Hans-Jöran Hildingsson Ordförande

Det ska märkas att vi jubilerar

Detta inlägg publicerades som ledare i Tidender nr 1, 2020.

ETT SÄLLSKAP MED 30 ÅR PÅ NACKEN ÄR egentligen inte så imponerande. Särskilt inte när det handlar om skogshistoria. Att sällskapet skapades var kanske indirekt ett resultat av de enorma rationaliseringar som svenskt skogsbruk gick igenom under andra halvan av 1900-talet. Måhända befarades historien vara på väg att suddas ut. I vilket fall bildades Skogshistoriska Sällskapet utifrån en väl etablerad plattform.

FÖRBERETT FÖR SIN UPPGIFT OCH MED flera nyckelpersoner i styrelsen, fick sällskapet en rivstart. Medlemsantalet växte snabbt. Näringen sköt till pengar och verksamhetens seriösa anslag välsignades av KSLA. Den väldiga samling skogshistoriska artiklar som i sällskapets namn har skapats under de gångna 30 åren, är resultatet av kunniga skribenter som alla bidragit till att beskriva det långa skogshistoriska förloppet. Det kan inte nog understrykas: Detta är en skogshistorisk skatt och i sanning en storartad gärning för eftervärlden! Och nedtecknandet fortsätter.

SKOGSHISTORISKA SÄLLSKAPET ÄR INNE I EN positiv trend. Antalet medlemmar ökar för varje år och har nu passerat 1 400. Till övervägande del utgörs medlemmarna av män. Därför arbetar vi aktivt för att engagera fler kvinnor, bland annat genom valet av ämnen för exkursionerna. Dessa får allt fler deltagare. Förra året var intresset så stort att några av dem blev överbokade. Det innebar tyvärr att alla som var intresserade inte alltid kunde beredas plats. I år går vi därför ut med en tydlig signal om att anmäla sig i god tid till den eller de exkursioner man är intresserad av. Antalet deltagare vid varje exkursion har ett tak och det är alltid tråkigt att missa en exkursion bara för att man är sent ute med anmälan.

VI FIRAR SOM FRAMGÅR 30-ÅRSJUBILEUM I ÅR och vi vill att det ska märkas. Därför är årets program kryddat med två utlandsresor. Den ena går till nordöstra Polen och dess nationalparker, framförallt den i Bialowieza med sin lövurskog, den sista i sitt slag i Europa. Den andra går till Slovenien, ett syd- eller rättare sagt centraleuropeiskt land, med förhållandevis lika mycket skog som vi har i Sverige.

TILL SIST: I samband med att medlemmar betalar medlemsavgiften, kommer det varje år också in bortåt 10 000 kronor i form av frivilliga bidrag! Detta är en väldigt generös gest som vi tolkar som en uppmaning att också i fortsättningen hålla historien levande. Vi gör vad vi kan – och varmt tack!