Skogshistoriska SällskapetMed fokus på föryngringsfrågor i Norrbotten

Med fokus på föryngringsfrågor i Norrbotten

Skogshistoriska Sällskapets exkursion 7-8 augusti 2012

Skogshistoriska Sällskapets nordligaste exkursion i år genomfördes 7–8 augusti. Temat var skogsförvaltaren Fredrik ”Knifven” Ebelings insatser i samband med omföringen av de så kallade ”gröna lögnerna” till produktiva skogar.

Dessa gröna lögner var resultatet av plockhuggning av de mest värdefulla träden under lång tid. Resultat blev restskogar som såg gröna men där återväxten var mycket dålig. Åren 1938–52 var den årliga tillväxten i Norrbottens skogar bara 1,2 skogskubikmeter per hektar.

Domänverket, där ”Knifven” Ebeling arbetade 1950–1966, inledde ett restaureringsarbete, initierat genom dess chef Erik W. Höjers cirkulärskrivelse nr 1/1950. Arbetet pågick under flera decennier där de plockhuggna bestånden avverkades och ersattes av odlad skog.

Idag är tillväxten 3,0 skogskubikmeter per hektar, således nästan tre gånger så hög. Andelen tall har ökat med åtta procent till 53 procent. Andelen löv har – trots perioder med intensiv lövbekämpning – ökat med ett par procent till idag 20 procent. Och det totala virkesförrådet i Norrbotten har ökat från 205 milj m3sk till 290 milj m3sk.

Exkursionen, som berörde dessa effekter av de utförda föryngringsåtgärderna, inkluderande även två objekt där brandens inverkan studerades. På de olika objekten anslöt presentatörer och föredragshållare. På den första punkten, som behandlade återväxten efter en ca 4 000 ha stor skogsbrand vid Manjärv 1933, berättade bl a Arnold Johansson om hur nära det var att också gårdarna i byn brunnit upp. I samband med lunchen vid Storforsen i Piteälven höll före detta länsjägmästare Ingemar Eriksson ett uppskattat föredrag om Norrbottens skogshistoria. Exkursionen kom dock främst att handla om att återuppleva den diskussion som föregick återväxtåtgärderna och utvärdera vad trakthyggesbruket verkligen ledde till. Då flera av deltagarna arbetat tillsammans med ”Knifven” kunde de bidra aktivt med berättelser om det arbete de genomförde tillsam- mans med honom. Det ledde till många och mycket intressanta diskussioner.

Under den andra dagen besöktes bland annat brandfältet i Bodträskfors, där markägaren Jens Enberg beskrev hur han kunnat tackla förlusten av skog på stora delar av sin fastighet 2006. Han och hans familj hade planterat 170 000 nya tall-, gran- och contortaplantor.

Den avslutande punkten på programmet var ett besök på det, numera välkända trädhotellet i Harads. Vi kunde där konstatera att denna alternativa användning av skogsmarken varit mycket lyckosam.

Kostnaderna för tvådagarsexkursionen kunde hållas på en rimlig nivå genom att bussresan och maten för de 34 deltagarna välvilligt sponsrades av Sveaskog, Skogsstyrelsen, SCA och Norra skogsägarna.

En man med knivskarpt intellekt

Namnet Fredrik ”Knifven” Ebeling har idag nästan kultstatus i skogskretsar. Han framstår som en av de tongivande i arbetet med att återge de norrländska skogarna sitt värde i mitten av förra seklet.

Fredrik Ebeling föddes i Göteborg 1909. Han blev jägmästare 1934 och fick direkt anställning vid skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten. Tre år senare gick han till Domänverket. Efter att under några år både varit lärare och rektor vid Hällnäs skogsskola blev han 1950 överjägmästare i Nedre Norrbottens distrikt 1950 och i Gävle Dala distrikt 1960. År 1966 utnämndes han till generaldirektör vid Skogsstyrelsen, en post som han stannade på till pensioneringen 1974. Då hade han året innan blivit skoglig hedersdoktor.

Ingvar Fogstam, som deltog i exkursionen i Jokkmokk, har personliga erfarenheter av arbeta med Fredrik Ebeling som chef.

– Han hade ett knivskarpt intellekt och var pedagogisk i sin argumentation och i repliker. När han började kallas Kniven så var det föga märkligt att detta namn så snabbt slog igenom i skogsmannakretsar. Ebeling hade en enorm arbetskapacitet och stimulerade sina medarbetare. Det han gjorde och sade påverkade snabbt omgivningen. Exempelvis då han köpte en Citroën och lovordade bilens förmåga att höja och sänka sig, så köpte åtskilliga jägmästare strax också Citroën.

Ingvar Fogstam minns också att han var mycket vältalig.

– När man tar del av hans omfattande skriftliga produktion så inser man, att han också var en skicklig stilist. Han var även en god tecknare och skapade vid slutet av 40-talet figuren Fulo, som fick illustrera många av de olycksfall som drabbade arbetarna i skogen kring halvsekelskiftet, då medvetandet om arbetarskydd var obefintligt eller mycket svagt.

– Dock var Ebeling knappast den förgrundsfigur vad gäller trakthyggen, vilket påstods i ett tidigare nummer av Tidender, fortsätter Ingvar Fogstam. Den som tidigt genomförde storförsök med trakthyggen var Joel Wretlind i Malå, som trotsade det generella förbud mot trakthyggen som gällde i Domänverket från 1931 till 1950. Flera andra revirförvaltare vågade också trotsa förbudet och handlade efter eget omdöme.

– Men Ebelings insatser bidrog utan tvekan i hög grad till de växtliga skogar, som nu finns på Sveaskogs norrländska marker.

Författare

Erik Valinger