En del i reseberättelsen På tur i fjärran västern, Tidender nr 4 2017.

DE FÖRSTA AMERIKANERNA tog sig över Berings sund någon gång mellan 40 000 och 18 000 år före Kristus. Man tror att människor nådde Sydamerikas sydspets 13 000 år före Kristus.

Vid tiden för Columbus upptäcktsresa 1492 tror man att de båda kontinenterna hade ungefär 100 miljoner invånare. Flest människor levde i Mellanamerika och i de nordvästra de- larna av Sydamerikas bergstrakter. Gemensamt för båda dessa regioner är att de lämpade sig för jordbruk. Inkafolkets kultur var baserad på potatis medan Aztekerna och deras grannfolk i Mellanamerika odlade majs.

Folken där hade utvecklat högtstående kulturer. Staden Tenochtitlán – dagens Mexico City – hade vid spanjorernas ankomst mellan 200 000 och 500 000 invånare. Det sätt som den var uppbyggd och organiserad på överskuggade allt som fanns i Europa vid den tiden.

MAJSEN KOM ATT BETYDA MYCKET även för stora delar av centrala och östra Nordamerika. Urformen av majs är ett ganska oansenligt gräs med små kolvar. På något sätt upptäckte man att majsen gick att tillreda och äta och genom en idog urvalsförädling kunde man öka skördarna samtidigt som man skapade sorter som klarade förhållandevis kärva klimat. Majsodlingen nådde Mississippidalen på 2 000-talet före Kristus och hade några hundra år senare etablerats i området kring de stora sjöarna.

Urfolket irokeser, som levde i de nordöstra delarna av dagens USA skapade ett odlingssystem kallat ”de tre systrarna”. Det gick enkelt uttryckt ut på att samodla majs, bönor och squash.

DE OLIKA FOLKEN LEVDE LÄNGE under en ständig fruktan för sina grannar. Småkrig avlöste varandra och man bestal varandra på födoresurser och ägodelar och tog fångar. Dessa togs ofta upp i stammen för att ersätta egna förluster. Man beräknar att Seneca-stammen vid något tillfälle till 60 procent bestod av tidigare krigsfångar och erövrade kvinnor och barn.

Mohawkhövdingen Hiawatha, som drabbats av olyckan att se alla sina barn dödas av fiender, startade en fredsrörelse som resulterade i ett förbund bland Irokesfolken. Freden kom att bestå fram till dess att folken tvingades välja att alliera sig med antingen Frankrike eller England när den tiden kom.

Ett stort område i östra och centrala Nordamerika var ett bondeland med relativt avancerade samhällsstrukturer. Där fanns städer med tusentals invånare som behärskade stora arealer.

LÄNGRE VÄSTERUT, MELLAN nuvarande Mississippi-Missouri och Klippiga bergen, dominerade stäppfolk. Man jagade bisonoxar, som gav föda, kläder och material till verktyg. För att förbättra betet för bisonoxen och för att styra dem dit man ville ha dem satte man eld på prärien. Det är dokumenterat att prärien utvidgades, speciellt i öster, genom detta förfarande.

Den utbredda uppfattningen att Nordamerika var ett God ́s country, det vill säga ett jungfruligt land, har motbevisats av senare tiders forskning. Hela det väldiga området var i själva verket starkt kulturpräglat.

I VÄSTRA NORDAMERIKA FANNS kulturer som hade mycket litet gemensamt med dem på östra sidan om vattendelaren. Både språk och kultur skilde sig markant. Längs kusten levde man på vad havet och flodmynningarna hade att erbjuda. Innanför kusten fanns stora barrskogsområden. Här anlade man bränder för att skapa öppna ytor med bete för hjortdjur.

I vare sig Nord- eller Sydamerika fanns djur som gick att tämja. Till skillnad från i Europa måste allt arbete utföras med mänsklig muskelkraft. Enda undantaget är lamadjuret i Sydamerika som kunde klövjas och som gav ull.

På prärierna, där man levde ett nomadiserande liv användes bisonhudar i kombination med klena slanor av contortatall för sina teepees, det vill säga tält. Det i USA frekvent använda ordet för contortatall, Lodge Pole Pine, härrör just därifrån.

I de torra områdena levde man stationärt i murade hus och anlade bevattningsanlägg- ningar för jordbruk och fruktträd.

I VÄSTER DÄR DET FANNS VIRKE i överflöd byggde man i trä. Trädslagen Thuja och Chamaecyparis är lätt klyvbara även med primitiva verktyg.

Metaller utnyttjades knappast som material till redskap. Koppar användes för att göra ornament och prydnadsföremål, men är för mjukt för att göra yxor och knivar av.

När landet så småningom började koloniseras av européer blev övergrepp och folkmord det ”normala” under lång tid. Det är först idag som Nordamerikas urbefolkning, genom Canadas och USA:s rättssystem, börjar återfå en del av sina ursprungliga rättigheter. I British Columbias huvudstad Victoria har till exempel delar av innerstaden överförts i urbefolkningarnas ägo och allt fler arbetar för att lyfta fram historien innan kolonisationen.