Kvicksilvergruvan i Idrija
Skogshistoriska Sällskapets resa till Slovenien sep-okt 2021 Idrija är en liten stad belägen i en trång dalgång i bergskedjan Idrijsko Hribovje några mil sydväst om Ljubljana. Här fanns fram till 1990-talet en av de största kvicksilvergruvorna i världen.
Berggrunden i området har bildats genom en märklig geologisk process där sidverkande vulkaniska krafter tryckt upp ett antal geologiska lager, som sedan vikts över varandra och bildat en sällsynt formation. Lagren som kom i dagen är rika på kvicksilver, dels som malm men också som ren metall.
Orten Idrija har sitt ursprung i upptäckten av att här fanns kvicksilver. Den mycket rika fyndigheten upptäcktes i slutet av 1400-talet. Någon hade sett ett silverskimrande ämne i en bäck. Det visade sig vara kvicksilver.
Snart började människor från kejsardömets olika delar anlända för att söka efter kvicksilvermalm. Det gjordes dock ingen större upptäckt förrän i början av 1500-talet.
Kvicksilvergruvan utvecklades under resten av det seklet, men på grund av oklara ägarförhållanden hämmades investeringar och utveckling. År 1575 lades Idrijagruvan därför under habsburgsk förvaltning, vilket ledde till förbättrad brytning. Kommande århundraden gavs orten stadsrättigheter och fram växte en regionalt betydelsefull stad. Gruvan expanderade och det utvanns årligen mellan 600 och 700 ton kvicksilver.
Verksamheten sysselsatte närmare 1500 arbetare. Intäkterna från Idrijagruvan bedöms ha täckt 5 procent av det österrikiska imperiets utgiftsbudget. Gruvverksamheten var således viktig och stod för en betydande del av världsproduktionen.
Verksamheten blomstrade fram till första världskriget. Vid freden tillföll området Italien och gruvverksamheten stagnerade. Efter andra världskriget förbättrades gruvdriften återigen och följdes av en stark period under 1960- och 1970-talen då världsmarknadspriserna på kvicksilver var höga. I mitten av 1970-talet minskade efterfrågan då kvicksilver började ersättas av andra mer miljövänliga material. Efterfrågan återkom aldrig och gruvan stängdes under 1990-talet.
Under nästan 500 års gruvdrift utvanns omkring 107 000 ton kvicksilver. Gruvan i Idrija anses vara den näst största kvicksilvergruvan i världen.
Utvinningen av kvicksilvret ur malmen var en process som krävde betydande mängder ved. Virket avverkades i de omgivande skogsområdena runt Idrija. Under 200 år flottades enligt gjorda beräkningar 4 miljoner kubikmeter virke, det vill säga 20 000 kubikmeter per år, ner till Idrija. Drivningen i den kuperade terrängen var problematisk. Virket drevs till dammar, Klavže, praktfulla byggnadsverk, under vilka timret lagrades i strömfåran nedan fördämningen för att föras med av det senare påsläppta vattnet. Efter någon timme nådde veden dammen i centrala Idrija.
Från avverkningsplatserna släpades eller drogs virket ner till strömfåran av människor eller dragdjur. Senare utvecklades en järnväg, Idrija Lauf, med träskenor, på vilka vagnar med virke fördes fram till dammarna, stundom med hjälp av enbart tyngdkraften.
Johannes Scopoli – en framstående Linnékorrespondent
Johannes Antonio Scopoli, som levde 1723–1788, var en framträdande naturforskare. Han var dessutom läkare och tjänstgjorde som sådan vid gruvan i Idrija i den dåvarande provinsen Carniolica.
Som vanligt var på den tiden, var han även botaniker. Växter och örter gav läkare och apotekare de råvaror som behövdes för att bota människor. Sedan studieåren i Wien intresserade han sig för Linnés sexualsystem och försvarade det i sin doktorsavhandling. Han baserade också sitt eget fortsatta arbete på Linnés sexualsystem.
Under åren 1760 till 1775 ägnade sig Scopoli åt en omfattande korrespondens med Carl von Linné.
Hans tjänst som läkare vid gruvan i Idrija grundades på ett särskilt kejserligt bemyndigande. Dock var detta inte i överenstämmelse med den rådande vetenskapssynen. Scopoli motarbetades, anhöll om förflyttning och fick en befattning i gruvorten Schemnitz (idag Banská Štiavnica) i Slovakien.
På den tiden var det allmänt känt att sådan korrespondens som Scopoli hade med Linné, kunde röra vetenskapliga observationer av hög kvalitet. Tyvärr så stördes deras korrespondens av spioner och brev snappades upp. Ändå finns betydande delar av deras korrespondens bevarad. Det framgår tydligt att Scopoli och von Linné uppskattade varandra. Scopoli publicerade ett antal betydande verk om Carniolicas flora, ett stort entomologiskt verk samt några om bergartskännedom samt gruvdrift. Ett kvarvarande tecken på deras korrespondens är ett bestånd av Dårört, Scopolia carnioloca, som växer i parken i Carl von Linnés Hammarby utanför Uppsala.
Författare
Staffan Berg
Tidender nr 4 2021
Fakta
Kvicksilver/Fakta
Kvicksilver utvinns ur det mycket mjuka mineralet cinnabarit som finns som stråk
i sandsten och lera. Det finns också naturligt i marken. Kvicksilver är en metall som är flytande i rumstemperatur. Tillsammans med silver bildar det tandamalgam som fram till 2009 (då det förbjöds) var det vanligaste sättet att laga tänder med. Kvicksilver finns naturligt i marken men de största mängderna har ansamlats under mycket lång tid till följd av mänskliga aktiviteter.
Historisk användning. Kvicksilver har använts ända sedan antiken för att extrahera guld ur malm. Finkrossad malm behandlas med kvicksilver som då förenar sig med
fragmentariska guldkorn till guldamalgam. Efter upphettning förångas kvicksilvret ur amalgamet och kvar blir rent guld. Kvicksilver användes också vid tillverkningen av speglar.
Så sent som i början av 1900-talet trodde man fortfarande att kvicksilver hade helande effekter och var hälsosamt för människor. Kvicksilver ingick i salvor för behandling av hudåkommor och syfilis. I Nordisk familjebok (1909) finns ett recept på så kallad gråsalva som när den användes även gav ifrån sig ångor som ansågs nyttiga att andas in.
Utsläppskällor. När kvicksilver upphettas övergår det i gasform. Guldutvinning har i tusentals år gjort att kvicksilvergas tillförts atmosfären och spritts över i princip hela jorden. Med 1800-talets industrialisering och den enorma användningen av stenkol ökade utsläppen av kvicksilver dramatiskt.
Idag står förbränning av fossil energi för merparten av kvicksilverutsläppen. Men fortfarande bidrar guldutvinning med omkring en femtedel av alla utsläpp. Den industriella guldproduktionen använder andra metoder, men ännu pågår en typ av småskalig och oftast illegal guldutvinning på många håll i världen.
Nedfall i Sverige. Nedfallet av kvicksilver över Sverige har minskat kraftigt sedan mätningarna började på 1960-talet. Fortfarande ökar dock halten i marken i landets södra delar.
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information
Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.