Många orsaker till varför skogsarealen minskar

– Det var när TV började visa naturfilmer från Amazonas som människor fick upp ögonen för att tropiska skogar avverkades i stor skala till förmån för annan markanvändning. Idag har klimatförändringen satt frågan än mer i fokus. Det konstaterar Skog Dr Reidar Persson, som förra året lade fram en diger rapport om den globala avskogningen.

– AVSKOGNINGEN INLEDDES redan i förhistorisk tid då människan hade lärt sig använda elden, säger Reidar Persson. Under de senaste 8 000 åren har arealen skogtäckt mark i världen minskat med mellan 30 och 40 procent. Och minskningen fortsätter, om än i lägre takt.

Uppgifter om dagens skogssituation kommer framförallt från FAO. Detta FN-organ har länge samlat uppgifter om världens skogar och försökt beskriva vad som händer med dem. För perioden 2010-2015 anges att den globala skogsarealen minskat med drygt 3 miljoner hektar per år.

– Det har länge funnits en tendens att försöka överdriva avskogningen. Den skall helst vara ”alarming”, säger Reidar Persson. Redan för 100 år sedan angav många kolonialtjänstemän för höga siffror som skäl för att öka den statliga kontrollen av skogen. Motsvarande hände också på 1970-talet då många miljöaktivister konsekvent hävdade att situationen var mycket värre än vad FAO:s siffror visade.

I DECENNIER HAR DET VARIT EN INTENSIV debatt om orsakerna till avskogningen. Ursprungligen fick skogsbruk och svedjejordbruk merparten av skulden.

– Men verkligheten är betydligt mer komplicerad, säger Reidar Persson. Det finns direkta orsaker i form av ökade jordbruksarealer, expanderande samhällen och ren skogsavverkning. Det finns också indirekta orsaker som svaga regeringar, politiska orsaker och ekonomisk tillväxt.

Skogsbruk anges i de flesta studier som en marginell orsak.

Reidar Persson konstaterar att det i jordbrukets barndom fanns ett tydligt samband mellan befolkningens storlek och avskogningen.

– Detta gäller inte längre. Ökad befolkning behöver inte längre innebära ökad avskogning. Jordbruksmetoderna har förbättrats och livsmedel kan importeras. Men med effektiv teknik kan även en liten befolkning snabbt avskoga stora områden.

Han konstaterar också att avskogningen kan ha helt olika drivkrafter i olika länder.

– Men huvudorsaken är idag helt enkelt att när det lönar sig att ta bort skogen så gör man det – i första hand för att omvandla den till jordbruksmark.

I MÅNGA INDUSTRILÄNDER vände utvecklingen redan på 1800-talet.

– Under de senaste decennierna har den vänt också i ett antal andra länder, säger Reidar Persson. I Sydkorea, Vietnam, Indien, Kina, Chile, Kuba och Costa Rica sker inte längre någon avskogning. Nu ser det ut som om trenden vänt också i bland annat Filippinerna, Thailand och Laos.

I flera länder finns starka nationella miljöorganisationer som påverkar utvecklingen. Ökad import av skogsprodukter bidrar också till att minska trycket på de egna skogarna. Inte minst viktigt är att den ekonomiska utvecklingen i de här länderna oftast är positiv.

Trots att BNP per capita är låg i länder som Indien, Vietnam och Kuba finns där uppenbarligen delar av statsförvaltningen som är mer utvecklade.

– I Laos är det främst den positiva ekonomiska utvecklingen som fått avskogningen att avstanna, anser Reidar Persson. Småbönder börjar där överge lågproduktiva skogsområden och istället flytta in till städer eller börja jobba i lokala jordbruksföretag. Det gör att skogen där börjar återta marker som övergetts.

Han nämner att det som sker, vetenskapligt brukar kallas för ”transitionen” där man placerar in länderna på en femgradig skala (se nedan). I Sverige minskade skogen stadigt till dess det vid 1900-talets början föddes motkrafter som lyckades vända utvecklingen. Samma process äger idag rum i många andra länder.

– SEDAN LÄNGE FINNS FLERA FN-program som arbetar med de här frågorna. Ambitionen har bland annat varit att skapa en skogskonvention som ska förhindra avskogning och istället nå ett uthålligt skogsbruk. Tyvärr har det dock mest blivit prat.

Hoppet har sedan tiotalet år satts till det som kallas REDD – ett system som skapats inom den internationella klimatöverenskommelsen för att förhindra ytterligare avskogning. Idén är att skogrika u-länder skall få betalt av i-länderna för att behålla skogen istället för att ta bort den.

När REDD skapades beräknades avskogningen stå för cirka 17 procent av de totala utsläppen av koldioxid i världen. Många i-länder såg det som enklare att betala för minskad avskogning istället för att göra något drastiskt på hemmaplan.

Nya studier indikerar att avskogningens effekter för klimatet har överskattats. Idag står den förmodligen för bara cirka 6 procent av koldioxidutsläppen. Det beror på att den totala tillförseln av CO2 ökat medan avskogningen minskat.

