Skogen har klarat mycket genom tiderna …

Aldrig har de skogliga frågorna stått så på sin spets som nu. Aldrig har förväntningarna på vad skogen ska åstadkomma varit så stora: Rädda klimatet, ge hållbara råvaror, klara den biologiska mångfalden och tillhandahålla upplevelsevärden av skilda slag.

DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN i historien som människor vänder sig till skogen. Det har man i princip gjort i alla tider. Över hela jorden har människor byggt sina hus av det material som är enklast att få tag på. Här i nordligaste Europa var det trä.

Av trä byggde man också sina skepp. Skogen gav dessutom tjära och beck att impregnera och täta dem med. Tillgången på skeppsvirke var en maktfaktor. Av det kunde man bygga armador, behärska haven och skapa kolonier i fjärran delar av världen.

Trä var också en förutsättning för det som Sverige på 1600-talet byggde sin stormaktsställning på – järnet och kopparen. För att kunna förvandla malm till metall var träkol en lika viktig ingrediens som själva malmen. Närmast gruvorna var skogarna hårt huggna. Och fanns det ingen skog där, flyttade man malmen till mer skogrika delar av landet.

Vid mitten av 1800-talet nådde den så kallade timmerfronten Sverige. Den rullade in från Norge där skogarna då hade avverkats och virket skeppats västerut till det trähungriga England.

Timmerfronten nådde Sverige med full kraft. Nästan inget vattendrag var för litet för att flotta virke i. Vid kusten väntade sågverk och ett myller av fartyg som skulle föra trävarorna vidare ut i Europa.

NÅGRA ÅRTIONDEN SENARE kom nästa rusch. Den här gången var det inte längre bara de grova träden som behövdes, utan också de klena. Det var nu Sverige blev ett land av massaindustrier och pappersbruk. De red alla på den efterfrågevåg som skapats av det ökade välståndet och läskunnigheten i Europa. Och sedan man lärt sig göra papper av trä gick det att möta den. Genom att tidningar nu kunde massproduceras bidrog skogen till att göra fler människor politiskt medvetna och därmed också till framväxten av demokratier.

Den svenska skogsindustrin växte och skogen fick till slut rollen som landets ekonomiska bas. Produkterna fördes i allt stridare strömmar ut ur Sverige. I gengäld rullade pengarna in och gav näring och växtkraft till det som först kallades folkhemmet och senare välfärdssamhället.

MEN SÅ SMÅNINGOM BÖRJADE andra material vinna terräng på träets bekostnad. Och för bara några årtionden sedan slog IT igenom. När den första IT-boomen stod i sitt flor var det många som dömde ut skogsindustrin. Den kallades för ”den gamla industrin”, den som hade gjort sitt och snart skulle försvinna in i historien.

Men boomen förvandlades till en bubbla som tappade markkontakten och steg till väders – där den sjönk ihop med en jättefjärt som skakade hela Sverige.

Mitt i denna turbulenta tid stod skogen stabil och nu hade även finansmarknadens folk börjat förstå att det fanns ett värde i det där gröna som växte nästan överallt i landet. Skogen togs på allvar igen, efter att ha varit förpassad till farstun under ett antal år.

OCH YTTERLIGARE NÅGRA ÅR senare kom klimatfrågan och sen vet vi hur det gick. Idag har skogen stigit in i finrummet igen. I hela världen ses den som en frälsare – den som ska rädda mänskligheten från dess självförvållade energi- och klimatproblem. Aldrig har förväntningarna på skogen varit så höga som idag. Och allt fler undrar hur den ska kunna räcka till….

Ökat trähusbyggande

En enig forskarkår utnämner långlivade trähus till det bästa sättet att använda skogsråvaran på för att lindra klimatförändringen.

Krav på att mer skog ska skyddas

Frågan om den biologiska mångfalden i skogen är komplex och forskningen kan inte ge några entydiga svar. Naturvårdsintressena driver på för att ytterligare arealer ska tas ur produktion.

