Artiklar under temat KSLA jubilerar 2013 Med förebild i Frankrike började det i 1700-talets Sverige att växa fram lärda akademier inom olika vetenskapliga och konstnärliga discipliner. 1813 var det lantbrukets tur. Kongliga Landtbruksakademien drog då igång med mål att visa vägen till ett ”modernare” och effektivare jordbruk. Det ursprungliga målet gäller än idag – och omfattar sedan ett halvt sekel också skogen.
När Isaac Newton år 1687 lade fram teorierna om gravitationskraften i sitt banbrytande verk Principia, var det första steget till en ny världsbild. För första gången i historien konkurrerade nu vetenskapliga fakta med religionen om att beskriva den värld människan lever i.
1700-talet blev sedan ett århundrade rikt på vetenskapliga landvinningar. Samtidigt blomstrade de sköna konsterna i form av litte- ratur, musik och måleri. Den ökade läsförmågan i världens utvecklade delar gjorde att allt fler människor blev delaktiga i vad som hände. Så brukar också 1700-talet ofta benämnas ”upplysningstiden”.
Den ökande vetenskaplighet som präglade samhället påverkade också jordbruket. Ett nytt naturvetenskapligt ämnesområde växte fram i flera europeiska länder – lantbruksvetenskapen. Syftet var att göra det möjligt för fler människor att leva av vad jorden ger. Bättre redskap såg dagens ljus, skiftesreformer genomfördes och nya jordar lades under plogen för att mätta de växande befolkningarna. Allt större ansträngningar gjordes också för att sprida de nya rönen ut till de breda lagren av jordbrukare.
I Sverige manifesterades dessa strömningar i form Kongliga Landtbruksakademien. Den stiftades 1811 men började inte verka förrän 1813. Den nya akademiens förste preses blev kronprinsen, sedermera känd som Karl XIV Johan.
Den som spelade huvudrollen vid akademiens tillblivelse var Abraham Edelcrantz, i sin tid något av ett universalgeni. Han var docent i litteratur och fysik, teaterman, kansliråd, direktör vid hovkapellet, poet, medlem av konstakademien och riksdags- man – bland annat!
Edelcrantz hade tidigt insett möjligheterna med de tekniska landvinningar som gjorts under 1700-talet. En av de ångmaskiner han importerade från England installerades i hans egen ägandes kvarn vid Riddarfjärden, den till sitt namn än idag så kända Eldkvarn. Det var också han som konstruerade och byggde den optiska telegraflinjen i Sverige.
Abraham Edelcrantz drev sin gård, Stora Skuggan, som ett mönsterjordbruk i enlighet med de influenser han fått under resor i England och Skottland. Med sitt stora intresse för jordbruk blev han djupt engagerad i tillblivelsen av Lantbruksakademien. Tillsammans med akademien var han drivande för att få till stånd den anläggning som kallades Experimentalfältet, där nya redskap, odlingsmetoder och grödor utprovades.
Kungen tilldelade den nya akademien lokaler invid Hötorget i Stockholm. De låg i de 1600-talsbyggnader som omslöt den så kallade Beridarebanan, en före detta festplats där man genomfört både hästkapplöpningar och tornerspel. Lantbruksakademien flyttade in i det pampigaste huset invid Mäster Samuelsgatan.
Det var nu inte bara verksamhet av vittert slag som bedrevs i husen runt Beridarebanan. I Lantbruksakademiens verkstad och smedja tillverkades jordbruksredskap och modeller av sådana. Dessa modeller tjänade som förebilder för de hantverkare och industriidkare som skulle tillverka dem i full skala. Akademien var en spjutspets i arbetet med att effektivisera jordbruket i Sverige. Här utbildades lärlingar från landsbygden i avsikt att de sedan skulle återvända hem och sätta upp egna verkstäder för att tillverka moderna redskap.
I byggnaderna kring beridarebanan blev akademien kvar till 1863 då man flyttade tvärs över gatan till det så kallade Modellkammarhuset. Där inrymdes tidigare Kungliga Modellkammaren, Laboratorium mechanicum, inrättad av Christopher Polhem 1697, med dess samling av modeller för ”lantbrukets, gruvdriftens, fabrikers och slöjders behov”. Där kom sedan Lantbruksakademien att bli kvar ända till 1954. Då svepte den stora saneringsvågen bort i princip all bebyggelse på Norrmalm. Där akademien en gång låg står idag en av Hötorgsskraporna.
Istället flyttade man då till sina nuvarande lokaler, belägna längst upp på Drottninggatan, mitt emot Observatorielunden. Byggnaden är från 1867 och uppfördes ursprungligen för den från Falun då omlokaliserade Bergsskolan.
Som en röd tråd i Lantbruksakademiens verksamhet går genom alla år ambitionen att göra brukandet av landets jordar effektivare. I perspektiv av att 85 procent av landets arbetsföra befolkning vid 1800-talets början sysselsattes inom jordbruket inser man vilken oerhörd betydelse ett förbättrat jordbruk hade för folkförsörjningen.
