Utan skog och vatten inget bergsbruk

Skogshistoriska Sällskapets exkursion i Filipstad 22 augusti 2013

Skogen, malmen och vattendragen möjliggjorde under ett par sekler en industriell utveckling som skapade välstånd och sysselsättning i bygder som dittills präglats av armod. Om detta handlade Skogshistoriska Sällskapets exkursion vid Storbrohyttan i Filipstad den 22 augusti.

Färden gick genom ett landskap som fortfarande visar upp spår och välbevarade lämningar från en betydelsefull industriepok i Sverige. Vid Finnshyttan informerade Bengt Olof Lööf om bruket som redan vid tidigt 1700-tal började leverera gjutna turbiner ut i världen.

Gunnar Johansson, välkänd skogsprofil med sitt ursprung i Nordmark, informerade sedan om historiken i området som är starkt påverkad av både bergs- och skogsbruk. Ett företag som ända sedan 1600-talet går som en röd tråd genom det mesta är Uddeholm. Företaget styrde och ställde med det mesta i landskapet och var som på många andra bruksorter både älskat och hatat av folket för sin stora dominans i bygden.

I Nordmarks hembygdsgård med dess gruvmuseum väntade förmiddagskaffet med fralla som bakats av nyinflyttad från Tyskland. Denne tillhör högsta det nya som växer fram i byn sedan en stor del av det Nordmark som fanns under gruvdriftens tid nu försvunnit.

Gunnar Johansson berättade att järnmalmsbrytningen tog sin början redan på 1300-talet och att den nådde sin kulmen i slutet på 1700-talet i Tabergs, Nordmarkbergs och Finnmossens gruvor. Gruvdriften upphörde 1980.

För att malmbrytningen skulle vara möjlig krävdes även ett skogsbruk som kunde leverera den ved som behövdes. Det gick åt mycket virke för att spräcka berget, för allehanda konstruktioner, för framställningen av träkol och som energikälla vid tillverkningen av järn och smide.

Det gick så långt att landskapet mer eller mindre avskogades och att kampen om skog och virke skapade stor osämja i bygden.

Vattendragens betydelse illustrerades väl med den återskapade stånggången. En stånggång är ett sinnrikt verk som drivs av ett stort vattenhjul vilket i sin tur driver det uppfodringsverk som lyfter upp vatten som samlas i gruvorna. Allt var sammansatt av trä i en finurlig konstruktion som kunde sträcka sig över flera kilometer. Smörjmedel var sniglar som mosades till en smet.

Att forsla malm, virke och kol var en stor utmaning och många fantasifulla projekt skapades. Ett sådant är Tabergs kanal, en vattenled som anlades från Tabergs gruva till Sandsjön. Malmen lastades i pråmar som drogs av hästar längs kanalen och/eller människor till hyttor som kunde vara så långt bort belägna som i västra Värmland.

Exkursionen avslutades vid Storbrohyttan där det serverades sill-lunch. Under denna lämnades information om Skogshistoriska Sällskapet av styrelseledamoten Christer Sundquist.

Bengt Olof Löf med assistans av Bengt Stjernlöf informerar sedan gruppen under rundvandringen om Storbrohyttan som var i drift från 1589 till 1920.

Ett stort arbete har utförts av en arbetsgrupp i Filipstads hembygdsförening för att hålla hyttan i skick. Den ser idag ut som när sista skiftet lämnade sin arbetsplats för 93 år sedan.

Under dagen framförde flera gånger deltagarna sitt gillande över programmet och de väl initierade exkursionsledarna. Bo-Göte Jordansson avslutade med att rikta ett stort tack till alla idéella krafter i bygden som verkar för att bevara och illustrera gamla verksamheter.

Stora mängder ved gick åt i Filipstads bergslag

Historikern Bengt Stjernlöf har beräknat hur mycket virke som gick åt i Filipstads bergslag för gruvdrift och järnframställning vid mitten av 1700-talet. Där bröts då omkring 25 000 ton malm som förvandlades till 10 000 ton tackjärn och 500 ton tackjärn.

Förutsättningar för beräkningen:

– Hälften av malmen bryts med krut och hälften med tillmakning som kräver 5 m3 ved/ton
– Förhållandet svår/lättrostad malm 50/50
– Rostning kräver 3 m3 ved/ton
– Malmen innehåller 50 procent järn
– För att tillverka 1 kubikmeter träkol krävs 3 kubikmeter ved
– För att tillverka 1 ton tackjärn krävs 15 m3 träkol
– För att tillverka 1 ton stångjärn krävs 20 m3 träkol

Årlig vedförbrukning i Filipstads bergslag:

– Tillmakning (12 500 ton) – 62,500 m3t
– Rostning (20 000 ton malm) – 60,000 m3t
– Tackjärn (10 000 ton) – 450,000 m3t
– Stångjärnssmide (500 ton) – 30,000 m3t
– Summa – 602,500 m3t

Till detta skall läggas de stora volymer som krävdes för allehanda konstruktioner och byggnader.

Författare

Harry Johansson