Skogsindustrins långa väg mot hållbarhet

När kung Adolf Fredrik på 1760-talet såg till att det inte blev någon pappersväderkvarn vid Brunnsviken i Stockholm så var det förmodligen första gången som papperstillverkning och miljöintressen krockade i Sverige. Det skulle bli fler och betydligt värre krockar framöver innan utvecklingen vände.

DET VAR BOKTRYCKAREN Peter Momma som hade fött idén om pappersväderkvarnen. Han härstammade från Holland och där fanns sådana kvarnar sedan länge. Momma var en betydelsefull person, han var ledamot av bankfullmäktige och Kungliga Boktryckeriets föreståndare. Dessutom hade han startat pappersbruk, stilgjuteri och tryckeri i Harg utanför Nyköping. Men hans ord vägde lätt. Väderkvarnen vid Brunnsviken skulle innebära att ett skogsparti måste avverkas ”varigenom den eljest vid landsvägen till Stockholm så behagelige prospekten nog bleve minskad” som beskedet från hovet löd.

Hundra år senare när slipmassabruk, sulfitfabriker och sulfatfabriker, börjat byggas, blev konflikten betydligt påtagligare. Nu var det inte utsikter som de nya anläggningarna förstörde. De orsakade syrebrist och fiskdöd i sjöar och vattendrag och sulfatfabrikerna förpestade luften med sina odörer. Det gick så långt att ett par riksdagsmän motionerade om att sulfatfabriker måtte förbjudas, men eftersom man saknade bevis för att utsläppen var hälsovådliga kunde de inte stoppas.

YTTERLIGARE HUNDRA ÅR SENARE – närmare bestämt 1967 – förbjöds användning av kvicksilverpreparat som konserveringsmedel för våt slipmassa och därmed sattes punkt för ett mörkt kapitel i den svenska massa- och pappersindustrins historia. Genom åren hade man släppt ut drygt 500 ton kvicksilver bland annat i form av konserverings- och slembekämpningsmedel. Men när samtidigt stora kvantiteter kvicksilver hade använts i jordbruket för att beta utsäde, så kom skogsindustrin lindrigt undan i den debatt som följde.

Det blev dock inte fallet när man hösten 1985 fann klorerade dioxiner i fisk som fångats nedströms ett par massabruk i USA. Dioxiner är extremt giftiga, sannolikt cancerframkallande och kan ge reproduktionsstörningar hos djur. Även i Sverige kunde man snart konstatera att det fanns dioxiner i avloppsvattnet från fabriker som tillverkade blekt massa.

DEBATTEN BLEV INTENSIV. En del gick så långt att de undrade om det var farligt att använda papper? Det krävdes många år av forskning, teknisk utveckling och stora investeringar innan problemen med blekeriavloppen kunde lösas.

Detta arbete, liksom också med de andra miljöproblem som skogsindustrin brottats med ända sedan starten för snart 170 år sedan, har varit framgångsrikt. Utsläppen har minskat kraftigt och industrins påverkan på miljön är idag begränsad och högst sannolikt inom ramen för långsiktig hållbarhet.

Författare

Lars Klingström