Mer industrivirke

Massa- och pappersindustrin går på högvarv. För vissa kvaliteter är framtiden ljus. Och bakom hörnet väntar helt nya skogsprodukter. Allt talar för att skogsproduktionen behöver ökas.

Ökat behov av biologiska råvaror

Klimathotet lägger en skugga över världen. Omställningen till det fossilfria samhället pågår för fullt. Mer biologiska råvaror är en förutsättning för att klara båda. Flera miljardinvesteringar i bioraffinaderier ligger i startgroparna men avvaktar i väntan på tydliga besked om att skogsråvaran räcker.

Ökat fokus på upplevelsevärden

Under senare år har skogens sociala värden diskuterats allt mer. Många anser att andelen trakthyggesbruk måste minska till förmån för hyggesfria metoder. Sådana kan (där det ens är möjligt) i allra bästa fall ge likvärdig virkesproduktion – men inte mer. Och omställningen tar minst ett halvt sekel med samtidigt minskad virkesproduktion.

Alla skogsägare styrs inte av ekonomi

Hälften av Sveriges skogar ägs av 330 000 privata skogsägare som ofta har andra mål än rent ekonomiska med sitt skogsägande. Det talar inte för att virkesproduktion i privatskogsbruket kommer att öka – utan tvärtom riskerar att minska.

… men nu går ekvationen inte längre ihop

Mycket tyder på att den mer-av-allt-attityd som hittills präglat den svenska skogspolitiken har kommit till vägs ände. Skogen kan knappast uppfylla alla de mål som omger den. I synnerhet inte som målen ofta går på tvärs mot varandra.

VIRKESPRODUKTION VAR LÄNGE DET ENDA målet i den svenska skogspolitiken. För ett kvarts sekel sedan kompletterades det med ett likställt mål för bevarad biologisk mångfald. Numera förväntas skogen också uppfylla sociala och kulturella mål och dessutom spela en huvudroll i arbetet med att bemästra klimatet.

– Men det går inte att samtidigt både öka virkesproduktionen och avsätta större arealer av naturvårds- och sociala skäl. Avverkningarna på de skogsarealer som är tillgängliga för brukande i Sverige ligger nu i nivå med vad som samtidigt växer till.

Det säger Camilla Sandström, professor i statskunskap vid Umeå universitet, som deltagit i en studie om politiska mål och tillgången på skogsråvara.

I STUDIEN KOM FORSKARNA OCKSÅ fram till att den hittills förda skogspolitiken präglats av någon slags ”mer-av-allt-attityd” där skogen och skogssektorn underförstått förväntas kunna infria alla nya krav. Men styrmedlen är oftast ”mjuka” och de prioriteringar som oundgängligen krävs överlämnas åt skogsägarna att själva göra.

– Med de allt större förväntningar som nu ställs på skogen från olika håll, konstaterar vi att denna attityd inte längre kommer att fungera, konstaterar Camilla Sandström.

Sverige urskiljer sig tillsammans med Finland genom att bedriva skogsbruk och naturvård på all produktiv skogsmark. I många andra länder satsar man på intensivskogsskötsel på vissa marker och avstår helt från brukande på andra. Detta är möjligt där merparten av skogen ägs av staten. Men inte i Sverige där hälften av skogen ägs av 330 000 privata skogsägare.

– Det finns inga givna svar hur den nuvarande situationen går att klara, säger Camilla Sandström. Vi måste komma fram till ett sätt att väga samman så olika storheter som virkesproduktion, biologisk mångfald, sociala värden och klimatnytta med varandra. Och prioriteringarna måste göras i en process som involverar alla skogliga intressenter. Det nationella skogsprogrammet som nu äntligen ser ut att bli av kan bli en perfekt arena för de diskussioner som måste till.

 

Författare

Lars Klingström