Trivsam årsstämma i Örebro

Skogshistoriska Sällskapets årsstämma den 6 april var både välbesökt och mycket trivsam. Temat för den allmänna delen av programmet var de svenska allmänningsskogarnas historia.

Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson hälsade välkommen med att konstatera att föreningen seglar i medvind. Antalet medlemmar ligger nu väl över 1 200, alltså cirka 250 fler än för fem år sedan. Det befarade medlemstappet på grund av att kategorien ständiga medlemmar av ekonomiska skäl, avvecklades för två år sedan har således uteblivit.

De svenska allmänningsskogarnas historia rymmer mer dramatik och spännande skeenden än vad de 40 stämmodeltagarna kanske tidigare hade anat. Det är för övrigt inte helt korrekt att tala om en historia – det handlar om flera och lite olika varianter på samfällt markägande.

Värden för stämman, HäradSkogs VD Erik Petré, inledde med att ge en bild av detta företag, som samlar 15 olika häradsallmänningar i Sörmlands och Örebro län.

– Häradsallmänningars historia sträcker sig ända ner till 700-talet, berättade han. Det finns inga dokument bevarade från denna tid, men i de gamla  landskapslagarna som Magnus Eriksson sammanförde till landslag på 1300-talet, finns passusar som hänvisar till urgamla regler för allmänt ägda marker.

Eric Sundstedt, lärare vid Skogsmästarskolan, redogjorde sedan mycket medryckande för sina erfarenheter som delägare i Snefringe Häradsallmänning.

– Vi är idag oroade över att urbana värderingar allt mer tar över i samhället, vilket påverkar skogspolitiken – och landsbygdens möjligheter att hävda sina intressen, sade han bland annat.

Rune Dehlen, f.d. ordförande i Orsa besparingsskog, berättade den intressanta historien om hur det gick till när denna allmänning skapades. Det skedde under andra halvan av 1800-talet, på det uppslitande storskiftets tid. Av oro för att all skog skulle köpas upp av bolag beslöt man att bilda en allmänningsskog – eller besparingsskog, som dalfolket föredrog att kalla den. Det var då en ren naturskog med ett enormt virkesförråd – som sedan avverkades under bara tio år. Den förvandlades då till en i verklig bemärkelse besparingsskog.

– Den här skogen, eller rättare sagt virket från den, gjorde Orsa till ett av de rikaste samhällena i hela landet, konstaterade Rune. Besparingsskogens pengar investerades bland annat järnvägar och Orsaborna behövde inte betala kommunalskatt förrän 1934.

Henrik Sandström, f.d. förvaltare vid Tärna-Stensele och Sorsele allmänningsskogar, avslutade programmet med historien om hur det gick till när de fjällnära områdena i norra Sverige började koloniseras på 1600-talet.

– Med hjälp av det så kallade Lappmarksplakatet uppmuntrade staten människor att flytta till de då, till synes outnyttjade markerna. Så många nappade på erbjudandena om skattefrihet att samernas existens 200 år senare hotades. Det var därför odlingsgränsen stakades ut. Den sträcker sig från norra Jämtland till Finland och innebar att ingen nyodling fick göras väster om den. Idag utgör den gränsen för fjällnära skog.

Henrik beskrev dagens verksamhet på ett mycket levande sätt och berättade bland annat om ett allmänningsmöte (för rätt länge sedan) som pågick från klockan tio på förmiddagen och pågick ända till klockan åtta på kvällen. Vad som fick det ut så länge i tiden var tämligen givet: Jaktfrågor förstås.

Årets Örtugar
Vid årsstämman offentliggjordes också årets mottagare av Skogshistoriska Sällskapets belöning Örtugen. De var i år tre till antalet: Daretorpsbygdens Intresseförening, Sandra Laestander och makarna Elisabeth och Roland Lyhagen.

Läs motiveringarna till Örtugarna här.

Endast Else-Marie Bertilsson, ordförande i Daretorpsbygdens Intresseförening, hade möjlighet att komma till Örebro den här dagen och personligen ta emot belöningen. Föreningen tilldelades utmärkelsen för det innehållsrika skogsmuseum man byggt upp på helt ideell basis. Skogshistoriska Sällskapets vice ordförande Erik Valinger överlämnade örtugen till Else-Marie Bertilsson, Daretorps Intresseförening.

 

 

 

 

Elisabeth och Roland Lyhagen fick en Örtug för sin bok ”Strömmen – ett gammalt frälsehemman under Torpa”. De fick ta emot sin örtug av Skogshistoriska Sällskapets ordförande Hans-Jöran Hildingsson i samband bokskogsexkursionen i Söderåsen den 9 maj.

 

 

 

Sandra Laestander fick ta emot sin örtug i samband med att hon avslutade sin utbildning till jägmästare  med examen i slutet av maj.

 

 

 

 

Föreningen Skogens silverkvist till Gert Magnusson
För andra året i rad fick Skogshistoriska Sällskapet förtroendet att i samband med årsstämman dela ut en av Föreningen Skogens silverkvistar. Den tilldelades arkeologen Gert Magnusson (bild nedan), i många år verksam vid Riksantikvarieämbetet och välkänd i Skogshistoriska Sällskapet som ledare för många exkursioner.

I motiveringen till utmärkelsen framhålls att han har en unik pedagogisk förmåga som i kombination med ett stort historiskt kunnande gör det nöjsamt att få ta del av kulturarvet i skogslandskapet. Åhöraren slappnar inte av när Gert Magnusson högt och tydligt och med glimten i ögat, stående vid skogens kulturlämningar, berättar om tidigare generationers mödor och livsverk. Åhöraren får då lätt för sig att denne folkbildare borde klonas så att ett rationellt skogsbruk ges de bästa förutsättningarna att väga in kulturarvet i den löpande driften.

 

 

Skogshistoriska Sällskapets styrelse
Vid årsstämman, som leddes av förre ordföranden Roger Asserståhl, omvaldes Iréne Gustafson, Lars Klingström och Jan Sandström.

Enligt valnämndens förslag beslöts också att utöka styrelsen med ytterligare en ledamot till åtta. Till ny ledamot valdes Karin Tormalm. Hon kommer att presenteras i nästa nummer av Skogshistoriska Tidender.

Revisorer: Omval av ordinarie revisorerna Siggardt Fahlroth och Hans Troedsson samt suppleanterna Mats Carlbom och Carl Henrik Palmér.

Samtliga ledamöter i valnämnden, Åke Barklund, ordförande samt Jan Fryk och Monika Stridsman ställer sig till förfogande också till nästa år.

Medlemsavgiften är oförändrad: 300 kronor för enskild medlem, 400 kronor för familjer samt 100 kronor för studerande.

Namnen på de regionala kontaktpersonerna framgår här.