Allt fler mål skärper kraven på den skogliga utbildningen

En skogsakademiker behövde så sent som på 1950- och 1960-talen bara hålla tre samhällsmål i huvudet. Hans (den första kvinnliga jägmästare utexaminerades 1966) nutida kollegor måste hålla koll på nästan trettio samhällsmål som berör skogen. Det konstaterar Erland Mårald, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, i en färsk studie.

I SIN STUDIE HAR HAN UTGÅTT FRÅN de drygt hundra år som gått sedan Skogshögskolan tog emot sina första studenter år 1915.

– Under den här tiden har såväl samhället som skogslagstiftningen och det praktiska skogsbruket förändrats kraftigt, konstaterar han. Antalet samhällsmål har inte bara tiofaldigats, dagens mål är betydligt mer mångfacetterade. De rymmer också målkonflikter inte minst mellan virkesproduktion och miljö, klimat och sociala värden.

Fram till mitten av förra seklet förändrades skogspolitiken inte mycket. Men den nya skogsvårdslag som infördes 1949 innebar en närmast total fokusering på hög virkesproduktion. Följaktligen inriktades också den akademiska utbildningen i samma riktning.

– Under såväl 1950- som 1960-talen handlade det om att optimera trakthyggesbruket för att Sverige med den tidens storskaliga tänkande skulle kunna dra så stor ekonomisk nytta som möjligt av skogen. Sedan dess har det tillkommit ett antal nya aspekter på skogen och skogsbruket. Idag är skogspolitiken inriktad på ett mer variationsrikt bruk av skogarna.

DEN STUDIE SOM ERLAND MÅRALD genomfört syftar till att bedöma om de skogsakademiska utbildningarna är tillräckligt flexibla för att möta framtidens utmaningar.

– Skogshögskolan balanserar mellan strävandena att uppfylla såväl samhälleliga som vetenskapliga mål, säger han. Å ena sidan är det forskningens och utbildningens uppgift att ta fram användbara kunskaper och kompetenser som svarar mot politiska ambitioner och olika skogsaktörers intressen. Å andra sidan handlar det också om att bidra med nya kunskaper och vetenskapliga teorier.

Han konstaterar att Skogshögskolan redan från starten betonade de vetenskapliga aspekterna. Men samtidigt krävdes praktik och skoglig erfarenhet för att kunna omsätta teorierna i praktisk handling.

– Myten om den allvetande och ”allsmäktiga” jägmästaren bottnar i just detta. Han – för det var länge alltid en han – visste vad som skulle göras och såg sedan till att det realiserades.

UNDER DE SENASTE FYRTIO ÅREN HAR det skett en svängning mot ökad akademisering i både skogsforskningen och utbildningen. Argumenten är att en alltför praktiskt inriktad utbildning inte ger studenterna en tillräcklig vetenskaplig bas för sitt yrkesliv.

– Trots de här förändringarna är det ändå slående hur likartade de skogsakademiska utbildningarna har varit över lång tid. Dagens jägmästarstudenter skulle utan större problem känna igen sig i de utbildningsplaner som gällde för 100 år sedan. Men under samma tid har utbildningarna anpassats efter förändringar i omvärlden, nya forskningsrön och nya anspråk på skogen.

En idag ofta framförd synpunkt är att den skogsakademiska utbildningen måste innehålla

mer av samhällsvetenskap, kommunikation, tvärvetenskap och digitalisering.

– Enbart skogliga kunskaper räcker inte, säger Erland Mårald. Framtidens skogsakademiker måste ha goda insikter om fler av skogens viktiga samhällsroller. Det är också relevant att fråga sig hur anpassningsbar och dynamisk utbildningen är. Frågan är om den klarar av att hantera det ”mer-av-allt-tänkande” som präglat de senaste decennierna. Eller om det måste till prioriteringar.

1915 – Praktiska erfarenheter viktiga

Den ekonomiska utvecklingen i Europa hade skapat snabbt växande marknader för trävaror, massa och papper. Norra Sveriges skogar led fortfarande av 1800-talets exploatering. I andra landsändar betraktades skogen fortfarande som ett bihang till jordbruket. Samtidigt växte skogens och skogsindustrins ekonomiska betydelse. Den sågs av staten som en basindustri med mycket ljus framtid.

