Skogshistoriska SällskapetHär lever tusenåriga sagor än idag

Här lever tusenåriga sagor än idag

Nordisk Skogshistorisk Konferens på Island 11-14 september 2013

Många medelålders svenskar brukar kunna citera åtminstone någon strof ur Havamal. Men de flesta islänningar kan utan vidare redogöra för hela innehållet i flera sagor. På Island är sagorna än idag ett mycket levande inslag i samhället. Det är därför ingen slump att Island ofta kallas sagornas ö.

Det finns många teorier om varför det är så. En är att sagorna har överlevt där på grund av Islands isolerade läge. Landet befolkades ju först på 800-talet och mycket talar för att sagorna är en del av den muntliga berättartraditionen i Norden.

Att de sedan kunnat överbringas in i vår tid kan vi tacka de skrivkunniga islänningar som tecknade ner dem på 1100- och 1200-talen. Sådana nedteckningar samlades på 1600-talet in på isländska gårdar av danske professorn Arni Magnusson.

– Våra sagor är än idag en viktig del av vår vardag, berättar Sigrun Guttormsdottir Thormar, projektledare vid Snorrestofa, den plats där Snorre Sturlasson levde och verkade. Barnen får lära sig sagor i skolan. Våra musiker hämtar inspiration ur dem. Ett stort antal gator i Reykjavik är uppkallade efter personer i sagorna.

Hon tror att sagornas starka ställning har med den isländska naturen att göra. Människor har bott isolerat ända in i sen tid, de flesta på ensligt belägna gårdar, vars namn är desamma som vid den tid sagorna tecknades ner. Inga städer, samhällen eller industrier har liksom överallt i Europas mer tätbefolkade delar förändrat naturen. Den är tidlös och närmast exakt densamma som på 1000-talet. Ett kargt klimat, nyckfulla vulkaner och påvra förhållanden har därtill bidragit till att människorna har hållit berättartraditionen levande genom århundradena.

– Under sådana förhållanden är det inte svårt att leva sig in i sagornas karaktärer och känna frändskap med dem som omtalas – trots att det som berättas hände för så länge sedan, säger hon.

De isländska sagorna skiljer sig i hög grad från den litteratur som skrevs i resten av Europa vid samma tid. Till att börja med skrevs sagorna inte på latin som annars var brukligt, utan på landets egna språk. Det gjorde att även ”vanligt folk” kunde ta del av den.

Sagornas isländska prosa är korthuggen, med korta meningar och ofta lakoniska konstateranden av händelserna. Känsloyttringar är sällsynta, allt – även dråp och stridigheter – beskrivs på samma raka sätt.

Länge såg man sagorna som skildringar av verkliga händelser och verklig historia, men senare tiders forskning har en mer återhållen inställning till ett sådant synsätt.

– De har ändå ett stort historiskt värde, säger Sigrun Guttormsdottir Thormar. De ger en ovärderlig bild av den tidens mentalitet och samhällsstruktur. Och på grund av den relativt sena kolonisationen av Island ger sagorna tydliga inblickar i livet också i de övriga nordiska länderna.

Snorre – alla tiders mest kände islänning

Snorrestofa ligger i Reykholt på sydvästra Island och är den plats där Snorre Sturlasson levde och verkade i början av 1200-talet. Här finns idag ett forskningscenter, ett museum och en kyrka – samt Snorres egen badpool, som året om håller behagliga 37 grader.

Snorre Sturlasson har status av att vara Islands genom tiderna störste författare – och kändis. Han har tecknat ned ett stort antal sagor, bland annat de välkända Njals saga och Egil Skallagrimssons saga. Och så förstås Eddan, den som kallas den yngre eller poetiska Eddan, och som innehåller levnadsregelverket Havamal.

Snorre Sturlasson var både laglärd och poet. Han var i två perioder lagman vid Alltinget på Thingvallir, en mycket ärorik uppgift. Som poet och skriftställare skrev han en handledning i skaldekonst.

Han företog flera resor och besökte vid ett tillfälle också Sverige, där han 1219 träffade Västergötlands lagman Eskil Magnusson. Det var bara några år innan denne lät nedteckna det som kallas den äldre Västgötalagen, som är den äldsta boken på svenska. Mycket talar för att Eskil Magnusson inspirerades av sin lagkunnige kollega från Island.

Snorre Sturlasson fick en våldsam död, och mördades i sitt hem på Reykholt en septembernatt 1241. Motivet var politiskt.

Snorres betydelse för kunskaperna om den nordiska historien och kulturen kan inte nog värderas. Utan hans insatser skulle vi till exempel inte veta vad vi idag vet om den nordiska mytologin.

Författare

Lars Klingström