Från största förorenaren till basen i bioekonomin

Idag är intresset för skogen och dess produkter större än sannolikt någonsin. Överallt i Sverige sjuder det av planer för att ta tillvara de möjligheter den erbjuder. Målet är att skapa ett samhälle byggt på ett hållbara, biologiska råvaror.

JUST NU ÄR DET FRÄMST INOM området papper och kartong för förpackningsändamål som industrin investerar. Men bakom hörnet väntar en rad helt nya applikationer för råvarorna från skogen.

Vid högskolor, industrier, forskningsenheter och företagskluster sjuder det av verksamhet för att utveckla och ta vara på de möjligheter som håller på att yppas. Utvecklingen har bara börjat.

Den framtida miljötekniken förväntas löpa efter flera spår. De traditionella processerna och den nuvarande tekniken för rening av utsläpp till luft och vatten kommer att ytterligare förfinas.

Ledordet för skogsindustrins utveckling idag är bioekonomi. Denna metamorfos – från stor förorenare till en stor och hållbar komponent i den framtida bioekonomin har åstadkommits genom forskning, teknisk utveckling och investeringar. Den svenska skogsindustrin är världsledande inom området miljöteknik. Tillsammans med de investeringar i bioekonomi som nu görs skapar det förutsättningar för att den framskjutna positionen ska kunna bibehållas.

Skogsbrukscertifieringar och hållbarhetsredovisningar

Begreppet ”hållbarhet” myntades år 1987 i FN:s Brundtlandrapport. Under det följande decenniet kom en rad initiativ som uttryckte hur denna vidgade syn på miljöarbete skulle bedrivas och kommuniceras.

ÅR 1992 GENOMFÖRDES sedan den stora miljökonferensen Agenda 21 i Rio de Janeiro. Den fokuserade på hållbarhet i form av social, miljömässig och ekonomisk utveckling. Vid samma tid föddes också flera internationella miljöstandarder och olika miljöledningssystem.

De möttes inledningsvis med tveksamhet från industrins sida. Men som en av författarna till den här refererade boken, Hans Norrström, uttryckte sig i Svensk Papperstidning år 1996:

”Miljötrenden kommer att fortsätta växa. Den som producerar attraktiva tjänster eller varor på ett miljöanpassat sätt är framtidens ledare.”

Denna insikt spred sig därefter snabbt i skogsnäringen. Från att tidigare ha varit fokuserad på problem i industriernas närhet vidgades nu begreppet miljö till att omfatta också själva råvaran – virket från skogen. Vid Rio-konferensen antogs ”FN:s Forest Principles” som betonade betydelsen av hållbart skogsbruk. Året därpå bildades certifieringssystemet FSC. Detta följdes 1999 av ytterligare ett system, PEFC, mer anpassat till mindre skogsägare. Båda anammades av det svenska skogsbruket. Under den här intensiva perioden skapades också Global Reporting Initiative (GRI) och FN:s Global Compact som båda anger riktlinjer och principer som gör det möjligt att jämföra olika företag ur hållbarhetsperspektiv.

De svenska skogsföretagen hade redan på 1980-talet börjat anta miljöpolicyer och anställa miljöchefer och miljöansvariga. Under 1990-talet vidgades arbetet till ”hållbarhet” i vid bemärkelse. Vid årtiondets början hade de första miljöredovisningarna dykt upp som komplement till de traditionella årsredovisningarna. Snart nog bytte de namn till hållbarhetsredovisningar och hållbarhetscheferna tog plats i företagens ledningsgrupper. Idag är miljö och hållbarhetsarbetet högt prioriterat inom den svenska skogsnäringen.

Vägen mot hållbarhet

Artiklarna om skogsindustrins miljöarbete bygger på boken Vägen mot hållbarhet skriven av Per Jerkeman och Hans Norrström.

De aspekter som lyfts fram på de här uppslagen är bara ett axplock ur en helhet som ger en heltäckande bild av hur den moderna papperstillverkningen i Sverige utvecklats. Den skildrar en intressant fas i svensk industrihistoria – från den första aningslösa tiden med ny och till stor del oprövad teknik, via erfarenheterna av dess baksidor och den forskning som ledde fram till dagens hållbara produktion.

Utan tvekan är det en bok som har förutsättningar att bli ett standardverk och ett obligatorium i litteraturlistan vid de högre tekniska utbildningarna.

Per Jerkeman är teknologie licentiat och har arbetet i 40 år inom skogsindustrin. Han har skrivit ett flertal böcker om pappers- och skogsindustrihistoria.

Hans Norrström är teknologie doktor och docent. Han har arbetat i 50 år inom skogsindustrin, merparten av tiden med miljöfrågor.

Båda är verksamma inom Skogsindustriernas Industrihistoriska Utskott, som tidigare gett ut en serie landskapsböcker som beskriver Sveriges samtliga massa och pappersbruk. Utskottet har också publicerat flera andra böcker om pappershistoria.

Alla böcker kan beställas via: skogsindustrierna.org

Författare

Lars Klingström