Stora, grova, höga, gamla och speciella. Träd som sticker ut har alltid fascinerat oss människor. Här har vi samlat lite information om stortallar i övre Norrland, andra stora tallar och dessutom ett tips om en entusiast i Småland som ”samlar” på stora träd. Materialet bygger på en artikel i Tidender nr 3, 2020.

Stortallar och märkestallar i övre Norrland

Stortallen vid Inneråträsk är ihålig varför det inte går att räkna årsringar. Men beräkningar visar att den är minst 450 år gammal. Foto: Björn Elfving.

– Stortallar är vördnadsbjudande. De kan ha 400, ibland ända upp till 600 år på nacken och har överlevt bränder, sjukdomar och avverkningshot i åtskilliga mänskliga generationer.

Det säger Björn Elfving, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, som under många år har samlat på sig bilder och data om särskilt stora eller på annat sätt bemärkta tallar i de nordligaste delarna av landet.

I den skogliga statistik som insamlas av riksskogstaxeringen genom årliga mätningar av tusentals provytor i hela landet är det ytterst få träd som uppnått en diameter i brösthöjd på över 80 cm, det vill säga en omkrets av mer än 251 cm.

– Det är den gränsen jag valt för att definiera en tall som ”stortall”. De är alltså sällsynta i skogen men vanligare på gårdstun och i parker.

– Den sammanställning av stortallar som jag gjort är sådana som jag träffat på utan djupare efterforskningar. Listan omfattar också några klenare tallar som på olika sätt utmärker sig och som jag i sammanställningen valt att kalla märkestallar.

Björn Elfving har ägnat hela sitt yrkesliv åt forskning i ämnet skogsproduktion som handlar om hur skog och enskilda träd växer under olika förutsättningar.

– Särskilt har jag intresserat mig för extremerna. För att modellerna av verkligheten ska bli realistiska bör även sådana täckas in. Förutsättningarna för en tall att bli stortall är förstås att den har bra tillväxtförmåga och ett i något avseende speciellt skydd. Den måste också ha en rejäl portion tur, det vill säga att den undgår eller överlever alla de skador som normalt drabbar skogsträden: Älgbetning, svampar, vind, snöbrott och skogsbrand. Och förstås inte minst att den klarat sig från att avverkas.

I historisk tid, det vill säga sedan det ”moderna” skogsbruket blev norm vid mitten på 1800-talet  har ”dålig kvalitet” varit ett utmärkt skydd. Det handlar alltså om träd som var så grova, krokiga eller kvistiga att de inte lönade sig att avverka dem och som därför fick stå kvar.

– En sentida företeelse är också de många naturvärdesträd, ofta enstaka tallar, som skogsbruket numera regelmässigt lämnar vid slutavverkning. Även om naturvärdesträden ofta blåser omkull ger det ändå förutsättningar för att det i framtidens skogar kommer att finnas fler stortallar.

Den vanligaste orsaken till att stortallar dör är röta. Kärnveden hos tall är kådindränkt och motståndskraftig mot rötangrepp, men i det långa loppet drabbas alla av röta. Det gör att de inre årsringarna ofta saknas varför den exakta åldern då inte kan fastställas.

– I min beskrivning av tallarna har jag fotograferat, noterat var träden finns med koordinater samt mätt deras omkrets, höjd, och volym. Årsringsutvecklingen har noterats för en borrkärna uttagen vid brösthöjd. Syftet med mitt arbete är att ge fler möjlighet att besöka träden och följa deras utveckling samt att undvika upprepad borrning. De insamlade borrkärnorna finns bevarade vid SLU och mätdata är tillgängliga i datafiler.

Läs den fullständiga rapporten

Björn Elfvings sammanställning Några stortallar och märkestallar i övre Norrland innehåller geografiska koordinater och (oftast) bilder samt uppgifter om ålder, diameter, omkrets och höjd för de 31 tallar han besökte under åren 2002 och 2018. Läs rapporten här..

Björn Elfving

är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet och har ägnat hela sitt yrkesliv åt produktionsforskning. Han har bland annat byggt väsentliga funktioner i Heurekasystemet som gör det möjligt att göra såväl kort- som mycket långsiktiga prognoser av virkesproduktion, ekonomi, naturvård, rekreation och kolinlagring. Som professor emeritus fortsätter han att forska om trädtillväxt, bland annat i relation till klimatet.

Mattias håller koll Sveriges största träd

Mattias Glad från Växjö skaffade sig för några år sedan en ovanlig hobby. Han började leta upp stora tallar som han fotograferade och presenterade på internet.

– Min webbsida heter visserligen tallar.se men numera dokumenterar jag inte bara stora tallar utan grova exemplar av alla trädslag, säger han.

I mitten av januari 2021 fanns 225 stora träd dokumenterade med text och bild på Mattias webbsida.

Mattias tar gärna emot tips om stora och grova träd av alla slag. Kontaktadresser finns på hans webbsida tallar.se.

Läs mer om Mattias Glads projekt i en artikel i Ekbladet från 2021.

Sannolikt Sveriges grövsta tall. Omkretsen i brösthöjd mättes till 523 cm år 2018. Jättetallen påminner i växtsättet om en ek och står på tomtmark strax utanför Säter i Dalarna. Mattias Glad står bredvid tallen.

Andra gamla och stora tallar

Methusalem – Bristlecone pine. Foto: Dsrcjr, Wikipedia.

Den äldsta tallen på jorden (Methusalem, av arten Pinus longaeva) växer i Kalifornien och anges vara 5000 år gammal.

Ormskinnstall. Foto: Orjen, Wikipedia.

Den äldsta tallen i Europa (av arten Ormskinnstall, Pinus heldreichii) växer i en bergtrakt i norra Grekland och är 1075 år gammal.

Den äldsta tallen i Sverige finns på Hornslandet norr om Hudiksvall. Den var minst 757 år gammal när den mättes 2002.

På Tjudek-heden i Muddus nationalpark finns flera gamla tallar varav den äldsta beräknas ha grott omkring år 1250 och alltså bör vara ungefär lika gammal som den på Hornslandet.

Sveriges högsta tall växer vid Mölnbacka i Värmland. När den mättes 2018 var den 40,6 meter hög. Tallen växer på hyperitmark* i nedre delen av en sluttning och är omgiven av höga granar. Sveriges högsta gran på 49,4 meter växer i närheten. Den dog tråkigt nog år 2020 efter granbarkborreangrepp.

* Hyperit är en mineralrik lavabergart och förekommer framförallt i västra Värmland. På platser med rörligt markvatten frigörs mineralerna ur hyperiten vilket gynnar trädtillväxten.

Den allra högsta tallen av arten Pinus sylvestris finns i Ootsipalu i Estland och är 46,6 meter hög.

Den grövsta tallen på jorden (Pinus canariensis) växer på Tenerifa och har en omkrets på 975 cm.