– Det skulle sannolikt vara bättre att istället satsa på att restaurera degraderade skogar än att förhindra avskogning, säger Reidar Persson.

IDAG VARIERAR UPPSKATTNINGARNA kraftigt om den fortsatta avskogningen. En del anger den till två miljoner hektar per år fram till 2025 och därefter till en miljon hektar per år fram till 2050. Andra säger över fem miljoner hektar.

– Av detta kan vi nog dra slutsatsen att vi egentligen inte vet hur utvecklingen kommer att bli, säger Reidar Persson. Personligen tror jag att avskogningstakten kommer att minska. Genom att dåliga jordbruksmarker kan komma att överges kan skogsarealen till och med börja öka.

Han tror heller inte på de lösningar som dök upp på 1980-talet: Förbud mot import av tropiskt virke, certifiering, ekoturism och förbud mot svedjebruk.

– Sådant prövades men gav inte de positiva resultat som förväntats.

Reidar Persson ser inte några snabba vägar för att minska avskogningen. Den långsiktiga lösningen ligger i ”utveckling”: Bättre jordbruk, ökad sysselsättning, minskad fattigdom, starkare regeringar och politisk vilja.

Han frågar sig också om minskad avskogning alltid skall ges högsta prioritet.

– Skogsbrukare, klimatfolk och de som värnar om den biologiska mångfalden förenas gärna i uppfattningen att avskogningsfrågan måste ges högre prioritet. Men de väger inte alltid in att i många länder är jordbruk mycket viktigare än skogsbruk och att man där har större problem än avskogning att brottas med.

REIDAR PERSSON KONSTATERAR ATT en stor del av världens befolkning fortfarande är fattiga och att avskogning faktiskt ibland kan bidra till ekonomisk utveckling som minskar fattigdomen.

– Vilka skall bestämma vad som görs: Välbeställda regnskogsälskare i i-länder eller fattiga bönder i Afrika? Under senare år har miljöfrågorna vägt tyngst i debatten. Det är kanske dags att åter sätta människan i centrum. Vi i Nord kan inte kräva att fattiga människor i Syd ska prioritera oss. I klimatfrågan måste vi ta ansvar för våra egna gärningar.

Den skogshistoriska processen

I den numera intensiva forskningen om avskogning använder man sig ofta av den så kallade transitionskurvan, för att förklara mekanismerna bakom den. Reidar Persson kallar den på svenska för den ”skogshistoriska processen” och beskriver de fem skeden som driver utvecklingen från avskogning till stabilisering. Kurvan skapades på 1990-talet av framförallt den brittiske forskaren Alexander Mather och gör det möjligt att tolka var de olika länderna befinner sig på skalan.

Fas 1

Skogen minskar långsamt i takt med befolkningsökningen. I dagsläget kan länder/områden som Franska Guyana och Gabon föras hit. Stora delar av Kongo hör sannolikt också hit, framförallt därför att skogen är svåråtkomlig, befolkningstrycket begränsat och den ekonomiska aktiviteten låg.

Fas 2

Avskogningen sker snabbare. Det kan bero på ökande befolkning, ökad gruvdrift och industrialisering. Indonesien är idag ett typexempel. Man kan säga att kapitalismen får fritt spelrum – eller att myndigheterna är för svaga för att kontrollera kapitalismen. Iband kan det också vara en kombination av industriell utveckling och effekter av kvardröjande fattigdom, till exempel svedjejordbruk.

Fas 3

Avskogningen orsakar problem som gör att det uppstår motkrafter hos både lokalbefolkningen och myndigheterna. Skogens värde ökar och den börjar skyddas. Ny skog planteras. Jordbruket blir effektivare och kräver mindre arealer. Den ekonomiska utvecklingen gör att befolkningstrycket på landsbygden minskar och därmed också incitamenten för avskogning. I dagsläget börjar Filippinerna, Thailand och Laos höra till den här gruppen. Brasilien likaså. Ett land som Haiti tycks dock aldrig nå botten – sannolikt inte förrän praktiskt taget all skog är borta.

Fas 4

Arealen skog börjar öka. Detta sker nu i bland annat Kina och Vietnam. Expansionen sker genom planteringar och genom att nedlagda jordbruksmarker återbeskogas naturligt. Vad som ökar är således andelen skötta skogar. Arealen urskog kan dock fortsätta att minska. Biomassan i skogen kan också minska trots att arealen ökar.

Fas 5

Skogsarealen stabiliseras. Sverige och många andra länder i Europa räknas hit. USA kan nog också räknas hit även om skogsarealen inte har ökat nämnvärt sedan den bottnade och stabiliserades runt 1920. I denna fas kan andelen skog med höga naturvärden börja öka.

Här finns världens skogar idag

I det ursprungliga naturtillståndet växte det skog överallt där skog kunde växa. Sedan har de allt fler människorna inordnat naturen efter sina behov och dragit annan nytta av de marker som frigjordes när de bit för bit knaprade av skogsmarken. Det senaste århundradets generationer är de första som vill nyttja skogen utan att förbruka den.

