Så kan Sverige åter bli en skogsindustriell stormakt

Vid mitten av 1800-talet tog Sverige de första kliven mot att bli en skogsindustriell stormakt och ledande exportör av skogsprodukter. – Fortfarande ligger vi i ”volymligans” topp, men inte vad gäller ekonomiskt utfall av våra skogar. Det säger professor Sten Nilsson, välkänd skogsanalytiker efter många år i ledande positioner vid det internationella forskningsinstitutet IIASA i Wien.

1850-talet brukar räknas som det årtionde då den svenska skogsindustrin föddes. Exporten av sågade trävaror sköt fart på ett sätt som ingen kunnat drömma om. Redan på 1870-talet var Sverige världens ledande exportör av trävaror. Sågverken var under åren1850–1890 landets ledande industri räknat på förädlingsvärde. Det allt mer industrialiserade Europa hade ett närmast omättligt behov av trävaror. Och i norra Sverige fanns ett enormt och dittills helt oexploaterat skogskapital. Norrland fick under några årtionden åtnjuta en ekonomisk stimulans som drog med sig hela samhället.

Vid samma tid föddes också massa- och pappersindustrin. Papper som dittills varit en exklusiv produkt baserad på linnelump, kunde nu tillverkas med ved som råvara. Först ut var träsliperiet på Önan i Trollhättan som startade 1858. Sedan gick det fort. På 1890-talet hade Sverige intagit positionen som världens näst största tillverkare av pappersmassa.

– Vid 1900-talets början befästes Sveriges roll som skogsindustriell stormakt, säger Sten Nilsson. Det var då som stommen till dagens skogsindustristruktur etablerades.

För sågverkens del var storhetstiden över redan vid 1900-talets början. Gräddan av norra Sveriges skogskapital var skummad i något som var en ren exploatering. För den svenska staten var det ett memento. Efter årtionden av diskussioner kom äntligen en skogsvårdslag på plats.

– Vid samma tid vek den internationella konjunkturen, konstaterar Sten Nilsson. Från toppåren omkring år 1900 gick exporten av trävaror stadigt nedåt ända fram till nästan ingenting under första halvan av 1940-talet. Vändningen kom efter krigsslutet, men det tog sedan ända till slutet av 1960-talet innan man var tillbaka på samma exportnivåer som under 1900-talets första år.

Sedan gick det uppåt i rasande fart. Samtidigt förändrades sågverksindustrin radikalt och dess tyngdpunkt försköts från Sveriges norra delar till dess södra. Jämfört med efterkrigstiden är de svenska sågverkens volymer omkring 13 gånger större idag.

Massa och papper blev inte exportprodukter förrän i början av 1900-talet. Från den tidens mycket låga nivåer steg volymerna för framförallt massa stadigt. Också pappersexporten ökade, men inte alls i samma takt. Under 1940-talet sjönk nivåerna kraftigt för att efter krigsslutet sedan skjuta fart rejält.

– Men ökningstakten har inte varit lika snabb som för trävarorna. Fram till idag är volymerna cirka sju gånger större än vid efterkrigstiden. Och det är intressant att notera att det dröjde ända till mitten av 1970-talet innan pappersexporten gick om exporten av pappersmassa.

Sten Nilsson menar att detta kan ses som en indikation på vad han anser vara den svenska skogsindustrins dilemma: Bristen på vidareförädling.

– Sverige är utan tvekan en skoglig stormakt – volymmässigt – men inte vad gäller att dra ekonomisk nytta av dessa stora volymer. Tittar man bakåt så syns det tydligt i statistiken hur det ekonomiska utfallet mycket nära följer volymutvecklingen.

– För sågverksindustrin gick det bra att förlita sig på volym fram till 1970-talet. För massa och papper höll det i ytterligare ett par decennier. Men därefter har förädlingsvärdena sjunkit. Däremot har skogsbruket genom åren hela tiden ökat sitt förädlingsvärde tack vare allt effektivare metoder.

Sten Nilsson har också analyserat drivkrafterna bakom skogsindustrins och sågverkens utveckling fram till idag.

– De flesta tunga och avgörande faktorerna är sådana som ligger utanför näringen och utomlands, konstaterar han. Närheten till Europa har varit en av de viktigaste – men på grund av globaliseringen är den idag i stort sett borta. Byggverksamheten har varit låg ända sedan den ekonomiska krisen 2008 vilket slagit hårt mot sågverksindustrin. Den har kompenserat bortfallet genom att öka försäljningen till länder utanför Europa. På 1970-talet utgjorde trävaruexporten till sådana länder bara ett par procent, idag står de för hela 40 procent. Och det är länder som främst efterfrågar lågvärdiga trävaror eftersom det i stor utsträckning saknas vidareförädlingsföretag som behöver kvalitetsvirke. Det påverkar naturligtvis det ekonomiska utfallet av sågverkens exportansträngningar.

Massa och pappersindustrin har mött svårigheter av annat slag. Papperstidningarnas kris är välkänd. En betydelsefull faktor är också att tillverkningsindustrin flytt Europa. Idag tillverkas – och förpackas – en ökande mängd varor i länder belägna i andra delar av världen, framförallt i Fjärran Östern. Att leverera svenska pappersprodukter till så avlägsna länder ger av naturliga skäl lägre netto.

Vad krävs då för att Sverige ska återta rollen som en skogsindustriell stormakt?

– Alla pratar idag om helt nya skogsprodukter som likt en slags Jesus en dag ska uppenbara sig och frälsa den svenska skogsnäringen från de nuvarande problemen, säger Sten Nilsson. Visst är de här produkterna viktiga – när och om de kommer – men jag tror det är minst lika viktigt att vidareutveckla de redan befintliga.

Och där finns oerhört mycket att göra, menar han.

Trävaruindustrin befinner sig idag i ett slags moment 22 som måste lösas upp. Fördelarna med att bygga i trä istället för andra material är väl kända. Men för att komma igång krävs politiska initiativ som kan bryta upp den stelbenta bostadsmarknaden och dess ännu stelbentare aktörer. Det skulle kunna locka fler företag än Martinsons och några till att satsa på modulbyggande i trä. Vilket i sin tur skulle kunna sätta igång fler fruktbärande kommunala processer för att bygga i trä än bara i Växjö.

– För pappersindustrin handlar det bland annat om att vidareutveckla produkterna och addera egenskaper som gör dem användbara till fler ändamål än idag. Elektroniska papper som kan lagra information är redan en realitet, men det finns också många andra möjligheter som återstår att realisera.

Sten Nilsson menar också att skogsnäringen måste öppna sig och gå in i nya allianser. Liera sig med bilbranschen, hälsobranschen och andra branscher som idag har korn på vad framtidens människor kommer att behöva. Han är med i en av arbetsgrupperna som just nu arbetar för att skapa ett nationellt skogsprogram i Sverige.

– Jodå, sådana här frågor står högt på agendan, bekräftar han. Men fortfarande möter vi mycken okunskap även högt upp i både de politiska och industriella hierarkierna. Men det finns ingen väg tillbaka. Framtiden finns i en riktig bioekonomi, det vill säga ett hållbart samhälle baserat på förnybara resurser. Spelar vi våra kort väl och förmår att se på vår fantastiska skogsresurs med ”rätt” ögon har vi goda möjligheter att åter bli en skogsindustriell stormakt. Och det utan att skövla skogarna på värdefullt virke som vi gjorde på 1800-talet. Eller dränera dem på biologisk mångfald som vi gjorde under en stor del av 1900-talet.

 

Författare

Lars Klingström