Experimentalfältet, verkstäderna och det teoretiska utvecklingsarbete som bedrevs i Akademiens namn var det dåtida Sveriges lantbrukstekniska nav. Därifrån spreds nya rön och metoder till landets jordbrukare via de hushållningssällskap som etablerats i varje län.
Under 1900-talet förändrades verksamheten. Staten tog ett större ansvar för jordbruksforskningen och ett särskilt jord- bruksdepartement inrättades. Sedan Ulltuna lantbrukshögskola inrättats 1934 flyttades verksamheten vid Experimentalfältet successivt över dit. När lantbruksfrågorna 1956 fick sällskap av skogliga frågor inom akademien ändrades namnet till nuvarande Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Oftast används idag kortformen KSLA, som blivit ett väl etablerat och aktat begrepp inom Sveriges gröna näringar.
När Kongl. Landtbruksakademien började arbeta för 200 år sedan var huvuduppgiften att göra det möjligt för fler att leva av det som växer på svenska jordar. Idag har uppdraget vidgats. Det handlar inte längre bara om ätbara grödor. De gröna näringarna – och skogen i synnerhet – har en viktig roll i arbetet med att bemästra den klimatkris som världen tycks vara på väg in i.
När KSLA nu går in i sitt 201:a verksamhetsår är det i en värld som ser helt annorlunda ut än då akademien instiftades. Om de frågor som världssamfundet idag har att hantera hade man ingen aning. Perspektivet var lokalt, det handlade om att höja det svenska jordbrukets avkastning.
Dagens perspektiv är globalt – därför att världen krympt och insikten om att frågor som har med livsmedel, energi och klimat att göra bara kan lösas internationellt.
– Global utveckling förutsätter att naturresurserna utnyttjas hållbart vilket ligger precis i linje med det som varit akademiens inriktning ända sedan starten, säger Carl-Anders Helander som är akademisekreterare och VD för KSLA.
Han tillträdde sin befattning i augusti efter att tidigare i 15 år varit VD för Hushållningssällskapet i Skara.
– Jag tar över i en väldigt dynamisk tid, vilket naturligtvis gör uppgiften oerhört stimulerande. Som kanske aldrig tidigare har den gröna sektorn kommit i fokus för samhällets intresse. Det handlar om utmaningar av gigantiska mått. Dels att försörja jordens växande befolkning med mat, men också om det svenska perspektivet som även i framtiden dominerar i akademiens verksamhet.
– Den roll som KSLA skapat sig som brygga för kommunikationen mellan forskning, näringsliv och samhälle är imponerande, säger Carl-Anders Helander. Och jag tror att den rollen ytterligare kan förstärkas. Akademiens oberoende ställning och höga grad av vetenskaplighet ger den en unik position i samhällsdebatten.
KSLA publicerar regelbundet skogs- och agrarhistoriskt intressanta böcker och småskrifter. Under senare år kan särskilt noteras Jordbruk och skogsbruk i Sverige med tillhörande atlas som har förutsättningar att bli något av ett standardverk i ämnet.
Akademins bibliotek i det vackra huset på Drottninggatan 95B är inte bara ett ovanligt harmoniskt rum utan också imponerande innehållsrikt.
– Ja, man kan säga att det här är något av ett agrarhistoriskt centrum i Sverige, säger Lars Ljunggren, som är bibliotekets chef.
Han ansvarar också för den enhet inom KSLA som ansvarar för och driver historiska projekt. Bokutgivning är en av uppgifterna.
– Biblioteket är specialiserat på skogs- och lantbrukshistoria. Här finns en rik skatt av intressanta böcker och skrifter – och en del av de äldsta är ytterst sällsynta. För att göra sådana tillgängliga för fler arbetar vi fortlöpande med nytryckning och återutgivning.
Till exempel kom häromåret faksimilutgåvor av Magnus Henric Brummers Försök till et Swenskt Skogs- och Jagt-lexicon från 1789 och Axel Cnattingius’ Svenskt skogslexikon från 1894. På tur står nu den första svenska skogsskötselboken; Stadsmajoren Anders Rosenstens Grundeliga underwisning om skogars skötsel, utgiven 1771.
Bokutgivningen omfattar också nyskrivna material, som till exempel det i ingressen nämnda verket, Jordbruk och skogsbruk i Sverige, och Ronny Petterssons Mellan virkesintressen om virkesmätningens historia.
– Vi är för närvarande också engagerade i att sammanställa en skogsbibliografi som sträcker sig fram till och med cirka 1880. Vi har för att färdigställa denna digitaliserat ett kortregister bestående av 20 000 ”lappar” skrivna i svårtydd piktur, som förvarats i Ultuna. Den kommer att publiceras som en databas och blir ett värdefullt komplement till den nationella, vetenskapliga databasen Libris.
– KSLA:s uppgift är att sprida kunskaper om de gröna näringarnas roll i samhället och samtidigt sätta in dem i sina respektive histo- riska sammanhang, konstaterar Lars Ljunggren. Vi riktar oss främst till forskare och studenter inriktade på agrarhistoria. Men även andra, mer allmänhistoriskt intresserade personer hittar en rik källa att ösa ur här.
Författare
Lars Klingström
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information
Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.