstiftelsen är en av få avtalsslutande intressenter om dessa nya ekosystemtjänster. Roslagens brukare av jord och skog känner sig åsidosatta i dagens myndighetsstyrda landskapskoncept.

– Tala inte om ”skydd mot sådana som jag”, tala i stället om ”avsättning för särskilda värden”, sa Söderöbonden Hans Tibell och vände sig till storsamhället.

/Jan Sandström

Se Bondeskog. Husbehovsbruk skapade varierade skogar. Riksantikvarieämbetet (2013)

Markörer i landskapet

Så blev den då äntligen verklighet; idén om att ordna en exkursion i det skånska allélandskapet med kulturgeografen Patrik Olsson som guide genomfördes den 27 april.

Gemensamt i buss färdades dryga 30-talet deltagare längs i huvudsak lokala vägar i sydvästra Skåne allt medan Patrik lugnt, metodiskt och sakkunnigt berättade utifrån de alléer vi passerade. Tidpunkten för exkursionen var väl vald med tanke på den begynnande vårgrönskan.

Ämnesområdet skånska alléer grundar sig på Patrik Olssons doktorsavhandling genom boken ”Ömse sidor om vägen – Allén och landskapet i Skåne 1700-1900”. Boken, som presenterades i Skogshistoriska Tidender nr. 1, 2013, är utgiven i KSLA:s bokserie Skogs- och Lantbrukshistoriska meddelanden under 2012. Avhandlingens huvudsyfte har varit att beskriva, analysera och diskutera alléns historiska geografi i Skåne företrädesvis under perioden 1750-1850.

Tillsammans med Åsa Jakobsson har Patrik Olsson givit ut Alléhandboken. Intresset för alléer är mycket stort. Det visas inte minst genom de allékurser som arrangerats av Regionmuseet Kristianstad som sedan 1996 lockat hundratals alléägare och andra intresserade i Skåne. Enligt boken måste man ha ett tvärvetenskapligt perspektiv för att förstå alléns värden. Det finns tre viktiga och nödvändiga kunskapsfält kring allén, nämligen naturvärden, kulturhistoria och trädvård. Miljöstödet, som kom 1996, har medfört ett ökat intresse för alléer.

Åter till exkursionen. Patrik berättar under bussturen som från Alnarp går förbi Lund och sen söderut mot Skabersjö:
– Alléträd är numera skyddade och får inte tas ner utan länsstyrelsens medgivande. Med början under 1970-talet ödelades de flesta almalléer på grund av den aggressiva almsjukan. Därför har man på många ställen fått ta nya tag i syfte att hitta lämpliga trädslag.

Det var en stående fråga under dagen från flera av deltagarna, nämligen vilket som är det perfekta alléträdet?
– Ja, där får man se på varje plats för sig vilka förutsättningarna är, menar Patrik. Trafikverkets nollvision innebär också påverkan på hur anläggandet av nya alléer sker. Ek har valts i något fall utanför Lund. Men det är ovanligt. Efterhand som alléträd skjuter i höjden måste sidogrenar tas bort. Fri höjd för fordon ska vara 4,5 meter. Trafiksäkerheten ställer även krav på hur nära väg en allé får anläggas. Lind är det trädslag som oftast fått ersätta almen. Ett mycket tåligt trädslag som tål att beskäras och som har en fin växtform.

Under färden passerar vi en så kallad ekodukt, det vill säga en vegetationsklädd viadukt avsedd som passage för det vilda. Patrik Olsson berättar om de pilevallar vi ser från bussen.
– För cirka 250 år fanns här nästan inga träd alls i landskapet. Dåvarande landshövdingen föreslog eller snarare anmodade befolkningen att plantera pil. Det gjordes i rader eller i grupper. Pilarna hamlades regelbundet ungefär vartannat till vart tredje år och fick därigenom sitt karakteristiska utseende. Grenarna nyttjades som underlag för halmtak, för byggnation och som djurfoder.

Resans höjdpunkt blir besöket på Övedskloster med flera generationer Ramel som ägare. Detta är enligt Patrik ”crème de la crème” i alléhänseende. Övedskloster är idag klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Hans Ramel ärvde redan 1752 ett antal gods. Han utökade sitt stora innehav med bland annat Övedskloster som kom att bli hans mäktigaste egendom. Här anlade Bygge-Hans, som han kallades, bland annat stenmurar och alléer enligt dåtidens franska synsätt innebärande att det ordnade landskapet var det vackraste. Människan stod över naturen!

Med dessa glimtar från en närmast fullödig allédag där Patrik Olsson från Regionmuseet i Kristianstad så sakkunnigt berättade, var det inte så konstigt att flera av deltagarna vid avslutningen bekände att nu ville man hem och anlägga en allé!

/Hans-Jöran Hildingsson

Se också artikeln i Tidender nr 2