Maria Sophia De la Gardie, Första kvinnliga storföretagaren

Ur Tidender nr 4 2018: Kvinnorna i skogen och i historien

En strålande skönhet. Begåvad och med stark personlighet. En av Sveriges rikaste personer med gods och verksamheter både i Sverige och på andra sidan Östersjön. Allt talade för att hennes liv skulle ha förblivit den ”success story” det under en period var – men det slutade i stor fattigdom. Historien om Maria Sophia De la Gardie är fascinerande. 

MARIA SOPHIA DE LA GARDIE föddes 1627 med de bästa av förutsättningar. Hon var dotter till Jakob De la Gardie och Ebba Brahe, en av Sveriges rikaste familjer och växte upp i lyx och rikedom. Ingenting sparades på hennes utbildning. 

Enligt tidens sed giftes hon bort tidigt. Bara 16 år gammal ingick hon år 1643 giftermål med friherre Gustav Oxenstierna, tillhörig Sveriges mäktigaste adelssläkt. Som morgongåva förärades hon av sin make det just färdigställda Tyresö slott på Södertörn. Därefter bosatte sig de nygifta i Reval där Gustav utsetts till guvernör. Men de fick bara fem år tillsammans. Fem år senare dog hennes make och Maria Sophia lämnades ensam med två barn. 

EFTER MANNENS DÖD BOSATTE hon sig på Tyresö. Hon fick en tjänst som hovmästarinna vid hovet och lärde känna drottning Christina. De utvecklade vänskap och den jaktintresserade Christina deltog ofta i jakterna på de viltrika markerna runt Tyresö. Förmodligen var det drottningen som tog det ovanliga steget att upphöja hennes avlidne make till greve, vilket gjorde att Maria Sophia också fick högre rang. Sådan var viktig i högreståndsmiljöerna på 1600-talet. 

Den unga änkan fick många anbud om giftermål, men hon avvisade dem alla. Ett envist rykte talade om att hon haft en kurtis också med den blivande kungen, Karl XI. Sannolikt berodde hennes ovoghet till äktenskap på att hon inte ville dela med sig av de rikedomar hon som änka själv kontrollerade. Enligt tidens lagar skulle ju ett nytt äktenskap sätta hennes förmögenhet under en ny makes förmynderi. 

SEDAN DROTTNING CHRISTINA ABDIKERAT upphörde Maria Sophias anställning vid hovet. Det var nu som hon på allvar engagerade sig i det imperium av gods och gårdar hon ägde. Och det är inte litet. 

Förutom Tyresö slott med de tillhörande godsen Skarpnäck och Gustafsberg är listan lång över de slott, gods och allehanda verksamheter som hon ägde. De fanns både i Sverige och i Livland, Ingermanland och Pommern. Och för varje år blir listan allt längre. Det är under 1660-talet som hon med en närmast febril iver utvidgar sin omfattande ”företagsgrupp”. Hon förvärvar gods i Sörmland och Uppland. I Skåne som just blivit svenskt ser hon till att komma över Krapperups slott och dess kolgruva. 

Hon tar själv kommandot och svarar för drift och ledning i smått och i stort, avskedar och anställer arrendatorer och förvaltare. Hon granskar räkenskaper och är både sträng och krävande, men är också frikostig med beröm och belöning till dem så förtjänar. 

MED STOR ENTUSIASM FAR HON land och rike runt på inspektioner och räfster och inför en rad nymodigheter på gods och gårdar. Nya impulser får hon från kontinenten. Hon importerar kreatur från Holland, fruktträd från Tyskland – och fartyg från England. I hennes imperium ingår också en betydande rederiverksamhet. 

Maria Sophia gjorde flera studiebesök ute i Europa för att se och lära. Det inspirerade henne att dra igång nya verksamheter. I sina hemtrakter på Södertörn anlade hon ett vantmakeri, en oljekvarn, en sämskskinnsstamp, ett pappersbruk, en såg och flera kvarnar. Vattenkraften byggdes ut genom att leda vatten i kanaler och sjösystem som förbands med varandra. Dessutom drev hon Dalarö krog som var en mycket lönsam verksamhet. Som om denna spretiga verksamhet inte var nog ägde hon också järnbruk i Bergslagen. 

STENKOLSFYNDIGHETEN PÅ KRAPPERUP hade utnyttjats sedan 1500-talet. Sedan hon också förvärvat stenkolsbrottet i Pålsjö kontrollerade hon all produktion av stenkol i landet. Denna användes främst till att hålla fyrarna Kullen, Falsterbo och Nidingen igång. Maria Sophia engagerade sig nu i fyrväsendet med mål att göra sjöfarten säkrare. Hon diskuterade med både den svenska och danska kronan om att anlägga fler fyrar och skaffade sig själv privilegium för att etablera fyrar också på Ölands norra och södra udde. 

Det råder ingen tvekan om att Maria Sophia De la Gardie var Sveriges första kvinnliga storföretagare. Hon skiljer sig från de flesta av sin samtids andra förmögna adelsmän och godsägare genom att inte bara förvalta sin egendom, utan istället hela tiden utveckla den. 

VAD SOM KNÄCKTE HENNES gods- och affärsimperium var den så kallade reduktionen som riksdagen i flera steg beslutade om på 1680-talet. Den innebar att alla de förläningar i form av gods och mark som tidigare tilldelats adeln nu drogs in till kronan. 

Reduktionen drabbade Maria Sophia – liksom hela den svenska adeln – med full kraft. Hon fick nu se sitt imperium krympa ihop till nästan ingenting. 

Det är i detta läge som en annan sida av hennes personlighet blir allt tydligare. Hon har tidigare gett många prov på sin förmåga att genomföra det hon företagit sig, även om det ledde till rättsliga tvister. När den svenska adeln fick sina egendomar kraftigt åderlåtna blev relationerna inom den ansträngda. Maria Sophia kom på kant med flera av dess medlemmar. Rykten spreds om att hon stod i maskopi med Satan. Det var en ”cörperligen besatt piga” som sades ha angett henne. Riksrådet frikallade henne dock från alla sådana anklagelser, men det bidrog till att förmörka hennes liv ytterligare. 

HENNES SISTA DECENNIUM I LIVET präglades av utmätningar, auktioner och ständigt nya rättegångar. När döden år 1794 till sist befriade Maria Sophia De la Gardie från alla hennes tvister fanns ingenting kvar av de forna rikedomarna. Hon fick dock en ståtlig begravning – men det blev sedan en sista skandalprocess om vem som skulle stå för dess kostnader. 

Författare

Lars Klingström