Skogshistoriska SällskapetRovdjurskriget - en resa genom tiderna

Rovdjurskriget – en resa genom tiderna

Skogshistoriska Sällskapets seminarium på Nordiska museet 14 november 2012

Mellan klockan fem på eftermiddagen och ett på natten en dag i mars år 1833 går budkavlen i trakterna av Enköping i Uppland. Den bådar till rovdjursskall och inställelse senast klockan åtta på morgonen. Skattebönder, torpare och indelta soldater på böndernas marker, alla ska de ”vid laga bot” ställa upp vid startplatsen.

En sådan här händelse var bara en liten enstaka del av det rovdjurskrig som genom århundradena går att följa i de historiska källorna. Tyvärr har hittills inte mycket sammanställts och analyserats av de rika arkivskatter som finns i form av data och annan information i ämnet vilt- och jakthistoria

Till skillnad mot agrar- och skogshistoria har vilt- och jakthistoria i bara ringa grad väckt forskarnas intresse. Det sistnämnda ämnet är en viktig del av vår historia. En hel del av brukandet av skogsmark (och jägmästarnas uppgifter) handlade om just jakt, i synnerhet om att ”utrota Rof- och Skadedjur, eller at anskaffa nyttigt Willebråd”. Med historisk kunskap som bakgrund tror vi att mer nyanserade diskussioner skulle kunna föras om dagens förvaltning av de fyra stora rovdjuren.

Tillsammans med idéhistorikern Karin Dirke, Stockholms universitet, har vi påbörjat en vilt- och jakthistorisk forskning, som vi hoppas också ska inspirera andra forskare inom olika discipliner. Vi märker i vårt arbete att många forskare och beslutsfattare, särskilt de yngre, inte känner till vad som idag ligger bakom utvecklingen av viltpopulationerna och viltförvaltningen. En snabb tillbakablick visar att vi sannolikt aldrig haft fler viltarter, mer klövvilt eller fler jägare än vad vi har idag.

Ett forskningsområde vi särskilt ägnat tid åt handlar om de stora rovdjuren – björn, järv, lodjur och varg. Vilken syn har människan haft på dessa och hur har de hanterats genom århundradena. Att förstå sådana frågor löser kanske inte specifika förvaltningsproblem idag, men en gedigen kunskap kan stabilisera debatten och göra oss lite mer ödmjuka inför svåra förvaltningsfrågor.

Under ett seminarium anordnat av Skogshistoriska Sällskapet den 14 november 2012 på Nordiska Museet i Stockholm, berättade vi om rovdjurskriget genom århundradena. Hur såg människan på rovdjuren? Hur organiserades kriget, vilken strategi och vilka metoder användes och vad blev resultatet? Vi diskuterade också om fred har slutits formellt och om den försoningsprocess med ”fienderna” som vi nu är inne i.

Under slutet av medeltiden började en organisation långsamt växa fram för att ”utöda” rovdjuren. I och med tillkomsten av jägeristaten på 1600-talet fick arbetet fastare former. Jägeristaten var den första skogliga administrationen och därigenom föregångare till den centrala myndigheten skogsstyrelsen, bildad 1859. I och med den blev likheterna med en militär operation uppenbara. ”Officerarna” var kungen, landshövdingar, överjägmästare och jägmästare. ”Soldaterna” var alla övriga, förutom präster, klockare och ”gummor”, vilka var befriade. Deltog man inte i kampen mot rovdjur eller saknade utrustning fick man böter. Gjorde man fina insatser kunde man få medalj eller silverbägare. Att döda många rovdjur gav status. Skottpen- ningar var också en ”morot” i kriget.

För att ytterligare motivera insatserna förtalade man ”fienden”. Uppfinningsrikedomen var också stor för att effektivisera arbetet och många grymma metoder utvecklades.

Från början av 1800-talet förde staten detaljerad statistik på hur många rovdjur som dödades och hur många tamdjur som rov- djuren årligen tog. Tanken var att utrotningskampanjerna, som inkluderade utbetalning av skottpengar, skulle vara ekonomiskt motiverade och inte belasta staten i onödan.

I slutet av 1800-talet argumenterade enstaka personer och även någon organisation för att särskilt björnen borde bevaras. Kort därefter då man nästan lyckats utrota ”de fyra stora” började samhällets attityd till rovdjur svänga. Detta berodde på det gryende intresset för naturvård och resulterade i att den ena arten efter den andra fridlystes. År 1969 fridlystes den sista arten av de fyra stora – järven.

Det rovdjurskrig som tidigare medgav att alla fick jaga närsomhelst, varsomhelst och med vilka medel som helst har idag förbytts i en strävan att bygga upp livskraftiga stammar.

Författare

Roger Bergström och Kjell Danell

Rovdjurskriget – en resa genom tiderna

Fakta

Författarna: