För så där 11 000 år sedan slog de första björkarna rot i Skåne, som då var en utlöpare av den europeiska kontinenten. I takt med att klimatet blev allt mildare ett par tusen år senare började också tallen sin vandring upp över landet. Värmen kulminerade för cirka 6 000 år sedan då också ek och andra ädla lövträd hade spritt sig ända upp i norra Sverige.
Länge var man övertygad om att granen erövrade Sverige norrifrån och att den för 4 000 år sedan vandrade in i Norrland via Finland och därefter fortsatte söderut. Men senare års forskning och inte minst fyndet av den 9 500 år gamla granklonen på Fulufjället i nordvästra Dalarna har börjat förändra den bilden. Fulufjällsgranen är världens äldsta levande träd. Den ser dock inte ut som granar brukar göra, utan mer som en förkrympt buske. Den har under årtusendena föryngrat sig genom att de nedhängande grenarna slagit rot i marken och den därmed hela tiden kunnat överleva som individ.
Granen på Fulufjället slog alltså rot mer än 5 000 år tidigare än då invandringen av gran inleddes i Norrbotten från Finland. Sannolikheten att granfrön skulle kunna ha färdats den långa vägen över Östersjön ända till västligaste delarna av Sverige är näst intill obefintlig. En teori är att granen vid den tiden kan ha nått Sverige från sydväst via Doggerland, det vill säga det land som idag utgör Nordsjöns botten. Eller, mest fascinerande, att granen kanske lyckades övervintra den 120 000 år långa istiden i skyddade norska fjordar.
Text: Lars Klingström
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information
Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.