Skogshistoriska SällskapetHundra år med Tärna-Stensele allmänningsskogar

Hundra år med Tärna-Stensele allmänningsskogar

Skogshistoriska Sällskapets exkursion till Umnäs 15-16 augusti 2013

Årets nordligaste exkursion genomfördes 15–16 augusti i trakten av Umnäs, Storumans kommun. Temat var Tärna-Stensele allmänningsskogs 100-åri-ga historia. Exkursionen leddes av nuvarande och föregående förvaltare, Anders Pettersson och Henrik Sandström samt av Gunnar Andersson som är en av Skogshistoriska Sällskapets kontaktpersoner i den här delen av landet.

Exkursionen hade tyngdpunkt på de föryngringsresultat som uppnåtts i dessa kärva fjällnära lägen. Allmänningsskogen förfogar idag över drygt 39,000 hektar produktiv skogsmark med ett totalt virkesförråd på 2,6 miljoner skogskubikmeter (m3sk). Den årliga avverkningsvolymen är 40-50 000 m3sk, vilket motsvarar ungefär hälften av den årliga tillväxten på den produktiva skogsmarken.

De 24 deltagarna kunde konstatera att den gran som planterats utan markberedning liksom den som planterats efter markberedning på cirka 600 meter över havet för cirka 20 år sedan klarat sig bra. Diskussionen på plats rörde hur kommande åtgärder, som röjning, gallring och kalhyggesfria metoder skulle kunna utföras så att det fina föryngringsresultatet utnyttjas vidare och att den biologiska mångfalden behålls.

Under eftermiddagen jämfördes granföryngringsresultaten med en tallplantering som gjordes för 59 år sedan och en som utfördes på 2000-talet. Tallbeståndet från 1954 var gallrat en gång och gödslat för tre år sedan. Beståndet, beläget på 400-metersnivån hade hittills under omloppstiden producerat 235 m3sk/ha (ca 4 m3sk/ha, år), vilket måste betraktas som ett mycket bra resultat.

Som sista punkt såg vi ett helt raserat ungskogsbestånd i närheten av sjön Storuman. Här hade älgarna uppehållit sig under flera vintrar och ätit upp barr och kvistar på nästan samtliga tallar så att det mesta av föryngringen gått om intet. Livliga diskussioner uppstod om hur man bäst kan komma till rätta med skadorna. Deltagarna hade erfarenheter från andra liknande svårt älgbetade lokaler i landet där man lyckats i sina strävanden att minska skadorna, till exempel från Furudal i Rättviks kommun. Det föranledde gott om goda förslag på lösningar, varav vinterjakt på de älgar som befinner sig på platsen vintertid var det mest radikala.

Under presentationen den första kvällen talade Allmänningsförvaltare Anders Pettersson om positiva och negativa inslag i sitt arbete i Västerbottens inland. Av det negativa kunde vi själva bevittna ovan nämnda älgbetningsproblematik och också förstå svårigheten med att rekrytera personal för skogsvårdsarbete till Västerbottens inland. Emellertid blev det som Anders beskrev, som mest positivt med sitt arbete; stor areal bra skogsmark och en stor andel lyckade föryngringar, minst lika tydligt för oss. Förutom de intressanta exemplen på arbetet vid en Allmänningsskog bjöds deltagarna även på lunch av Norra skogsägarna under dagen.

Allmänningsskogar

En allmänningsskog är ett område som avsatts vid storskiftet i Dalarnas och Gävleborgs län och vid avvittringen i Västerbottens och Norrbottens län. Det inrättades 33 allmänningsskogar i dessa fyra län mellan åren 1861 och 1918.

Allmänningsskogar bildades av flera orsaker; för att stärka nybyggarnas och statens ekonomi och för att förbättra skogstillståndet. Ett annat skäl var att förhindra att skogsbolagen köpte upp den privata skogen.

Allmänningsskogen tillhör de fastighetsägare som då skiftet eller avvittringen genomfördes ägde de berörda fastigheterna.

Allmänningsskogarna förvaltas av en styrelse som väljs av delägarna. Förvaltningen av vissa inkomster av skogen kan även ske genom en vald ekonominämnd.

Ledamöterna i en allmänningsstyrelse eller ekonominämnd ska enligt lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna vara svenska medborgare som bor i Sverige, om inte länsstyrelsen för särskilt fall medger något annat.

Det är idag stora regionala skillnader hur allmänningsskogarna styrs och hur de motsvarat de krav som finns i lagen. Skillnaderna beror till stor del på hur de styrts fram till idag och hur de kommit till lokalt.

Avkastningen till delägarna från allmänningsskogarna kan vara i form av pengar eller naturaförmåner. Den kan utgöra ersättning för till exempel om avyttring eller expropriation av mark, eller ersättning för skada eller intrång. Avkastningen kan användas eller fonderas för de fastigheter som är delaktiga i allmänningsskogen.

Allmänningsskogens verksamhet regleras förutom via lagen också av ett reglemente om styrelsernas arbete och sammansättning.

Tärna-Stensele allmänningsskog

Under åren 1922–1939 bestod styrelsen i Tärna- Stensele allmänningsskog av tre personer. Från 1940 och till idag så är det fem personer i styrelsen. Styrelsen utses av stämman och skall till 3/5 bestå av folk från gamla Tärna kommun.

Stämmor hålls enligt stadgan två gånger per år. Vid ”vinterstämman” behandlas i huvudsak budget, utdelning av avkastning och val. Vid stämman äger alla delägare rätt att delta och rösta.

Allmänningen stod under ”skogsstatens vård och förvaltning” mellan 1922 och 1939. Det innebar att Kungliga Domänstyrelsen ansvarade för förvaltningen av skogen och att de sköttes på samma sätt som Domänverkets egna skogar. Under dessa år var skogsskötseln extensiv och endast exploaterande. Mellan 1940 och 1954 skötte skogsvårdsstyrelsen bevakningen av skogen och först 1954 blev allmänningen ”myndig”.

Allmänningsskogarna inordnades 1952 under skogsvårdslagen. Tärna-Stensele allmänningsskog gick därefter i spetsen för att i de kärva klimatlägen som dominerar dess skogar, utveckla ett ståndortsanpassat skogsbruk med trakthyggen som den dominerande avverkningsformen. Detta begränsade uppkomsten av så kallade restskogar.

Författare

Erik Valinger och Henrik Sandström

Hundra år med Tärna-Stensele allmänningsskogar

Allmänningsskogar

Tärna-Stensele allmänningsskog

Fakta