Men den industriella omvandlingen, och inte minst bolagens uppköp av skogsmark, skapade sociala problem i form av fattigdom och utvandring. Staten svarade med att reglera naturresursanvändningen och försökte avhjälpa de mest akuta sociala problemen.

Undervisningen vid den nya Skogshögskolan speglade denna situation. Utbildningen skulle stötta industrialiseringen och exporten av skogsprodukter – och motverka kortsiktig exploatering av skogen.

Skogshushållning och skogsskötsel var centrala ämnen, liksom skogsinventering och skogsindelning. Praktiska erfarenheter var viktiga för att studenterna i sina framtida roller skulle kunna ge konkret rådgivning och uppnå de eftersträvade förbättringarna. Som en teoretisk grund undervisades studenterna också i naturvetenskapliga ämnen.

1950 – Skogen sågs som hörnpelare i Folkhemmet

Skogsindustrin upplevde en exportboom som bidrog till att höja hela Sveriges välstånd. Tron på framtiden var stor.

Kraven på rimliga skogsarbetarlöner och arbetsförhållanden höjdes. Arbetskraft överfördes från areella näringar i glesbygd till industrier och tätorter. Detta var ett starkt incitament för den mekanisering i skogen som tog fart.

Skogspolitiken inriktades på ökad virkesproduktion. Skogsindustrins roll för det framtida Folkhemmet skulle befästas och utvecklas. Ledstjärnan i skogsbruket var storskaligt trakthyggesbruk.

I den skogsakademiska utbildningen blev teknologiskt kunnande allt viktigare. Storskaligheten satte fokus på skogsindelning och planering för att optimera alla steg i produktionscykeln. Genetik och trädslagsförädling blev viktiga ämnen för att öka skogstillväxten. Ökade kunskaper om skogen som biologiskt system, särskilt hanteringen av planterade monokulturer, skulle bidra till att höja skogstillväxten.

1977 – Fortsatt fokus på virkesproduktion, men …

”Rekordårens tid” i svensk ekonomi var över. Exporten sviktade. I skogsindustrin var sammanslagningar och nedläggningar legio.

För att minska landets oljeberoende ökade intresset för skogen som energikälla. Staten såg skogen som främst en resurs för skogsindustrin. År 1979 resulterade det i en ny, mycket rigid skogsvårdslag som detaljstyrde bruket av skogen. Samtidigt växte opinionen mot det industriella kalhyggesbruket.

Den skogsakademiska utbildningen inriktades på hög virkesproduktion enligt trakthyggesbrukets grundpremisser. Trots detta fanns en viss strävan att också ge studenterna en ”ekologisk grundsyn”.

Fortfarande var praktiskt kunnande en viktig kompetens. Studenterna förmedlades också vissa insikter i psykologi, viktiga vid rådgivning och för hanteringen av de konfrontationer med miljöaktivister som präglade den här tiden.

Med allt fler skogsakademiker inom den enskilda sektorn gavs skogsstudenterna möjlighet att välja en ”Merkantil inriktning” som gav kompetens i företagsekonomi och företagsstyrning.

2016 – Allt fler samhällsmål ställer högre krav

Statlig detaljstyrning i skogen har ersatts av målstyrning. Skogsägarna kan själva balansera målen enligt principen ”frihet under ansvar”.

Klimatet är bara en av de osäkerheter som präglar framtiden. Också politiska förändringar, energiomställning och marknadsförutsättningar vållar osäkerhet.

Med 85 procent av Sveriges befolkning boende i tätorter har synen på skogen förändrats. Bioekonomi är idag ledstjärnan för både skogsbruket och samhället i stort. I den skogsakademiska utbildningen läggs inte längre samma vikt vid praktisk kompetens. Istället betonas förmågan att hantera de allt fler samhällsmålen och de många intressenter som samlas i skogen. Ekologiska kunskaper krävs för att bevara och restaurera ekologiska strukturer i skogen.

Skogsskötsel- och ekologisk kompetens har blivit mer jämställda. Båda utgår från samhällsmål och värderingar – som ofta skiljer sig radikalt från varandra. Begreppet ”råvaruförsörjning” rymmer idag inte längre bara traditionella skogsprodukter utan också energi, ekosystemtjänster och klimatnytta.

Författare

Lars Klingström