Skogarna i Sápmi

I mossan döljer sig spåren av ett månghundraårigt sameviste. Att upptäcka dem kräver tränade ögon. Foto: Lars Klingström

Det går fortfarande att hitta spår av den samiska befolkningens lågintensiva skogsutnyttjande i naturliknande skogar dit det moderna skogsbruket inte nått. I hela Sápmi, ner till i höjd med Umeälven finns oerhört många träd med spår av barktäkt. Bark var ett viktigt inslag i den samiska kosten. Det tunna skiktet mellan veden och ytterbarken är rik på kolhydrater och C-vitamin. Det har den samiska ursprungsbefolkningen vetat i tusentals år.

Det äldsta exemplet på barktäkt i Sápmi har man funnit i en myr utanför Arjeplog. Där hittades en välbevarad 3 000 år gammal tallstam med tydliga spår av barktäkt.

Professor Lars Östlund berättar om en barktäkt i Jovans ekopark, Västerbottens län. Foto: Lars Klingström

Barkskörden ägde rum i juni då träden savar och barken är lätt att komma åt. Det samiska ordet för juni är biehtsemánno, vilket i direkt översättning betyder tallmånaden. Barken är då som mest näringsrik. Innerbarken kunde ätas direkt som en vårprimör, men oftast torkade man eller rostade den och använde den sedan under hela året som ett värdefullt kosttillskott.

Man hade också fullt klart för sig hur mycket bark man kunde skörda från en tall utan att ta livet av den och lämnade därför alltid en livrand på minst tre fingrars bredd.

Av: Lars Klingström