Astrid föddes 1927 då toleransen för kvinnliga jägare inte alls var lika stor överallt. I boken ”Small-game Shooting” av Rivaz kan man ana tidens inställning: Självfallet bör kvinnor endast följa jakten som åskådare.

Men om vi backar bandet ännu längre tillbaka, så där 9 000 år, hur var det då? Även om vi inte vet så mycket, så har man i alla fall hittat Sveriges äldsta bevarade kvinnoskelett, vid Bäckaskog utanför Kristianstad. Man trodde länge att det var en man – eftersom det fanns jakt- och fiskeredskap i graven. Men det visade sig vara en kvinna, cirka 35–40 år, och jägare, samt fiskare och mor till tio barn. Idag kan man se graven på Historiska muséet i Stockholm.

Historiskt var dock kvinnans roll i jägarfamiljen främst att samla skaldjur, ägg, kanske snara småvilt samt att hantera kött, skinn och hudar.

År 1845 föddes en annan intressant ”jägarinna”, Frida Segerdahl. Som dotter till överjägmästaren, sedermera chefen för Kungliga Skogsinstitutet, Gustaf Segerdahl, fick Frida redan som nioåring följa med sin pappa på jakter kring hemmet Bergagården på Hunneberg. Hon berättar själv att: aldrig har jag känt mig så lycklig, fri och glad, som när jag vandrat på de barriga stigarne i tysta, doftande skogen. Ja skogen, den härliga skogen långt borta från sällskapslifvets tomma pladder och kif, den var och skall förblifva min första och sista kärlek.

Detta löfte bröt hon dock genom att gifta sig med direktören K.J.B. Nordström – men hon fortsatte att jaga. Frida gav också ut boken Jakter och Minnen där hon berättar om jakt på and, älg, räv, orre, hare, tjäder, berguv och kråka. Ännu mer känd var hon dock genom att bli Stockholms första skridskogångerska, alltså konståkerska.

Vad man ansåg om jägarinnor i slutet av 1800-talet står att läsa i tidskriften IDUN från 1897: Emellertid lär det väl vara och förblifva så, att denna idrott aldrig kommer att blifva allmännare inom det kön, som vi med rätt eller orätt beteckna såsom »det svagare», än att det alltid blir särdeles anmärkningsvärdt, när en dam i större utsträckning och verkligen energiskt träder i Dianas fotspår.

Idag – 2015 – är sex procent av jägarkåren kvinnor. Svenska Jägareförbundet, som har arbetat med olika projekt för att öka antalet kvinnliga medlemmar, ligger ändå efter både USA med elva procent kvinnliga jägare och Norge tolv procent. Ett projekt som bidragit till fler kvinnliga jägare i Sverige, är Jägareförbundets kvinnliga nätverk JAQT, som Ewa Klingspor drog ingång 1998. Genom att arrangera skytteövningar, jakter, kurser endast för kvinnor runtom i landet, fick de stöd och kvinnliga förebilder. Därtill har man insett att jakten behöver en jämnare könsfördelning för att kunna behålla acceptansen från samhället. Kanske kan även dagens trend med alltmer ekologisk mat bidra till ett ökande intresse för att själv kunna skaffa sig det naturliga och nyttiga viltköttet? Precis som Lotta Lundgren i tv-serien På jakt med Lotta och Leif.

Och jaktmarker borde inte vara något problem, för nära 40 procent av de privata skogsägarna är kvinnor.