Skogshistoriska SällskapetBroocmans bondepostilla: Allt vad lantfolket på 1700-talet borde veta

Broocmans bondepostilla: Allt vad lantfolket på 1700-talet borde veta

Reinerus Reineri Broocman var den livländske prosten och bokförläggaren som i sitt nya hemland Sverige skrev vad han med egna ord kallade ”en bondepostilla”. Den gavs ut 1736 och sammanfattar i två digra delar den tidens kunskaper om jord- och skogsbruk. Nu ges den ut på nytt.

Det är KSLA, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, som nu tagit sig an Reinerus Reineri Broocmans unika bok.

– Vi har i flera år arbetat för att göra historiskt intressanta böcker mer tillgängliga, säger Lars Ljunggren, chefsbibliotekarie vid KSLA. Det är ju annars främst forskare som förmår att både hitta dem i arkiven och tränga igenom deras ofta svårlästa piktur.

Tidigare har KSLA gett ut antal böcker av samma karaktär (se faktarutan). Broocmanboken är en av flera som nu är under arbete.

Reinerus Broocmans levnadsöde är intressant, men knappast unikt för tiden. Han föddes 1677 i den lilla byn Lais, strax väster om sjön Peipus, i det landskap som då hette Livland, nu en del av Estland. Både hans far och farfar hette också Reinerus Broocman.

Farfar Reinerus härstammade från Mecklenburg i Tyskland. Han flydde kriget och bosatte sig i Livland 1629, samma år som Sverige fick formell rätt till det landområde man erövrat åtta år tidigare. Där undervisade han som professor i grekiska vid det av Gustav II Adolf grundade universitet i Dorpat (Tartu idag). Senare etablerade han sig som präst i Kadrina församling i landskapet Virumaa.

Också pappa Reinerus Broocman var präst och gjorde sig bemärkt, bland annat genom att utarbeta de stavningsprinciper för estniska språket, som kom att bestå i nästan 200 år.

Den tredje Reinerus växte upp i en relativt fredlig tid. Först studerade han i Riga, därefter vid universiteten i Dorpat och slutligen i Wittenburg i Tyskland. När han kom hem prästvigdes han och fick anställning hos sin far i Lais.

Men nu mullrade det åter av krigiska händelser i vad som idag kallas Det stora nordiska kriget. Sverige drabbade i november år 1700 samman med Ryssland i ett blodigt slag vid Narva. Det var Karl XII:s första bedrift. Endast arton år gammal ledde han en numerärt underlägsen armé till en av den svenska krigshistoriens största segrar.

Kungen och armén blev därefter kvar i trakten hela vintern och kom på så sätt att lära känna familjen Broocman – vilket förmodligen så småningom var till fördel för sonen Reinerus.

Segern mot Ryssland visade sig några år senare inte vara så mycket värd. Medan Karl XII var upptagen av andra fälttåg, passade ryssarna på att flytta fram sina positioner i Baltikum. Det gjorde att mängder av livräddare lämnade sina hem och flydde över havet till Sverige.

Av det skälet återfinner vi Reinerus Broocman med sin hustru och två söner i Stockholm år 1711. De ständiga krigen hade tömt den svenska statens kassa och människorna dignade under ett allt hårdare skattetryck. Nu skulle stockholmarna också härbärgera flera tusen flyktingar.

Reinerus Broocman har själv beskrivit det som att familjen ”för att ej omkomma av hunger” måste söka sig en utkomst på annat håll. Tillfälle yppades när kyrkoherden i Hedvigs tyska församling i Norrköping avled och Reinerus utsågs att efterträda honom. Här kan de tidigare kontakterna med kungen ha varit till hjälp.

Det såg nu ut som familjen skulle kunna få ett fridfullt liv i det provinsiella Norrköping. Men ryssen hann snart åter upp dem. I slutskedet av det stora nordiska kriget härjade ryska galärflottor längs den svenska kusten för att vinna fördelar i fredsförhandlingarna. Norrköping drabbades sommaren 1719 och brändes ned fullständigt.

Nu visade Reinerus prov på sin förmåga att ta både initiativ och driva igenom sina intentioner. Han såg till att samla ihop medel för att bygga upp sin kyrka igen och etablerades sig bara några år därefter som tryckare i Norrköping. Hans tryckeri var det första i staden och han fick snart en stor kundkrets.

Tryckningen och utgivningen av böcker omfattade främst religiös litteratur av olika slag. Vid sidan av sina sysslor som kyrkoherde och tryckare författade han sitt storverk ”Bondepostillan”, vars formella titel är så lång att den knappast låter sig skrivas i löpande text.

Det var en närmast fullständig handbok i lanthushållning som han presterade. Något liknande hade aldrig tidigare publicerats i Sverige. Verket är idag en ovärderlig källa till kunskaper om lantlivets villkor under det tidiga 1700-talet.

Allt det som Broocman redogör för är dock inte sprunget ur hans eget huvud. Mycket är sådant som han vidareberättar utifrån andras skrifter. Han blandar också friskt mellan både svenska och livländska förhållanden – han framlevde ju sina första 30 år i detta land.

Verket handlar heller inte bara om traditionellt lantbruk utan också om skogsbruk och jakt. Till läsarnas förnöjelse kryddar han den oftast sakliga framställningen med egenupplevda episoder, som till exempel den om Karl XII:s älgjakt i trakten av Lais vintern 1701:

”Hans Högst Salige Kongelige Majestat Carl then tolfte, tå han effter then lyckeliga Narwiska actionen år 1700 hade sitt winterqwarter i Lais, anstalde en dag om en elge-jagt i en skog, belägen wid pass 1 Swensk mil ifrå slottet, och sköt med egen hand 3 stora elgar, hwilke til Hans Högst Saliga Kongliga Majestäts stora nöje samma afftonen på slädar fördes til slottet, beledsagade af the Kongeliga jägarena, som hela wägen blåste i sina waldt horn.”

Reinerus Broocman hann bara se den första delen av sitt verk i tryck innan krafterna tröt. Han avled 1738 efter lång tids sjukdom, bara 51 år gammal. Del två gavs ut postumt av sonen Carl Fredrik.

Carl Fredrik Broocman drev sedan tryckeriet framgångsrikt vidare. År 1758 inledde han utgivningen av Norrköpings Norrköpings WekoTidningar, som idag är Sveriges äldsta ännu utkommande nyhetstidning. Också Carl Fredrik hade ärvt sin fars skrivförmåga. I sann Linnéanda skrev han verket Beskrivning över de i Östergötland befintliga städer, slott, sockenkyrkor, socknar, säterier m m (1760), som kom att bilda skola för andra, liknande landskapsbeskrivningar. Och precis som sin far Reinerus, avled han bara drygt 50 år gammal, men fick ändå se sitt storverk i tryck.

Författare

Lars Klingström

Broocmans bondepostilla: Allt vad lantfolket på 1700-talet borde veta

Fakta