Skogshistoriska SällskapetIntressant exkursion i forna bruksskogar

Intressant exkursion i forna bruksskogar

Skogshistoriska Sällskapets exkursion till Finspångs bruk 16 september 2014

Finspångs Bruk grundades på 1550-talet och utvecklades under 1600-talet av flamländaren Wellam de Besche och Louis de Geer till ett av landets mest betydande bruk. Dess arkiv är mycket omfattande och bildade underlag för en vetenskaplig studie utförd av skribenten och fotografen Bo Backström med viss assistans av skogshistorieprofessorn Lars Östlund.

I boken En bruksskogs historia berättar Bo Backström den fascinerande historien om Finspångs Bruk. Hur brukets läge en bit inne i landet, omgivet av stora skogar och nära Hällestads bergslag, var en perfekt investering för den mäktige affärsmannen Louis de Geer. Det var hans landsman, Wellam de Besche, som satte honom på spåren. de Besche tjänstgjorde hos Karl IX, och drev för hans räkning flera järnbruk i Sörmland.

Med den ofärdstid som under det tidiga 1600-talet var i annalkande, var det inte svårt att övertyga Louis de Geer om det förmånliga i att satsa på vapentillverkning i Europas periferi.

Sedan de Besche gått bort 1627 arrenderade de Geer bruket ensam och köpte det sedan år 1641. Det blev början på ett antal köp av frälsehemman i området, vilket resulterade i att Finspångsbrukets egna marker, tillsammans med de till bruket skattepliktiga böndernas, år 1689 uppgick till hela 53 600 hektar.

Bo Backström har ägnat flera års studier åt det väldiga, och ännu långt ifrån genomgångna arkiv som finns bevarat, bland annat vid Landsarkivet i Vadstena.

Hans arbete uppmärksammades av forskningsprogrammet Future Forests vilket så småningom resulterade i den vetenskapliga studie som lades fram i slutet av 2013.

– Hittills har vi bara skrapat på ytan. Det finns massor av osorterade dokument som väntar på att bli igenomgångna. Men det vi funnit är mer än nog intressant, säger han.

– Utifrån produktionsstatistik vid masugnarna och med kännedom om hur långt man på 1600-talet kunde transportera träkol går det också att någorlunda uppskatta hur mycket skog som avverkades.

Några instruktioner om hur skogarna skulle skötas vid den här tiden finns inte bevarade – eller har ännu inte hittats i de enorma arkiven. Men från 1782 finns en bevarad skogvaktarinstruktion, som kan antas spegla de metoder som var etablerade även dessförinnan.

– Den är intressant för den visar att man redan då hade goda insikter i skogsodling. Det handlade i första hand om att odla skog för att få kolved. Men man förordade också att vackra och växtliga träd skulle utvecklas för att kunna bli timmer och ”storwerksträd”.

Vid den här tiden fanns inga tankar om naturvård i den bemärkelse vi numera lägger i ordet.

– Men instruktionen ger ändå en fingervisning om vilken typ av skog som blev resultatet. Man kan bedöma intensiteten i skogsbruket. Utifrån sådana uppgifter går det att dra vissa slutsatser om den biologiska mångfalden.

Bo Backström menar att den tidens bruksskogar sannolikt var en mosaik av intensivt och extensivt utnyttjade områden.

Exkursionen i de forna Finspångsskogarna (nu Holmen) samlade 44 deltagare. Den inleddes med en översikt av arkivmaterial och kartor. I bästa sensommarväder fick de sedan vara med om en rundtur där flera intressanta objekt studerades. Bland annat tittade man på resterna av en av de många skogsplantskolor som anlades i samband med övergången till trakthyggesbruk på 1860-talet. Mannen bakom denna nyordning var överjägmästaren i Östergötland, Carl Magnus Sjögreen, som också tjänstgjorde i Finspång. En artikel om denne finns i Skogshistoriska Sällskapets årsskrift 2014.

Författare

Lars Klingström