Skånes alléer – markörer i landskapet
Skogshistoriska Sällskapets exkursion till sydvästra Skåne 27 april 2015 Tankarna på att ordna en exkursion i det skånska allélandskapet har funnits hos Skogshistoriska Sällskapet ända sedan Patrik Olssons bok och avhandling Ömse sidor om vägen kom ut 2012. I slutet av april blev den av.
I den begynnande vårgrönskan gjorde drygt 30-talet deltagare en rundtur per buss på främst lokala vägar i sydvästra Skåne. Under färden guidade exkursionsledaren Patrik Olsson lugnt, metodiskt och sakkunnigt om de alléer vi passerade.
– Alléträd är numera skyddade och får inte tas ner utan länsstyrelsens medgivande. Med början under 1980-talet ödelades de flesta almalléer på grund av den aggressiva alm sjukan. Därför har man på många ställen fått ta nya tag i syfte att hitta lämpliga trädslag.
En stående fråga från flera under dagen var vilket som är det perfekta alléträdet.
– Ja, där får man se på varje plats för sig vilka förutsättningarna är, menar Patrik. Trafikverkets nollvision påverkar var nya alléer kan anläggas. Ek har valts i något fall utanför Lund. Men det är ovanligt. Efterhand som alléträd skjuter i höjden måste sidogrenar tas bort. Fri höjd för fordon ska vara 4,5 meter. Trafiksäkerheten ställer också krav på hur nära väg en allé får anläggas. Lind är det trädslag som oftast fått ersätta almen. Det är mycket tåligt, har fin växtform och tål att beskäras.
– För cirka 250 år fanns nästan inga träd alls i det skånska landskapet, berättade han vidare. Dåvarande landshövdingen föreslog, eller snarare anmodade, befolkningen att plantera pil. Det gjordes i rader eller i grupper. Pilarna hamlades regelbundet ungefär vartannat till vart tredje år och fick därigenom sitt karakteristiska utseende. Grenarna nyttjades som underlag för halmtak, för byggnation och som djurfoder.
Resans höjdpunkt blev besöket på Övedskloster där Otto Ramel mötte och berättade. Detta är enligt Patrik ”crème de la crème” i alléhänseende. Övedskloster är idag klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Hans Ramel ärvde redan 1752 ett antal gods. Han utökade sitt stora innehav med bland annat Övedskloster som kom att bli hans mäktigaste egendom. Här anlade ”Bygge-Hans”, som han kallades, bland annat stenmurar och alléer enligt tidens franska synsätt som satte det ”ordnade landskapet” främst. Människan stod över naturen!
Med dessa glimtar från en närmast fullödig allédag var det inte så konstigt att flera av deltagarna vid avslutningen bekände att man nu ville hem och anlägga en allé!
Författare
Hans-Jöran Hildingsson
Tidender nr 2 2015
Fakta
Alléexkursionen utgick från Patrik Olssons doktorsavhandling och bok Ömse sidor om vägen – allén och landskapet i Skåne 1700–1900.
Där beskriver och analyserar han de skånska alléerna ur historiskt perspektiv, företrädesvis under perioden 1750–1850.
Patrik Olsson har tillsammans med Åsa Jakobsson också gett ut Alléhandboken. Han leder även de allékurser som arrangerats av Regionmuseet i Kristianstad och som hittills haft flera hundra deltagande alléägare och andra intresserade.
Boken Ömse sidor om vägen är utgiven av KSLA och presenterades utförligt i Tidender nr 1 2013.
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information
Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.