Den gamla bilden: Barrskogsnunnan

Det är ett av de sista åren på 1800-talet. Platsen är Kolmården, gränstrakterna mellan Östergötland och Sörmland. De båda männen anbringar strängar av lim runt stammarna. Närmast kameran ligger en oöppnad kagge av Krmischs förträffliga lim, importerat för ändamålet från Magdeburg i Tyskland. Det är skarpt läge, skogen är hotad.

Anledningen till aktiviteten är det angrepp av nunnefjärilar som 1898 drabbade stora arealer skog i Kolmården. Deras glupska larver bokstavligt talat länsade granar och tallar på barr. Händelsen odödliggjordes av Selma Lagerlöf i sagan om Karr och Gråfäll i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Angreppet beskrevs också av jägmästaren J. H. Wermelin vid Entomo- logiska föreningens möte den 14 december 1899. Referatet av hans föredrag publicerades i Entomologisk tidskrift nr 1 1900.

”Redan i mediet af mars 1899 påträffades de första, ur äggen utkläckta larverna. Då de mera allmänt kommo fram, hade majskotten på gran och tall knappast börjat skjuta. Så snart de började svälla, angrepos de af larverna. När första hälften af juni förgått, voro de flesta äggen kläckta. Den 11 juli träffades de första pupporna, och den 20 i samma månad de första fjärilarna för året. Omkring den 7 till 9 augusti syntes de största fjärilmassorna vara framme; man kunde då på sina ställen räkna flera hundra på ett träd.

I korthet uttryckt bestodo de mot Nunnan vidtagna åtgärderna dels i totalafverkning af starkt infekterade och angripna skogsbestånd, dels ock i anbringande af limringar kring träden i bestånd, hvilka, ehuru mer eller mindre infekterade, dock ej voro detta i så hög grad, att de ansågos böra huggas. Limringarna anbringades vid brösthöjd, högre upp på träden visade de sig icke motsvara sitt ändamål.

Af de vid limningen använda instrumenten befanns den Hoffmannska limdosan bäst; af de limsorter, som införskrefvos från tvänne tyska firmor, gafs företrädet obetingadt åt Krmischs lim (Kurg, Magdeburg). Den areal, å hvilken limning utfördes, omfattade ej mindre än 6 444 hektar.

Under sommaren uppröjdes profytor, och observerades de därå stående granarna. Härvid befanns, att i medeltal på hvarje träd 3 000 larver kommit till marken från kronorna. Med den förut omnämnda stora areal, som limmats, och då limringarna öfverallt visade sig äga skyddande kraft, borde det vara tydligt, att en oerhörd massa larver genom limningen bragtes att svälta ihjäl. En väsentlig hämsko kunde således under alla förhållanden sägas blifvit satt för Nunnans förökning.”

Tilläggas bör att jägmästare Wermelin och hans styrkor lyckades. Efter 1902 var nunnefjärilarna inte längre något problem i Kolmårdsskogarna.

Författare

Lars Klingström