Sverige

I Sverige inleddes avskogningen för ungefär 6 000 år sedan människorna blivit bofasta och börjat bruka jorden. De röjde luckor i skogen och förvandlade den gradvis till odlingsmark.

Det var inledningen till en process med stadigt minskande andel skog som kom att pågå ända fram till sekelskiftet 1900. Då var skogsarealen i Sverige omkring 65 procent av den ursprungliga. Det är sannolikt en historisk bottennivå. Vid den tiden vände utvecklingen och skogen har därefter tagit tillbaka tidigare förlorade marker.

Det finns två huvudskäl till detta. Nya och bättre jordbruksmetoder gjorde att det inte behövdes lika mycket mark för att försörja befolkningen. Det andra skälet var att skogen då hade fått ett kommersiellt värde vilket födde ett intresse av att slå vakt om och bygga upp ett värdefullt skogskapital. Under de senaste 120 åren har skogsarealen i Sverige ökat med omkring 30 procent och volymen med omkring 80 procent.

Medelhavsländerna

Det har knappast funnits skog överallt runt Medelhavet. Däremot utnyttjades de befintliga skogarna ibland så hårt att de i princip försvann. Det var en process som inleddes redan vid kulturens gryning och pågick till romarrikets fall på 400-talet. Sannolikt växte skogen därefter till igen.

Vad som sedan hände under medeltiden är osäkert. Av allt att döma fanns dock en hel del skog kvar ännu på 1800-talet.

I början av 1900-talet och i synnerhet under första världskriget avverkades de återstående skogarna i Nordafrika och längs östra Medelhavet mycket hårt.

Västeuropa

Redan under tiden fram emot Kristi födelse var trycket på skogarna så starkt att man kan tala om avskogning. Det gällde framförallt i England och Frankrike. I Tyskland fanns det däremot mycket skog kvar.

Romarrikets fall innebar att skogarna i Västeuropa återhämtade sig. Men runt år 1000 inleddes den epok som ofta kallas ”den stora avskogningen”. Befolkningen ökade och därmed behovet av jordbruksmark.

Denna utveckling pågick fram till digerdöden då betydande arealer inte längre kunde hävdas och skogen tog istället över. Samma sak hände under 30-åriga kriget i Europas centrala delar. Därefter tog avskogningen fart igen och pågick in på 1800-talet då utvecklingen så småningom vände. Under 1900-talet har skogsarealen ökat i flertalet områden. Men av den ursprungliga skogsarealen finns det nu bara drygt hälften kvar.

Ryssland

Det är svårt att skapa en samlad bild av vad som skett i Ryssland på grund av det väldiga Sibirien med dess fortfarande till stor del orörda skogar. I den europeiska delen verkar avskogningen ha varit begränsad fram till 1700-talet. Med starkt växande befolkning blev det dock därefter en betydande avskogning fram till tiden efter andra världskriget. Därefter har det skett en återhämning.

USA

Ursprungsbefolkningen tycks i viss utsträckning ha påverkat skogarna. Sedan européerna börjat tränga ut (=utrota)urbefolkningen efter år 1500 ökade skogsarealen tydligen under en period.

Med början på östkusten inleddes under 1800-talet en mycket snabb avskogning. De storskaliga avverkningarna flyttade sig därefter vidare västerut till de stora sjöarna. När skogskapitalet där var förbrukat förflyttade sig timmerfronten vidare till Södern och senare till de skogrika staterna i nordväst och på västkusten.

För att rädda virkeskapitalet avsattes då stora områden i nordväst som statliga skogar. Avskogningen pågick dock ända in på 1920-talet. Därefter har skogsarealen stabiliserats. Idag växer det skog på ungefär 70 procent av den ursprungligen skogbevuxna arealen.

Kina och Indien

Av Kinas väldiga landareal bedöms ungefär 60 procent ha varit skogbevuxen. En snabb befolkningsökning gjorde att skogarna minskade i motsvarande grad. Vid mitten av 1900-talet bedöms skogsarealen bara ha uppgått till cirka tio procent av den ursprungliga. Sedan 1970-talet har den skogtäckta arealen mer än fördubblats. Den ökar idag med ett par, tre miljoner hektar om året.

Indien bedöms ursprungligen ha varit till cirka 70 procent täckt av skog. Motsvarande siffra är idag omkring 23 procent. Det saknas bra uppgifter om hur denna avskogning gått till. En försiktig bedömning är att skogsarealen kan ha börjat öka under senare år.

Övriga delar av världen

I många länder i Sydostasien, Latinamerika, Afrika och Oceanien har det skett en snabb avskogning sedan de koloniserades på 1500- och 1600-talen. Avskogningen intensifierades under 1800-talet, men den verkliga smällen kom efter andra världskriget. Under senare decennier har den varit våldsam i många områden. Dock verkar det nu som om den börjat stanna av.

Att avskogningen ägt rum på 1900-talet är inte märkligt mot bakgrund av att befolkningen i de här delarna av världen ökat med över 4 miljarder människor.

Författare

Reidar Persson